Det får vara som det vill med den moderna svenska majstången och midsommarfirandet och alla försök att nationalromantiskt återskapa "ursprunglighet", men över hela Europa (keltiska, germanska och slaviska områden, om sådana indelningar har något värde) har man under åtminstone hela järnåldern, i samband med någon vårsådd, ungefär då lövsprickningen kommit igång, av och till stuckit ner en upprättstående pinne i marken nära åkern.
Enligt traditioner som återfinns idag eller återfinns i folklivsskildringar från förr har man klätt den med löv och andra tecken på fruktsamhet, låtit unga kvinnor dansa runt den, ibland genom att fläta band runt den, låtit de unga männen dansa fysiskt utmanande danser som krävt spänst, och så vidare.
Man KAN tänka sig att den som stoppade ner den stora pinnen i ett hål i marken INTE tänkte "penis", men jag har svårt att tro att en majoritet av åskådarna, både barn och äldre, INTE tänkte "penis". Jag har också svårt att tro att den typen av ritualer efter sådden INTE associeras med fruktsamhet av människor som vet hur missväxt känns. Jag vet också hur tonåringar känner sig på våren.
Och vad gäller stången och korset som solsymbol: Ett vanligt motiv i alla indoeuropeiska kulturer är den om jorden som en fruktbar kvinna, och solen som himmelsgudens fruktbarhetsaspekt. Vi behöver inte välja mellan att se midsommarstången som en snopp eller en sol.
Get you a mythology that can do both!
