Recent content by erikt

Uselt och uselt. Det är ett väldigt kort äventyr, och det känns inte som om äventyrsförfattaren lade ner någon större energi eller fantasi i det. Främling på värdshus säljer skattkarta. Resa till skattgömman. Slåss mot lite monster, och hantera några fällor. Hitta skatten. Slut. Som ett...

Oftast inte viktiga alls. Ibland kan en kort beskrivning vara bra, så att man vet säkert vad bilden är avsedd att föreställa. Ofta framgår det dock av sammanhanget.

Bilder kan vara stämningsskapande. De kan också vara illustrationer av olika företeelser i spelet. Helst informativa sådana. Visa hur folk klär sig, hur en normal stadsgata ser ut, hur olika varelser ser ut. Sådana illustrationer får naturligtvis väldigt gärna vara stämningsskapande också...

Ja och nej. Försktigt spelande och undvikande av risker premieras, men att överhuvudtaget äventyra är riskfullt så bara att gå ner i en dungeon är ett stort risktagande som ju så att säga ingår i spelet. Så även med aversion mot risker under spelets gång, så kommer rollpersonerna att utsättas...

Enligt nyare rön så är det så att orc heter ork på svenska, liksom hobbit heter hobbit. (Andersson, 2004)

Finns det ens något sådant som "vanligt jävla rollspel"? Eller är allt rollspelande ovanligt sådant? Eller för att uttrycka det på ett annat sätt, är alla de olika varianterna av rollspel så lika att de går att klumpa ihop som "vanligt rollspel"? Om inte, vilka varianter av rollspelande är...

Varför skulle man inte tänka på Eon (lång tidsålder) som förlaga? Det är väl det uppenbara alternativet. Engelska originalet orc skall ju uttalas med k-ljud, så varför inte försvenskningen orch? Om något så vore det väl mer fel att skriva det som "orch" istället för "ork".

Alternativt levande. ;)

Om huvudpersonerna lyckas med precis allt de företar sig så blir det sällan någon särskilt intressant berättelse av det hela. "Vi hade en plan. Vi utförde planen precis som vi hade tänkt. Är vi klara nu?" Om de å andra sidan misslyckas med allting så kan det bli rätt komiskt, men sällan någon...

Jag är inte så säker på att det där faktiskt har ändrats över tiden, men om vi för diskussionens skull antar att det faktiskt är som du beskriver det så har jag ett par gissningar till orsakerna: Hur komplicerat det är att göra en rollperson. I gammal-DnD, eller tidiga versioner av DoD för den...

Hellre för mycket än för lite. Men, jag håller ju med om att det måste vara tydligt vad för typ av produkt något är - äventyr, regler, etc. Det alldeles oavsett om det finns få eller många tillbehör.

I åtminstone USA så började cynismen och misstro mot staten en bra bit tidigare, med Nixon och Vietnamkriget som viktiga milstolpar.

Vanligt för att i många fall är det det mest rimliga resultatet av ett misslyckande. Inte alltid, men rätt vanligt.

Ju mer jag läser den här tråden desto mer känns det som att ett stort problem är den bisarra idéen att ett enkelt "lyckas" eller "misslyckas" inte duger som resultat utan att det (nästan) alltid måste finnas ett "men" inblandat som krånglar till det hela. Det verkar skapa minst lika mycket...

Det är inte precis unikt för rollspel. Det är nog mer regel än undantag att de begreppen blandas ihop.