Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

Första fungerande motgiftet mot ormbett kom på 1890-talet. Då upptäckte man att vissa djur verkade vara motståndskraftiga mot ormgift (de har förmågan att tillverka antikroppar, men det visste man inte då) och att motståndskraften kan överföras med blodet. Man experimenterade först med smådjur, men gick snabbt över till att använda hästar eftersom man kan ta mycket mer blod från dem.

Metoden var att man gav små doser ormgift (en eller flera sorter) till en häst under en lång tid (16 månader nämns). Sedan tappade man hästen på blod och lät blodet koagulera. Vätskan som blev över samlades in och var serumet som användes som motgift. Processen var farlig för hästen som kunde ta permanent skada. Det var inte heller ofarligt för den som fick motgiftet eftersom man inte kunde rena serumet riktigt bra. Det kunde bli allergiska reaktioner.

Metoden används även idag, men är mycket mer förfinad.

Före 1890 fanns inget fungerande botemedel mot ormgift.
 
Warwolf eller Loup-de-Guerre kan ha varit världens största Trebuchet. Den byggdes 1304 av fem mästersnickare och ca 50 arbetare. Det tog minst 3 månader att bygga den.

Det var vid belägringen av Stirling castle som Engelsmännen byggde denna best. De hade redan ett dussin belägringsmaskiner som bombarderade slottet men utan att få skottarna att ge upp. Det sägs att skottarna gav upp när de såg den bli klar, men Edward den förste accepterade inte kapitulationen för han ville testa sin krigsmaskin. Det sägs att den kastade en sten igenom två av slottets väggar, "som en pil genom tyg".

En krönikör beskrev den som "une engine orrible".

Det intressanta är att vilken investering det var att bygga den. 5 mästare och 50 arbetare under 3 månader är ca 5 000 dagsverken (nästan 14 manår). Antagligen ska det tillkomma en hel del till om man räknar med alla delar och transporter. Det är sådant som man ofta inte tänker på i rollspelssammanhang.

Man kan ju också lätt tro att slottet försvarades av en arme eftersom det krävdes sådana maskiner, men garnisonen bestod bara av 30 man (har även sett siffran 25) som stod emot Edwards runt 4000 under 4 månader. Medeltida borgar fungerade verkligen. Edward förlorade antagligen många fler soldater i sjukdom än vad som fanns inne i slottet.
 
Quadrante said:
Bara tidsåtgången att väva och sy en tunika är intressant nog, oavsett om det är dåtid eller nutid.
Click to expand...
Jag såg någon göra jämförelsen att en uppsättning kläder på medeltiden innebar ungefär samma investering som en bil gör idag. Att göra en reva i någons tunika har samma ekonomiska tyngd som att knyckla till någons motorhuv.
 
Faehrengaust said:
Warwolf eller Loup-de-Guerre kan ha varit världens största Trebuchet. Den byggdes 1304 av fem mästersnickare och ca 50 arbetare. Det tog minst 3 månader att bygga den.

Det var vid belägringen av Stirling castle som Engelsmännen byggde denna best. De hade redan ett dussin belägringsmaskiner som bombarderade slottet men utan att få skottarna att ge upp. Det sägs att skottarna gav upp när de såg den bli klar, men Edward den förste accepterade inte kapitulationen för han ville testa sin krigsmaskin. Det sägs att den kastade en sten igenom två av slottets väggar, "som en pil genom tyg".

En krönikör beskrev den som "une engine orrible".

Det intressanta är att vilken investering det var att bygga den. 5 mästare och 50 arbetare under 3 månader är ca 5 000 dagsverken (nästan 14 manår). Antagligen ska det tillkomma en hel del till om man räknar med alla delar och transporter. Det är sådant som man ofta inte tänker på i rollspelssammanhang.

Man kan ju också lätt tro att slottet försvarades av en arme eftersom det krävdes sådana maskiner, men garnisonen bestod bara av 30 man (har även sett siffran 25) som stod emot Edwards runt 4000 under 4 månader. Medeltida borgar fungerade verkligen. Edward förlorade antagligen många fler soldater i sjukdom än vad som fanns inne i slottet.
Click to expand...
Det där med att ge upp som belägrad har en extra dimension: tydligen var det kutym (åtminstone 1100-talets England) att om försvararna gav upp så fick de gå, ofta efter att ha lovat att inte ta tjänst hos sin forne herre igen, och kunde få behålla lite utrustning. Om borgen däremot föll hade anfallarna rätt att avrätta alla överlevande försvarare!

Mest fördelaktigt för försvararna var såklart att det kom en befrielsearmé och jagade bort belägrarna.
 
lupmet said:
Som exempel (jag hörde detta för många år sedan och det vore riktigt kul om någon här kunde validera eller avfärda!) kan nämnas hur det kom sig att den vetenskapliga revolutionen skedde i Europa och inte i Kina: porslin.
Click to expand...
Kan tilläggas att jag nu fått reda på att det bland författare ("world builders") kallas för "The Porcelain Hypothesis". Jag hittade ingen bra källa för termen förutom What is the Porcelain Hypothesis in Worldbuilding? (World Anvil).
 
lupmet said:
Det där med att ge upp som belägrad har en extra dimension: tydligen var det kutym (åtminstone 1100-talets England) att om försvararna gav upp så fick de gå, ofta efter att ha lovat att inte ta tjänst hos sin forne herre igen, och kunde få behålla lite utrustning. Om borgen däremot föll hade anfallarna rätt att avrätta alla överlevande försvarare!

Mest fördelaktigt för försvararna var såklart att det kom en befrielsearmé och jagade bort belägrarna.
Click to expand...

Garnisonen fick inte gå. De blev förödmjukade och sedan satta i fångenskap i diverse borgar i England.

Det handlade om politik. Edward ville visa att skottarna inte hade en chans och att det skulle sluta illa om de försökte sätta sig upp mot honom. Vilket dock misslyckades som vi fått se i dokumentären Braveheart :)

PS. Dock är befälhavaren Sir William Oliphants historia väldigt intressant. Efter några år i fångenskap i Towern slå släpps han fri och går i tjänst för Edward II (sonen). Han är senare befälhavare i Perth där man misslyckas försvara sig mot Robert the Bruce. Så han misslyckades att försvara sina borgar både i Skotsk och Engelsk tjänst.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top