Bossar i rollspel är supercoolt!

Rickard said:
men i rollspel är "boss = mer KP" och eftersom kroppspoäng är en pacingmekanism är den satt på alldeles för låg pacing (skada kontra kroppspoäng).
Click to expand...

Fast det är bara dålig design. En bra boss är inte designad på det sättet.
 
Rickard said:
Hur är en bra boss designad?
Click to expand...

En bra boss är i en intressant miljö som man kan använda taktiskt, har styrkor man måste motverka och svagheter man måste utnyttja. Gimmicks och pussel kan vara en del av en bra boss strid.

I ett äventyr en vän skrivit finns det en golem som man måste lösa ett pussel genom att snurra på pelare medan man slåss mot den. Man kan använda eld för att hålla borta golemen men den kommer försöka anvädna den elden till att tända eld på miljön runt pusslena. Hela striden är i en trappa så man kan använda höjdskillnaderna i striden.

I mitt äventyr Tornet finns det en boss som heter Kedjeängeln, den hänger i kedjor som sitter fast i väggarna, så länge den hänger i kedjorna kan den inte skadas. Hugger man loss kedjorna faller den till marken och kan skadas, men då är den mycket farligare med sina attacker tills den tagit nog med skada att försöka skydda sig igen. Så man måste timea det så man har någon som gör mycket skada redo att verkligen piska den när den faller, annars kommer den fucka upp äventyrarna.
 
Är det inte viktigt att skilja mellan a) bossfighten och b) bossen?

Jag kan verkligen uppskatta en jämn och spännande slutuppgörelse som avslutning på en lång kampanj. Ett hadtigt överraskande slut är ofta en besvikelse och jag kan känna mig lite tom.

En bra boss, rent tematiskt, får gärna vara en figur i periferin. Nästan så att ju mindre rp möter denne, desto mer spännande blir det?!.
 
Basenanji said:
Är det inte viktigt att skilja mellan a) bossfighten och b) bossen?

Jag kan verkligen uppskatta en jämn och spännande slutuppgörelse som avslutning på en lång kampanj. Ett hadtigt överraskande slut är ofta en besvikelse och jag kan känna mig lite tom.

En bra boss, rent tematiskt, får gärna vara en figur i periferin. Nästan så att ju mindre rp möter denne, desto mer spännande blir det?!.
Click to expand...

Jag tänker inte på typ mästerbrottslingen bakom allting som en boss om man inte slås med henom. Utan en boss är n stor strid.

Det är kul när det är samma person tycker jag dock. Mitt favorit exempel är Malificent filmen där det är viktigt för handlingen att kung Stefan är svag, feg och lömsk. Men på slutet sätter han på sig en massiv gjutjärnsrustning och slåss mot en häxa som om han vore en Dark Souls boss 😂
 
God45 said:
En bra boss är i en intressant miljö som man kan använda taktiskt, har styrkor man måste motverka och svagheter man måste utnyttja. Gimmicks och pussel kan vara en del av en bra boss strid.

I ett äventyr en vän skrivit finns det en golem som man måste lösa ett pussel genom att snurra på pelare medan man slåss mot den. Man kan använda eld för att hålla borta golemen men den kommer försöka anvädna den elden till att tända eld på miljön runt pusslena. Hela striden är i en trappa så man kan använda höjdskillnaderna i striden.

I mitt äventyr Tornet finns det en boss som heter Kedjeängeln, den hänger i kedjor som sitter fast i väggarna, så länge den hänger i kedjorna kan den inte skadas. Hugger man loss kedjorna faller den till marken och kan skadas, men då är den mycket farligare med sina attacker tills den tagit nog med skada att försöka skydda sig igen. Så man måste timea det så man har någon som gör mycket skada redo att verkligen piska den när den faller, annars kommer den fucka upp äventyrarna.
Click to expand...

Hmm, blir lätt ett mått av Chock med den här typen av explicita svagheter som spelarna "måste" hitta för att kunna klara fighten. Med detta menar jag i gamla Chock var spelarna oftast (alltid?) hopplöst underlägsna monstret de jagade. Men det fanns alltid (ofta via Sanndröm tror jag Väg-förmågan hette) svagheter som de kunde hitta och därmed klara av att besegra (eller kanske förvisa) varelsen.

Inget fel i detta MEN jag tycker inte det är ENDA sättet eller ens nödvändigtvis BÄSTA sättet att hantera en bossfight. I ex. D&D skulle jag i 9 fall av 10 tycka att detta är dålig design för att hitta att varelse X endast skadas av järnek som härdats i elden från en drake och sedan kylts ner av tårar från en dryad skjuter äventyret att handla om det snarare än besegra monstret. Detta kan vara helt ok men det tar också ifrån många RP vad de är bra på att göra (dvs. delta i taktisk strid med olika balla förmågor).

Självklart skall/bör man göra en slutfight intressant genom att variera den på olika sätt. Omgivning kan vara ett sätt med olika sorters terräng (lavapölar, föremål att gömma sig/ta skydd bakom, kärr, höjdskillnader osv.), att bossen inte nödvändigtvis är ett enda stort monster att nöta ner HP från utan det har hejdukar eller sätt att retirera och ta upp striden som kan leda till någon sorts katt och råtta-lek, en variant på terräng kan vara att det finns fällor som en boss kan navigera men spelarna riskerar att utsättas för, bossen kan besegras redan innan striden börjat genom varianter som gör att spelarna auto-vinner eller att striden aldrig blir av och mycket mer därtill. Men ibland är det bara en fet jävla drake som man måste besegra och då kan det @Rickard säger om att det stora monstret hanteras som flera motståndare där svansen är en del, huvud med bett en annan osv.

Cog.
 
Rymdhamster said:
Alltså, jag håller ju med! Vad hade bröderna Lejonhjärta varit utan Katla?

Men själv tycker jag ju att det är just Katla som ska vara bossfighten, inte Tengil :gremgrin:
Click to expand...

Katla är ju ingen bossfight dock, om man inte räknar hennes showdown mot Karm. Hon är bara ett ostoppbart hot.
 
Jag tycker att bossar absolut kan fylla en funktion och att det kan finnas en tillfredställelse i att besegra en. Jag tycker dock att det i så fall generellt gärna får finnas alternativ till att ta sig an bossen med rent våld. Det ska vara möjligt att besegra bossen även genom kanske mutor, övertalning, hot, bluffar, smicker etc. Och bossen behöver inte vara en stark fiende där utgångspunkten är att man måste slåss. Skulle exempelvis kunna tänka mig en "bossfajt" i form av en rättegång där rollpersonerna står åtalade och måste försvara sig.
 
Theo said:
Katla är ju ingen bossfight dock, om man inte räknar hennes showdown mot Karm. Hon är bara ett ostoppbart hot.
Click to expand...
Jonathan tar sig ann henne, och dödar henne. Så väldigt mycket stoppbar (om än med viss uppoffring)

Det är en bossfight i min bok. Sen var han bara slug om det.

Men vi kan definitivt ha en defitionstråd om vad som utgör en bossfight (dock bör det nog vara en separat tråd?)!
 
Rymdhamster said:
Jonathan tar sig ann henne, och dödar henne. Så väldigt mycket stoppbar (om än med viss uppoffring)
Click to expand...
Nu var det länge sen jag läste boken, men faller inte Katla ner i forsen och blir uppäten av en jätteorm?

EDIT: Ur rollspelsperspektiv så kanske man kan se det som att Katla står en fummel 😁
 
Franz said:
Nu var det länge sen jag läste boken, men faller inte Katla ner i forsen och blir uppäten av en jätteorm?

EDIT: Ur rollspelsperspektiv så kanske man kan se det som att Katla står en fummel 😁
Click to expand...

Jonatan lurar väl henne dit, om jag minns rätt (hon följer honom eftersom han snott åt sig Tengils tvetydigt magiska stridslur som hon lystrar till).

Men tematiskt är hon ju mer en parallell till det brinnande huset som Jonatan räddar Skorpan från i verkligheten i början.
 
Franz said:
Nu var det länge sen jag läste boken, men faller inte Katla ner i forsen och blir uppäten av en jätteorm?

EDIT: Ur rollspelsperspektiv så kanske man kan se det som att Katla står en fummel 😁
Click to expand...

Likaledes länge sen jag läste boken (eller såg filmen) men jag vill minnas att Jonatan puttar en stor sten på Katla (blir bränd i processen) när hon klättrar ut ur en grotta eller något sådant. Sen faller hon ner i ett vattenfall, kanske...

Så många saker kan vara signifikant där ur rollspelsperspektiv. Jonatan höll sig dold från Katla, lyckades med klättra-slag för att positionera sig och styrke-slag för att putta stenen. Lyckades detta var det skriptat och Katla kunde inte överleva. Nu är detta en helt annan typ av fiktion än rollspel som (oftast) använder slump för att avgöra utfall, Astrid tänkte nog mer i vad som kan utgöra en dramatisk scen och satte upp Jonatan för att ha övervunnit detta annars oöverstigliga hinder men blir dödligt skadad på kuppen. Ganska klassiskt om man tänker på det, han gav sitt liv för att andras framtid.

Cog.
 
Få grejor slår en boss-fight :cool::geek:
Jag tillhör den gamla skolan som gillar att äventyret avslutas med en ordentlig bossfight. Typ EDD Barbia där Siratsia är en riktigt lurig rackare att slå, Eye of the beholder, Pool of Radiance där det blir fight där flera går ned och det är frågan om man ska klara det hela. Så Drakkejsarens hemlighet och Ärans väg var som handen i handsken.

Svavelvinter blev lite av en besvikelse då vi blev infångade av shaguliterna och sedan kom shagul och gav gift till allihopa.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top