Bossar i rollspel är supercoolt!

men i rollspel är "boss = mer KP" och eftersom kroppspoäng är en pacingmekanism är den satt på alldeles för låg pacing (skada kontra kroppspoäng).

Fast det är bara dålig design. En bra boss är inte designad på det sättet.
 
Hur är en bra boss designad?

En bra boss är i en intressant miljö som man kan använda taktiskt, har styrkor man måste motverka och svagheter man måste utnyttja. Gimmicks och pussel kan vara en del av en bra boss strid.

I ett äventyr en vän skrivit finns det en golem som man måste lösa ett pussel genom att snurra på pelare medan man slåss mot den. Man kan använda eld för att hålla borta golemen men den kommer försöka anvädna den elden till att tända eld på miljön runt pusslena. Hela striden är i en trappa så man kan använda höjdskillnaderna i striden.

I mitt äventyr Tornet finns det en boss som heter Kedjeängeln, den hänger i kedjor som sitter fast i väggarna, så länge den hänger i kedjorna kan den inte skadas. Hugger man loss kedjorna faller den till marken och kan skadas, men då är den mycket farligare med sina attacker tills den tagit nog med skada att försöka skydda sig igen. Så man måste timea det så man har någon som gör mycket skada redo att verkligen piska den när den faller, annars kommer den fucka upp äventyrarna.
 
Är det inte viktigt att skilja mellan a) bossfighten och b) bossen?

Jag kan verkligen uppskatta en jämn och spännande slutuppgörelse som avslutning på en lång kampanj. Ett hadtigt överraskande slut är ofta en besvikelse och jag kan känna mig lite tom.

En bra boss, rent tematiskt, får gärna vara en figur i periferin. Nästan så att ju mindre rp möter denne, desto mer spännande blir det?!.
 
Är det inte viktigt att skilja mellan a) bossfighten och b) bossen?

Jag kan verkligen uppskatta en jämn och spännande slutuppgörelse som avslutning på en lång kampanj. Ett hadtigt överraskande slut är ofta en besvikelse och jag kan känna mig lite tom.

En bra boss, rent tematiskt, får gärna vara en figur i periferin. Nästan så att ju mindre rp möter denne, desto mer spännande blir det?!.

Jag tänker inte på typ mästerbrottslingen bakom allting som en boss om man inte slås med henom. Utan en boss är n stor strid.

Det är kul när det är samma person tycker jag dock. Mitt favorit exempel är Malificent filmen där det är viktigt för handlingen att kung Stefan är svag, feg och lömsk. Men på slutet sätter han på sig en massiv gjutjärnsrustning och slåss mot en häxa som om han vore en Dark Souls boss 😂
 
Alltså, jag håller ju med! Vad hade bröderna Lejonhjärta varit utan Katla?

Men själv tycker jag ju att det är just Katla som ska vara bossfighten, inte Tengil :gremgrin:
 
Back
Top