Äventyrare

Jack Shaftoe i The Baroque Cycle är en ypperlig äventyrare - han kallas ibland ”King of the Vagabonds”. Även Eliza, i den litet högre finansiella kretsen.
 
JohanL said:
En sak rollspel väldigt sällan gör är att "äventyrare" sällan är något folk vill vara eller som är särskilt smart eller konstruktivt. Ingen blir äventyrare av annat än att tvingas till det av omständigheterna, för att få ihop pengar nog för att kunna pensionera sig från äventyrandet, för att man har sociopatiska tendenser som gör att man inte fungerar i samhället, för att man är på flykt, och liknande saker. Att vara utan permanent hem är nästan obligatoriskt.

Ett av få spel som behandlar detta är Jackals, där du dels gör rollpersonen med en anledning att vara äventyrare, men också har som mål att kunna sluta vara äventyrare, genom att hitta någonstans att bo och ha en patron och ett riktigt jobb. Ett så tidigt äventyr som Borderlands till RQ antar detta - det finns en sekvens där man kan få en permanent anställning som vaktkapten och då pensionerar rollpersonen, eftersom denna uppenbarligen vunnit och kommit ur äventyrandet.

I den moderna tiden skulle väl att vara "äventyrare" vara att jobba som Wagner Special Forces i Mali eller något?
Click to expand...

I en del brittiska 1960-thrillers ville ett team äventyrare (huvudpersonerna eller deras antagonister) genomföra the big heist för att sedan leva på pengarna. It usually did not end well. Exempel är Guldkölen av Desmond Bagley och Åtta glas av Alistair MacLean..
 
Last edited:
En helt random grej, men jag känner att det här kan vara ett spel där pokermarker, mynt, eller annan form av spelig spelvaluta faktiskt behövs. Hela grundstommen i det hela är ju att blåsa rika "seats" på pengar? Att då samla på sig marker och både kunna se vem som har flest samt hur mycket
"huset" har ger ju något påtagligt att lura sig till. Även den som, likt Casanova, har erotiska eller andra äventyr på agendan behöver ju pengar i första hand.
 
Mekanurg said:
I en del brittiska 1960-thrillers ville ett team äventyrare (huvudpersonerna eller deras antagonister) genomföra the big heist för att sedan leva på pengarna. It usually did not end well. Exempel är Guldkölen av Desmond Bagley och Åtta glas av Alistair MacLean..
Click to expand...
Det här funderar jag dock på i vilken mån det är en konsekvens av en förändring i synen på rikedom och framgång. Vi ser ju gärna livet som en sorts "avancemang" – man tar sig framåt i karriären och jobbar sig mot en bättre tillvaro under tämligen förutsägbara omständigheter. I det tidigmoderna samhället hade man, så vitt jag har förstått, en mindre linjär syn på lyckan. Den huvudsakliga sinnebilden var fortfarande Fortunas hjul, där man stiger och faller, och lycka och olycka kommer alla till del (Kristiina Savins Fortunas klädnader beskriver till exempel detta). Vår tids syn bygger på den hos den strävsamme och försiktige borgaren, medan vi på 1600- och 1700-talet fortfarande har den djärve, hasardspelande aristokraten som ideal, den som aldrig begripit investeringar och är redo att dö för äran. Just äventyrarrollen kommer sig också, skulle jag påstå, av att denna aristokrati börjat bli mer permeabel. Den ofrälse kan på ett annat vis lura sig in i den, genom att lära sig de rätta koderna och skaffa de rätta kläderna. Casanova blir officer, inte genom någon faktisk militär kompetens, utan genom att höra att en officer vid namn Casanova har dött, vilket låter honom sy upp en uniform och påstå sig vara honom.
 
Svarte Faraonen said:
Casanova blir officer, inte genom någon faktisk militär kompetens, utan genom att höra att en officer vid namn Casanova har dött, vilket låter honom sy upp en uniform och påstå sig vara honom.
Click to expand...
Enligt biografin jag läste är det här en myt eller kombinationen av två olika händelser. Han sydde upp en uniform och poserade som militär ett tag, under Österrikiska tronföljdskriget, eftersom det var många uniformerade personer som verkade få särbehandling och de hade alla rätt olika uniformer som ingen egentligen hade koll på (så rent bedrägeri). Senare är han löjtnant på en av Venedigs utposter, men det är en riktig tjänst av det slag där någon som är rik betalar för att skicka bonussöner att göra uniformerad tjänst. (Han är rätt kortvarig där.)
 
entomophobiac said:
Enligt biografin jag läste är det här en myt eller kombinationen av två olika händelser. Han sydde upp en uniform och poserade som militär ett tag, under Österrikiska tronföljdskriget, eftersom det var många uniformerade personer som verkade få särbehandling och de hade alla rätt olika uniformer som ingen egentligen hade koll på (så rent bedrägeri). Senare är han löjtnant på en av Venedigs utposter, men det är en riktig tjänst av det slag där någon som är rik betalar för att skicka bonussöner att göra uniformerad tjänst. (Han är rätt kortvarig där.)
Click to expand...
Ja, så kan det vara – det var länge sedan jag läste hans självbiografi.
 
Svarte Faraonen said:
Ja, så kan det vara – det var länge sedan jag läste hans självbiografi.
Click to expand...
Hans självbiografi är dokumenterat full av självförhärligande nonsens också. Plus att han i flera fall (enligt biografin jag läste) får årtal och ordning fel. Ibland antagligen omedvetet; ibland för vad som kan verka vara dramaturgiska skäl. Men han verkar trots allt ha varit en person som lutade rätt ordentligt åt det narcissistiska hållet. :D
 
Man blir nyfiken på att läsa denna biografi, vilken har ni läst och var får man tag på en?
 
I stort sett helt klar med ett första utkast av det här spelet, men det är en del layout kvar att göra.
Här är i alla fall en "teaser" från kapitlet "Casanova's Europe", som enbart är tänkt som exempel på platser i spelet som går att manipulera:

1786956694142.png

Spelet har verktygen för att skapa platser och rita en egen karta. Tyckte mest det var lite kul med den här typen av dramatiska exempel.
 
I en biograf om Georg Carl von Döbeln som jag läste så ska han ha varit i Paris medan... någon av blivande USA:s höjdare tror att det var Benjamin Franklin och han ska ha erbjudit sina tjänster att slåss på deras sida som officer (Sverige var just då i fredstid vilket innebar att många officerare inte kunde ta ut lön och något man då kunde göra vara att söka tillfällig tjänst hos andra länder för deras konflikter). Som en del av processen för att möjligen få jobbet vara att Franklin skulle först undersöka om han inte bara var var en äventyrare.

Om jag mins rätt så blev han godkänd men då hade Sverige börjat hamna i en ny konflikt och han behövdes hemma.
 
Gamiel said:
I en biograf om Georg Carl von Döbeln som jag läste så ska han ha varit i Paris medan... någon av blivande USA:s höjdare tror att det var Benjamin Franklin och han ska ha erbjudit sina tjänster att slåss på deras sida som officer (Sverige var just då i fredstid vilket innebar att många officerare inte kunde ta ut lön och något man då kunde göra vara att söka tillfällig tjänst hos andra länder för deras konflikter). Som en del av processen för att möjligen få jobbet vara att Franklin skulle först undersöka om han inte bara var var en äventyrare.

Om jag mins rätt så blev han godkänd men då hade Sverige börjat hamna i en ny konflikt och han behövdes hemma.
Click to expand...
Axel von Fersen är ju ett exempel på någon som gjorde det. Kanske inte heller en äventyrare per se, även om hans liv har vissa sådana inslag (exempelvis det).
 
JohanL said:
Jag tror att Skulduggery (den generiska versionen av Dying Earth) skulle vara att utmärkt system för rollspelet. Det är samma att drivas av sina dåliga egenskaper som det spelet har.
Click to expand...
Tänkte precis samma sak! För den som inte är bekant med spelet så har man saves (för att använda d&d-lingo) mot olika slags synder och frestelser.
Det skulle ju också gå att vända på så att det är drivkrafter som antingen kan ge xp eller tärningar/bonusvärde för handlingar.
 
terje said:
Tänkte precis samma sak! För den som inte är bekant med spelet så har man saves (för att använda d&d-lingo) mot olika slags synder och frestelser.
Det skulle ju också gå att vända på så att det är drivkrafter som antingen kan ge xp eller tärningar/bonusvärde för handlingar.
Click to expand...
Min takeaway från biografin har istället varit att allt handlar om likvida medel. Du behöver pengar för att klä dig rätt, pengar för att dricka rätt vin, pengar för att sätta dig vid spelbordet, etc. Om du själv inte har några pengar, vilket är sant för Casanova för det mesta, så måste du lura andra att spendera dem åt dig, och det här blir i praktiken vad hela din äventyrarexistens kretsar kring. Libertinska idéer om att följa sina lustar blir mer en sorts ursäkt för att bära sig grisigt åt. ;)
 
”Avarice” är en av de dåliga drivkrafterna i Skulduggery.

De andra är Indolence, Arrogance, Gourmandism, Pettifoggery och Rakishness.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top