Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

Fast det är inte att det finns separata gudar utanför religionen, utan att andra dyrkar dem på andra vis (ibland tokiga). Ammon är inte en annan gud, han är Zeus, men han verkar gilla att dyrkas på ett visst vis på ett visst ställe och vi tänker inte bråka om det med en gud, så vips, en Zeus-Ammon-kult.
Absolut, så kunde det vara. Romarna kunde ta över Zeus och fortsätta dyrka honom i Grekland, dyrka samma gud under namnet Jupiter i Rom, fortsätta hellenisternas Zeus-Ammon-kult i Egypten, fortsätta med Zeus-Baal (antar jag) i Levanten och skapa Jupiter-Ambisagrus (tror jag det var?) i Gävle. Och så tycker de att Zeus-Ammon är lite halvknasig i sin dyrkan för vissa av delarna i kulten spåras från uråldriga Egypten, men de är just uråldriga och har ju uppenbarligen fungerat där så det är bäst att fortsätta.

Men, min poäng var att det inte alltid var så. Svårt för dig att bemöta om jag inte ger dig exempel så: Isis. Vad jag vet plockades hon upp av greker och sedermera romare utan att bli Venus-Isis eller Minerva-Isis eller vad som nu hade varit lämpligt. Hon var en annan gud från främmande länder men ändå värd dyrkan.

Därmed inte sagt att Isis var "från en annan pantheon" på ett sätt som på något vis raserade ens världsbild. Romarna var inte alver som vägrade erkänna existensen av dvärgarnas gudar.
 
Absolut, så kunde det vara. Romarna kunde ta över Zeus och fortsätta dyrka honom i Grekland, dyrka samma gud under namnet Jupiter i Rom, fortsätta hellenisternas Zeus-Ammon-kult i Egypten, fortsätta med Zeus-Baal (antar jag) i Levanten och skapa Jupiter-Ambisagrus (tror jag det var?) i Gävle. Och så tycker de att Zeus-Ammon är lite halvknasig i sin dyrkan för vissa av delarna i kulten spåras från uråldriga Egypten, men de är just uråldriga och har ju uppenbarligen fungerat där så det är bäst att fortsätta.

Men, min poäng var att det inte alltid var så. Svårt för dig att bemöta om jag inte ger dig exempel så: Isis. Vad jag vet plockades hon upp av greker och sedermera romare utan att bli Venus-Isis eller Minerva-Isis eller vad som nu hade varit lämpligt. Hon var en annan gud från främmande länder men ändå värd dyrkan.
Isis identifierades ofta med andra gudinnor Interpretatio graeca, men nästan litet för många olika, som att man kände sig osäker på vad som egentligen gällde.

Detta gäller även Cybele.

Men självklart importerade man ibland nya gudomligheter också. Min favorit på hur modern det känns är att Mithra importerades till Mithras-kulten från Persien, men egentligen utan mycket likheter med originalet, mest som om man bara hört talas om honom men inte lät det hindra en.
 
Hm, hur ska man räkna den fornisraeliska religionen när den enbart var monolatrisk och inte monoteistisk? Baal var ju tydligt en annan gud än JHVH – bara en sämre sådan, som dyrkades av fiendefolk.
Nu finns ju inte källorna till att säga något definitivt, men en tolkning är väl att det fanns en henoteistisk fas då alla regionens olika nationsgudar sågs som barn till överguden El och därmed i någon mening del av samma panteon? Varje folk höll sig till en eller ett litet antal av dem, men betraktade de andra som OK om de höll sig på sin kant. Demoniseringen skedde i så fall under en senare fas, när israeliterna mosade ihop El och JHVH till en gud och förkastade Ashera.
 
Under en period nu så har det pågått något av en strid bland forskare/historiker/etc. om stridsgissel. Jag ska försöka sammanfatta läget lite.

Slaga/stridsslaga: Dessa tvåhandsvarianter har utan tvekan funnits och använts. Det finns ingen tvekan om detta.

Problemet dyker upp när vi lämnar dessa och går mot de från fantasy så välkända enhandsvarianterna...

Tidigare ansågs de som vanliga medeltida vapen eftersom det fanns massvis av dem på museum. Men, det har visat sig när man går igenom dem att många är militära prydnadsföremål som tillverkats långt senare (typ 1800-talet i många fall). Då uppkom en motreaktion mot stridsgissel och en del började hävda att de överhuvudtaget inte funnits. Men, det var kanske att överreagera lite...

De har definitivt funnits i östra Europa sedan ca 900 under namnet Kisten (även om en del av dessa också är tvåhandsvarianter). I väst- och centraleuropa så finns det mycket mindre belägg, men de finns i en del illustrationer, stenornament och det finns ett par bevarade, men har definitivt inte varit vanligt förekommande. Någon större roll i västeuropeiska krig i har de inte haft, det kan man vara säker på.

Sammanfattning:
Tvåhandsvapen med kedja - absolut!
Kisten i östeuropa - japp, de har funnits och använts
Enhands stridsgissel i västeuropa - mycket ovanligt, osäkert om de förekommit på slagfält

1786453577734.png
 
Den här boken hittade jag på ett antikvariat för ett tag sedan. Det tycks som om man lekte en hel del med könsroller i Wehrmacht under det andra världskriget. Den aspekten av soldatlivet är nog inte så vanlig i rollspel.
 
De här mer väldokumenterade tvåhandsslagorna har väl som på bilden också vanligtvis väldigt korta kedjor, ofta bara en eller ett par länkar?
 
Romarna var ju tidiga mästare på det här med kulturappropriering, rent generellt...
I fråga om religionen behövde man det extra mycket. De romerska gudarna var ursprungligen dunkla och otydliga, och anledningen till att de är så lika de grekiska är att man lånade in rubbet!
 
stridsgissel
En observation från de som har använt dem är att du under alla villkor vill ha en kedja som är kort nog för att du inte ska kunna slå din egen hand, för annars händer det hela tiden.

Samtidigt är kraften extrem. Det finns en video med Matt Easton där han misshandlar pumpor med olika vapen, och när det är dags för stridsgisslet närmast exploderar pumpan.
 
De första konservburkarna användas av Nederländska flottan 1772 - vilket kanske är tidigare än de flesta tänker sig och det kan ha förekommit tidigare, detta är det tidigaste man känner till från skriftliga källor.

Det intressanta är dock att konservöppnaren uppfanns 1855....

De tidiga konservburkarna var dessutom rejäla grejer där själva konserven kunde väga mer än maten. Som öppningsmetod rekommenderas t.ex. "stämjärn och hammare". Så, det är väl lite tveksamt om de utgjorde den perfekta glamping-maten.

Intressant nog så fick smaken av den tidiga konservmaten goda betyg - mycket gott, smakar färskt, etc.
 
Jag har inte försökt kolla på siffror från t.ex. Asien, men jag tror inte jag är ensam om att ha reagerat på tätheten på tempel i länder som t.ex. Thailand. Misstänker att det har sett likadant ut där även om de inte hade samma sockensystem.

Församlingarna var med andra ord små vilket gör det än mer imponerande att de lyckades bekosta kyrkbyggen.

I Indonesien finns det moskéer och kyrkor överallt. Och fler poppar upp hela tiden. Insamling medelst insamlingshåvar från bilar vid rödljus är konstant. Och alltid för att bygga en (till) moské. Kyrkor finns också överallt men ligger ofta lite mer undanskymda, och kyrkklockor har jag aldrig hört i Jakarta, tror jag, medan minareternas högtalare går varma.

Muslimer bör be fem gånger om dagen, så alla allmänna byggnader och områden har även minst en s.k. musholla. Det är en plats i varierande storlek, ibland stor som en moské, ibland liten som en garderob, för bön, vilket kräver rinnande vatten att tvätta sig, plats för bönmatta, pil i riktning mot Mecka, etc.

Dessutom finns det förstås många olika versioner av varje religion. Inom indonesisk Islam är det lite känsligt att tala för mycket om splittring, för själva religionen säger att alla ska vara samma, men man är ändå uppdelade i olika grupper och sub-grupper som alla tror olika, eller sköter sin dyrkan på olika sätt. Många som lutar åt det mer sufiska hållet mässar, sjunger, och citerar skriften mellan de utsatta bönetillfällena, mest på natten. Detta görs också genom minareternas högtalarsystem, så att hela området kan åtnjuta det skydd och tröst som detta inger. Det kan låta lite jobbigt, men man vänjer sig. Jag kan knappt höra det med fönster och dörrar stängda och AC:n påslagen.

Jag gick även på universitet i USA i en liten stad, och där fanns verkligen en liten kyrka på varje gathörn. Bokstavligen. De var olika denominationer av kristendom. Och de var alla välmående och välbesökta, verkade det.
 
Last edited:
I östeuropeisk folktro så finns det demoner/onda andar/"Fiery serpents" som visar sig som eldstrimmor på natthimlen. Det finns många olika typer.

I Ukraina finns Perelesnyk. Det är en blandning mellan något demoniskt och den döda anden av en gift man/älskare. Förloppet är ungefär följande (med variationer såklart eftersom det är folktro):
  • Ett par är förälskat och gifter sig
  • Mannen dör
  • Änkan sörjer "för mycket". Det är sorgen som är orsaken till det som följer.
  • Perelesnyk anländer i någon form av gnistor, eldklot, blixt, eldstrimmor, eldorm (meteor) eller till och med en virvelvind. Ett vanligt tema som man känner igen från vår egen folktro är att Perelesnyken anländer via skorstenen.
  • Änkan börjar få nattligt besök av Perelesnyk - hon tror det är den döda mannen så klart. Han försvinner på morgonen - när tuppen gal.
  • De nattliga besöken kan fortsätta länge (och det är vanligt att Perelesnyk kräver att de är hemliga) med lite olika resultat:
    • Hon kan börja tyna bort
    • Hon kan bli gravid vilket kan leda till lite olika saker:
      • Hon dör
      • Hon föder något fruktansvärt
      • Hon föder barnet Perelesnyk fortsätter besöken och tar hand om barnet

Eftersom det är folktro så finns det mycket variationer på allt. Det är t.ex. inte helt klart vad Perelesnyk är. Det kan vara den döda mannens ande eller en demon som tar formen av mannen. Huvudspåret verkar vara att det är en demon som antar utseendet av mannen.

Perelesnyk är inte alltid perfekt mänsklig utan kan t.ex. onormala ben eller ha hovar - vilket vi också känner igen från annat håll. Kvinnan märker inte detta - eller ignorerar det - men släktingar kan upptäcka det.

Perelesnyk kan fördrivas med de vanliga metoderna att göra konstiga saker eller med heligt vatten, etc. Olika berättelser anger olika metoder - som det brukar vara i folktro.

---

Att döda återvänder är inte så ovanligt, men det jag gillar med Perelesnyk är att det är sorgen som är nyckeln. Det gör att det kan vara farligt att sörja för mycket - kanske är det sensmoralen i berättelserna, dvs att man ska komma över sin sorg och gå vidare med livet.

Men, det är i vilket fall lätt att använda den här typen av väsen för rollspel. En partner dör och den överlevande parten börjar få nattliga besök vilket leder till något. En intressant variant är att det leder till något "bra" för den överlevande parten, men något dåligt för omgivningen. Kanske skänker anden/demonen krafter/makt som sedan leder till olycka för byn.
 
Ett annat intressant Ukrainskt väsen är Chuhaistyr. Det är en skogsjätte som är relativt vänlig mot människor men som jagar och äter kvinnliga skogsväsen (typ skogsrån). Den står alltså högst upp på näringskedjan bland väsen.

Utseendet varierar (så klart eftersom det är folktro) men han är alltid stor och har oftast långt hår och skägg.. Han kan ha päls och kan gå naken eller ha ljusa kläder. Han kan ha klor och hovar. Finns även berättelser där han bara har ett ben. I vissa fall kan han också förvandlas till virvelvind.

Han jagar och fångar som sagt var kvinnliga skogsväsen. Han föredrar bakhåll, men det händer ibland att hans byte börjar fly och kommer undan (och kan då ibland be att få gömma sig i en människas stuga) och då blir han sur och skriker så att det kan bli en stormby (han verkar ha en viss makt över luft och vindar).

Han jagar skogsväsen för att äta dem, eller ibland för att de retat honom.

Chuhaistyr lever i skogen och är främst aktiv på natten. Skogsdjur hjälper honom ibland och han verkar gilla musik och spelar ibland flöjt. Hans intresse för musik är ett lite problem för människor för han vill gärna dansa och kan ibland tvinga folk att dansa våldsamt tills deras skor går sönder.

Ibland dyker han upp hos människors lägereldar (antar att det ofta är t.ex. kolare eller tjärbrännare) och kan vara ett trevligt sällskap. Ibland har han med sig ett skogsväsen som han vill grilla på elden. Men, men ska vara lite försiktig för han kan plötsligt få lust att dansa.

---

Chuhaistyr är intressant eftersom han jagar andra skogsväsen. Det kan bli ett intressant möte för rollpersonerna när en Chuhaistyr kommer till lägerelden och ber att få grilla ett skogsrå. Han kanske hjälper dem med något i gengäld. Men hur ska de klara sig undan dansandet?
 
Chuhaistyr är intressant eftersom han jagar andra skogsväsen. Det kan bli ett intressant möte för rollpersonerna när en Chuhaistyr kommer till lägerelden och ber att få grilla ett skogsrå. Han kanske hjälper dem med något i gengäld. Men hur ska de klara sig undan dansandet?

Det finns också flera svenska folksägner om ett väsen som jagar ett skogsrå. Jägaren identifieras ibland, men bara ibland, med Oden.

Kan kolla mitt ex av 'Svenska folksägner' när jag är hemma för citationer.
 
Det finns också flera svenska folksägner om ett väsen som jagar ett skogsrå. Jägaren identifieras ibland, men bara ibland, med Oden.

Kan kolla mitt ex av 'Svenska folksägner' när jag är hemma för citationer.
Ja, liknande sägner berättas också om ”skogsmannen” eller ”hulten” i södra Sverige – det finns uppteckningar av sägner om hur han rent utav skjutit skogsrået (eller ”skogsnuan” som hon ofta heter i Skåne) med gevär! Han är annars en mindre känd varelse ur folktron, men tycks bland annat kunnat växa sig oerhört stor (”Jo mer mann titta po hann, jo stårre ble hann”, förklarade Magnus Mårtensson i Tittente 1923).
 
Back
Top