Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

[BeansMoster]

Fast det är inte att det finns separata gudar utanför religionen, utan att andra dyrkar dem på andra vis (ibland tokiga). Ammon är inte en annan gud, han är Zeus, men han verkar gilla att dyrkas på ett visst vis på ett visst ställe och vi tänker inte bråka om det med en gud, så vips, en Zeus-Ammon-kult.

Absolut, så kunde det vara. Romarna kunde ta över Zeus och fortsätta dyrka honom i Grekland, dyrka samma gud under namnet Jupiter i Rom, fortsätta hellenisternas Zeus-Ammon-kult i Egypten, fortsätta med Zeus-Baal (antar jag) i Levanten och skapa Jupiter-Ambisagrus (tror jag det var?) i Gävle. Och så tycker de att Zeus-Ammon är lite halvknasig i sin dyrkan för vissa av delarna i kulten spåras från uråldriga Egypten, men de är just uråldriga och har ju uppenbarligen fungerat där så det är bäst att fortsätta.

Men, min poäng var att det inte alltid var så. Svårt för dig att bemöta om jag inte ger dig exempel så: Isis. Vad jag vet plockades hon upp av greker och sedermera romare utan att bli Venus-Isis eller Minerva-Isis eller vad som nu hade varit lämpligt. Hon var en annan gud från främmande länder men ändå värd dyrkan.

Därmed inte sagt att Isis var "från en annan pantheon" på ett sätt som på något vis raserade ens världsbild. Romarna var inte alver som vägrade erkänna existensen av dvärgarnas gudar.

 

[erikt]

Ett par andra gudar som romarna importerade var Mithras och Kybele/Magna Mater.

 

[JohanL]

Absolut, så kunde det vara. Romarna kunde ta över Zeus och fortsätta dyrka honom i Grekland, dyrka samma gud under namnet Jupiter i Rom, fortsätta hellenisternas Zeus-Ammon-kult i Egypten, fortsätta med Zeus-Baal (antar jag) i Levanten och skapa Jupiter-Ambisagrus (tror jag det var?) i Gävle. Och så tycker de att Zeus-Ammon är lite halvknasig i sin dyrkan för vissa av delarna i kulten spåras från uråldriga Egypten, men de är just uråldriga och har ju uppenbarligen fungerat där så det är bäst att fortsätta.

Men, min poäng var att det inte alltid var så. Svårt för dig att bemöta om jag inte ger dig exempel så: Isis. Vad jag vet plockades hon upp av greker och sedermera romare utan att bli Venus-Isis eller Minerva-Isis eller vad som nu hade varit lämpligt. Hon var en annan gud från främmande länder men ändå värd dyrkan.

Isis identifierades ofta med andra gudinnor Interpretatio graeca, men nästan litet för många olika, som att man kände sig osäker på vad som egentligen gällde.

Detta gäller även Cybele.

Men självklart importerade man ibland nya gudomligheter också. Min favorit på hur modern det känns är att Mithra importerades till Mithras-kulten från Persien, men egentligen utan mycket likheter med originalet, mest som om man bara hört talas om honom men inte lät det hindra en.

 

[Theo]

Romarna var ju tidiga mästare på det här med kulturappropriering, rent generellt...

 

[Bolongo]

Hm, hur ska man räkna den fornisraeliska religionen när den enbart var monolatrisk och inte monoteistisk? Baal var ju tydligt en annan gud än JHVH – bara en sämre sådan, som dyrkades av fiendefolk.

Nu finns ju inte källorna till att säga något definitivt, men en tolkning är väl att det fanns en henoteistisk fas då alla regionens olika nationsgudar sågs som barn till överguden El och därmed i någon mening del av samma panteon? Varje folk höll sig till en eller ett litet antal av dem, men betraktade de andra som OK om de höll sig på sin kant. Demoniseringen skedde i så fall under en senare fas, när israeliterna mosade ihop El och JHVH till en gud och förkastade Ashera.

 

[Faehrengaust]

Under en period nu så har det pågått något av en strid bland forskare/historiker/etc. om stridsgissel. Jag ska försöka sammanfatta läget lite.

Slaga/stridsslaga: Dessa tvåhandsvarianter har utan tvekan funnits och använts. Det finns ingen tvekan om detta.

Problemet dyker upp när vi lämnar dessa och går mot de från fantasy så välkända enhandsvarianterna...

Tidigare ansågs de som vanliga medeltida vapen eftersom det fanns massvis av dem på museum. Men, det har visat sig när man går igenom dem att många är militära prydnadsföremål som tillverkats långt senare (typ 1800-talet i många fall). Då uppkom en motreaktion mot stridsgissel och en del började hävda att de överhuvudtaget inte funnits. Men, det var kanske att överreagera lite...

De har definitivt funnits i östra Europa sedan ca 900 under namnet Kisten (även om en del av dessa också är tvåhandsvarianter). I väst- och centraleuropa så finns det mycket mindre belägg, men de finns i en del illustrationer, stenornament och det finns ett par bevarade, men har definitivt inte varit vanligt förekommande. Någon större roll i västeuropeiska krig i har de inte haft, det kan man vara säker på.

Sammanfattning:
Tvåhandsvapen med kedja - absolut!
Kisten i östeuropa - japp, de har funnits och använts
Enhands stridsgissel i västeuropa - mycket ovanligt, osäkert om de förekommit på slagfält

 

[Tuggback]

Den här boken hittade jag på ett antikvariat för ett tag sedan. Det tycks som om man lekte en hel del med könsroller i Wehrmacht under det andra världskriget. Den aspekten av soldatlivet är nog inte så vanlig i rollspel.

 

[Theo]

De här mer väldokumenterade tvåhandsslagorna har väl som på bilden också vanligtvis väldigt korta kedjor, ofta bara en eller ett par länkar?