”Generisk fantasy” som term

Jag har för mig att @Man Mountainman sa nåt i stil med "ett ord behöver inte kunna definieras exakt för att vara användbart".
Skulle nog vara beredd att gå steget längre och säga att nästan inget användbart ord låter sig definieras. Iaf inte om man med "definition" menar något slags informativ beskrivning som täcker in alla och endast de ting ordet är tillämpbart på. (Man kan ju ha en mer tillåtande definition av "definition" och medge beskrivningar som så att säga bara gestikulerar mot fenomenet utan att vara uttömmande).
 
Skulle nog vara beredd att gå steget längre och säga att nästan inget användbart ord låter sig definieras. Iaf inte om man med "definition" menar något slags informativ beskrivning som täcker in alla och endast de ting ordet är tillämpbart på. (Man kan ju ha en mer tillåtande definition av "definition" och medge beskrivningar som så att säga bara gestikulerar mot fenomenet utan att vara uttömmande).
Alltså om vi rör oss bland de dödliga istället för bland filosoferna (så att säga), så är det ju enklare att definiera "D&D 5e 2014" än det är att definiera "OSR", exempelvis. Man behöver ju inte gå så långt som att säga att kunskap (antagligen) är omöjlig, strikt sett, för att ha nytta av lite filosofer. Typ?
 
MODERERING

En påminnelse om att detta är ett rollspelsforum och inte ett filosofi-forum där vi pratar så mycket runt varandra att ord inte får någon betydelse.

Återgå till trådens ämne, lämna ordets betydelse därhän. Ni kan prata om frågeställningen utan att Akademien måste leverera en exakt definition.

Så gör det.
 
Det är Dungeons & Dragons, kort och gott, vilket etablerat grundstilen man ser i otaliga spel, såväl digitala som analoga, serier och filmer, även om det är ovanligare i fantasylitteratur. Att alver har spetsiga öron och lever länge, trollkarlar kastar eldbollar och orcer är gröna och stridslystna är den sortens fantasy de flesta är bekanta med, precis som hur alla känner igen ett rymdskepp med laserkanoner som kan åka i hajperspejs när de ser det på teven.
 
Skulle nog vara beredd att gå steget längre och säga att nästan inget användbart ord låter sig definieras. Iaf inte om man med "definition" menar något slags informativ beskrivning som täcker in alla och endast de ting ordet är tillämpbart på. (Man kan ju ha en mer tillåtande definition av "definition" och medge beskrivningar som så att säga bara gestikulerar mot fenomenet utan att vara uttömmande).
Nästa steg: Idealvärlden.

Det här är ju mänsklighetens eviga fråga. Varför tillåter inte sakernas tillstånd oss att exakt definiera företeelser? Varför är de så undflyende när vi ändå anar saningen bortom grumligheten?

1. Acceptera att det är så
2. Bli galen
3. All of the above (a.k.a kryp in i en tunna och bli filosof)

Obs: jag tycker dessa diskussioner är givande. Jag röstar alltså på alternativ 2 :)
 
Alltså om vi rör oss bland de dödliga istället för bland filosoferna (så att säga), så är det ju enklare att definiera "D&D 5e 2014" än det är att definiera "OSR", exempelvis. Man behöver ju inte gå så långt som att säga att kunskap (antagligen) är omöjlig, strikt sett, för att ha nytta av lite filosofer. Typ?
Går också att peka på OSR Primer
 
Ja, men nära nog alltid (eller iaf väldigt ofta) som en typ av merchendising när man vill sälja fler saker till spelets etablerade fans.

Det känns inte direkt som att de 30 Warcraft-romaner som givits ut hittills har haft sådär jättestort avtryck på den generella fantasygenren (även fast de säkert sålt betydligt bättre än de flesta fantasyböcker).

Undantaget där skulle väl vara Dragonlance.

Och Dragonlance planerades väl redan från början som en multimediagrej? Både böcker och rollspelskampanj.
 
Utan att ge mig in på definitioner, så "generisk fantasy" för mig är hjältar, monster, standardraserna (människor, alver, orcher, dvärgar, gärna enligt Tolkienmodell), magi som en aktiv och omedelbar kraft, oftast hopslängt utan allt för mycket tanke på helheten och hur det hänger ihop.
 
Utan att ge mig in på definitioner, så "generisk fantasy" för mig är hjältar, monster, standardraserna (människor, alver, orcher, dvärgar, gärna enligt Tolkienmodell), magi som en aktiv och omedelbar kraft, oftast hopslängt utan allt för mycket tanke på helheten och hur det hänger ihop.
Det första som ryker är ofta orcherna, eftersom de ses som de mest problematiska.

Alternativt att man fixar till dem, som att halvorcher universellt ser ut som CrossFit-modeller i D&D, med bara ett litet underbett och att de är gröna.
 
För mig är generisk fantasy främst instrumentell. Styrkan med att köra i en sådan värld är att alla runt bordet hajjar grejen, vi lutar oss på trygga troper och kan därmed kapa rätt många transportsträckor. Kostnaden för detta riskerar ju att bli en rätt icke-originell spelvärld, men jag är ok med det.
 
Last edited:
För mig är generisk fantasy främst instrumentell. Styrkan med att köra i en sådan värld är att alla runt bordet hajjar grejen, vi lutar oss på trygga troper och kan därmed kapa rätt många transportsträckor. Kostnaden för detta riskerar ju att bli en rätt icke-originell spelvärld, men jag är rätt ok med det.
Som jag ofta hävdar är rollspel som medium mycket mer tolerant för klyschor än andra medier, antagligen för att man har ovanligt mycket glädje av stödhjul, så det är helt naturligt att det blir så kring generisk fantasy också.
 
Under D&D 3.5 dagarna så brukade jag köra lösa äventyr utan bestämd spelvärld. Vår spelgrupp började snart kalla världen Generellicum vilket betydde just att det var standard D&D med drakar, orcer, magiker o.s.v. Funkade jättebra. Ingen behövde ställa frågor om lokalpolitik, vilket äventyr som helst kunde passas in, alla raser och klasser hade samma möjlighet att dyka upp vid behov. Hjälper det diskussionen? Kanske inte, men den visar lite vad vi ansåg var generellt fantasy (d.v.s. vad som helst egentligen).
 
Det första som ryker är ofta orcherna, eftersom de ses som de mest problematiska.

Alternativt att man fixar till dem, som att halvorcher universellt ser ut som CrossFit-modeller i D&D, med bara ett litet underbett och att de är gröna.
Min bild är snarare att det är dvärgarna som ryker först, eftersom färre personer tycker de är sexiga/roliga. Det finns fler kända franchises där orcher har en stor och central roll i spelvärlden, inte nödvändigtvis som antagonister.
 
Min bild är snarare att det är dvärgarna som ryker först, eftersom färre personer tycker de är sexiga/roliga. Det finns fler kända franchises där orcher har en stor och central roll i spelvärlden, inte nödvändigtvis som antagonister.
Hmm… jag skulle säga att det vanligaste som händer med dvärgarna är att de mytologiseras mer och blir mindre bulkiga än standard-dvärgarna.
 
Back
Top