Vilka rollspel borde man testa?

  • Se och höra i Aliatra, för samberättande hexploration men också för att inse att man behöver inte fantastik för att göra något intressant.
  • Fantasy world, för riktigt bra ramverk för gruppimproviserande och spelledartips som gör dig till en genuint bra spelledare.
  • Fornsaga, för att se hur den gemensamma grundpreppen gör att man direkt får någonting att bygga en historia kring en by.
  • Alienor, där man sitter i en grupp och hittar på historier man upplevt om allas idol, Alienor.
 
FATE är välgjort och inte så narrativ-flummigt att det är otillgängligt för mer traditionella spelare (det är ett bra ingångsspel där). Det funkar bäst för hög spelar- och rollpersonsagens, och tenderar att ge en pulpig känsla.
 
Paranoia, urversionen.

Varför?

För att förstå det så behöver jag börja med lite historik. Paranoia kom när trenden gick mot mer regler, mer simulering, tjockare böcker, "seriösare" spel. In klampar då Paranoia och säger "Skit i det, nu ska vi ha kul!". Det var, såvitt jag vet, det första avsiktligt regellätta och tungt improvisationsbaserade spelet. Allt i spelet var byggt på "Det kommer att gå åt helvete, men det kommer att vara kul!".

Har man inte magkramp av skratt efter att ha spelat det så har man spelat det fel.

Det är ett spel där man får uppdraget genom en trasig högtalare (illustrerad av en spelledare med en plastmugg i munnen), får en låda med utrustning som man inte vet vad det är och som antagligen inte funkar som avsett, men som är nödvändig för uppdraget, tillsammans med en pall blanketter som ska fyllas i under uppdraget. Alla kommer att göra allt för att sabba uppdraget och för varandra. Och, ni är är typ näst minsta kuggen i samhällsmaskinen som obönhörligt men ineffektivt maler ner er. Sedan börjar det gå utför...
 
Barbarians of Lemuria. Går inte att gå tillbaka till crunch efter det dock. Förutsätter även att man spelat trad ngn gg oxå.
Citat från spelare (med 30 års rollspelande bakom sig) efter första passet: ’varför har man inte alltid spelat så här?’
 
Skarpskytten said:
  • En äldre version av DnD eller klon. Jag tycker att alla för sin allmänbildnings skull ska spela någon version före 3e, för att få en känsla för spelsystemet (mycket annorlunda jämfört med 3e-5e) i världens första rollspel. Gärna med platsbaserat utforskande, den scenariostruktur som spelet gör bäst. Kanske kan några fler inse hur bra det här spelet gör det som det är gjort för att göra. (Ja, sen är vissa regler knäppa och det är ett onödigt lappverk, men det är också regellätt).
Click to expand...
I sammanhanget känns det värt flagga att ingen behöver utsätta sig för gamla tiders förvirrade och svamliga regelböcker. Gary Gygax prosa är ju ökänt blommig och långrandig, och tidiga regelböcker saknar alla quality-of-life-improvements vi är vana vid inom organisation och layout: att presentera reglerna i logisk ordning, att kunna förklara koncept på ett lättfattligt sätt (utan att använda sig av termer som ännu inte introducerats), att interna referenser är enkla att följa, att erbjuda välfyllda index och glossarium etc.

Det finns många spel under OSR paraplyet. Om du är nyfiken på en upplevelse trogen originalet kan jag rekommendera Old School Essentials från Necrotic Gnome, ett spel skrivet i nutid som eftersträvar närmast total kompatibilitet med den såkallade B/X upplagan. De exakta detaljerna kan kvitta, poängen är att du i OSE får en vettigt lättläst presentation av verkligt tidiga regler.

Bara för att undvika missförstånd - OSR (Old School Renaissance) är mycket mycket mera än enbart spel som eftersträvar att återskapa de ursprungliga versionerna av D&D. Om man inte binder sig till exakta detaljer från de första upplagorna av D&D utan mer vill återskapa känslan av frihet och farlighet börjar man med samma bas fast lägger sedan till andra saker än vad AD&D och sedermera 3rd edition gjorde.

Jag tar två exempel, mest för att de är de två jag själv spelat.
* Dungeon Crawl Classics (DCC) - utgångspunkten (som i alla OSR) spel är avskalad ursprunglig D&D, men sedan har Goodman Games lagt till egna "roligheter", notabelt ett sant kaotiskt magisystem
* Pirate Borg - sprunget ur svenska Mörk Borg, ett minimalistiskt OSR spel som sedan roar sig med massor av slumpeffekter. Största skillnaden mellan Pirate Borg och Mörk Borg är inte, som man skulle kunna tro, fokuset på en väldefinierad "Pirates of the Caribbean" kampanj, utan att regelboken alls går att läsa ;)
 
Last edited:
Sidd said:
Brindlewood Bay.
Mysteriespel med egenartat fluff (genialt) och spelmekaniken runt hur upplösningen blir sticker ut på ett lyckat sätt.
Click to expand...
Om jag inte har helt fel här kan man titta på Quinns Quests youtube video av Public Access för att få ett hum om vad det här handlar om. Inte samma sak men samma bollpark (Rätta mig om jag har fel)
 
Att tråden ännu inte föreslagit Warhammer Role-Play är ett brott mot mänskligheten. 🙃

Då menar jag specifikt att uppleva kampanjen Enemy Within med antingen första eller andra upplagans regler. Inget annat.

Man testar ju inte ett rollspel i ett vakuum. Att äventyret och reglerna samspelar är ju grundläggande.
 
Burning Wheel

Vänder upp och ner på maktpositionerna för spelledare och spelare. Spelmekaniskt behåller det mycket av det som gör klassiska rollspel, särskilt de kring 90-talet, engagerande då det finns mycket rörliga delar i det som är stimulerande i spel.
För många kan Burning Wheel verka vara ett obestigbart berg av regler, och det är till viss del sant, men de uppmuntrar och vägleder spelet i en dramatisk och trovärdig riktning.

För de som verkligen vill känna på ett spel där reglerna puttar ens karaktär i en riktning mot att bli utmanad, och där man som spelare får driva berättelsen åt det håll man vill, så finns inget spel där ute som gör det på samma sätt.

Lust att testa nästa konvent @ceruleanfive ? :t6::t6::t6::t6::t6::t6:
 
FireVisor said:
Burning Wheel

Vänder upp och ner på maktpositionerna för spelledare och spelare. Spelmekaniskt behåller det mycket av det som gör klassiska rollspel, särskilt de kring 90-talet, engagerande då det finns mycket rörliga delar i det som är stimulerande i spel.
För många kan Burning Wheel verka vara ett obestigbart berg av regler, och det är till viss del sant, men de uppmuntrar och vägleder spelet i en dramatisk och trovärdig riktning.

För de som verkligen vill känna på ett spel där reglerna puttar ens karaktär i en riktning mot att bli utmanad, och där man som spelare får driva berättelsen åt det håll man vill, så finns inget spel där ute som gör det på samma sätt.

Lust att testa nästa konvent @ceruleanfive ? :t6::t6::t6::t6::t6::t6:
Click to expand...

Burning Wheel är som när de i en av de usla Jurassic Park uppföljarna genmanipulerar fram en ny dinosaurie som inte är en riktig dinosaurie som fanns utan som är en dinosaurie Dracula. Eller som när KFC gjorde en rätt som de kallade The Double Down som var en ost och bacon röra mellan två bitar friterad kyckling så du inte kunde äta den utan att bränna händerna. Eller som när ett barn på en buffé häller ihop alla de olika typerna av läsk till en fruktansvärd blanding som de sedan hävdar smakar gott.
 
God45 said:
Burning Wheel är som när de i en av de usla Jurassic Park uppföljarna genmanipulerar fram en ny dinosaurie som inte är en riktig dinosaurie som fanns utan som är en dinosaurie Dracula. Eller som när KFC gjorde en rätt som de kallade The Double Down som var en ost och bacon röra mellan två bitar friterad kyckling så du inte kunde äta den utan att bränna händerna. Eller som när ett barn på en buffé häller ihop alla de olika typerna av läsk till en fruktansvärd blanding som de sedan hävdar smakar gott.
Click to expand...
Håll inte igen, utan säg vad du verkligen tycker... ;)
 
God45 said:
Burning Wheel är som när de i en av de usla Jurassic Park uppföljarna genmanipulerar fram en ny dinosaurie som inte är en riktig dinosaurie som fanns utan som är en dinosaurie Dracula. Eller som när KFC gjorde en rätt som de kallade The Double Down som var en ost och bacon röra mellan två bitar friterad kyckling så du inte kunde äta den utan att bränna händerna. Eller som när ett barn på en buffé häller ihop alla de olika typerna av läsk till en fruktansvärd blanding som de sedan hävdar smakar gott.
Click to expand...

God45 said:
Burning Wheel är som när de i en av de usla Jurassic Park uppföljarna genmanipulerar fram en ny dinosaurie som inte är en riktig dinosaurie som fanns utan som är en dinosaurie Dracula. Eller som när KFC gjorde en rätt som de kallade The Double Down som var en ost och bacon röra mellan två bitar friterad kyckling så du inte kunde äta den utan att bränna händerna. Eller som när ett barn på en buffé häller ihop alla de olika typerna av läsk till en fruktansvärd blanding som de sedan hävdar smakar gott.
Click to expand...
Åhå!

Vilket är ditt bidrag till tråden? Jag skulle gärna återgälda dina givmilda liknelser.
 
Ulfgeir said:
Håll inte igen, utan säg vad du verkligen tycker... ;)
Click to expand...
FireVisor said:
Åhå!

Vilket är ditt bidrag till tråden? Jag skulle gärna återgälda dina givmilda liknelser.
Click to expand...

Jag känner att ni tror att jag var negativ till Burning Wheel, och det var jag inte 😂 Burning Wheel är ett spel som är psykotiskt dekadent i sin maximalism. Det är så uppenbart skrivet av en New York bo som drev ett Roller Derby lag att man inte ens behöver säga det. Min favorit bit av det är orcherna som är skrivna av någon som såg vettig speldesign och kom fram till att alla som använde sådant är fegisar.

Burning Wheel är i rätt tråd för alla borde testa det. Men det borde vara ingens go to spel för det är som att dricka ett glas Malört när alla andra tar sig en öl.

Min enda kritik är att om man ska testa det här är Burning Empires ännu MER. Och det Burnimg Wheels har gående för sig är MER.


För att rekomendera ett spel till tråden, något som jag känner är svårt för det är svårt att inte bara nämna ett spel som ingår i att förstå fältet eller ett som bara gör en särskild grej väldigt bra, så… Folk borde testa Let These Mermaids Touch Your Dick Maybe.
 
FireVisor said:
Åhå!

Vilket är ditt bidrag till tråden? Jag skulle gärna återgälda dina givmilda liknelser.
Click to expand...
Dont. Just dont... ;)
BTW håller jag med dig om Burning Wheel (älskar det!), men gå i clinch med @God45 skulle jag bara göra om mina barns liv stod på spel! ;)

Missförstå mig inte, @God45 har nästan alltid fel, men han har nästan alltid fel på rätt sätt! <3

Jag nominerar förresten Drakar och Demoner/Dragonbane. Givetvis ett måste.
 
Vi har haft ett par (en liten minoritet, såklart) som föreslagit att man bör spela minst ett spelledarlöst spel, så jag tänker föreslå att man bör spela minst ett spel med fler än en spelledare, som Huldran (två spelledare), Midnatt, för alltid (tre spelledare och en generalsekreterare) eller Coyotes of Chicago (alla spelare utom en är spelledare, men jag har för mig att det här spelet inte är så bra, och dessutom är det på engelska och ingen borde någonsin spela rollspel skrivna på engelska).
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top