Jag tror vi lever i en tid där det inte är så enkelt att hitta det allmängiltiga, allting är tillgängliggjort på ett helt annat sätt än för 30 år sedan så gemensamma referenser är svårare att hitta. Jag har väldigt dålig koll på Warhammer-universumet och då ser jag mig ändå som en rätt enorm nörd.
Litterärt håller jag med om det, men hos rollspelen är det D&D.
Min egen preferens är att om materialet som vi utgår ifrån strävar efter att inte enbart vara en fantasyklyscha så blir det betydligt enklare, närmast naturligt, att dekonstruera troper tillsammans. Inte för att det behöver finnas något egenvärde i det, utan för att vi då enklare får en berättelse vi faktiskt inte har hört/upplevt förut. Om vår scen/kuliss är Warhammeresque/Tolkien/D&D så blir det svårare att göra avsteg för då ligger hela ansvaret på oss. Det finns färre hjulspår vi kan köra in i.Det här, tillsammans med @verlandes. visdomsord ovan, har fått mig att tänka lite... Om helt nyskapande och unika världar är lite exkluderande, så är de gamla beprövade tolkieneska världarna kanska det bästa stället att mötas som grupp, speciellt som en grupp människor som kanske inte känner varandra jättebra.
Så att dekonstruera troper i rollspel är kanske något man ska sikta på att göra tillsammans. Det är under spelmötena som de mest kontroversiella avstegen från förutsägbarheten ska/borde äga rum...
Kanske...
