Hur man gör rollspel fel

Jag fyller kanske på se'n men…
  • Använda generativ AI, framför allt utan att vara tydlig med det så att folk som bryr sig om ifall de produkter de konsumerar produceras etiskt kan göra ett aktivt val.
  • Inte dra nytta av andra rollspelare, utan svartsjukt hemlighålla sitt arbete och sina idéer utifrån något slags missriktad idé om att andra kommer att "sno idéerna".
    • Eller ännu värre, utifrån en ännu mer missriktad idé om att man ska träda fram som rollspelshobbyns frälsare och visa upp sitt färdiga och Världens Bästa och mest Innovativa rollspel till allmän applåd.
  • Tjafsa emot recensenter och andra som säger elaka saker om spelet. Korrigera uppenbara felaktigheter ja, men man bör till varje pris undvika att verka defensiv. Det blir bara fånigt. Och ja, jag har varit skyldig till denna; så jäkla hög är inte den här hästen jag sitter på.
  • Sen finns ju såklart ett närmast oändligt stort antal fel man kan göra med sin layout, typografi och upplägg… Typ ha en massa ensamradingar, konstiga avstavningar, ha för litet eller stort typsnitt, lägga upp kapitlen i märklig ordning, använda mönstrade tonplattor eller bårdgrafik som lägger sig bakom texten osv osv. Men det känns lite utanför tråden.
  • Framför allt om man är ett lite större företag tycker jag att man bör kunna skapa PDF:er med typ bokmärken/innehållsförteckning, sidhänvisningar som är länkar, lager som låter en dölja onödig grafik, osv. Släpper man bara en platt PDF så tycker jag att man gör fel. Om man har resurserna att göra det på riktigt.
  • Man skapar rollformulär som inte går att skriva ut på en kackig gammal svartvit laserskrivare. Minst en version av rollformuläret bör vara enbart svart och vitt, tack så mycket.
  • Man råkar säga något politiskt utan att mena det. Alltså, det går inte att skapa kultur som inte är politisk eller som saknar värderingar. Du kan inte beskriva världen utan att göra ett urval eller utan att ha ett perspektiv. Du kan inte beskriva en värld utan att göra antaganden om hur den funkar. Och det är helt OK. Men det är synd om du gör det oreflekterat, om det "bara råkade bli så". Skapa medvetet, och tänk på vad det är du säger och skapar. Det betyder inte att jag tycker att spel eller verk som inte passar exakt med min världsbild suger, men jag tycker att om man nu ska skriva ett spel om att kapitalism är jättebra och fattiga bara är lata grisar och världen skulle bli bättre om vi inte mobbade multimiljardärer så mycket (fiktivt exempel) så bör man vara så pass medveten om att det är det man gjort att man inte sedan blir förvånad ifall folk påpekar det eller kritiserar det.
 
Last edited:
Samiloth said:
Hm, så 3 av dina 7 kriterier handlar om hur jämlikhet presenteras, 1 är vem författaren är, 1 är layout, 1 struktur, och 1 regler. Då ser vi på frågan fundamentalt olika, utöver det så försöker du koppla politik och rörelser till rollspelsskapande, vilket är ett helt annat område.

Om man använder rollspel för att sprida ett budskap, kan det vara fel? Ja, givetvis. Är det skillnad på författaren och skapelsen? Ja, det är skilda saker. Finns det en ursäkt för att skippa index och använda jobbiga typsnitt? Få dugliga, det handlar nog om en brist av erfarenhet och feedback, frågan är: är rollspelet bra (frågan som ställs) med ett annat typsnitt och ett index. Kan regler vara överdrivet komplicerade och otestade? Ja. Vissa gillar överkomplicerade regler, så det är ett system för dem, och otestade regler kommer att testas, får man anta.

Men nu har jag börjat svara på saker som egentligen inte är direkt knutna till frågan som ställs, som jag uppfattar den.
Click to expand...

Eftersom du tog mitt skämtsamma inlägg (där jag alltså syftade till Varg Vikernes ökända MYFAROG) på allvar måste jag väl ge ett allvarligare svar:

Nämligen att allt kan inte bara kokas ner till enstaka kriterier, utan är bundet till en kärna – och är den kärnan rutten så kan man göra rollspel fel. Framförallt för att en kritik mot MYFAROG är att det är nästintill oanvändbart/ospelbart. Spännande nog är det inte heller det enda vit makt-rollspelet med det ryktet.
 
Samiloth said:
[...]1 är vem författaren är

[...]Ja, givetvis. Är det skillnad på författaren och skapelsen? Ja, det är skilda saker.[...]
Click to expand...

Inser att det här är något som också behöver bemötas. För nog att man ska kunna särskilja på författare och verk, till den grad det är möjligt. Men samtidigt färgas verk av sina författare och en spännande sak med alla kreativa verk är att se den speglingen.

Det gör också att författarna återspeglas så mycket i vissa verk att de inte går att särskilja.

För spelet jag syftade på skrevs alltså av en kyrkobrännande norsk nazist som dömdes för mord. Spelet i sig handlar om att spela i en Nazists våta dröm om vad Thulê skulle vara – och författaren skriver uttalat att spelets syfte är att "utbilda" och texten pratar ofta direkt med läsaren om vad tankarna är.

Like my dude, att använda det försvaret du försökte är bokstavligen som att säga "men försök att läsa Mein Kampf utan att hänga upp dig på vem som skrev den."
 
Gabrielle de Bourg said:
Like my dude
Click to expand...

Okej, första svaret du gav: Bra förklaring till vart kommunikationen felade.

Utöver det. Jag förstår att du försöker tillskriva mig en oförmåga att separera skapare och verk för att vissa verk genomsyras så tungt av skaparens ideologi. Nu är inte jag riktigt relevant eftersom jag anser att det är subjektivt, alltså att jag inte kan sätta kriterier och ha tolkningsföreträde för att avgöra vad som gör det rätt eller fel, jag tror det är spelarna som avgör. Om folk spelar ett spel, så har det funnit sin målgrupp.

Om du är mer intresserad av vad mina preferenser är, så har jag många och jag tycker många skapar fel sorts spel för mig, vilket är anledningen till att jag modifierar dem med hjälp av mina spelare. Ett av dem är att jag inte är intresserad av spel som finns för att sprida budskap, oavsett vad budskapet är.

Och jag tror vi fortfarande har problem med kommunikationen. Jag har inget “försvar”, det finns ingen slags konflikt som utspelar sig här, i alla fall från mitt perspektiv. Vi har bara olika åsikter; jag tolkar det som om du vill ha tolkningsföreträde och anser att spel med fel skapare, alternativt med fel budskap, är fel skapade, jag anser att spel som bygger på att ha budskap inte är min sorts spel. Jag försöker alltså förtydliga vad jag menar och finna vart vi skiljer oss åt.

Slutligen. Mein Kampf är ett manifest, inte ett spel. Att värdera den är att värdera åsikten bakom den. Det går inte att applicera som exempel. En bättre fråga är: kan jag beskåda Munich Royal Hofbräuhaus och skilja det från konstnären? Ja, det kan jag, jag kan bedöma konsten som ett eget objekt.
 
Samiloth said:
Och jag tror vi fortfarande har problem med kommunikationen. Jag har inget “försvar”, det finns ingen slags konflikt som utspelar sig här, i alla fall från mitt perspektiv. Vi har bara olika åsikter; jag tolkar det som om du vill ha tolkningsföreträde och anser att spel med fel skapare, alternativt med fel budskap, är fel skapade, jag anser att spel som bygger på att ha budskap inte är min sorts spel. Jag försöker alltså förtydliga vad jag menar och finna vart vi skiljer oss åt.

Slutligen. Mein Kampf är ett manifest, inte ett spel. Att värdera den är att värdera åsikten bakom den. Det går inte att applicera som exempel. En bättre fråga är: kan jag beskåda Munich Royal Hofbräuhaus och skilja det från konstnären? Ja, det kan jag, jag kan bedöma konsten som ett eget objekt.
Click to expand...

Som svar på detta tänker jag citera @Dilandau i tråden om MYFAROG:

Dilandau said:
Exakt, det är lite vad jag var ute efter. För det GÅR inte att bortse från detta när man diskuterar ett spel som MYFAROG (eller för delen vilket spel som helst). Man kan inte säga att "okej, det här liret har kraftiga rasistiska undertoner som genomsyrar allt, MEN om man struntar i det så är spelet blah lbah" för då pratar man inte om rollspelet i fråga, utan om ett spel som kanske kan existera om någon sätter sig och skriver om hela boken.

"Världen är rasistisk MEN om den INTE vore rasistisk så vore den xxxxx"
Click to expand...

Jag rekommenderar för övrigt verkligen att läsa tråden för eh, det spelet är ett manifest.

Men framförallt innehåller det så mycket saker som är urbota dum och dålig design, från dess första mening (där författaren förklarar att spelet först och främst var till för att utbilda och hemskola hans son), tabellen där du skapar din rollperson där man slår 1T20 för hudfärg där 1-18 är "ljus" (vilket ur designperspektiv är idiotiskt, för varför ha ett tärningsslag där en majoritet inte betyder något?) till att gå igenom hur kombinationen av extremt överkomplicerade regler, svårbegriplig layout och total avsaknad av index och upplägg gör att det mer eller mindre är obrukbart att använda i praktiken.

Som Angry Video Game Nerd sa: "What is the most important aspect of any game? Being able to fucking play it!"

Och om ditt spel är utformat på ett sådant sätt att det i praktiken är så gott som omöjligt att spela, både i regelperspektiv, i hur spelet är utformat (dvs, svårigheten att ha den vid spelbordet), hur spelet påtvingar begränsningar (och därmed hämmar interaktivitet) är liksom allt exempel på hur man inte ska göra rollspel, för det går i mångt och mycket emot vad mediet är.

Den enda saken som gör det uppseendeväckande är återigen att det är skrivet av en mördarnazist och att en stor del av spelets lore handlar om att förmedla denne mördarnazists tankar och ideologi (det är inte på något sätt subtilt) men inte ens det gör det bra, eftersom reglerna är så petiga med att straffa och begränsa så lyckas det inte ens att förmedla hur bra de övermänskliga arierna är.

Och det är främst kärnan i allt: lyckas du inte med något av det som var syftet med vad du har gjort, då har du faktiskt gjort saker fel.
 
Jag tror att trådstartaren @Max Raven helst ville diskutera vanliga fallgropar som spelskapare hamnar i. Eller? Att det finns en morddömd norsk satanist och nazist som har skrivit ett oerhört märkligt rollspel är en annan sak. Det är ett extremt fall som det dessutom redan finns en tråd om…
 
Last edited:
Gabrielle de Bourg said:
Som svar på detta tänker jag citera
Click to expand...
Spelet låter, som du beskriver det, horribelt. Jag har inget intresse av att läsa det eftersom det uppenbart inte är ett spel för mig. Jag har svårt att förstå varför du vill att samtalet ska handla om detta spel och ideologier.

Jag har konsekvent försökt lyfta att min poäng är subjektiv: vad jag tycker är inte en naturlag som avgör vad som är rätt eller fel i hur man skapar rollspel. Spel fungerar olika bra för olika grupper. Det finns spel som inte är skapade för mig, men det utesluter inte att någon finner värde i det, att det är “rätt” skapat för dem.

Du lyfter istället fram värderingar, skapare, budskap, layout och presentation; alltså etik, estetik och signalvärde. Du använder även de yttersta exemplen: mördare, nazister, Hitler själv, för att försöka positionera diskussionen moraliskt för att rättfärdiga att min åsikt inte är acceptabel och måste vara fel.

För mig är det en annan fråga än det som jag försökt diskutera: spelkvalitet, hur ett spel fungerar som system vid spelbordet, och med system menar jag inte bara reglerna, utan skapelsen som ett system i sin helhet. Vi diskuterar helt enkelt olika saker: Spelkvalité vs värderingskvalité. Subjektiv sanning vs objektiv sanning.

Jag kan hålla med om att spelet du beskriver låter uruselt för mig, men är det ett objektivt fel skapat rollspel? Det låter för mig som om det är en usel värld, den är inkonsekvent, den är bärare av budskap, men det är inte samma sak som att spelet skapats fel. Frågan där är snarare: har spelet uppfyllt sitt syfte? Om svaret är ja så är inte spelet skapat fel.

Och för att vara övertydlig: jag bryr mig inte om spelet du hänvisar till för det är inte ett spel jag skulle gilla. Jag bryr mig inte om den framing du använder för att positionera dig, du får hitta någon annan. Jag förkastar den typen av framing, att använda nazism som verktyg för att försöka omdefiniera min position gör inte ditt argument mer relevant, det flyttar bara fokus till något annat än ämnet jag försöker beröra.

Just nu talar vi förbi varandra. Jag försöker förstå var skillnaden ligger, medan du för diskussionen i en annan riktning.
 
En fallgrop jag tror att jag själv lätt skulle ramla ner i är att i den grafiska formgivningen gestalta genren för klyschigt eller övertydligt. Men det är svårt! Jag vill ju att spelvärlden ska bli synlig och tydlig. Gör jag ett deckarrollspel som utspelar sig på 50-talet, så vill jag att det ska ha en filmisk noir-känsla.

En annan fallgrop som också har med det visuella att göra är helt enkelt illustrationer som visar mest statiska scener - personer som sitter eller står utan att göra något. Jag ser istället bildsättningen som en form av koreografi! Personerna måste förstås inte dansa, men om de är i rörelse - och gärna i bildmässigt oväntade poser - så ger det hela produkten liv. Detta gäller förstås inte bara levande varelser, utan också himlar, maskiner och byggnader.
 
Last edited:
  • Personligen skulle jag säga oförmågan att staka ut sin egen väg bland alla redan utgivna verk. Hur gör man det? Båda grafiskt, textmässigt, innehållsmässigt m.m. En tydlig vision som man håller sig till är viktigt. Sedan kan det röra sig om små nyanser som bara invigda märker, men det räcker gott tycker jag. Bara man har tänkt till.
 
Jag fastnar ofta i fallgropen att hitta motivation för äventyrare att göra sina uppdrag. Varför skulle rollpersonerna göra detta uppdrag?
Jag vet att det till viss del är upp till spelarna att hitta motivation för att spela äventyret, men det är en tankegrop jag alltför ofta hamnar i.
 
Mogger said:
  • Personligen skulle jag säga oförmågan att staka ut sin egen väg bland alla redan utgivna verk. Hur gör man det? Båda grafiskt, textmässigt, innehållsmässigt m.m. En tydlig vision som man håller sig till är viktigt. Sedan kan det röra sig om små nyanser som bara invigda märker, men det räcker gott tycker jag. Bara man har tänkt till.
Click to expand...

Om vi talar om det rent visuella tror jag att en lösning är att låta sig inspireras av sådant som inte är rollspel. Själv skulle jag gärna se fler rollspel som också är konstböcker. Stålenhag-sviten är bara en av väldigt många möjliga vägar att gå. Skulle exempelvis gärna se ett rollspel i Einar Nerman-stil. Rätt gjort kan det bli oerhört lyxigt och elegant i sin skandinaviska minimalism.

Ett rollspel som också är en svit akvareller hade också varit fint. Det finns kanske något sådant redan? Jag tänker mig alltså landskapsmålningar i någon form.
 
  • Jag brukar övertänka. Jag kan inte låta bli. Jag vet att det går över huvudet på de flesta, men jag kan inte förmå mig att sluta. Jag vet att enkelhet och tydligt är 1000 ggr mer effektivt, men... Jag är inte byggd så... Det blir i mina ögon en bättre produkt men det är väldigt långt ifrån säkert att det är en rimlig trade off.
 
Mer äventyr än rollspel men det får funka:
  • Inte tillgängliggöra handouts. Om du lägger ner en massa tid och pengar på att göra snygga tidningsartiklar, brev, teaterprogramblad, kartor osv – då kan du ju för höge farao inte bara slänga in dem i äventyrets layout lite "snyggt snedställda" eller i miniformat, och lita på att tryckprocessen gör dem rättvisa. Lägg ut som (högupplöst) PDF så att man kan skriva ut och faktiskt använda kring bordet!
Det här störde jag mig först på med Tatters of the King (där jag numera reproducerat alla handouts i vektorformat) och sedan i väldigt många Delta Green-produkter. Liksom, även om du nu har världens bästa tryck så vill jag inte riva ut sidan med din handout. Ge mig den friställd, utskrivbar.​
 
Oscar Silferstjerna said:
Om vi talar om det rent visuella tror jag att en lösning är att låta sig inspireras av sådant som inte är rollspel. Själv skulle jag gärna se fler rollspel som också är konstböcker. Stålenhag-sviten är bara en av väldigt många möjliga vägar att gå. Skulle exempelvis gärna se ett rollspel i Einar Nerman-stil. Rätt gjort kan det bli oerhört lyxigt och elegant i sin skandinaviska minimalism.
Click to expand...
Här tycker jag iofs att det börjar gå inflation i lyxig coffee table book-känsla. För egen del är jag förvisso intresserad av bra, genomtänkt art och layout, men jag upplever att det ibland går ut över content. Men görs det bra är det grymt! Death in Space är mitt favvo-exempel. Snyggt utan att slå dig i huvudet, välskrivet, utan att vara löjligt djuplodande och ett bra jävla spel. 5 av 5!
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top