Hur hantera människor i retro rymdopera?

Ett koncept jag lekte med någon gång var att låta människors medel IQ på 100 vara högre än andra som kanske mer ligger på 70-80. Vi kanske inte haft haft lika lång tid på oss att utveckla teknologi men vi är väldigt smarta och har ett stor andel genier jämfört med andra. Tropen brukar väl vara att utomjordingar är mer intelligenta än oss för att de har fantastik teknologi.
 
Jag är nog fel målgrupp för att svara i en tråd om ett spel där problemet är hur man gör människor intressanta som en spelbar art, för jag har allt mer börjat ogilla tanken på att spela någonting annat än människor helt och hållet.

Generellt tycker jag både fantasyraser, aliens, antropomorfa djur mm är bedövande trista som rollpersoner (och ärligt talat ganska tråkiga som som SLPs också), just eftersom i de flesta fall är deras "artspecifika" karaktärsdrag också hela deras personlighet. En vulcan eller klingon har personligheterna vulcan och klingon, dvärgar har personligheten dvärg, alver har personligheten alv, en antropomorf björn, älg eller katt har personligheterna björn, älg och katt osv.

Människor är de enda som nästan någonsin har hela personligheter och tillåts vara individer, och min upplevelse är att vi (kanske omedvetet) i rollspel återskapar detta förhållande i våra rollpersoner.

Så "tråkigheten" kanske är en feature, inte en bugg, det tvingar oss att ge våra karaktärer riktiga personligheter som kan ha djup och individualitet, istället för att vi hakar upp hela karaktären på en eller ett par utmärkande särdrag som liksom blir allt den är.
 
adrian_of_arcane_lore said:
Generellt tycker jag både fantasyraser, aliens, antropomorfa djur mm är bedövande trista som rollpersoner (och ärligt talat ganska tråkiga som som SLPs också), just eftersom i de flesta fall är deras "artspecifika" karaktärsdrag också hela deras personlighet. En vulcan eller klingon har personligheterna vulcan och klingon, dvärgar har personligheten dvärg, alver har personligheten alv, en antropomorf björn, älg eller katt har personligheterna björn, älg och katt osv.
Click to expand...
Nåja, en karaktär per serie kan ju också ha den distinkta personligheten "bryter mot rasens förväntade personlighet".
 
Badmojo said:
I den tecknade serien Orbital (en mer seriös "Linda o Valentin") finns Konfederationen, en intergalaktisk sammanslutning av fler än 500 raser, där en majoritet ser människosläktet som en underutvecklad och aggressiv art (efter "incidenter" vid typ First Contact... om jag minns rätt)
Click to expand...
Jag har läst en del Orbital. Tycker framförallt att den är väldigt fint tecknad. Jag tycker också att det är bra att människorna fått en specifik grundkaraktär i serien. Jag vill inte kopiera den karaktären till Världsrymdens vagabonder men det finns ju andra vägar att gå. Till exempel att att bygga spelets människor utifrån vissa historiska eller nutida aspekter. Den nyfikenhet och våghalsighet som drev människor att med fara för sina liv utforska nord- och sydpolen omkring sekelskiftet skulle kunna vara en sådan aspekt. Människans destruktiva sida, så som den framträder i princip dagligen i nyhetsrapporteringen, skulle kunna vara en annan.
 
Organ said:
Jag ser två alternativ. Antingen gör man människor mer intressanta. Ge dem specialförmågor precis som utomjordingarna. Det har med framgång gjorts i andra spel. I DoD23 till exempel så har människor förmågor som gör dem minst lika unika att spela som både alver och dvärgar och andra folkslag.

Ett annat alternativ är att man gör utomjordingar till endast spelledarpersoner. Om man bara kan spela människor så gör det inte lika mycket att de inte är lika unika.
Click to expand...
Jag är helt klart inne på det förstnämnda. Det senare alternativet känns alldeles för tråkigt även om lösningen är funktionell.
 
adrian_of_arcane_lore said:
Jag är nog fel målgrupp för att svara i en tråd om ett spel där problemet är hur man gör människor intressanta som en spelbar art, för jag har allt mer börjat ogilla tanken på att spela någonting annat än människor helt och hållet.

Generellt tycker jag både fantasyraser, aliens, antropomorfa djur mm är bedövande trista som rollpersoner (och ärligt talat ganska tråkiga som som SLPs också), just eftersom i de flesta fall är deras "artspecifika" karaktärsdrag också hela deras personlighet. En vulcan eller klingon har personligheterna vulcan och klingon, dvärgar har personligheten dvärg, alver har personligheten alv, en antropomorf björn, älg eller katt har personligheterna björn, älg och katt osv.

Människor är de enda som nästan någonsin har hela personligheter och tillåts vara individer, och min upplevelse är att vi (kanske omedvetet) i rollspel återskapar detta förhållande i våra rollpersoner.

Så "tråkigheten" kanske är en feature, inte en bugg, det tvingar oss att ge våra karaktärer riktiga personligheter som kan ha djup och individualitet, istället för att vi hakar upp hela karaktären på en eller ett par utmärkande särdrag som liksom blir allt den är.
Click to expand...
Jag gillar att variera mig och kan lockas av att spela både människor, djur, rymdvarelser, fantasyfolk och robotar. Håller dock med dig om att det finns en slags obalans där människor tillåts ha en stor bredd medan andra folk är mycket snävare, ibland rent av endimensionella. Det var delvis för att lösa den obalansen jag testade att helt plocka bort människorna ur spelvärlden men jag är inte nöjd med resultatet. Människorna är för centrala i rymdopera för att strykas helt, därav funderingarna på andra lösningar. Jag är heller inte övertygad om att den där obalansen är ett problem, åtminstone inte i ett spel som handlar om typiskt äventyrande. Min erfarenhet är att de flesta rollpersoner ändå är rätt enkla, uppbyggda kring några få personlighetsdrag. Utvecklingen över tid brukar sedan mest bero på spelaren och händelser under spelets gång, inte på rollpersonens folkslag. Annorlunda uttryckt, jag ser personligheten dvärg/klingon/älg som en tydlig startpunkt, inte som en varaktig begränsning.
 
Celledor said:
Ett koncept jag lekte med någon gång var att låta människors medel IQ på 100 vara högre än andra som kanske mer ligger på 70-80. Vi kanske inte haft haft lika lång tid på oss att utveckla teknologi men vi är väldigt smarta och har ett stor andel genier jämfört med andra.
Click to expand...
Romanen Pandoras planet av Christopher Anvil bygger på just den idén. Mycket humor uppstår när de avancerade men ointelligenta aliens ska hantera de där smarta människorna som hittar saker hela tiden.
 
Efter en tillbakablick är min slutsats av den här diskussionen att människor bör vara med i spelet, att de med fördel kan ha vaniljsmak och att det ska ses som en finess, inte ett fel. Att göra dem spelmekaniskt jämbördiga med rymdvarelserna känns heller inte särskilt svårt. Människorna kan helt enkelt få ett knippe extra erfarenhetspoäng och kanske någon annan liten bonus beroende på hur jag väljer att placera dem i spelvärlden.
 
Baserat på det här citatet så anser jag att vi borde ha en karisma o förförelse bonus:
"So if there were a male bowman's wolf around, you'd probably still be with Winston?"
"Yes. You've seen the covers of the old science fiction magazines. Non humans always go for humans. It's the price you pay as a species for being drop dead sexy."

från http://freefall.purrsia.com/ff3400/fc03392.htm
 
Gamiel said:
Baserat på det här citatet så anser jag att vi borde ha en karisma o förförelse bonus ...
Click to expand...
Den bonusen skulle även kunna baseras på kapten Kirk i Star Trek. Just specifikt förförelse känns dock inte superrelevant utifrån hur äventyren brukar se ut. En generell bonus för att kommunicera med andra arter vore däremot inte omöjligt. Kanske lite i motsatt riktning från Orbital, att människorna allmänt betraktas som civiliserade och pålitliga. Annars funderar jag på en variant där människorna tack vare genetik, tur eller ren och skär envishet är mer seglivade än rymdvarelserna. Rent regeltekniskt vore det lätt att lösa.
 
luddwig said:
Den bonusen skulle även kunna baseras på kapten Kirk i Star Trek
Click to expand...
Blixt Gordon & John Carter har ju också en historia att kvinnliga utomjordingar finner dem väldigt sexuellts intressanta (de må dock vara väldigt människoliknande utomjordingar).
 
Gamiel said:
Blixt Gordon & John Carter har ju också en historia att kvinnliga utomjordingar finner dem väldigt sexuellts intressanta (de må dock vara väldigt människoliknande utomjordingar).
Click to expand...
Ja, de båda finns väl sannolikt med bland inspirationskällorna till Kirk. Handlingskraftiga amerikanska män som reser till andra världar, bekämpar ondska och får vackra damer på fall.
 
Jag tänker att man skulle kunna början i andra änden, också, så att säga, och välja vadsomhelst som för människor är totalt vaniljvanligt, och bestämma att det är unikt för människor. Kanske kan inga andra arter höra ljud, eller känna… saknad, eller oro, eller vrede, eller smärta, eller ä, ni vet, något annat, vadsomhelst? Hur upplever man vanliga mänskliga egenskaper om de inte är ”vanilj” utan en sorts unika, artmässiga särdrag som ingen annan art ens förstår att man kan ha? Hur ser en civilisation av olika sorters döva varelser ut, tex? Och vad händer när människor kliver in i den?

Möjligheterna blir ju typ oändliga. Kanske saknar alla varelser utom människan förmågan att läsa skriftspråk, eller att ha monogama relationer, eller att INTE ha monogama relationer. För att det här verkligen ska funka kräver det ju dock en sorts ingrepp i världsbygget som du kanske inte vill göra. Eller så väljer du något mycket obetydligt: människan är de enda som kan nysa, liksom.

Om spelet handlar om att vara en vagabond kanske det man väljer kan ha med det att göra? Människan är kanske de enda som kan minnas vägen till en plats utan att använda en karta, eller de enda som KAN läsa kartor. Eller nåt. Tänk om alla andra arter, nästan som vampyrer, måste föra med sig en bit av sin hemplanet och alltid röra vid den, för annars blir de sjuka, och detta fenomen betraktas som en naturlag i universum, men så dyker människorna upp, som hemlösa rotlösa galningar? Etcetera.

Tänk vilken superkraft det skulle vara att vara den enda arten i universum som överhuvudtaget förstår att saker luktar? Och ibland också obehagligt på ett kul sätt…
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top