Hur hantera människor i retro rymdopera?

Så som jag tänker mig tidslinjen, väldigt löst då eftersom jag inte tänkt klart, är det i huvudsak ett bagage för arten som sådan. Din rollperson skulle antagligen bara ha en viss uppfattning om artens historia som a) större civilisation eller b) slavras. Det som skulle vara aktuellt för rollpersonen i nutid är främst en eller annan specialförmåga som bygger på det förflutna.
Absolut - jag använde frasen lite mer i överförd betydelse. Ett bagage för arten blir ett bagage för mig, så att säga.
 
Gillar hur det funkar i brädrollspelet Battlestations. Där är människor "default", och alla skumma rymdvarelsetyper har alla möjliga knasiga förmågor. För att kompensera för det har människor lite mer tur som gör dem lite mer anpassningsbara. Alla karaktärer har omslag i det systemet (2d6), men får bara slå om en av tärningarna. Människor slår om båda.
 
på vilket sätt är människor ointressanta, i världen/ färgen/ berättelserna eller i statsen på ett rollformulär? Eller som SLP? (Hur kan människor vara ointressanta…!)
I sitt tidigare utförande var människorna bleka jämfört med rymdvarelserna på två sätt. Dels spelmekaniskt eftersom rymdvarelserna hade mer udda förmågor. Dels karaktärsmässigt eftersom rymdvarelserna hade starkare personligheter. Människorna kändes mest bara vanliga och inte lika inspirerande, fast de förekom ändå ibland som rollfigurer och jag använde dem flitigt som SLP.
 
Så ordet i trådstarten som jag hakar upp mig på är ”retro”. Grejen med människor i retro sci-fi är att de i stor utsträckning är kolonisatörer. De är vandrande Kipling noveller. Så varför är människorna intressanta? För att de är de enda som fullt ut är personer. Alla utomjordingarna är delvis barn och delvis djävular. De är där för att vara sexiga prinsessor att erövra, kul sidekicks som man inte är för ledsen för när de dör eller skurkar som man besegrar.

Jag ser alla argumenten för varför man inte vill gå dit. Men det är varför pulphjältarna är vem de är.

Går vi nyare men fortfarande liiite retro så vi är vid typ Star Trek så är människorna sina jobb och utomjordingar är sin ras. Så människorna borde vara tokbra på att vara doktorn eller kaptenen medan en utomjording är bra på att vara en utomjording.

Det som gör att jag känner att dina tre punkter inte intresserar mig är att de känns alldeles för moderna. De känns alla tre som något från L. Ron Hubbard eller Halo. Om någon vill spela en människa vill de inte göra det för att vara en cyborg för det är någon sorts freak, då kan man lika gärna vara en utomjording. De andra två känns som att man måste lära sig en massa bakgrund och bry sig om den, när man uppenbart valt alternativet som är ”Jag lär mig settingen när vi kommer till den. Jag har en laserpistol och är här för äventyr.”.

Jag hatar slavras grejen. Jag kan bara se den utmåla utomjordingarna som skurkar. Spelarna jag föreställer mig som diggar det konceptet är av typen ”Jag kan spela en förtyckt vit man och vara en good guy när jag murder hoboar för vi är subaltern gruppen? Yea-haw! Kolla den här memen om den coola soldaten i Avatar”. Och liksom, vad säger jag där som spelledare? Fuck if I know.

Jag spelar ofta människor i sci-fi för jag avskyr utomjordingar på en estetiskt nivå. Jag vill inte vara grön eller ha tentakler eller whatever. Jag är också en hemsk power gamer så jag vill att människorna ska vara bäst. Och det brukar de ofta vara för de brukar vara ”Bra på allt, ta fler poäng” rasen. Men det bryr jag mig mindre om egentligen.
 
Så ordet i trådstarten som jag hakar upp mig på är ”retro”. Grejen med människor i retro sci-fi är att de i stor utsträckning är kolonisatörer. De är vandrande Kipling noveller. Så varför är människorna intressanta? För att de är de enda som fullt ut är personer. Alla utomjordingarna är delvis barn och delvis djävular. De är där för att vara sexiga prinsessor att erövra, kul sidekicks som man inte är för ledsen för när de dör eller skurkar som man besegrar.

Jag ser alla argumenten för varför man inte vill gå dit. Men det är varför pulphjältarna är vem de är.

Går vi nyare men fortfarande liiite retro så vi är vid typ Star Trek så är människorna sina jobb och utomjordingar är sin ras. Så människorna borde vara tokbra på att vara doktorn eller kaptenen medan en utomjording är bra på att vara en utomjording.
Jag är helt med på att retro inte är ett optimalt ordval men jag har inte lyckats hitta något bättre som ringar in det jag försöker göra, där jag som jag nämnde inledningsvis främst hämtar inspiration från valda delar av Star Wars, Star Trek: TOS samt Månbas Alpha.

Det som gör att jag känner att dina tre punkter inte intresserar mig är att de känns alldeles för moderna. De känns alla tre som något från L. Ron Hubbard eller Halo. Om någon vill spela en människa vill de inte göra det för att vara en cyborg för det är någon sorts freak, då kan man lika gärna vara en utomjording. De andra två känns som att man måste lära sig en massa bakgrund och bry sig om den, när man uppenbart valt alternativet som är ”Jag lär mig settingen när vi kommer till den. Jag har en laserpistol och är här för äventyr.”.
Att punkterna stannat på idéstadiet och inte är något jag jobbat vidare med beror på att jag själv inte tyckt att de känts helt rätt. Mycket bakgrund att lära sig har heller aldrig varit aktuellt. Spelets världsbeskrivning är i dagsläget ungefär en A4 och presentationen av varje art tar upp motsvarande yta.

Jag hatar slavras grejen. Jag kan bara se den utmåla utomjordingarna som skurkar. Spelarna jag föreställer mig som diggar det konceptet är av typen ”Jag kan spela en förtyckt vit man och vara en good guy när jag murder hoboar för vi är subaltern gruppen? Yea-haw! Kolla den här memen om den coola soldaten i Avatar”. Och liksom, vad säger jag där som spelledare? Fuck if I know.
Den utmålar en utdöd art av rymdvarelser som skurkar, ja. Om spelare skulle se det som ett fullgott skäl att mörda alla rymdvarelser säger det onekligen något om personerna i fråga. Och visst, jag kan försöka undvika vissa fallgropar men hur jag än gör kommer jag inte att kunna gardera mig mot att någon annan för in sunkiga värderingar vid sitt spelbord.

Jag spelar ofta människor i sci-fi för jag avskyr utomjordingar på en estetiskt nivå. Jag vill inte vara grön eller ha tentakler eller whatever. Jag är också en hemsk power gamer så jag vill att människorna ska vara bäst. Och det brukar de ofta vara för de brukar vara ”Bra på allt, ta fler poäng” rasen. Men det bryr jag mig mindre om egentligen.
Mitt mål är att alla arter ska vara distinkt olika men ändå ha potential att bidra lika mycket under spel. Om jag kommer att lyckas uppnå det återstår att se. Sedan inser jag att mitt spel är väldigt otrendigt med arter som verkligen är olika rent spelmekaniskt, inte bara i färg och form.
 
Gå full John Carter och gör människorna superstarka jämfört med utomjordingarna.
Det behöver inte ens gå så långt. Bara att jorden med sin 1G anses vara onormalt högt jämnfört med de andra (som kanske ligger på säg 0.6-0.8 G) gör att när vi kommer till planeter med längre än 1G är vi super. Medan alla andra som går från lägre till högre kämpar massa.

Alla andra kanske härstammar från växtätare. Detta för oss till den rovdjuriska krigarrasen. Gör oss till klingons.
 
Det behöver inte ens gå så långt. Bara att jorden med sin 1G anses vara onormalt högt jämnfört med de andra (som kanske ligger på säg 0.6-0.8 G) gör att när vi kommer till planeter med längre än 1G är vi super. Medan alla andra som går från lägre till högre kämpar massa.

Alla andra kanske härstammar från växtätare. Detta för oss till den rovdjuriska krigarrasen. Gör oss till klingons.
I klassiska Traveller är k'kree militanta växtätare och den extrema krigar-arten. De är flockvarelser som vill krossa alla potentiella fiender.
 
I den tecknade serien Orbital (en mer seriös "Linda o Valentin") finns Konfederationen, en intergalaktisk sammanslutning av fler än 500 raser, där en majoritet ser människosläktet som en underutvecklad och aggressiv art (efter "incidenter" vid typ First Contact... om jag minns rätt)
 
Jag ser två alternativ. Antingen gör man människor mer intressanta. Ge dem specialförmågor precis som utomjordingarna. Det har med framgång gjorts i andra spel. I DoD23 till exempel så har människor förmågor som gör dem minst lika unika att spela som både alver och dvärgar och andra folkslag.

Ett annat alternativ är att man gör utomjordingar till endast spelledarpersoner. Om man bara kan spela människor så gör det inte lika mycket att de inte är lika unika.
 
Jag tycker också att du kan köra på dem som vanilj-alternativet, med en förmåga som gör dem mer adaptiva och anpasningsbara. Då kan du använda den förmågan för att förklara att de lättare tar till sig viss teknik eller cybernetik. Det kan ju också förklara om det finns människogrupper som skiljer sig från varandra, de har anpassat sig till sina nya miljöer på olika sätt bara.
 
Back
Top