Hur hantera människor i retro rymdopera?

luddwig said:
Så som jag tänker mig tidslinjen, väldigt löst då eftersom jag inte tänkt klart, är det i huvudsak ett bagage för arten som sådan. Din rollperson skulle antagligen bara ha en viss uppfattning om artens historia som a) större civilisation eller b) slavras. Det som skulle vara aktuellt för rollpersonen i nutid är främst en eller annan specialförmåga som bygger på det förflutna.
Click to expand...
Absolut - jag använde frasen lite mer i överförd betydelse. Ett bagage för arten blir ett bagage för mig, så att säga.
 
Gillar hur det funkar i brädrollspelet Battlestations. Där är människor "default", och alla skumma rymdvarelsetyper har alla möjliga knasiga förmågor. För att kompensera för det har människor lite mer tur som gör dem lite mer anpassningsbara. Alla karaktärer har omslag i det systemet (2d6), men får bara slå om en av tärningarna. Människor slår om båda.
 
Nässe said:
på vilket sätt är människor ointressanta, i världen/ färgen/ berättelserna eller i statsen på ett rollformulär? Eller som SLP? (Hur kan människor vara ointressanta…!)
Click to expand...
I sitt tidigare utförande var människorna bleka jämfört med rymdvarelserna på två sätt. Dels spelmekaniskt eftersom rymdvarelserna hade mer udda förmågor. Dels karaktärsmässigt eftersom rymdvarelserna hade starkare personligheter. Människorna kändes mest bara vanliga och inte lika inspirerande, fast de förekom ändå ibland som rollfigurer och jag använde dem flitigt som SLP.
 
Så ordet i trådstarten som jag hakar upp mig på är ”retro”. Grejen med människor i retro sci-fi är att de i stor utsträckning är kolonisatörer. De är vandrande Kipling noveller. Så varför är människorna intressanta? För att de är de enda som fullt ut är personer. Alla utomjordingarna är delvis barn och delvis djävular. De är där för att vara sexiga prinsessor att erövra, kul sidekicks som man inte är för ledsen för när de dör eller skurkar som man besegrar.

Jag ser alla argumenten för varför man inte vill gå dit. Men det är varför pulphjältarna är vem de är.

Går vi nyare men fortfarande liiite retro så vi är vid typ Star Trek så är människorna sina jobb och utomjordingar är sin ras. Så människorna borde vara tokbra på att vara doktorn eller kaptenen medan en utomjording är bra på att vara en utomjording.

Det som gör att jag känner att dina tre punkter inte intresserar mig är att de känns alldeles för moderna. De känns alla tre som något från L. Ron Hubbard eller Halo. Om någon vill spela en människa vill de inte göra det för att vara en cyborg för det är någon sorts freak, då kan man lika gärna vara en utomjording. De andra två känns som att man måste lära sig en massa bakgrund och bry sig om den, när man uppenbart valt alternativet som är ”Jag lär mig settingen när vi kommer till den. Jag har en laserpistol och är här för äventyr.”.

Jag hatar slavras grejen. Jag kan bara se den utmåla utomjordingarna som skurkar. Spelarna jag föreställer mig som diggar det konceptet är av typen ”Jag kan spela en förtyckt vit man och vara en good guy när jag murder hoboar för vi är subaltern gruppen? Yea-haw! Kolla den här memen om den coola soldaten i Avatar”. Och liksom, vad säger jag där som spelledare? Fuck if I know.

Jag spelar ofta människor i sci-fi för jag avskyr utomjordingar på en estetiskt nivå. Jag vill inte vara grön eller ha tentakler eller whatever. Jag är också en hemsk power gamer så jag vill att människorna ska vara bäst. Och det brukar de ofta vara för de brukar vara ”Bra på allt, ta fler poäng” rasen. Men det bryr jag mig mindre om egentligen.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top