Att lösa problemet med kassa "kompetenta" rollpersoner

[Rangertheman]

Jag har förståelse för att vilja spela på ett sätt som innebär att listar man ut var spelledaren/äventyret gömt brödsmulorna och hur man kommer åt dem på ett säkert sätt, så är man home free. Men jag hade saknat det okända och hantering av det. Fast kanske att osäkerhetsfaktorn inte behövt vara kopplad till rollpersonen utan till situationen?

 

[krank]

Jag har förståelse för att vilja spela på ett sätt som innebär att listar man ut var spelledaren/äventyret gömt brödsmulorna och hur man kommer åt dem på ett säkert sätt, så är man home free. Men jag hade saknat det okända och hantering av det. Fast kanske att osäkerhetsfaktorn inte behövt vara kopplad till rollpersonen utan till situationen?

Jag har förstått utifrån diskussioner på forumet och IRL att många människor uppskattar att liksom överraskas av det okända. Att sättas lite på pottkanten och tvingas improvisera, att behöva ändra planen mitt i utförandet. De gillar det tydligen på den nivån att de föredrar att SL efterhandskonstruerar nya komplikationer ifall de själva varit för smarta och för förutseende, för "annars blir det tråkigt".

Om det är vad man menar med "det okända och hantering av det", så är det nog helt enkelt inget jag saknar. Jag accepterar att risken för det behöver finnas lite på samma sätt som en spelare som gillar strid accepterar att TPK finns. Men målet med spelet för spelarens sida är ju att undvika TPK.

När jag tänker "det okända" i ett rollspelsäventyr så tänker jag ju framför allt på den information om hur saker ligger till som min rollperson saknar från början. I mysterieäventyr är ju hela poängen att utforska och hantera det okända. Den osäkerhetsfaktor som framför allt finns är ju har vi pusslat ihop ledtrådarna rätt?. Har vi varit tillräckligt diskreta, eller har skurken hunnit komma undan? Har skurken rentav lyckats lura oss och satt dit en helt annan person? Har vi litat på rätt personer, har vi lämnat över de hemliga dokumenten till rätt fraktion? Det vill säga, osäkerheten beror mest på bristande information och de val man gjort, snarare än "oj oj, lyckas det här tärningsslaget"…

När vi nu gör vårt inbrott, missade vi något under våra förberedelser? Det är ju en osäkerhet, en "spänning" om man så vill, om man nu vill att det ska vara spännande.

 

[krank]

Jag har förstått utifrån diskussioner på forumet och IRL att många människor uppskattar att liksom överraskas av det okända. Att sättas lite på pottkanten och tvingas improvisera, att behöva ändra planen mitt i utförandet. De gillar det tydligen på den nivån att de föredrar att SL efterhandskonstruerar nya komplikationer ifall de själva varit för smarta och för förutseende, för "annars blir det tråkigt".

Jag vill här inskjuta att detta givetvis är helt rimligt och en giltig spelstil. Jag försöker inte säga att det är ett dåligt sätt att ha roligt. Jag köper 100% att detta är ännu ett fall av "Krank är konstig och har konstiga åsikter". Och sörjer lite över att detta blev ännu en tråd där vi dissekerar Kranks konstiga åsikter. Jag är såklart medskyldig; när folk ställer frågor vill jag gärna svara osv. Men förhoppningen var ju egentligen att ha en tråd med "om vi utgår från att det här är ett problem som vissa rollspelare vill se löst, vilka specifika lösningar finns för specifika spel". Men så blev det inte. Oh well, det är så det funkar på ett forum.

Egentligen har jag såklart inget emot att prata om mig själv och min konstiga smak och hur jävla special jag är. Det stärker mitt ego och min identitet som "konstig". Men jag skäms lite över det =)

 

[Bifur]

WFRP är ett lite extremt exempel - det har varit felkonstruerat ända sen första utgåvan 1986. De gjorde en ruschad och klumpig konvertering från figurspelets T6-baserade system till procentbaserat som innebar att alla fick alldeles för låga värden. Den albatrossen till arv har varken 2E eller 4E frigjort sig från.

Relativt off-topic då det bara marginellt rör trådens fråga, men jag tycker WFRP 2nd är ett av de bästa spelen på att hantera RP med låga värden. Dels för att det uttryckligen arbetar med degree of success/failure (där ett rent mekaniskt misslyckade ändå kan vara en framfång för RP), dels genom att konsekvent hantera alla SLP på samma vis. (Inte för att det skulle spela någon roll för @krank)

I övrigt tycker jag verkligen frågan helt beror på vad man slår för och hur färdigheten är formulerad, så pass att jag knappt har en generell åsikt. I vissa lägen är det självklart att en tränad RP lyckas, i andra helt orimligt att ens expert skulle kunna ha 95% chans till framgång.