verlandes.
rollspelskollektivet
Men verkligen! Jag tror många med mig har otroliga minnen av att spelleda som egentligen gick ut på att man satt och lyssnade medan spelarna interagerade med varandras rollpersoner, spelade ut en scen helt själva, eller bara dividerade om vad deras nästa steg borde vara. Då har man som SL skapat en tydlig grund som de kan bygga på och man har varit med att skapa ett klimat där spelare känner att de har ett ägandeskap över både spelvärlden och speltiden.En sak är att fasa ut din roll som spelledare. Du behöver inte vara i mitten hela tiden. Om du går ut från rummet och dom kan fortsätta spela så har du lyckats. Jag ser det lite som att vara en speleldare. Gör en stor brasa genom att ge dom många saker att gå på. När det väl tagit fyr så är det enda du behöver göra är att mata med mer ved genom reaktioner eller genom att föra in nya situationer. Om du lyckats kan elden sprida sig vart som helst, som om scenariot är självgående.
Det här kräver rätt struktur för förberedande, där du har många fraktioner med tydliga agendor (skapar reaktioner) men också med tydliga plotlines (1-2-3-stegring, skapar situationer). En bra struktur för att hålla reda på allt detta underlättar. Klockor, relationstankekartor eller checklistor - det spelar inte så stor roll hur det ser ut, så länge du kan snegla på pappret och direkt veta vad nästa vändning kommer att vara.
Sedan underlättar det också en hel del i spelledar-utfasningen om du inte är den enda personen som ska bidra med stämning. Låt spelarna beskriva landskap, personer och hus. Det var vad som räddade mig när jag brände ut mig som spelledare. Du behöver inte stå i mitten av allting. Även här finns det bra tekniker, som att bara beskriva en mening i taget, bryta rutiner genom att beskriva orelaterade saker, använda "ja, och/men" för att spinna vidare på vad någon annan beskrivit. Detta är också bra tekniker för att skapa en "show, don't tell" där alla deltagare måste tolka vad som sägs, vilket gör dom aktiva.
Detta är det mest optimala (eller åtminstone roligaste) sättet att hitta kognitiv avlastning, men min upplevelse är att det kräver en spelgrupp som litar på varandra och är ganska samstämda. Och därtill - vuxna. Vet att @Rangertheman har en del spelgrupper beståendes av yngre förmågor, och även om det finns ungdomar som kan bära den sortens sociala ansvar som jag tror att denna spelstil kräver, så är det inget man kan räkna med.
Last edited: