TV-serieklubben, Q4 2025

krank said:
Jag tycker det, men å andra sidan vet vi av erfarenhet att om jag gillar den så bådar det inte gott för din del…
Click to expand...

Har sett första avsnittet och tyckte det var en blandning av sånt som var bra och sånt som oroa mig lite framgent. Men verkar ha fått bra recensioner.
 
Den tar sig tydligen enorma friheter med källmaterialet vilket tydligen man absolut inte ska göra i tider som dessa. Så tycker man av princip att adaptioner ska hålla sig nära källmaterialet ska man inte se den. Jag tycker att den var riktigt bra, en skön blandning mellan humor, allvar och rena galenskaper (i ordets bästa bemärkelse).
 
Franz said:
Den tar sig tydligen enorma friheter med källmaterialet vilket tydligen man absolut inte ska göra i tider som dessa.
Click to expand...
Jag har spelat det mesta i serien sedan Fallout 1 och jag kan knappt föreställa mig en bättre adaptering av materialet än det de har åstadkommit
 
Klingonsylt said:
Jag har spelat det mesta i serien sedan Fallout 1 och jag kan knappt föreställa mig en bättre adaptering av materialet än det de har åstadkommit
Click to expand...
Jag har inte spelat något av spelen (eller, testade New Vegas vilket absolut inte var min grej) så jag kan ju inte själv gå i ed på att det tar sig enorma friheter kring källmaterialet. Men har hört det från annat håll, bland annat från videon som jag länkar till nedan. Men som jag tidigare sagt, jag gillar verkligen serien! Om det förhåller sig fritt till källmaterialet är det förmodligen för att det gynnar storyn serien vill berätta, vilket brukar vara fallet med adaptioner som tar sig friheter med källmaterialet, och en helt rätt inställning enligt mig (annars hade vi inte haft filmer som Blade Runner, Apocalypse Now eller A Clockwork Orange).

 
krank said:
På tal om att vara sen på bollen med grejer så har jag just klämt första säsongen av Interview with the Vampire.
Click to expand...

Och nu har jag sett säsong 2.

Första säsongen tog det ganska lugnt i sin storytelling. Ingen brådska.

Andra säsongen… Well. Jag gillade det, för jag gillar när TV-serier tar tid på sig och ser det som en av mediets största styrkor. Nej, jag tänker inte kommentera hur det uttalandet kontrasterar mot mitt eviga gnäll om att det inte händer något i Game of Thrones. Men; det här är en säsong man nog kan hoppa över eller se på 1.5x om man är känslig för serier där det inte händer grejer precis hela tiden.

Överlag tycker jag dock att det här är en jävla bra serie. Riktigt bra skådespeleri framför allt, och scenografi, kläder osv. Det som inte alltid håller fullt ut är CGI-effekterna men de är å andra sidan ganska få. Det här är inte en serie som fokuserar så mycket på sina övernaturligheter… Eller fel: det är inte en serie där själva utförandet av övernaturligheterna står i centrum. Det är relativt få specialeffekts-scener med vampyrer som använder sina feta superkrafter. Skulle man göra rollspel av det här så tänker jag att man absolut skulle behöva ett regelsystem för dem, för konflikter med dem förekommer och det finns uppenbart kraftskillnader och allt sånt spelar roll – men det är inte det det handlar om. Men det är väl lugnt tänker jag, ingen skulle väl läsa ett spel som uttryckligen handlar om vampyrers ångest, relationer, gömda samhällen och regler, förlorad kärlek osv och tro att det är ett superhjältespel bara för att det finns regler för superkrafter?

But I digress. Serien handlar helt enkelt om det som händer mellan och som konsekvens av det övernaturliga, och av relationerna mellan odödliga väsen. Det är väldigt mycket samtal, hjärta och smärta, bortträngda minnen, förräderi och opålitliga berättare.

Jag tyckte om den här serien väldigt mycket.

Tyvärr verkar det som att säsong 3 (kommer i April) tänker fokusera på den tråkigaste karaktären. Den som genom sin frånvaro i större delen av den här säsongen gjorde den aktivt bättre: Lestat. Jag tröttnade på honom redan i S01 och känner verkligen inget behov av att lära känna honom närmare.

Turligt nog gav S02 ett väldigt naturligt och i mina ögon rätt bra avslut, även om det finns dinglande olösta trådar. Man kan kliva av här om man vill.

(Det sagt kommer jag nog se S03 också)
 
oj vad jag inte håller med om Lestat. Tycker han är en fantastisk karaktär och rollprestationen något av det mest fängslande jag någonsin sett i en tv-serie. Jag kan inte slita blicken från skärmen när han är i bild!
 
Platon said:
oj vad jag inte håller med om Lestat. Tycker han är en fantastisk karaktär och rollprestationen något av det mest fängslande jag någonsin sett i en tv-serie. Jag kan inte slita blicken från skärmen när han är i bild!
Click to expand...
Jag har helt enkelt väldigt svårt för den typen av karaktärer. Dryga, oförutsägbara, egocentriska, känslostyrda och samtidigt så mäktiga/kraftfulla att ingen faktiskt kan göra något åt dem. Jag hajjar att det t.ex. kan upplevas som en "så fri skulle jag vilja kunna vara"-karaktär osv, men för mig är de enbart frustrerande.

Rollprestationen är utmärkt. Skådespelaren gör ett väldigt bra jobb med att gestalta en narcissist och fullständigt omöjlig person med hög karisma. Jag förstår varför Louis faller för honom, det gör jag. Han fyller också en funktion i serien.

Men det kan väldigt lätt bli för mycket, för mig. Skådespelaren har helt enkelt gjort ett för bra jobb med att få mig att avsky karaktären =)
 
Jag har sett Brian Jaques Redwall som bygger på young fantasy bokserien Redwall där den första boken i bokserien utkom 1986 och omfattar tydligen 22 böcker där några blivit översatta till svenska.

Redwall är en animerad tv-serie på 3 säsonger som sträckte sig ifrån 1999-2002 och centerar kring klostret redwall som bebos av en rad antropomorfa djur och däribland den unge musen Matthias som en kall vinterdag såg sin hemby bli raidad av den slemme vesslan Cluny the scourge och hans banditer och tillsammans med sin syster tog Matthias sin flykt mot Redwall abbey.

Matthias och han syster svimmar av uttmatning under flykten och matthias hittas av munkar ifrån redwall som när matthias kvicknat till underättar honom om att hans syster har avlidit och matthias växer senare upp som en novis i klostret men som alla unga pojkar har matthias drömmar om att bli en stor och mäktig krigare precis som den legendariska krigarmusen Martin.

Matthias får senare reda på att han är den utvalda musen som profetiorna talar om och han skall bli nästa stora muskrigare och nu börjar jakten på Martins legendariska svärd.


Tv-serien bygger på 3 böcker ur bokserien vilka är redwall, mattimeo och martin the warrior och hur väl tv-serien följer bokserien har jag ingen koll på då jag fram tills nyligen inte ens visste att denna tv och bokserie existerade.

Jag skall även erkänna att jag inte är bekant med brian jaques och hens övriga verk och även här precis som med denna serie inte ens visste att brian jaques existerade.
 
Precis i slutet av 2025 såg jag de tio avsnitten av Star Trek: Strange New Worlds säsong 1.

Det är mycket som är bra med den här serien. Den är snygg, välskådespelad och är antagligen den treckigaste Trek som treckat sedan typ… i dunno, Next Generation eller så. Det är helt enkelt väldigt mycket klassisk ett-avsnitt-i-taget, fokus på tänkande mer än action, scifi technobabbel nonsens space opera på ett bra sätt. Kapten Pike är på något vis den kvintessentiella Star Trek-kaptenen.

Internetfjantar har såklart den vanliga uppsättningen asfjantiga åsikter typ "det är woke för det är för många kvinnor på bryggan" och sådär. Jag har dock inte sett nåt gnäll om att scenografin är för modern; serien utspelar sig ju innan The Original Series så allting borde ju egentligen se ut som 60-tals-studiokulisser. Istället ser det ut som… tja, som snygg modern om än lite retrofuturistisk Star Trek-scifi. Vilket funkar bra.

Jag tror att min enda kritik mot serien är att den just blir lite… safe. Det känns lite som att nån tyckte Discovery var lite för vågad, så nu gör vi en serie som inte skakar båten utan som är precis vad vi tror att konservativa Star Trek-fans vill ha. (Det är väldigt skumt att ett i grunden så progressivt IP som Star Trek har konservativa fans, men så är det)

Det är väldigt roligt att de har med Gorn. De har väl typ inte synts sedan pilotavsnittet? Jag gillar't. Det är också kul hur många avsnitt som börjar som skräckfilmer…

  • 1. Strange new worlds: Klassiskt "kaptenen hugger ved i en stuga och måste övertygas tillbaka till tjänsten"-avsnitt. Jag får klara vibbar av Kirk i stugan i Generations-filmen. Storyn kretsar kring en planet som uppfunnit warpbomb innan warpdrift och snart blir det krig. Exakt vad konflikten mellan parterna består i går avsnittet inte in på, utan det räcker tydligen att Pike tvingar parterna att skaka hand och prata med varandra, och att han varnar lite vagt om hur dåligt det är med krig.
  • 2. Children of the Comet: Klassiskt "rekryt måste bevisa sig och hamnar i dödlig situation"-avsnitt. Rekryt Uhura (ja, den Uhura) fastnar på en planet där hon måste avkoda mystiska tecken som visar sig vara noter. Musik – det universella språket. Samtidigt har vi lite mumbo jumbo där en grupp mäktiga rymdvarelser har en religiös tro som innebär att en komet måste få slå ner där den vill. Lösningen antyder ett universum med absolut determinism. Jag gillar't. Avsnittet får tidigt lite känsla av Prometheus när de utforskar templet Uhura ska språksjunga i senare.
  • 3. Ghosts of Illyria: En grupp Illyrians har försökt ta bort sina genetiska modifikationer för att få gå med i federationen. Tyvärr gjorde det att de blev av mot skyddet mot en sjukdom som gjorde dem till levande plasmastormar. Kanske är ensidig negativitet mot genteknologi från Federationens sida, bara pga eugenics wars, dåligt? Also: Pikes Number One är illyrian och därmed olaglig. Börjar läbbigt med en död stad utan lik.
  • 4. Memento Mori: Börjar som en skräckfilm med en massa döda på en station man åkt till för att undsätta. Det är en Gorn-fälla; vi slåss mot Gorn men får aldrig se dem.
  • 5. Spock Amock: Body-swap-humoravsnitt där Spock byter kropp med sin fästmö. Jaja, det är väl knappt Trek utan ett sånt här avsnitt.
  • 6. Lift Us Where Suffering Cannit Reach: Ni vet Those Who Walk Away From Omelas? Ja, det vet de som skrev det här avsnittet också. Som i, det finns ett bokstavligt barn som måste sättas i en maskin och bokstavligen torteras för att ett bokstavligt utopiskt samhälle ska kunna överleva. Kudos för att de inte fegar ur och låter Pike hitta en lösning som låter folk äta kakan och ha den kvar.
  • 7. The Serene Squall: Rymdpirater ledda av, får vi veta i slutet, flickvännen till Spocks halvbror Sybok. Pike räddar dagen genom att få piraterna att göra myteri för att de gillar hans matlagning.
  • 8. The Elysian Kingdom: Klassiskt "nu har vi fantasy ett avsnitt"-avsnitt. Men eftersom vi inte har en holodeck att skylla på, så gör vi det också till ett "levande rymdnebulosa"-avsnitt. Återigen: Är det verkligen Trek om man inte har ett sånt avsnitt?
  • 9. All Those Who Wonder: Visste ni att Gorn var Xenomorf-aliens? Det visste inte jag. Men de lägger ägg i folk, äggen kläcks och små äckliga ödlor som ser väldigt alien ut kommer ut ur folks t.ex. bröstkorgar. Det här avsnittet är helt enkelt ett Alien-avsnitt fast med Gorn.
  • 10. A Quality of Mercy: Visst saknade vi ett tidsrese-avsnitt? Ett sånt där som inleds med att ens framtida jag kommer med en varning och sen lägger man hela avsnittet på att antingen lyssna på hens berättelse eller – som här – få leva igenom den? Den här gången får Pike genomleva TOS-avsnittet "Balance of Terror" fast vad som skulle hända om Pike lyckas rädda både sig själv och ungdomarna. Han gjorde ju det i originalserien och hamnade i helkroppsrullstol resten av livet, och det är att han fick en vision om detta (i ST:Discovery) som fick honom att hamna i stugan i avsnitt 1. Så han har funderat på hur han ska kunna "lura ödet". Men om han gör det så är det ju han, och inte Kirk, som får hantera första kontakten med Romulanerna i det där TOS-avsnittet, och på grund av det så blir det jättemegakrig mellan Federationen och Romulanerna. Plus att Spock dör, och det är också dåligt. Så i slutänden bestämmer sig Pike för att inte ens försöka.
Det övergripande temat för säsongen är "ibland kan man inte rädda alla". Det är ändå lite uppfriskande. Även om serien är klassisk Trek så går faktiskt inte allt att lösa. Och vissa saker är förutbestämda. Ibland får man stugga i sig de minst dåliga sakerna, helt enkelt.

Och om de håller i den grejen resten av serien blir jag mycket imponerad, för jag är så himla van vid moraler av typen "man kontrollerar sitt eget öde", "det finns alltid en lösning" osv.
 
Lagom till slutet av året kom sista avsnittet på andra säsongen av Ranma 1/2 (remaken på Netflix). Tyckte den var snäppet mindre charmig än första säsongen, och kände ibland att den kanske var lite enklare producerad/animerad? Oklart om det är så eller bara något jag tyckte när det inte var lika nytt och shiny. Jag lär se vidare när det kommer mer, men det är inget jag känner något behov att rekommendera till någon.


Under julvistelsen hos mamma följde vi upp musketörfilmerna med en TV-serien Greven av Monte Cristo (2024) på SVT Play. Det är en engelskspråkig fransk-italiensk produktion, och det enda ansikte jag kände igen var Jeremy Irons (som vid ett tillfälle dissar ”den fruktansvärde Borgia-påven” som han ju själv spelat i en äldre tv-serie, då fnissade jag).

Överlag en rätt trevlig trevlig serie vars största nackdel var det där med samproduktionen. Nån pratar engelska med en (äkta eller tillgjord) typ italiensk brytning, en annan är nog dansk, och sen kommer nån som låter superbrittisk.

Lite lustig dramaturgi i berättelsen: för är det ju typ som vanligt, sen någon slags omvänd heistfilm där man får se hur grevens planer visar sig vara allt mer långtgående.

I vilket fall tillräckligt spännande för att jag och mamma skulle se fram emot att klämma de sista två avsnitten sent på julafton.
 
Det var december när jag bingeade Hawkeye. Det är några dagar före jul, Clint Barton - den vuxne Avengern - ska fira jul med sin familj, och då kommer en ny Hawkeye (Hawkgirl) och ställer till det.

Finns på Disney+ eftersom det är en del i MCU. Förkunskapskrav: Avengers: Endgame, ffa att första Black Widow dog, och att Hawkeye var Ronin ett tag och dödade folk. Eller ja, det nämns ju, men det är bra att ha koll på.

Det är lite spretigt. Nya Black Widow är med på ett hörn. Echo dyker upp. (Kommer vara huvudroll i Echo, som släpptes senare än Hawkeye.) Både Hawkgirls mor och styvfar är skumma. Och så vill folk ha hämnd på Ronin. Och sen knyts allt det här ihop i slutet.

Men det är lite charmigt ändå. Hawkeye är hörselskadad, Echo är döv, det är en grej i en del av ett avsnitt. Det finns några lajvare som är entusiastiska utan att vara fullständiga knäppgökar. Julen blir räddad. Inget man måste se men jag tittade igenom den på två bingningar (sex avsnitt á en timme var). Typ en krankisk stark trea?
 
Conan said:
Har någon sett denna?

www.rottentomatoes.com

Heated Rivalry | Rotten Tomatoes

Discover reviews, ratings, and trailers for Heated Rivalry on Rotten Tomatoes. Stay updated with critic and audience scores today!
www.rottentomatoes.com www.rottentomatoes.com
Click to expand...
Japp. En sådär 6-7 gånger, varav en med min tjejkompis som inte vill kännas vid begreppet faghag. Då jag genomgår en intensiv homofas för första gången på ett decennium så passar den perfekt. Den får dock bara 9/10, för alla killarna är superhunkar och inga andra finns representerade, så vi som gillar andra typer måste fantisera själva. Innehåller delvis många väldigt heta scener av olika typer, och bygger upp till flera väldigt starka emotionella scener i andra halvan. Ganska rolig också.
 
Last edited:
Har det nästan hela första avsnittet av Dunk and Egg.

Nån slags buskis-prequel-serie i ett GoT världen.

Ser ganska mediokert ut. Alldeles vidrig scen i början på avsnittet för tittare i kiss och bajsåldern.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top