När adapteringen blev bättre

[Gamiel]

Twilight filmen stryker ett antal onödiga sideohistorier och gör att historien flyter fram bättre jämför med boken.

 

[Gamiel]

Jag vet inte jag. Jag läste böckerna med en klassisk berättarröst á la Philip Marlowe. Jag hade gärna haft en lika närvarande berättare som i de gamla noir-filmerna. Det är nästan ett genrebyte att inte ha med det tänker jag.

Bortsett från Sunset Boulevard, vilka klassiska noir rullar har berättarröst?

 

[Franz]

Den är dock inte en omedelbar adaption av boken, utan även tungt influerad av Aguirre - Guds Vrede av Werner Herzog, som i sin tur var en adaption av boken.

Absolut, men det är ju många exempel i tråden som inte är en direkt adaption.

 

[Sidd]

En annan musikalrelaterad jag vill ta upp:
Jesus Christ Superstar är bättre än Nya Testamentet. Jag vet att den senare har en mycket större fandom, men jag står för vad jag tycker.

Tycker Life of Brian har klart mer humor än dessa Vad gäller historisk korrekthet så är det väl jämt skägg mellan alla tre…

 

[adrian_of_arcane_lore]

Jag gillar ju Dennis Lehane men Gone, Baby, Gone blev avsevärt mycket bättre som film.

Jag har tyvärr inte läst boken, men vilket otrolig jävla film det är!

 

[Caligo]

Otroligt mycket medhåll.

Jag rekommenderar då Tik Tok versionen för gen z på 18 sekunder.

 

[Sömniga Isaac]

Jag rekommenderar då Tik Tok versionen för gen z på 18 sekunder.

Jo, alltså jag vet att böckerna är älskade. Men det är verkligen en av få bokserier jag innerligt föraktar.

 

[Caligo]

Jo, alltså jag vet att böckerna är älskade. Men det är verkligen en av få bokserier jag innerligt föraktar.

Och filmerna skiljer sig så mycket?

 

[Rickard]

Life of Brian är bättre än Bibeln.

 

[Sömniga Isaac]

Och filmerna skiljer sig så mycket?

Nja, men de fixar jag att se klart.

 

[Gamiel]

Life of Brian är bättre än Bibeln.

Men det är ju inte en tolkning, inte äns av nya testamentet, de etablerar det i början att det inte är Jesus (eller "mannen historien kommer kalla Jesus") o hans lärjungar utan ett helt annat gäng vi följer.

 

[JohanL]

Bortsett från Sunset Boulevard, vilka klassiska noir rullar har berättarröst?

Double Indemnity, och rätt många andra.

 

[Theo]

Richard Lesters filmatiseringar av De Tre Musketörerna roar märkbart mer än Dumas' originalböcker, vilka periodvis är träiga för en modern läsare.

Samtidigt som de ändå IMO ligger närmare boken i stämning än någon annan adaptation jag sett. Särskilt att de för ovanlighetens skull inte vittvättar huvudpersonerna, utan liksom i boken är i princip alla i filmen kompletta as.

Omvänt skulle jag säga att Harry Potter-filmerna vinner på att göra protagonisterna mer sympatiska än de är i böckerna. (Baserat på minne, det är osannolikt att jag kommer att prioritera att se om dem eller läsa om böckerna.)

Här kommer ännu en blasphemy. The Shannara Chronicles är ingen jättebra serie, men den är bättre än böckerna den baseras på, Shannaras svärd och Shannaras alvstenar, som är bland det sämsta jag läst i fantasyväg.

Jag har inte läst böckerna (ingen förlust vad jag förstått) men blev faktiskt lite positivt överraskad av TV-serien. Pajig men inte helt utan charm.

Annars är även mitt favoritexempel The Boys som jag håller med om är långt överlägsen förlagan. Garth Ennis behöver, liksom Dan Aykroyd, akut någon som talar om för honom vilka av hans idéer som är bra respektive dåliga.

 

[Rickard]

Men det är ju inte en tolkning, inte äns av nya testamentet, de etablerar det i början att det inte är Jesus (eller "mannen historien kommer kalla Jesus") o hans lärjungar utan ett helt annat gäng vi följer.

Ibland är saker och ting någonting dom inte verkar vara. MP-gänget ville försöka komma runt problemet genom att säga att det var någon annan men fick ändå bita i det sura äpplet. Irland och Norge förbjöd filmen exempelvis. Det är så otroligt mycket saker i filmen som är direkt hämtade från bibeln men framställt på bästa bisarra Monthy Python-stil. Min religionslärare älskade filmen och tvingade oss att se den varje termin under hela högstadiet. Han förklarade varför skämten var roliga genom att peka på avsnitt i bibeln, och jag insåg att Monthy Python har flera nivåer i sin humor: man kan skratta åt den för att det är så bisarrt eller så kan man skratta åt det för att man faktiskt förstår referensen bakom skämtet.

 

[Mekanurg]

Samtidigt som de ändå IMO ligger närmare boken i stämning än någon annan adaptation jag sett. Särskilt att de för ovanlighetens skull inte vittvättar huvudpersonerna, utan liksom i boken är i princip alla i filmen kompletta as.

Eftersom Richard Lester lejde George "Flashman" McDonald Fraser som manusförfattare, var detta nog att vänta. Fraser vet hur man gör motbjudande action-äventyrare.

 

[Conan]

Tv serien The Roots (1977) var bättre än den redan bra boken av Alex Haley.

 

[Eldria]

De första säsongerna av tv-serien True Blood var så mycket bättre än de ganska mediokra böckerna som främst bara följer Sookies perspektiv.

Jag är också imponerad hur Critical role har adapterat början av sin andra kampanj The mighty Nein. De har verkligen lyckats att kondensera flera hundra timmar till 8 stycken 40+min långa avsnitt. De har ändrat nästan alla story lines, gjort om tidslinjer men ändå fånga essensen från både berättelsen och karaktärerna.

Egentligen är tv-serien Foundation en ganska dålig adaption om man jämför med böckerna, många karaktärer är sina motsatser i tv-serien. Men det känns ändå som de till skillnad från exempelvis Rings of Power eller Wheel of time verkligen haft enorma ambitioner att göra en riktigt fläskig rymd-opera. Där det finns action, kärlek, brutalitet, intriger och många tvära vändningar. Många intriger och storyline är långa och komplicerade även om de ibland löses på ett banalt sätt. Att till skillnaden från böckerna se perspektivet från härskarna av detta fallande rymdimperium är så smart och intressant. De landar ofta på samma ställe som i böckerna men vägen är onekligen helt annorlunda.

 

[JohanL]

Egentligen är tv-serien Foundation en ganska dålig adaption om man jämför med böckerna, många karaktärer är sina motsatser i tv-serien. Men det känns ändå som de till skillnad från exempelvis Rings of Power eller Wheel of time verkligen haft enorma ambitioner att göra en riktigt fläskig rymd-opera. Där det finns action, kärlek, brutalitet, intriger och många tvära vändningar. Många intriger och storyline är långa och komplicerade även om de ibland löses på ett banalt sätt. Att till skillnaden från böckerna se perspektivet från härskarna av detta fallande rymdimperium är så smart och intressant. De landar ofta på samma ställe som i böckerna men vägen är onekligen helt annorlunda.

Jag brukar säga att det är möjligt att Foundation är bra tv (särskilt för den som inte är bokfan - jag har hittills sett noll bokfans som inte är jättearga), men att det inte är en bra adaptering, eftersom det inte det minsta reproducerar något av själva idéinnehållet.

Detta till skillnad från RoP, som inte är bra tv någonstans.

 

[Puckohue]

Tarkovskys film Stalker är bättre än bröderna Strugatskijs Picknick vid vägkanten .

 

[Mekanurg]

Jag brukar säga att det är möjligt att Foundation är bra tv (särskilt för den som inte är bokfan - jag har hittills sett noll bokfans som inte är jättearga), men att det inte är en bra adaptering, eftersom det inte det minsta reproducerar något av själva idéinnehållet.

Detta till skillnad från RoP, som inte är bra tv någonstans.

På 1940-talet skrev Asimov i praktiken radioteater (dåtidens mainstreammedium i USA). I de ursprungliga Stiftelseböckerna redovisas mycket av handlingen i form av samtal mellan huvudpersonerna.