Idag har jag läst...

[verlandes.]

Vi har som bekant en Idag har jag spelat- och en Idag har jag köpt-tråd, men jag kan sakna en "Idag har jag läst"-motsvarighet.
Jag är nog inte ensam om att tycka att läsning av rollspelsböcker har ett egetvärde och att ett regelsystem (eller en äventyrsmodul) kan bedömas utifrån sig själv, utan att någonsin behöva komma till bords.

I denna tråd kan vi alltså prata om rollspelsböcker vi har läst och i bästa fall har något att säga om. Det kan vara små reflektioner, rekommendationer eller rentav en liten recension utan att nödvändigtvis behöva starta en hel tråd om boken.

Jag läste nyligen Silent Titans vilket jag skrev så här om, i en annan tråd:

Har nu läst klart Silent Titans, och ja: dess uttryck är väldigt ~konstiga~ och de separata dungarna (och för all del kartan som huserar dem) behöver internaliseras och förtydligas genom en hel del SL-prep, men äventyret känns mycket mer spelbart än jag trodde det skulle vara.

Om jag någonsin får för mig att spela detta kommer jag däremot utgå från Electric Bastionland, låta rollpersonerna ta tåget till Wir-Heal och köra något slags beta-av-titanerna-kampanj. Hela metaplotten med tidsresor (och Sir Gawain??) tyckte jag var väldigt trevlig, men har svårt att se hur den ska kommuniceras till spelarna på ett tillfredsställande sätt.

Allt som allt så är jag mycket glad i boken, snygg konst, välskrivna dungeons, skitdålig layout och en jättebra text om encounters.

 

[Dimfrost]

Det här gillar jag! Jag har ibland skrivit små trådar med "Snabba intryck av X" eller liknande, och en gång en tråd om spel jag själv läste, men fick aldrig igång det riktigt.

Håller för övrigt med dig om Silent Titans, förutom att jag tycker att dungarna är så konstiga att jag inte känner att jag skulle kunna spelleda det oavsett hur mycket jobb jag lägger ner.

 

[Khan]

Idag har jag börjat läsa Two summers.

Det känns potentiellt bra, men jag gillar inte att det verkar förutsätta ~5 spelmöten för att funka. Jag skulle vilja ha det kortare än så. Får se om det går att plocka ihop. För idén är jättebra. Hoppa fram och tillbaka mellan en exceptionellt äventyrlig sommar som barn, och återbesök i bygden som vuxen många år senare.

 

[verlandes.]

Det här gillar jag! Jag har ibland skrivit små trådar med "Snabba intryck av X" eller liknande, och en gång en tråd om spel jag själv läste, men fick aldrig igång det riktigt.

Håller för övrigt med dig om Silent Titans, förutom att jag tycker att dungarna är så konstiga att jag inte känner att jag skulle kunna spelleda det oavsett hur mycket jobb jag lägger ner.

Jag tycker främst två av dungarna är svåra, men hade kunnat räddas genom en del omskrivande. Överlag hade jag nog spelat dem som vibes!

 

[verlandes.]

Idag har jag börjat läsa Two summers.

Det känns potentiellt bra, men jag gillar inte att det verkar förutsätta ~5 spelmöten för att funka. Jag skulle vilja ha det kortare än så. Får se om det går att plocka ihop. För idén är jättebra. Hoppa fram och tillbaka mellan en exceptionellt äventyrlig sommar som barn, och återbesök i bygden som vuxen många år senare.

Ser ju hur trevligt ut som helst, känns som hur jag ville att Kids on Bikes skulle vara!

 

[Skald]

Igår läste jag två rollspelsprodukter! Det är inte så ofta det händer, lite ketchup-effekt på det.

Mörk Borg (för x'te gången) som lite research visavi spelmak. Recension överflödig.

Gradient Descent till Mothership fick sig en duvning inför eventuell spelstart.
Den modulen/kampanjen är vad som fick upp mina ögon för spelet ordentligt. Jag förstod inte riktigt storheten med MS tidigare, det var mest horror-in-space-gäsp-känsla. Gradient är suverän på att förmedla känslan som jag inte kunde greppa, eller kanske en alternativ take på världen som jag missat innan. Modulen i grunden bara en stor dunge med en intressant plot, men den gör det den ska på ett riktigt bra sätt.

Tror inte det funkar som kort-äventyr och att snabbspela det tror jag förtar hela känslan.
8-10 spelmöten borde det kunna gå på om man har åtminstone lite tempo i alla fall.

 

[verlandes.]

Gradient Descent till Mothership fick sig en duvning inför eventuell spelstart.
Den modulen/kampanjen är vad som fick upp mina ögon för spelet ordentligt. Jag förstod inte riktigt storheten med MS tidigare, det var mest horror-in-space-gäsp-känsla. Gradient är suverän på att förmedla känslan som jag inte kunde greppa, eller kanske en alternativ take på världen som jag missat innan. Modulen i grunden bara en stor dunge med en intressant plot, men den gör det den ska på ett riktigt bra sätt.

Tror inte det funkar som kort-äventyr och att snabbspela det tror jag förtar hela känslan.
8-10 spelmöten borde det kunna gå på om man har åtminstone lite tempo i alla fall.

Är sjukt sugen på att spelleda Gradient Descent, ser hur bra ut som helst.
Och är med dig angående Mothership, när jag först läste regelboken (0e) så förstod jag inte hypen, men när jag sen läste A Pound of Flesh vart jag helt såld, och alla moduler jag sen läst har verkligen cementerat att det är ett bra spel (som, för mig, främst bärs av sina äventyr och supplement).

 

[Kraftsoppa]

Jag är nog inte ensam om att tycka att läsning av rollspelsböcker har ett egetvärde och att ett regelsystem (eller en äventyrsmodul) kan bedömas utifrån sig själv, utan att någonsin behöva komma till bords.

Jag håller till fullo! Att läsa och egga fantasin med rollspelprodukter är för mig en del av hobbyn som ibland kan vara lika givande som själva spelandet!

Idag har jag läst Troika! (Numinous edition) av Daniel Sell samt tillbehöver Acid Death Fantasy av Luke Gearing samt gjorde en karaktär i varje. Tror detta är något som kommer landa på bordet efter alla långa kampanjer (som nu verkar ta slut samtidigt) är slut. Framför allt för det riktigt roliga one-shot introt namngett "The Blancmange & Thistle" som enkelt går ut på att du försöker ta dig till 6e våning till en fest, lättare sagt än gjort. Systemet verkar vara simpelt (d6 baserat, med dock ett orimligt invecklat initiativsystem) och världen berättas i stort i både genom karaktärernas bakgrunder som är riktigt finurligt underliga ("Fellow of the Sublime Society of Beef Steaks", Poorly made dwarf"). Läst det tidigare och inte fattat men denna gången sjönk det in. Acid death fantasy är mer av samma men en lite våldsammare och mer Sci-fi fantasy/Dark sun känsla.

 

[Jim Profit]

Blev precis klar med den första grundboken till Numenera, och har huggit in på den andra. Det är snyggt, men förvirrande.

 

[Organ]

Jag har läst in mig på minikampanjen Kronografens hemlighet till Ur varselklotet. En mysig serie äventyr som utspelas över strax under ett år på Mälaröarna. Mystiska händelser, underlig teknologi, hemligheter, oro över det kommande svenskaprovet men även ett par soliga sommarveckor på kollo.

Men det är en komplicerad historia. Det krävs ett flertal genomläsningar för att till fullo koppla alla handlingens tämligen tvära kast.

De flesta av mina spelare finns på forumet så de gör bäst i att sluta läsa ungefär här.

MASSIVA SPOILERS NEDAN!
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Kronografens hemlighet är, precis som namnet antyder, en historia om tidsresor. En forskare med kopplingar till Slingan utför experiment för att skapa revor i tiden. Något går emellertid fel och en enorm katastrof hotar.

I kampanjens början, i spelarnas nu, är forskaren deras lite kufige mattelärare. (Det är egentligen forskaren från framtiden som skickat sitt sinne bakåt i tiden för att hindra sig själv men hamnat i mattelärarens kropp av misstag.) I den första delen (av tre) undersöker spelarna underliga händelser i sin vardag som är resultat av tidsexperimenten. Djur försvinner under mystiska förhållanden, rollpersonerna hittar underliga tekniska manicker och ser skrämmande visioner från framtiden.

I mellandelen åker rollpersonerna på kollo. Men redan efter den första natten så händer det grejor. De vaknar upp i samma sängar, i samma barack, på samma kollo men i andra kroppar och dessutom på sextiotalet. Att detta skett beror på forskaren, som jobbar (Jobbade?) på sextiotalskollot, har insett att sitt framtida jag försöker stoppa sitt dåtida jag och att ett antal ungar från inte-lika-långt-in-i-men-ändå-från-framtiden på något vis är inblandade och behöver tas omhand. På något vis behöver rollpersonerna ta sig tillbaka. De får oväntad hjälp från den framtida forskaren som dyker upp och pekar dem i rätt riktning. De kan även springa på sina föräldrar men i form av barn i deras egen ålder och även deras blivande mattelärare som sommarjobbande kollopersonal innan hans sinne tas över av forskaren.

I del tre, efter att rollpersonerna i slutet av del två tagit sig tillbaka till sin tid och sina egna kroppar, ställs allt på sin spets. Tidsrevor uppstår spontant runt om i området, bl a i skolans matsal, och rollpersonerna riskerar tillfälliga besök i, och även från, både tid och rum. En tidsreva större och stabilare än de andra är på väg att uppstå över samhället och ett gigantiskt magnetrinskepp hotar att krascha och krossa allt under sig. Det kan endast stoppas genom att rollpersonerna beger sig in i slingans labyrintliknande tunnlar och försöker stoppa forskarens maskin som styr allt.

Puh! Min hjärna blev matt av att bara skriva sammanfattningen ovan.

 

[verlandes.]

Jag håller till fullo! Att läsa och egga fantasin med rollspelprodukter är för mig en del av hobbyn som ibland kan vara lika givande som själva spelandet!

Idag har jag läst Troika! (Numinous edition) av Daniel Sell samt tillbehöver Acid Death Fantasy av Luke Gearing samt gjorde en karaktär i varje. Tror detta är något som kommer landa på bordet efter alla långa kampanjer (som nu verkar ta slut samtidigt) är slut. Framför allt för det riktigt roliga one-shot introt namngett "The Blancmange & Thistle" som enkelt går ut på att du försöker ta dig till 6e våning till en fest, lättare sagt än gjort. Systemet verkar vara simpelt (d6 baserat, med dock ett orimligt invecklat initiativsystem) och världen berättas i stort i både genom karaktärernas bakgrunder som är riktigt finurligt underliga ("Fellow of the Sublime Society of Beef Steaks", Poorly made dwarf"). Läst det tidigare och inte fattat men denna gången sjönk det in. Acid death fanatsy är mer av samma men en lite våldsammare och mer Sci-fi fantasy/Dark sun känsla.

Blancmange & Thistle har jag kört, fast med Electric Bastionland. Kul och knäppt äventyr!

 

[entomophobiac]

Läser vidare Vampire: The Masquerade 1st edition när jag har lite större block tid.

Annars kikar jag i Agone-rollspelet, för att ta inspiration från det minst sagt mörka magisystemet där. En av spelets magikertyper fångar in féer ("dancers"), och beroende på hur dessa féer koreograferas så genererar de magiska krafter. Du kan antingen vara schysst med dem och få positiv magi, vara mer lurig och få lurigare magi, eller tortera dem för att få mörk magi.

Och gnager vidare på lite olika Dark Sun-supplement mellan annan läsning.

 

[verlandes.]

Läser Sailors of the Starless Sea av Harley Stroh, efter att ha sett Questing Beasts ~kontroversiella video~ om Dungeon Crawl Classics layout. Håller helt med om att DCC:s formgivning är inte jättefiffig, men det känns någonstans som ett medvetet val från Goodman Games.

 

[Magnus L]

Trevligt initiativ! Som många andra småbarnsföräldrar handlar en betydande del av min rollspelshobby just nu om att läsa böckerna och planera för spelmöten långt in i framtiden.

Har precis (igår) läst klart hela regelverket till Eon V, regelboken blev den sista av de tre. Som Eon-veteran blev en del avsnitt ganska översiktligt lästa men jag måste säga att jag älskar den senaste utgåvan. Bästa hittills!

Näst på tur i läsfåtöljen står Mellan tid och ljus och därefter Troubleshooters Core Rules som jag införskaffade på Black Friday-rean hos Helmgast!

 

[bortom12e]

Läser Sailors of the Starless Sea av Harley Stroh, efter att ha sett Questing Beasts ~kontroversiella video~ om Dungeon Crawl Classics layout. Håller helt med om att DCC:s formgivning är inte jättefiffig, men det känns någonstans som ett medvetet val från Goodman Games.

Så jävla fett äventyr