Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

Finlands kungakrona, 1918-1919. Aldrig buren (det här är en replik... men kanske har den ändå den rätta monarka kraften?).

View attachment 26890
Gjord för Friedrich Karl Ludwig Konstantin von Hessen-Kassel-Rumpenheim, prins av Hessen och 1918 vald till Finlands konung? Skulle regerat under namnet Väinö den förste.
 
Av intresse om man ska spela i San Francisco under mellankrigstiden och senare eller som inspiration för möjliga bakgrunder för RP:n/SLP:n under de erorna.

"After 1917, San Francisco’s small Russian community exploded with new arrivals. Over the next decade, thousands quit Soviet Russia, often via the Far East or China, to escape revolution and civil war. Arrival in America, however, was only the beginning of new trials. In the 1920s and 1930s, American nativists saw Slavic people as low in the racial hierarchy–people who were visually white, but culturally not quite. The Russian community in San Francisco was faced with a contradictory choice: to preserve their culture, a culture that they saw was being destroyed in Soviet Russia or shed their Russianess and become more “American” i.e. more “white.” How did this first wave of Russian emigres meet the challenge of otherness and assimilation? And what about the second wave of Russians who came after WWII? How did they navigate the Red Scare where Russian was equated with communist and the notions of Americanness had become more polarized? The Eurasian Knot spoke to the historian Nina Bogdan about her new book, Before We Disappear into Oblivion: San Francisco’s Russian Diaspora from Revolution to Cold War, to get some insight."
 
Tydligen har människor och vargar levt tillsammans.

"Detta är en utmanande upptäckt som väcker möjligheten att människor i vissa miljöer kunde hålla vargar i sina bosättningar och fann ett värde i att göra det"

 
Av intresse om man ska spela i San Francisco under mellankrigstiden och senare eller som inspiration för möjliga bakgrunder för RP:n/SLP:n under de erorna.

"After 1917, San Francisco’s small Russian community exploded with new arrivals. Over the next decade, thousands quit Soviet Russia, often via the Far East or China, to escape revolution and civil war. Arrival in America, however, was only the beginning of new trials. In the 1920s and 1930s, American nativists saw Slavic people as low in the racial hierarchy–people who were visually white, but culturally not quite. The Russian community in San Francisco was faced with a contradictory choice: to preserve their culture, a culture that they saw was being destroyed in Soviet Russia or shed their Russianess and become more “American” i.e. more “white.” How did this first wave of Russian emigres meet the challenge of otherness and assimilation? And what about the second wave of Russians who came after WWII? How did they navigate the Red Scare where Russian was equated with communist and the notions of Americanness had become more polarized? The Eurasian Knot spoke to the historian Nina Bogdan about her new book, Before We Disappear into Oblivion: San Francisco’s Russian Diaspora from Revolution to Cold War, to get some insight."
Det här dyker kort upp i Neal Stephensons senaste bok, Polostan (utspelas 1933, då Golden Gate Bridge just börjat byggas). Sedan tar huvudpersonen båten till Vladivostok därifrån.
 
Last edited:
Den bästa personliga eldstyrka du kan få i Sverige på 1920-talet, som i Call of Cthulhu.

Pappa hade en sådan under sin militärtjänst på tidigt 60-tal. Han var inte imponerad....
(Men det var nog mest för att den var hopplös att skjuta lösplugg med utan att få eldavbrott. Skarpt funkar den kanske bättre).
 
Pappa hade en sådan under sin militärtjänst på tidigt 60-tal. Han var inte imponerad....
(Men det var nog mest för att den var hopplös att skjuta lösplugg med utan att få eldavbrott. Skarpt funkar den kanske bättre).
På sextiotalet var en BAR fullständigt föråldrad - det var den på många vis i Andra världskriget också, det är ett Första världsktigsvapen. Men på tjugotalet är det top of the line.
 
Pappa hade en sådan under sin militärtjänst på tidigt 60-tal. Han var inte imponerad....
(Men det var nog mest för att den var hopplös att skjuta lösplugg med utan att få eldavbrott. Skarpt funkar den kanske bättre).
På 60 talet så var ju m/21:an sliten efter 40 års tjänst. Att den inte cyklade med lösplugg är ju nästan självklart.
Till och med ksp58 (FN MAG, också känt som världens mest pålitliga maskingevär) blev ju lite kinkiga efter 40 år i aktiv tjänst.
 
Wikipedia: 'Yan Xishan, the "Model Governor" of Shanxi, professed a syncretic creed that merged elements of democracy, militarism, individualism, capitalism, socialism, communism, imperialism, universalism, anarchism, and Confucian paternalism into one. [...] As the leader of a relatively small, poor, remote province, he survived Yuan Shikai, the Warlord Era, the Nationalist Era, the Japanese invasion of China and the subsequent civil war'

(Rollspelsrelevant eftersom Warlord-Kina är en populär pulp-setting, som i The Children of Fear till CoC.)

1766417690036.png
 
Verkar ha varit någorlunda vanligt med filade tänder hos "vikingarna". Det vanligaste verkar ha varit horisontella skåror, men även vertikala och har förekommit. Eventuellt färgade de skårorna, t.ex. med kåda med färg i.

Varför man gjorde markeringarna är inte känt.

---

Lite relaterat:

Enligt någon tolkning av Eddan så hade Nornorna runor ingraverade på naglarna.

---

Kombinerat med att vikingarna kanske var tatuerade eller i alla fall hade någon form av kroppsmålningar så verkar det ha funnits en rätt stor kreativitet med kroppsdekorationer.

---

Mer känt är ju att nordborna var nog med både hårvård och annan kroppsvård. Dessutom verkar man ha varit noga med både kläder och smycken.

Lite kul att att nordborna verkar ha haft ett så pass stort intresse för det yttre. Det kanske borde vara vikingarna i julkalendern som är bildsköna och inte Bengtsson (som ju också är en intressant historisk person).
 
(Rullstens-)åsar har varit vanliga vandringsleder förr (och i mindre grad även idag).

Det finns flera fördelar med att vandra på en åsrygg:
- Det är torrare eftersom åsar har bra dränering. Dessutom översvämmas de inte.
- Det är mindre tät vegetation på grund av torrheten och blåsten
- Bra uppsikt
- Någorlunda raka
- Lätta att navigera längs
- På vintern är det oftast mindre snö på åsarna än i omgivningen

Det gör också att det bildas stigar på åsarna och det sätts upp vägmärken. Dessutom finns det ofta gravar och/eller rester av bosättningar längs åsarna. Vidare kan det finnas viktiga byggnader, platser, gravar, etc. på åsar eftersom de ligger högre än omgivningen.

Så, om äventyrarna ska resa/vandra någonstans där det går en ås så är det troligt att de vandrar längs åsryggen. Och det har antagligen många andra gjort före dem så det kan finnas stigar, gamla rastplatser, etc. längs åsen.
 
Nåt som ofta glöms bort på rollspelskartor är att vägar flyttar på sig under året.
I Norden och andra pålitligt kalla områden (förr, åtminstone...) var också frysta vattendrag utmärkta vägar under vintern. Detta är något man ofta missar om man framför allt hämtar sin information från icke-nordiska historieböcker – till skillnad från i mycket av Europa var vintern på nordliga breddgrader en tid då det var ganska fördelaktigt att resa.
 
(Rullstens-)åsar har varit vanliga vandringsleder förr (och i mindre grad även idag).

Det finns flera fördelar med att vandra på en åsrygg:
- Det är torrare eftersom åsar har bra dränering. Dessutom översvämmas de inte.
- Det är mindre tät vegetation på grund av torrheten och blåsten
- Bra uppsikt
- Någorlunda raka
- Lätta att navigera längs
- På vintern är det oftast mindre snö på åsarna än i omgivningen

Det gör också att det bildas stigar på åsarna och det sätts upp vägmärken. Dessutom finns det ofta gravar och/eller rester av bosättningar längs åsarna. Vidare kan det finnas viktiga byggnader, platser, gravar, etc. på åsar eftersom de ligger högre än omgivningen.

Så, om äventyrarna ska resa/vandra någonstans där det går en ås så är det troligt att de vandrar längs åsryggen. Och det har antagligen många andra gjort före dem så det kan finnas stigar, gamla rastplatser, etc. längs åsen.
Rullstensåsar är också klimatberoende – de uppkommer på grund av inlandsisen. Så om man bygger fiktiva världar och placerar ut sådana är de ett tecken på att området man skildrar har legat under is en gång i tiden.
 
Vinter är bästa äventyrsperioden (utöver att det finns släta vägar, så är man inte uppbunden till jordbruket).
Nä. Sommaren är den klassiska perioden för rädande och kampanjer, eftersom vädret inte suger (och i en fantasyvärld är säkert oknytten ute på vintern). Man har tid över innan skörden.

Vad vintern är perfekt till, är att hugga och transportera virke.
 
Att oknytten är ute är väl snarare en motivation att vintern är äventyrartider?

När ingen undsättning kan komma igenom de igensnöade bergspassen förrän våren kommer. När långa och mörka nätter är ideala för nidingsdåd. När vilddjur (och män som är som vilddjur) söker sig närmare civiliserade bosättningar på jakt efter mat och värme. När det enda som står emellan överlevnad och utplåning är en liten grupp av härdade äventyrare!
 
Back
Top