Har ni fått avbryta spelet permanent?

Det är ju också en helt onödig schism - det hade gissningsvis inte krävts mycket trixande för att väva ihop de två historierna...
 
Lukas said:
Hade han varit mer erfaren hade det här kanske löst sig, hade han haft andra spelare kanske det också gjort det.
Jag tror läxan är att det finns en fara att ge spelarna falska förväntningar.
Det kan bli bra, men det kan också slå fel.
Click to expand...
Ja, som skrivet. Det var intressant att läsa.
 
På tal om twister. Kampanjen där det skulle vara 5ed D&D, spelledaren sade att han inte brydde sig om systemet så mycket och vi skulle spela reglellätt. Sedan skickade han 15 sidor ”husregler” efter session 1 och stängde av möjligheten att kommentera på dem med kommentaren ”De är inte förhandlingsbara”. Oh, och det var bara regler för att nerfa just klasserna spelarna hade valt. Så jag dök upp session 2 och sade att det här var oacceptabelt, sitt ner och diskutera dina husregler som ingen gillar eller så lämnar jag gruppen. Vilket han vägrade så alla lämnade gruppen. Bisart nog samlade han en annan grupp spelare och hade med våra karaktärer som NPC:er hela kampanjen.
 
Jag hoppade också av gruppen där våra karaktärskoncept, som spelledaren krävt 3 sidor bakgrund på, kopplade oss till det lokal området. Min bakgrund innefattade att min karaktär var en kvinna förklädd som en man (sin bror) för att kunna ta över grevskapets tron istället för honom när han dött och en annan spelares karaktärskoncept var att han var en smed. Session ett hände följande:

-En grupp dvärgsmedar som är bättre smeder än smeden någonsin kan vara dyker upp. De hänger sedan med gruppen eftersom de får någon sorts livsskuld till oss. Smeden är nu helt meningslös och aktivt i vägen om han smider.

-En annan snubbe dyker upp och tar min jävla tron.

-Fantasy inte vikingar dyker upp och vill kidnappa oss (och dvärgsmederna så klart). Vi undviker detta varpå de går till sinnessjuka och otroliga längder för att fånga oss. När detta händer bestämmer vi oss för att slåss till döden istället för att bli kidnappade av vikingar. Då säger spelledaren att hans tanke är att de ska kidnappa oss och hela kampanjen ska utspela sig i en annan del av världen än den han fått oss att läsa på om samt skriva långa bakgrunder till. Han säger också att min karaktärs hemlighet kommer röjas direkt.

Där blev ingen session 2.
 
Jag personligen har relativt få kampanjer jag fått avbryta och lägga ner, jag har varit spelare i fler som blivit nedlagda, bland annat en Symbaroumkampanj där två spelare rök ihop och det blev en väldigt härva med misshandelsdomar och förföljelse, en spelare i den gruppen var väldigt instabil och jag var smart nog att undvika honom, en annan spelare var inte lika klok och började provocera honom, trots att det snabbt stod klart att han inte svarade så bra på sarkasm och ironi. Efter det som blev sista spelmötet (som jag tack och lov missade för jag var på Sävcon) så slutade en diskussion tydligen med att arga spelaren drog en godisskål i ansiktet på den andra spelaren och sen började sparka och hoppa på honom.

Men, jag har själv några (mindre dramatiska) erfarenheter själv av att dela grupper eller utesluta spelare som skär sig med resten av gruppen. Men några av dem sticker ut lite.

Bland annat var det en tjej som var bekant med en bekant som flyttat från stan. Både spelaren och min bekant var ganska edgy lajvare, sådana som älskade att spela "tufft". Och när hon kom med i gruppen så talade hon KONSTANT om att hennes karaktär skulle våldta (varför har alla problemspelare våldtäktskomplex för??!?!?) och sexuellt utnyttja alla andra karaktärer. Och vid nåt tillfälle försökte hon provocera fram att en annan spelare skulle våldta hennes karaktär, men när den andra spelaren (av förståliga själ...) inte gjorde det ställde hon sig upp, kallade oss alla för horor, kastade sina tärningar och karaktärsblad över rummet och stormade därifrån... sen hörde vi aldrig av henne igen...


En annan gång var det en spelare som hade ganska mycket psykiska diagnoser och hinder. Han var med i en tidigare spelgrupp jag var med i, det var innan han fått alla sina diagnoser och allt han gjorde blev fel, vilket tärde på gruppen. Han kunde inte gränser, kunde agera utan att tänka igenom det. En gång spottade han en spelare i ansiktet (det var tänkt att göras ingame, men han gjorde det IRL och spelaren var inte direkt positiv..). Han hade problem med hygienen och kunde ibland glömma att duscha på länger perioder så det kunde lukta ganska illa. Och SL vi hade då var väldigt, väldigt präktig vad gällde hygien m.m Spelaren blev otroligt stressad vid varje liten grej och svetten rann, bokstavligen droppade av honom. Och vid ett tillfälle så gjorde han ett ryck med armen och all svett på armen och handen flög rakt i ansiktet på SL. Jag trodde först att spelaren kastade ett halvt glas vatten på SL. SL som troligen led av nån form av bakterieskräck han inte erkänt eller avslöjat såg ut ungefär som att en hund spytt honom i munnen, en obekväm tystnad (förutom spelarens tunga stånkanden) följde... Sen gick SL ut ur rummet och in på toaletten. Sedan satt vi kanske 10 minuter innan en annan i gruppen fick ett sms från SL som uppmanade oss att gå hem. Spelmötet efter var spelaren inte med, och SL sa att han sagt åt honom att han inte var välkommen längre. Det tråkiga var att spelaren inte fattat det och blev jätteledsen.

Sen ett par år senare så stöter jag ihop med spelaren igen via mitt dåvarande jobb, och han säger att han gått igenom flera omgångar terapi och nu hade ett antal mediciner som gör honom mer stabil. Vi snackar och jag bjuder in honom till en av mina spelgrupper. Vi spelar ett par månader och det är som dag och natt. Nu är han stabil och kan läsa av folk och fungerade socialt. Men, efter ett tag så blev han konstig igen, började ställa konstiga krav, som att vi var tvungna att byta till DnD 5E, från Eon som vi spelade. Och att vi bara skulle köra officiella moduler, han sa att han mådde dåligt av att inte kunna läsa scenariona innan vi spelade dem. Vilket jag tyckte var konstigt, men försökte övertyga honom om att försöka ändå. Men det gick inte, då började han missa spelmöten. Till slut försvinner han helt en period. Sen stötte jag på honom igen via jobbet (jag jobbar med arbetslösa) och då berättar han att han hade hamnat i ett onlineumgänge som uppmande folk som tog mediciner för olika psykiska problem att sluta ta dem, att man typ inte levde livet om man medicinerade sig.. tydligen ett väldigt toxiskt umgänge. Därav att han blev så konstigt igen. Men, numer så har han mer fokus i livet och jobbar som busschafför. Åker med honom ibland och nu verkar han stabil igen, hoppas det håller i sig.


Sen som en lite lättare avslutning så kan jag berätta att jag för 10 år sedan kickade en tjej ur min spelgrupp för att hon missade för många spelmöten och var väldigt otrevlig och respektlös när hon inte kom på spelmöten. Men.. ett par månader senare blev vi ihop... och nu har vi varit ihop i 9 år och gifta i drygt 1 år... Så.. well... Livet är skoj ibland. Jag brukar använda det som exempel med nya spelare att jag kickade min fru från en spelgrupp, så ingen sitter säker ;)
 
IcarusDream said:
Jag personligen har relativt få kampanjer jag fått avbryta och lägga ner, jag har varit spelare i fler som blivit nedlagda, bland annat en Symbaroumkampanj där två spelare rök ihop och det blev en väldigt härva med misshandelsdomar och förföljelse, en spelare i den gruppen var väldigt instabil och jag var smart nog att undvika honom, en annan spelare var inte lika klok och började provocera honom, trots att det snabbt stod klart att han inte svarade så bra på sarkasm och ironi. Efter det som blev sista spelmötet (som jag tack och lov missade för jag var på Sävcon) så slutade en diskussion tydligen med att arga spelaren drog en godisskål i ansiktet på den andra spelaren och sen började sparka och hoppa på honom.

Men, jag har själv några (mindre dramatiska) erfarenheter själv av att dela grupper eller utesluta spelare som skär sig med resten av gruppen. Men några av dem sticker ut lite.

Bland annat var det en tjej som var bekant med en bekant som flyttat från stan. Både spelaren och min bekant var ganska edgy lajvare, sådana som älskade att spela "tufft". Och när hon kom med i gruppen så talade hon KONSTANT om att hennes karaktär skulle våldta (varför har alla problemspelare våldtäktskomplex för??!?!?) och sexuellt utnyttja alla andra karaktärer. Och vid nåt tillfälle försökte hon provocera fram att en annan spelare skulle våldta hennes karaktär, men när den andra spelaren (av förståliga själ...) inte gjorde det ställde hon sig upp, kallade oss alla för horor, kastade sina tärningar och karaktärsblad över rummet och stormade därifrån... sen hörde vi aldrig av henne igen...


En annan gång var det en spelare som hade ganska mycket psykiska diagnoser och hinder. Han var med i en tidigare spelgrupp jag var med i, det var innan han fått alla sina diagnoser och allt han gjorde blev fel, vilket tärde på gruppen. Han kunde inte gränser, kunde agera utan att tänka igenom det. En gång spottade han en spelare i ansiktet (det var tänkt att göras ingame, men han gjorde det IRL och spelaren var inte direkt positiv..). Han hade problem med hygienen och kunde ibland glömma att duscha på länger perioder så det kunde lukta ganska illa. Och SL vi hade då var väldigt, väldigt präktig vad gällde hygien m.m Spelaren blev otroligt stressad vid varje liten grej och svetten rann, bokstavligen droppade av honom. Och vid ett tillfälle så gjorde han ett ryck med armen och all svett på armen och handen flög rakt i ansiktet på SL. Jag trodde först att spelaren kastade ett halvt glas vatten på SL. SL som troligen led av nån form av bakterieskräck han inte erkänt eller avslöjat såg ut ungefär som att en hund spytt honom i munnen, en obekväm tystnad (förutom spelarens tunga stånkanden) följde... Sen gick SL ut ur rummet och in på toaletten. Sedan satt vi kanske 10 minuter innan en annan i gruppen fick ett sms från SL som uppmanade oss att gå hem. Spelmötet efter var spelaren inte med, och SL sa att han sagt åt honom att han inte var välkommen längre. Det tråkiga var att spelaren inte fattat det och blev jätteledsen.

Sen ett par år senare så stöter jag ihop med spelaren igen via mitt dåvarande jobb, och han säger att han gått igenom flera omgångar terapi och nu hade ett antal mediciner som gör honom mer stabil. Vi snackar och jag bjuder in honom till en av mina spelgrupper. Vi spelar ett par månader och det är som dag och natt. Nu är han stabil och kan läsa av folk och fungerade socialt. Men, efter ett tag så blev han konstig igen, började ställa konstiga krav, som att vi var tvungna att byta till DnD 5E, från Eon som vi spelade. Och att vi bara skulle köra officiella moduler, han sa att han mådde dåligt av att inte kunna läsa scenariona innan vi spelade dem. Vilket jag tyckte var konstigt, men försökte övertyga honom om att försöka ändå. Men det gick inte, då började han missa spelmöten. Till slut försvinner han helt en period. Sen stötte jag på honom igen via jobbet (jag jobbar med arbetslösa) och då berättar han att han hade hamnat i ett onlineumgänge som uppmande folk som tog mediciner för olika psykiska problem att sluta ta dem, att man typ inte levde livet om man medicinerade sig.. tydligen ett väldigt toxiskt umgänge. Därav att han blev så konstigt igen. Men, numer så har han mer fokus i livet och jobbar som busschafför. Åker med honom ibland och nu verkar han stabil igen, hoppas det håller i sig.


Sen som en lite lättare avslutning så kan jag berätta att jag för 10 år sedan kickade en tjej ur min spelgrupp för att hon missade för många spelmöten och var väldigt otrevlig och respektlös när hon inte kom på spelmöten. Men.. ett par månader senare blev vi ihop... och nu har vi varit ihop i 9 år och gifta i drygt 1 år... Så.. well... Livet är skoj ibland. Jag brukar använda det som exempel med nya spelare att jag kickade min fru från en spelgrupp, så ingen sitter säker ;)
Click to expand...

Omfg du sparkade ut din blivande fru 😂😂

Resten. Holy shit!
 
Last edited:
God45 said:
Då säger spelledaren att hans tanke är att de ska kidnappa oss och hela kampanjen ska utspela sig i en annan del av världen än den han fått oss att läsa på om samt skriva långa bakgrunder till. Han säger också att min karaktärs hemlighet kommer röjas direkt.
Click to expand...
Om det här är folks erfarenhet av spelledare som byter spår i kampanjer så förstår jag varför så många är skeptiska till sånt. Jag gillar fortfarande idén att typ börja spela GURPS Cops men det visar sig vara Kult eller Nobilis… Men jag fattar att det är vanskligt.
 
krank said:
Om det här är folks erfarenhet av spelledare som byter spår i kampanjer så förstår jag varför så många är skeptiska till sånt. Jag gillar fortfarande idén att typ börja spela GURPS Cops men det visar sig vara Kult eller Nobilis… Men jag fattar att det är vanskligt.
Click to expand...

Jag tror verkligen att det stora problemet är att om du ser en tv-serie, spelar ett tv-spel eller läser en bok/bokserie som plötsligt tar en helt annan riktning som du inte gillar… Så slutar du se på/spela/läsa den. Eftersom det bara är du själv som är inblandad är det slut där. Men här är det en aktivitet med en hel grupp och då blir det problem, man kan liksom inte bara bryta. Så därför är kommunikation innan jätteviktig! Jag har sett en enda riktigt bra ”Nu byter vi riktning helt och utan förvarning” grej i en rollspelskampanj. Det var superhäftigt! Men jag har sett det här krascha och brinna runt ett dussin gånger.

Och det är nog också lite av problemet. De som försöker göra en sådan övergång tenderar att vara nya eller på annat sätt oerfarna spelledare. För de som är erfarna har sett de katastrofala följderna som brukar inträffa.

Jag har landat i att kompromissen är att säga att det kommer vara en twist och göra det jättetydligt att om spelarna inte är okej med det så gör vi det inte. Då spelleder jag något annat. Men även när alla är med på att twisten kommer… Ifall de inte tycker att grejen efter twisten är lika rolig så är det bara lite bättre.

Det värsta jag har sett är kanske ändå en absolut no-sell av twisten. Liksom, ett förnekande av att twisten hände. Spelledaren avslöjar att gruppen vi är med i är ond. ”Era överordnader har skickat er för att göra det här för att stjäla alvernas land från början!!” och gruppen går ”Coolt! Då kan vi ju göra det mer effektivt om vi häller gift i deras vatten!”. ”Ni hittar att artefakten är en magisk portal till andra världar…” ”Ja ja. Det låter väll bra. Vi slår sönder artefakten som vi får betalt för att göra.”.
 
Jim Profit said:
Det är ju också en helt onödig schism - det hade gissningsvis inte krävts mycket trixande för att väva ihop de två historierna...
Click to expand...

Jag förenklade en hel del såklart dels för att jag inte orkar skriva för mycket, och dels för att det var över 10år sedan och mitt minne min inte alla detaljer.

Så som jag minns det hade ihopvävnigen varit poänglös i med hur artefaktens fungerade så hade vi lätt kunnat döda honom (med massa civila på köpet), på ett halvt spelmöte.

Men problemet var att vi hade så mycket större problem att det kändes menlöst.

Det var typ på nivån att vi hade skapat karaktärer på nivån att vi trodde vi skulle spela Jimmy Olsson men plötsligt så hade vi mer styrka än stålmannen och nu handlade allt om flera darkseid stora hot
 
Svårt att minnas, men i varje fall en gång ursäktade jag mig från ett DoD spelmöte (det första i kampanjen) när det visade sig i stort sett enbart vara långsamt fajtandes över en VTT, och ganska lite karaktärsutspel. Det kändes inte som min kopp te just då. Jag har också checkat ut mentalt i en del Eon-strider när det tagit för lång tid och blivit mekaniskt (även som SL!)
 
Jag är sent på denna tråd...

Jag hade en spelare som jag inte spelar med längre och jag är ledsen för det.
Vi hade spelat ihop jättelänge, och vi är inte ovänner annars, men vi spelar inte rollspel längre.

Jag var SL (som vanligt). Vi spelade DnD 5e, gruppen var väl ungefär level 4.

Detta spelmöte började med att de korsade en flod, in i ett för dem okänt land, där de visste att det pågår ett stökigt inbördeskrig.
De var bara äventyrare, fria, utan allianser eller uppdrag.

Jag hade förberett en karta med olika intressanta platser och "grupper". Dessa grupper hade olika mål och avsikter i den pågående konflikten. I mitten av allt fanns en liten befäst, belägrad stad. Utanför staden fanns två "små armeer" på ett fält, ganska nära varandra.
Den ena tillhörde en krigsherre som försökte belägra staden, den andra bestod av orch-legosoldater som krigsherren rekryterat. Det fanns massa andra saker på kartan också (byar, små äventyrsplatser, osv).

Rollpersonerna korsade in i det okända landet. Spelaren som jag kom ihop mig med, som var Elf/Ranger, insisterade att de skulle färdas 200m vid sidan av vägen (eftersom han var Elf/Ranger). Det fick de, men de missade några möjligheter till möten/information som de hade fått om de färdats utmed vägen. Jag är liksom inte den SL som börjar döda rollpersonerna med ett bakhåll när de färdas på vägen äventyret börjar på. Jag fattar ju logiken med att färdas i skogen, men det är också en viss form av "obstruktion" i förhållande till att jag alls gjort någon "prep".

Innan de kom fram till den belägrade staden dödade de några orcher utan att alls bemöda sig om att förhöra dem eller få ledtrådar.

Väl framme vid staden/belägringen, bestämde sig "spelaren" för att de två "små armeerna" var fiender. Så de gick helt enkelt rakt fram till gruppen beväpnade människor (cirka 200) och sade ungefär: om ni betalar oss så hjälper vi er att döda orcherna (som samma människor rekryterat). Jag fattade ju vart detta barkade, så jag försökte undvika situationen, med lite ledande frågor, men till ingen nytta.

Jag kompromissade ganska mycket med mig själv, och lät dem till slut få fly undan soldaterna (trots allt, varför skulle krigsherren slösa sina män och resurser på att döda tre halvkompetenta äventyrare som gått vilse). Då började spelarna beskjuta soldaterna på sin väg därifrån.

Så istället för att "utforska" alla "äventyrsplatser" påbörjades ett gerillakrig där en liten grupp ganska låg-level-rollpersoner försökte bekämpa 200 soldater och 200 orcher, i fält, under organiserat befäl. I ett spel som DnD så kan spelarna vinna det, om de får möta 5 motståndare åt gången. Men när den här krigsherren inser att äventyrarna bara inte fortsätter gå vilse i skogen utan har tänkt döda alla hans trupper, så tvingas han göra sitt bästa för att bli av med dem. Och det är väldigt tråkigt som SL att försöka komma på hur 400 man ska tillintetgöra spelarna så effektivt som möjligt. Men de gav mig liksom inget val.

Det slutade med att "spelarens" rollperson dog, och de andra lyckades fly,

Efteråt pratade jag med allihop. De andra spelarna tyckte nog inte att jag som SL gjort något fel eller varit så otydlig. De höll med om att gruppen varit "oförsiktig". Vi spelar fortfarande.

Men spelaren jag kom ihop mig med... jag förstod inte till slut hur han tänkte. Spelaren tyckte nog det skulle vara roligt att ägna hela eftermiddagen åt att döda soldaterna en och en och sedan bli hjältar. Efter många års World of Warcraft-spelande, så var det nog så spelaren tänkte sig att det skulle gå till. Spelaren tyckte att jag varit otydlig, att det var orimligt att de där soldaterna och orcherna var allierade, att rollpersonerna liksom skulle kunna utgå från att soldaterna och orcherna var på olika sida. Jag tyckte att det var som att rulla ut en röd matta: bara för att rollpersonerna inte uppfattade situationen så som min "prep" var, så ändrades inte plötsligt världen så som spelarna trodde att den var. Istället för att ta till sig av min "återkoppling" så vill spelaren inte spela med oss längre.

Det är jättetråkigt.
 
zo0ok said:
Men spelaren jag kom ihop mig med... jag förstod inte till slut hur han tänkte. Spelaren tyckte nog det skulle vara roligt att ägna hela eftermiddagen åt att döda soldaterna en och en och sedan bli hjältar. Efter många års World of Warcraft-spelande, så var det nog så spelaren tänkte sig att det skulle gå till. Spelaren tyckte att jag varit otydlig, att det var orimligt att de där soldaterna och orcherna var allierade, att rollpersonerna liksom skulle kunna utgå från att soldaterna och orcherna var på olika sida. Jag tyckte att det var som att rulla ut en röd matta: bara för att rollpersonerna inte uppfattade situationen så som min "prep" var, så ändrades inte plötsligt världen så som spelarna trodde att den var. Istället för att ta till sig av min "återkoppling" så vill spelaren inte spela med oss längre.

Det är jättetråkigt.
Click to expand...
Alltså fram till det här efterspelet så tyckte jag kog mest det här lät som helt vanligt awesome rollspelande. Att spelare läser en sitution fel, missar att dubbelkolla det och sen får betala för det är nog för mig helt enkelt en learning experience.

Hade spelaren bara kunnat reagera lite mer vettigt… Det här med att förvänta sig att SL alltid bara ska presentera det mest uppenbara och sen bli sur när det inte är det är mest… konstigt.
 
zo0ok said:
Väl framme vid staden/belägringen, bestämde sig "spelaren" för att de två "små armeerna" var fiender. Så de gick helt enkelt rakt fram till gruppen beväpnade människor (cirka 200) och sade ungefär: om ni betalar oss så hjälper vi er att döda orcherna (som samma människor rekryterat).
Click to expand...
"Ni vill ta värvning? Jaha? Vet ni vad en soldat har betalt i det här kungariket?"

zo0ok said:
Så istället för att "utforska" alla "äventyrsplatser" påbörjades ett gerillakrig där en liten grupp ganska låg-level-rollpersoner försökte bekämpa 200 soldater och 200 orcher, i fält, under organiserat befäl. I ett spel som DnD så kan spelarna vinna det, om de får möta 5 motståndare åt gången.
Click to expand...
"Va? Vadå 'armé'? Jag ställer mig här mellan två stenblock och väntar på att de kommer gående på led, och så slåss jag med dem en i taget! Jävla spelledarjävel!"
 
zo0ok said:
Jag är sent på denna tråd...

Jag hade en spelare som jag inte spelar med längre och jag är ledsen för det.
Vi hade spelat ihop jättelänge, och vi är inte ovänner annars, men vi spelar inte rollspel längre.

Jag var SL (som vanligt). Vi spelade DnD 5e, gruppen var väl ungefär level 4.

Detta spelmöte började med att de korsade en flod, in i ett för dem okänt land, där de visste att det pågår ett stökigt inbördeskrig.
De var bara äventyrare, fria, utan allianser eller uppdrag.

Jag hade förberett en karta med olika intressanta platser och "grupper". Dessa grupper hade olika mål och avsikter i den pågående konflikten. I mitten av allt fanns en liten befäst, belägrad stad. Utanför staden fanns två "små armeer" på ett fält, ganska nära varandra.
Den ena tillhörde en krigsherre som försökte belägra staden, den andra bestod av orch-legosoldater som krigsherren rekryterat. Det fanns massa andra saker på kartan också (byar, små äventyrsplatser, osv).

Rollpersonerna korsade in i det okända landet. Spelaren som jag kom ihop mig med, som var Elf/Ranger, insisterade att de skulle färdas 200m vid sidan av vägen (eftersom han var Elf/Ranger). Det fick de, men de missade några möjligheter till möten/information som de hade fått om de färdats utmed vägen. Jag är liksom inte den SL som börjar döda rollpersonerna med ett bakhåll när de färdas på vägen äventyret börjar på. Jag fattar ju logiken med att färdas i skogen, men det är också en viss form av "obstruktion" i förhållande till att jag alls gjort någon "prep".

Innan de kom fram till den belägrade staden dödade de några orcher utan att alls bemöda sig om att förhöra dem eller få ledtrådar.

Väl framme vid staden/belägringen, bestämde sig "spelaren" för att de två "små armeerna" var fiender. Så de gick helt enkelt rakt fram till gruppen beväpnade människor (cirka 200) och sade ungefär: om ni betalar oss så hjälper vi er att döda orcherna (som samma människor rekryterat). Jag fattade ju vart detta barkade, så jag försökte undvika situationen, med lite ledande frågor, men till ingen nytta.

Jag kompromissade ganska mycket med mig själv, och lät dem till slut få fly undan soldaterna (trots allt, varför skulle krigsherren slösa sina män och resurser på att döda tre halvkompetenta äventyrare som gått vilse). Då började spelarna beskjuta soldaterna på sin väg därifrån.

Så istället för att "utforska" alla "äventyrsplatser" påbörjades ett gerillakrig där en liten grupp ganska låg-level-rollpersoner försökte bekämpa 200 soldater och 200 orcher, i fält, under organiserat befäl. I ett spel som DnD så kan spelarna vinna det, om de får möta 5 motståndare åt gången. Men när den här krigsherren inser att äventyrarna bara inte fortsätter gå vilse i skogen utan har tänkt döda alla hans trupper, så tvingas han göra sitt bästa för att bli av med dem. Och det är väldigt tråkigt som SL att försöka komma på hur 400 man ska tillintetgöra spelarna så effektivt som möjligt. Men de gav mig liksom inget val.

Det slutade med att "spelarens" rollperson dog, och de andra lyckades fly,

Efteråt pratade jag med allihop. De andra spelarna tyckte nog inte att jag som SL gjort något fel eller varit så otydlig. De höll med om att gruppen varit "oförsiktig". Vi spelar fortfarande.

Men spelaren jag kom ihop mig med... jag förstod inte till slut hur han tänkte. Spelaren tyckte nog det skulle vara roligt att ägna hela eftermiddagen åt att döda soldaterna en och en och sedan bli hjältar. Efter många års World of Warcraft-spelande, så var det nog så spelaren tänkte sig att det skulle gå till. Spelaren tyckte att jag varit otydlig, att det var orimligt att de där soldaterna och orcherna var allierade, att rollpersonerna liksom skulle kunna utgå från att soldaterna och orcherna var på olika sida. Jag tyckte att det var som att rulla ut en röd matta: bara för att rollpersonerna inte uppfattade situationen så som min "prep" var, så ändrades inte plötsligt världen så som spelarna trodde att den var. Istället för att ta till sig av min "återkoppling" så vill spelaren inte spela med oss längre.

Det är jättetråkigt.
Click to expand...
Är det verkligen tråkigt.

Ursäkta att jag säger det men utifrån hur du beskriver scenariot verkar det som en problemspelare eliminerade sig själv.

Sedan om ni var goda vänner utanför spelgruppen så kan jag förstå att det kan upplevas som jobbigt att hen valde att lämna skutan.
 
Denna tråd visar på vikten av kommunikation över normer vid spelbordet. Brukar alltid men nya grupper ta upp vad som är anti-socialt beteende och lite gränsdragningar innan vi spelar. Inte för att sätta regler i sten utan plantera ett frö. Skall inte säga att det beror på detta men har ingen bra liknande historia, även fast mina spelares karaktärer kan bete sig som arslen ibland och töja på gränserna av vad jag tycker är acceptabelt/kul innehåll i rollspel.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top