Därför kan jag inte vara med i Critical Role

TheDawn

TheDawn

Veteran
Joined
1 Feb 2024
Messages
156
Jag följer inte CR, men av morbid nyfikenhet började jag titta på första avsnittet av deras nya, fjärde, säsong. Efter bara några minuter insåg jag varför jag aldrig skulle kunna ta plats kring det bordet (utöver de uppenbara anledningarna så klart): jag hade helt enkelt somnat vid bordet. De där minuterlånga, beskrivande monologerna från spelledaren tillför inget alls till spelandet för mig. Jag förstår att det är för att CR är mer en show än ett normalt spelmöte men detta är ännu en av de där sakerna som bidrar till att folk kommer från att ha sett youtube-serien och sedan inte känner igen hobbyn när de hittar en riktig spelgrupp (det som har kallats Matt Mercer effekten).

Så dela gärna med er. Varför skulle inte ni passa in vid CR bordet (åter, utöver de uppenbara anledningarna), eller om ni skulle passa in, vad skulle just ni tillföra?
 
Jag kan bara hålla med. Jag har haft nya spelare runt bordet som kommer just från "jag har sett CR" - hållet och inte riktigt kunnat ta till sig min beskrivning av hur vårt sätt att spela skiljer sig. Mitt fel såklart, men det här varit plågsamt när någon ska kläcka krystade skämt i en kampanj med fokus på personligt drama, sorg, kärlek och utanförskap.

Jag hade iofs kanske "passat in" spelstilsmässigt, jag kan anpassa mig och det de gör kan jag säkert tycka är kul ett spelmöte Eller två. Däremot är jag inte en professionell skådespelare, så jag hade säkert inte passat in kompetensmässigt.
 
Jag är för rastlös för att klara deras (brist på) tempo, och har för dåligt minne för att komma ihåg alla namn och berättelsebågar. Det är inte alls min stil. Men, visst, jag spelleder hellre än spelar i största allmänhet.

Spelleda? Jag är knappast bra nog, men visst, det hade jag kunnat göra okej. Mindre prat och mer action, dock.
 
Har bara sett klipp från CR, tycker att det är ganska trist att lyssna på andras spelmöten. Men Harmon Quest tycker jag är kul, kortare format.
 
Jag har sett typ 3 minuter CR, men jag fick fnatt av att spelledaren berättade för spelarna vad deras rollpersoner gjorde. Det är inte säkert att det är representativt för CR i stort, men den biten jag såg färgades av det. Sedan är de lite för entusiastiska och skrikiga när de spelar, men det är säkert bättre underhållning än fyra reserverade farbröder som sakligt diskuterar spelet, bara inte för mig.
 
Jag tycker det är roligare att samberätta (ex. sätta stämning genom att hitta på detaljer i miljön) än att gestalta.

Det är knappt jag gestaltar mina karaktärer längre, ännu mindre som spelledare.
 
Av vad jag sett kör de rätt mycket D&D och hyfsat mycket fokus på rollpersonerna? Se där, två saker som diskvalificerar mig.
 
wilper said:
Jag har sett typ 3 minuter CR, men jag fick fnatt av att spelledaren berättade för spelarna vad deras rollpersoner gjorde. Det är inte säkert att det är representativt för CR i stort, men den biten jag såg färgades av det. Sedan är de lite för entusiastiska och skrikiga när de spelar, men det är säkert bättre underhållning än fyra reserverade farbröder som sakligt diskuterar spelet, bara inte för mig.
Click to expand...
Som du säger var det nog inte representativt den snutt du såg men de kan absolut gå lite till övers med att beskriva hur karaktärerna gör det som spelarna kommer på.
 
Jag har bara sett enstaka oneshots från CR förut. Där brukar det vara mer fart. Eftersom det här är, i någon mån, ett introavsnitt där alla RPn ska presenteras blir det lite speciellt.

Det verkar dessutom finnas minst en RP som har väldigt dålig koll på världen (en demon som ganska nyss dumpit (dimpt?) ner i världen. Spelaren verker dessutom spela RPn som en kaosgoblin, så det hade jag nog klarat (fast kanske inte lika chamrigt).

Jag tror det blir fokuserat och i någon mening mer normalt spelande när RPna delar upp sig i mindre grupper, och nödvändigheten av infodumpning minskar.

Så jag får se hur många avsnitt jag orkar hänga med. Lite spännade är det allt.
 
McAber said:
Jag har bara sett enstaka oneshots från CR förut. Där brukar det vara mer fart. Eftersom det här är, i någon mån, ett introavsnitt där alla RPn ska presenteras blir det lite speciellt.

Det verkar dessutom finnas minst en RP som har väldigt dålig koll på världen (en demon som ganska nyss dumpit (dimpt?) ner i världen. Spelaren verker dessutom spela RPn som en kaosgoblin, så det hade jag nog klarat (fast kanske inte lika chamrigt).

Jag tror det blir fokuserat och i någon mening mer normalt spelande när RPna delar upp sig i mindre grupper, och nödvändigheten av infodumpning minskar.

Så jag får se hur många avsnitt jag orkar hänga med. Lite spännade är det allt.
Click to expand...
Absolut. De kan vara jäkligt underhållande många gånger, både med komiken och det dramatiska, men tempot är ändå, många gånger, på tokt för långsamt. Den kampanj jag klarade längst av var kampanj 2 men även där fick jag ge upp till slut. Och visst får man ha förståelse när det är ett intro (oftast det spelledaren kan preppa mest) men jag tycker nog de där monologerna dyker upp lite titt som tätt de gånger jag tittat.
 
Jag halvsåg på Age of Umbra-kampanjen, och även om det verkligen inte är min spelstil så tyckte jag det var lättare att lyssna på än de flesta andra AP:s jag har försökt mig på. Tror det handlar om att de sätter story och produktion i förgrunden, det blir mer som radioteater än ett spel. Ganska rälsat och Mercer styrde bitvis handlingen med järnhand, men som en show tycker jag det funkar bättre än att lyssna på ett gäng kompisar vid ett spelbord.
 
Last edited:
Tempot i allmänhet, och monologer i synnerhet, gör det svårt för mig att orka med AP. Plus onödigt flamsande. Lite humor gör inget, men det får inte balla ur fullständigt.

Fools Gold: Sands gillar jag. Avsnitt som är ca 1 timme, med hyggligt tempo och med det mesta av humorn in-game. Age of Umbra var i stort sett också ok.
 
Har inte sett säsong 4 så kan inte säga något om hur den versionen är. Säsong 1 är den jag gillar mest även om det är sämst produktionskvalitet. Men den kampanjen var mer klassiskt äventyr. Sen tappade jag bort den röda tråden vad som var själva äventyret i både säsong 2 och 3.

För min del tycker jag inte tempot är för lågt. Mina spelsessioner kan innehålla många rollspelsscener som tar evigheter. Tappar snarare intresset om det ska stressas fram och man inte får tid att spela. Dock kan jag hålla med att tempot är för lågt för att vara underhållande att titta på. Jag brukar främst ha på CR i bakgrunden.

Jag platsar inte i CR för klarar inte av att stanna i karaktär så pass bra som de har gjort. Annars tror jag spelstilen passar rätt bra.
 
wilper said:
Jag har sett typ 3 minuter CR, men jag fick fnatt av att spelledaren berättade för spelarna vad deras rollpersoner gjorde. Det är inte säkert att det är representativt för CR i stort, men den biten jag såg färgades av det. Sedan är de lite för entusiastiska och skrikiga när de spelar, men det är säkert bättre underhållning än fyra reserverade farbröder som sakligt diskuterar spelet, bara inte för mig.
Click to expand...
Mercer är överlag en bra SL, men det är rätt ofta han berättar vad rollpersonerna känner. Brennan gör samma sak.

Dödssynd, i mina ögon.
 
Jag gillar play-to-lose och underdogs. Jag har inte sett den senaste kampanjen men vet att annars har ju en överlägsen majoritet av dem levt genom hela kampanjen och blivit supermäktiga.
 
Formlexx said:
Jag gillar play-to-lose och underdogs. Jag har inte sett den senaste kampanjen men vet att annars har ju en överlägsen majoritet av dem levt genom hela kampanjen och blivit supermäktiga.
Click to expand...
DnD5. En snitslad, trygg bana mot superhjälteskap. Inte ett spel för alla. Jag gillar OSR, där varje ny nivå är erövrad med tur och skicklighet.

Brennan har iofs sagt att all rollfigurer kan dö i den nya kampanjen. Vi får se hur det blir med det.
 
Last edited:
TheDawn said:
De där minuterlånga, beskrivande monologerna från spelledaren tillför inget alls till spelandet för mig.
Click to expand...
Typ samma.

För utdraget, och det är alldeles för melodramatiskt, växlar mellan superseriöst och superflamsigt, och spretigt. Och för mig är det samma anledningar till varför jag inte tycker det är en särskilt bra show heller.

Jag föredrar saker med lite mer schvung, och lite jämnare nivå (jag är okej med både supersieröst och superflamsigt, men välj en nivå och pendla lite kring den istället för att vingla från extrem till extrem).
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top