TV-serieklubben, Q4 2025

[Platon]

Såg nyligen klart den fjärde och sista säsongen av The Bear på Disney+. Okonventionell serie om en ständigt konkurshotad restaurang i Chicago. Och om hur de som jobbar där hanterar en killes självmord. Det verkar kanske deprimerande, men det är det inte. Avsnitten har olika längd och är ofta sinsemellan olika i både innehåll och stil (några är tillbakablickande). Många av bifigurerna (mest personalen på restaurangen) får egna avsnitt. Skådisarna är fantastiska och den snabba klippningen ger en rå, nervig och realistisk känsla (motsatsen till vad man förväntar sig av serier på Disney). Om jag beskriver serien med ett ord, så blir det intensiv. En av de bästa tv-serier jag har sett på senare år.

Tycker du säsong 3 och 4 varit lika bra som de första 2? Själv måste jag säga att det tappat. 3 var största tappet. 4:an något bättre. Men den har ändå gått från att vara den här tajta, intensiva (som du säger) serien som handlar om KÖKET och relationerna där till att ta sig själv på sig jävla stort allvar, och alla birollers privata liv ska följas och bla bla. Är orolig inför säsong 5. Om det blir ännu mer av den varan tappar dom mig

 

[Oscar Silferstjerna]

Tycker du säsong 3 och 4 varit lika bra som de första 2? Själv måste jag säga att det tappat. 3 var största tappet. 4:an något bättre. Men den har ändå gått från att vara den här tajta, intensiva (som du säger) serien som handlar om KÖKET och relationerna där till att ta sig själv på sig jävla stort allvar, och alla birollers privata liv ska följas och bla bla. Är orolig inför säsong 5. Om det blir ännu mer av den varan tappar dom mig

Jag tycker att den höll helt okej nivå hela vägen, även om det gick mer från köket till det personliga. Inte ett problem för mig. Tycker mest att det är skönt med en allvarlig serie.

Trodde faktiskt inte att det skulle bli någon femte säsong, men ser nu att en sådan är att vänta nästa år.

 

[Mogger]

Carnival row säsong 1 är dunder. Säsong 2 är helt outhärdligt sämst. Alltså bokstavligen 1/5. Så gör dig själv en tjänst och tänk på den som en miniserie som bara har en säsong.

Oj! Ja, i den här farten lär jag inte komma till säsong 2 förrän 2027 och då finns det nog massa annat kul att se

 

[Platon]

Jag tycker att den höll helt okej nivå hela vägen, även om det gick mer från köket till det personliga. Inte ett problem för mig. Tycker mest att det är skönt med en allvarlig serie.

Trodde faktiskt inte att det skulle bli någon femte säsong, men ser nu att en sådan är att vänta nästa år.

Mm. Jag tycker personligen att problemet the bear får mot slutet är ett problem många serier får: dom glömmer varför dom var great til att börja med.

Man älskade the Bear för köket, inblicken, intensiteten och att följa Carmen. När man plötsligt ska följa alla lika mycket (säsong 4 glömmer man nästan att det handlar om Carmen) och allt annat ska få lika mycket plats tappar man liksom ”essensen” lite. Jag tycker många serier går i den här fällan: de går från att vara en tajt serie som berätta en Grej. Och gör det jävligt bra. Till att tro att serien är en allegori över mänskligheten och en Skildrare av Samtiden.

(Med det sagt är tom säsong 4 typ 3,5/5. Den håller fortfarande)

 

[Bifur]

Apropå The Bear. Jag tyckte först säsong 3 var ett steg lite åt det hållet som @Platon skriver. Men efter att sett säsong 4 har jag bytt åsikt. 3an är helt enkelt en långsam set-up för mycket som får sin utväxling i 4an. Lite riskabelt sätt att göra tv med risken att tappa tottarna men efter att ha sett båda ser jag helt klart storheten i det.

 

[Gutte]

Gillar the bear men hoppas att nästa säsong är den sista. Jag skulle säga att det handlar om en dysfunktionell familj både blodssyskon och vald familj. Serien skildrar deras svårigheter att bryta mönstret. Broderns självmord var en konsekvens av det trasiga. Sen är det en restaurang på det där de också har svårt att få att fungera.

 

[Oscar Silferstjerna]

Gillar the bear men hoppas att nästa säsong är den sista. Jag skulle säga att det handlar om en dysfunktionell familj både blodssyskon och vald familj. Serien skildrar deras svårigheter att bryta mönstret. Broderns självmord var en konsekvens av det trasiga. Sen är det en restaurang på det där de också har svårt att få att fungera.

Ja, så kan man också beskriva serien. Det är en blandning Sopranos, The Wire och ja… Arga kocken kanske? Eller inget av det. Tror också att det vore bra om nästa säsong blir den sista.

Apropå The Bear. Jag tyckte först säsong 3 var ett steg lite åt det hållet som @Platon skriver. Men efter att sett säsong 4 har jag bytt åsikt. 3an är helt enkelt en långsam set-up för mycket som får sin utväxling i 4an. Lite riskabelt sätt att göra tv med risken att tappa tottarna men efter att ha sett båda ser jag helt klart storheten i det.

Ja, de tar en del risker. Olika långa avsnitt, en del väldigt långa tagningar, hysteriska karaktärer, antydda kärlekshistorier som inte riktigt bubblar upp till ytan etc. Jag gillar historier där allt inte får ett färdigt och fixat slut, utan istället att det blir lösa ändar. Alla pusselbitar faller inte på plats.

 

[Conan]

Jag såg ett avsnitt av The Bear. I slutet av avsnittet gick nån tuff kock ut och avlossade ett skarpladdat vapen över huvudet på några cosplayer som köade till restaurangen.

Jättekonstigt, jättedåligt!

 

[Platon]

Jaaaa, just den scenen är lite fånig. Men den växer enormt!

Med det sagt vågar jag inte rekommendera vidare tittning av serien till dig. Efter att du sågat Andor och kallat den medelmåttig dussinserie så känns det som att all bets are off

 

[Troberg]

Är nu halvvägs genom Midnight Club.

På ytan en "ungdomar berättar spökhistorier för varandra"-serie, men den utspelar sig på ett hospice för ungdomar som är döende i cancer, och berättelserna speglar deras känslor och situation, samtidigt som deras falerande hälsa hänger över allting. Det blir mörkt på ett väldigt kännbart sätt.

Jag hade noll förväntningar, och hade förväntat mig en "ha i bakgrunden medan jag programmerar"-serie, men den var verkligen bra. Den träffar hårt, right in the feels.

10 avsnitt, rekommenderas (åtminstone så långt som jag sett).

 

[Rickard]

På ytan en "ungdomar berättar spökhistorier för varandra"-serie, men den utspelar sig på ett hospice för ungdomar som är döende i cancer, och berättelserna speglar deras känslor och situation, samtidigt som deras falerande hälsa hänger över allting. Det blir mörkt på ett väldigt kännbart sätt.

Känns som ett jäkligt bra tema för ett samberättarrollspel.

 

[DeBracy]

Jag har sett animen My Love Story!! (2015) på Netflix.

Det är en romantisk komediserie där vår huvudperson är en stor stark och snäll kille, som träffar och blir kär i en liten söt och snäll tjej.

Jag är lite kluven till den. Nån grej här och där känns klassikt ”Wtf Japan?”, men oftast tycker jag den lyckas hålla sig till en riktigt fin och mänsklig ton, och prata om kärlek och vänskap på ett rätt positivt sätt.

Den som vill ha en spännande serie behöver inte prova den här. Den som vill se en trevande romans med inslag av tårta kan prova några avsnitt.

 

[Henke]

Landman - Paramount+ (2024)

Landman är en rå och intensiv dramaserie där Billy Bob Thornton glänser som den hårdföre landmannen Tommy Norris. Taylor Sheridan skildrar oljefälten i Texas med både storslagenhet och en påtaglig känsla av verklighet. Serien kombinerar personligt drama med större frågor om makt, klimat och ekonomi på ett fängslande sätt. Tempot tappar ibland fart, men helheten är stark, en klart sevärd serie.

4/5

Fått tips om den här serien och kommit 1,5 avsnitt. Billy Bob är en exceptionellt bra skådespelare för mig, men i övrigt tyckte jag berättelsen (iaf så här långt) känns rätt lite tramsig med lättklädda dottern och som alla kollegorna trånar efter, den hatiska relationen mellan Tommy och hans ex-fru. Det kanske krävs fler avsnitt för att fastna, men just nu är jag inte ens sugen på att kolla vidare.

 

[Beastslayer]

Fått tips om den här serien och kommit 1,5 avsnitt. Billy Bob är en exceptionellt bra skådespelare för mig, men i övrigt tyckte jag berättelsen (iaf så här långt) känns rätt lite tramsig med lättklädda dottern och som alla kollegorna trånar efter, den hatiska relationen mellan Tommy och hans ex-fru. Det kanske krävs fler avsnitt för att fastna, men just nu är jag inte ens sugen på att kolla vidare.

Den bygger upp karaktären rätt mycket de första två avsnitten. Det är bra dialog som går rakt igenom hela säsongen.
Själv har jag skrattat rätt högt åt hans dotter och velat slita av mig håret pga av hans galna ex-fru.
Så känner du dig tveksam för att fortsätta efter 1,5 avsnitt så kanske du ska stanna. Allt är inte för alla. Själv gillar jag nog allt jag sett som Sheridan skrivit som jag sett.

 

[Platon]

Fått tips om den här serien och kommit 1,5 avsnitt. Billy Bob är en exceptionellt bra skådespelare för mig, men i övrigt tyckte jag berättelsen (iaf så här långt) känns rätt lite tramsig med lättklädda dottern och som alla kollegorna trånar efter, den hatiska relationen mellan Tommy och hans ex-fru. Det kanske krävs fler avsnitt för att fastna, men just nu är jag inte ens sugen på att kolla vidare.

Jag älskade den men mest för känslan, feelen, skådisinsatserna osv. Själva storyn vinner inga priser och kommer inte göra det om du kollar vidare heller.

Jag hade gett den 3 avsnitt. Och inte analyserat överdrivet noga. Gillar du fortfarande inte viben efter 3 avsnitt kommer du inte gilla den.

 

[Platon]

Den bygger upp karaktären rätt mycket de första två avsnitten. Det är bra dialog som går rakt igenom hela säsongen.
Själv har jag skrattat rätt högt åt hans dotter och velat slita av mig håret pga av hans galna ex-fru.
Så känner du dig tveksam för att fortsätta efter 1,5 avsnitt så kanske du ska stanna. Allt är inte för alla. Själv gillar jag nog allt jag sett som Sheridan skrivit som jag sett.

Scenen där hans dotter berättar att hon och pojkvännen har en regel för säkerställa att hon inte blir gravid är något av det roligaste jag sett på flera år. Helvete vad jag skrattade åt Billy Bobs skådespel där

 

[Beastslayer]

Scenen där hans dotter berättar att hon och pojkvännen har en regel för säkerställa att hon inte blir gravid är något av det roligaste jag sett på flera år. Helvete vad jag skrattade åt Billy Bobs skådespel där

Samma här!