Det där med ting är inte så enkelt eller generellt som man kan tro heller.
"Ting i Skandinavien under vikingatiden hölls vid olika tidpunkter på året, men det finns tydliga mönster. De hölls framför allt på våren och sommaren, ibland på hösten men nästan aldrig under vintern då resande var svårt.
I Sverige fanns flera återkommande ting. Det mest kända är disatinget i Gamla Uppsala som enligt Adam av Bremen hölls i samband med disablotet i februari eller mars. Utöver detta förekom vår- och sommarting som sammanförde folk när resor var möjliga och innan den mest intensiva jordbrukssäsongen började.
I Danmark hölls större ting och kungliga möten, såsom danehof, vanligen på sommaren. Det sammanföll med att folk kunde resa lättare både land- och sjöv
I Norge samlades man också på våren och sommaren till de stora lagtingen som Gulating och Frostating. Dessa hölls ofta vid kusten för att underlätta resor med båt.
På Island var Alltinget den centrala institutionen och hölls varje år vid midsommar, kring slutet av juni. Därutöver förekom mindre vår- och höstting.
Sammanfattningsvis hölls alltså de flesta ting under vår och sommar, vilket gjorde det möjligt för folk från stora områden att delta. Tidpunkterna var anpassade till både resmöjligheter och jordbrukets årscykel.
Källor: Adam av Bremen, Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum (ca 1070); Íslendingabók och Grágás (1100–1200-tal); Gulatingslagen; Stefan Brink (red.), The Viking World (2008); Else Mundal & Jón Viðar Sigurðsson (red.), Handbook of Pre-Modern Nordic Legal Cultures (2020); Anders Winroth, The Age of the Vikings (2014)."