Rangern i D&D

Ja, jag har inget att tillägga till denna eminenta förklaring av vad jag avsåg, @Faehrengaust.

Jo, förresten, en sak till. DnD har under 2000-talet blivit mer high-fantasy än vad det ursprungligen var på två olika sätt, vilka har frikopplat det alltmer från de historiska och litterära fenomen som spelet ursprungligen (mer eller mindre lyckat) försökte emulera. 1) Det har blivit mer "high fantasy", där nästa alla klasser får flashiga magiska förmågor i mängd redan vid rätt låga nivåer. 2) Det går snabbare att stiga i nivå, vilket gör att mängden mer eller mindre magiska specialförmågor som nästan alla klasser får snabbt ökar i takt.

Det är intressant att å ena sidan är D&D sedan länge sin egen genre och emulerar i princip bara sig själv, men vad den genren är har också utvecklats. Nutids-D&D är ju en distinkt annorlunda genre än 80-tals-D&D även om det uppenbarligen finns många element gemensamma.
 
Det är intressant att å ena sidan är D&D sedan länge sin egen genre och emulerar i princip bara sig själv, men vad den genren är har också utvecklats. Nutids-D&D är ju en distinkt annorlunda genre än 80-tals-D&D även om det uppenbarligen finns många element gemensamma.
Sedan tycker jag att vissa folk (inte direkt här men ute på nätet) har en tendens att blanda ihop DnD:s klasser med motsvarande från olika videospel eller videospelsinspirerade mangor där folk har klasser.
 
Snabb oogling säger att 2Ed kom ut bara ett år senare, vilket känns väldigt kort tid för Drizzt att helt ta över klassen. Kanske det är tvärt om, att Salavator blev ombed att ge honom två vapen eftersom man planerade att ge Ranger två vapen teknik?
Möjligt, men eftersom boken kom ut 1988 så antar jag att han skrev på den redan 1987. Jag var på ett seminarium om 2e på GenCon hösten 1988 och då höll de fortfarande på och finslipade innehållet. Jag minns inte om den lilla detaljen om att jägare slapp nackdelen -2/-4 på attackslagen med två vapen fanns med redan där. Kanske var den det. Den stora nyheten var ju att de skulle gå ifrån avstånd i skaltum och börja använda riktiga måttenheter. (Nej, inte meter. Fast jag frågade om det på seminariet.)

Men jag tror ändå att påverkan gick Drizzt -> AD&D 2e och inte tvärtom. Det är ju inte som att den slopade nackdelen för två vapen var en definierande del av klassen - den hade en massa annat gott.
 
Salvatore har i någon intervju sagt att han inte hörde något om 2ed innan de bad honom döda Drizzts ärkefiende, Artemis Entreri, mellan böckerna. Detta eftersom Lönnmördare inte skulle vara en klass i 2ed och Forgotten Realms hanterade detta genom att döda Bhaal, mordets gud, vilket ledde till en magisk reaktion som dödade alla lönnmördarna. Istället för att göra detta specificerade Salvatore att Artemis var en Fighter/Rogue som dödade folk för pengar, inte en lönnmördare.
 
Sedan tycker jag att vissa folk (inte direkt här men ute på nätet) har en tendens att blanda ihop DnD:s klasser med motsvarande från olika videospel eller videospelsinspirerade mangor där folk har klasser.

Nu ska jag erkänna att jag har dålig koll på D&D-deriverad manga men jag har fått intrycket att det varit en viss växelverkan? D&D influerade mer eller mindre direkt olika datorspel och serier som sedan fick ett popkulturellt genomslag till den grad att de i sin tur influerade senare iterationer av D&D?
 
Nu ska jag erkänna att jag har dålig koll på D&D-deriverad manga men jag har fått intrycket att det varit en viss växelverkan? D&D influerade mer eller mindre direkt olika datorspel och serier som sedan fick ett popkulturellt genomslag till den grad att de i sin tur influerade senare iterationer av D&D?
Det här ses väldigt tydligt i Final Fantasy I till exempel som har väldigt tydlig inspiration från DnD - Samma med ett helt gäng andra datorspel som på olika sätt simulerade det DnD gjorde - sen har utvecklingen gått vidare, men rötterna går fortfarande att se i många RPG spel.
 
Det är intressant att å ena sidan är D&D sedan länge sin egen genre och emulerar i princip bara sig själv, men vad den genren är har också utvecklats. Nutids-D&D är ju en distinkt annorlunda genre än 80-tals-D&D även om det uppenbarligen finns många element gemensamma.

Man kan hävda att detta blir något av en paradox, men det är inte riktigt så. Som jag ser det är en distinkt skillnad att de nya spelen definitivt refererar till de gamla spelen, men inte alltid till dessa spels inspirationskällor. Skaparna har prioriterat andra saker fram trohet till ursprungskällan. Den första paladinen i DnD byggde på paladinen i Anderson, Three Hearts, The Lions, den första utbygdsjägaren på Tolkien, Ringarnas herre. Konstruktörerna av 5E har haft ambitionen att det ska finnas likheter mellan de gamla klasserna och de nya klasserna, men det har varit viktigare att ge dem en magiska förmågor än att behålla likheten med förlagorna i Anderson och Tolkien.
 
Last edited:
Nu tror jag någon redan har sagt detta i tråden, men för att vara tydligt: DnD-rangern i ADnD är väldigt mycket Aragorn. Det är först senare det blir en grej att den ska vara bra på specifikt två vapen och pilbåge som det är 3e-5e. Oklart för mig om det sker i de "kit"-böckerna till ADnD på 90-talet eller om det sker from DnD3. (Såg just att detta med en djurvän inte kom i 3e).

De kom in lite tidigare. Färdighet med pilbåge kom in så smått i Unearthed Arcana till 1e, där det står att ett av de weapon proficiencies rangern får på level 1 måste vara med båge eller armborst.

I Players Handbook till 2e så blir de bra på att slåss med två vapen - men bara om de bär studded leather eller lättare rustning. Antagligen tänkt som ett sätt att få rangers att inte springa omkring i full plåtrustning hela tiden - innan fanns det ingen regelmekanisk anledning för dem att inte göra det.
 
A ranger med två vapen dök upp i The Crystal Shard 1988 (Drizzt Do'Urden), så jag skulle nog säga Aragorn -> Drizzt -> DPR.

Drow elves, som Drizzt ju är en, kunde slåss med två vapen utan problem i 1e. Så att Drizzt kunde göra det var inte för att han var ranger, utan för att han var en drow.
 

Damage Per Second. Dels ett mått på hur mycket en figur (främst i MMORPGs) kan göra i skada, men också en benämning på de som främst är specialiserade på att dela ut skada till fiender.
En lite äldre benämning på sådana karaktärer är DD (Damage Dealer.)
 
De kom in lite tidigare. Färdighet med pilbåge kom in så smått i Unearthed Arcana till 1e, där det står att ett av de weapon proficiencies rangern får på level 1 måste vara med båge eller armborst.

I Players Handbook till 2e så blir de bra på att slåss med två vapen - men bara om de bär studded leather eller lättare rustning. Antagligen tänkt som ett sätt att få rangers att inte springa omkring i full plåtrustning hela tiden - innan fanns det ingen regelmekanisk anledning för dem att inte göra det.

Tack. Och detta ligger väldigt nära hur utbygdsjägare fungerar i 3e.

Men när uppstår detta med en djurkompis?
 
Har aldrig spelat vare sig ranger eller druid. Intd helt säker på varför, kanske för att deras arketyper är trädkramare eller ekofaschister.
Fast, en druid eller ranger inspirerad av The Dude från Big Lebowski låter ju lite kul..
 
Djurkompisar har de åtminstone i 2E. Minns inte om det fanns redan i 1E.

I 1e så får nästan alla klasser followers när de når name-level. Men medan de flesta bara får en bunt låg-nivå karaktärer av sin egen klass som followers, så kan rangers med lite tur få en björn eller en hippogriff eller en weretiger, eller liknande, som followers.
Nästan garanterat det som senare blev djurkompisarna
 
Rangern är bäst när det är en queer hälften människa/hälften djur, hälften samhälle/hälften naturen med kannibalistiska övertoner klass. Som Bishop i Neverwinter Nights 2 för att citera D&D fiction och Ramsey Bolton för att inspireras av annan fantasy fiction Ramsey Bolton.

Rangern är värst när den borde vara en Paladin, som Aragon.

Drizzt är ok.

Vad tycker ni?
Ja rangern behöver vara som 1st ed ad&d.

Inte nödvändigtvis hög dex, men god och vildmark.

Så Aragorn paladin-ish är helt rätt.

Drizzt är väl egentligen en superfighter snarare är en ranger. Totalslaktar allt motstånd, med några halvfilosofiska reflektioner mellan varven.

Jag kan väl lägga till to each their own.
 
Apropå Aragorn drar jag mig till minnes en gammal artikel av Justin Alexander från 3E-eran (2007) där han, IMO rätt övertygande, argumenterar för att statta Aragorn som en multiclassad Ranger (lvl 1)/Fighter (lvl 1)/Paladin (lvl 3).
 
Back
Top