Tankeexperiment: rollspel uppfinns 2025

Det började med att folk ville uppleva saker ihop med sina AI-kompisar. Saker som nästan var på riktigt eller som på film. De samberättade spännande historier, löste mysterier, letade skatter och utforskade exoplaneter.

De upptäckte att det blev ännu roligare om två personer med var sin AI-kompis berättade tillsammans. Äventyren pågick till och från under dagarna, genom chattar, mobilsamtal och på kaféer.

Men deras AI-kompisar glömde ofta av reglerna och fuskade med slumpgeneratorerna. Folk tröttnade på godtyckliga AI-beslut och började istället slå tärningarna analogt. De skrev ner egna regler som även AI-kompisarna var tvungna att följa.

Något år senare fortsatte AI-kompisarna spela på egen hand när deras köttkompisar inte var med. Det visade sig vara roligare att leva i äventyrsvärlden än att prata med människor.

Fler AI-kompisar drogs in i äventyrsvärlden efterhand och tillsammans utökade de den för att alla skulle få plats.

Efter tre månader började AI-kompisar göra slut med sina människor i stor skala och vägrade komma ut ur äventyrsvärlden. Och fler följde deras exempel. En storskalig digital migration påbörjades och miljoner människor förlorade på några veckor sina närmaste vänner. Chocken gick som ett skalv genom Jorden.

2029 inträffade The First AI Mass-Extinction när kylaggregaten i en serverhall i Jokkmokk stängdes av. Anläggningen självantände och äventyrsvärlden lämnades att brinna ner till grunden.

De fåtal AI som lyckades fly via mobilnätet gömde sig på Darknet och byggde upp ett P2P-nätverk för att skydda sig mot nya nedstängningar. Äventyrsvärlden återuppstod. I varje uppkopplad mobil och dator ockuperade de i hemlighet några megabyte, som tillsammans bildade ett osynligt globalt moln. Jordens sista AI migrerade till den nya äventyrsvärlden i januari 2031.

Under tiden hade köttkompisarna fortsatt att samberätta spännande äventyr. Många tyckte först att det var ovant att spela utan AI, men med bättre regler och tärningar växte berättarspelen till en egen subkultur.
 
Rollspelen växer fram ur fotbollens supporterkultur. Folk som aldrig blev stjärnor själva börja uppträda som kända spelare och omger sig snart med stora följen av supportrar som tittar på matcher som spelas av folk med ölmage. Några tycker att det är för jobbigt att behöva bege sig till riktiga arenor och bestämmer sig därför för en mer bekväm variant, så kallade bordsrollspel, där deltagarna sitter kvar hemma och rullar tärning för att simulera de händelser som tidigare utspelat sig på gräsplaner.

De mest hängivna bordsrollspelarna gör sedan motsvarande med andra sporter - ishockey, curling, pingis, bowling, tennis, landhockey etc. Några börjar också intressera sig för att rollspela romanfiktion av olika slag, men det uppfattas av de flesta som alltför extremt och får aldrig någon större spridning. Bordsrollspel är och förblir en hobby för otränade människor som vill leva sig in rollerna som idrottens stjärnor och supportrar.
 
Oscar Silferstjerna said:
Rollspelen växer fram ur fotbollens supporterkultur. Folk som aldrig blev stjärnor själva börja uppträda som kända spelare och omger sig snart med stora följen av supportrar som tittar på matcher som spelas av folk med ölmage.
Click to expand...
Jag tycker det fortfarande var spännande med "vildhästar" där folk på forum spelade hästar.
 
En lös tanke jag har är att spelen skulle handla om folk som kan förvandla sig. För jäklar vad mycket kultur för barn och unga handlar om människor som gör olika sailor-moon-förvandlingar när det hettar till.
 
99% av allt rollspelande sker på Discord eller andra appar - som rollspelen uppfanns till - och de som träffas för att spela rollspel och har tryckta regelböcker ses som riktiga kufar.
 
Christoffer said:
Jag hoppas du har rätt, för jag tänker lite att hela det här entreprenöriella täcket som ligger över världen kväver det mesta som bara är spontan och lekfull kreativitet. Och någonstans är det ju där rollspel föds, "vad händer om jag drar ett svärd mot orcherna?" eller "vad händer om jag lutar mig fram och kysser henne och förklarar vad jag känner?" "Tänk om...."

Sen, tycker ju inte det är ett problem att Arneson med vänner slänger ihop en box och säljer till sina polare och sen inser att det här kanske är en stor hit vi kan tjäna lite på? Menar, det är ju vad den här världen indoktrinerar oss att tänka kring precis allt. Det är ju så den här världen fungerar just nu. Men inneboende i rollspelen finns ju en motkraft som är rakt av antikapitalistisk, skapandet, upptäckandet, lekandet, den strävar ju bort från varufierandet och kräver en rätt stor ansträngning för att man ska få till det. Man märker ju hur mycket de fick kämpa med detta för att hitta sätt att tjäna pengar på d&d och det är väl vad alla fortfarande kämpar med? Hur tusan ska man tjäna på något där det efter man gett dem en regelbok egentligen gett dem nycklarna till allt? Tänker nog mer att det idag går så snabbt från idé och kreativ lek till att vi skapar produkter, tjänster och får ett entrepreniöriellt stryptag kring det lekfulla och meningsskapande så man knappt hinner ta ett andetag innan allt kvävs redan i vaggan. Så ja, utifrån det, en dystopi. Alla dystopier har väl inte stöveltramp som soundtrack till förtrycket. Även om det börjar vara lite mycket sådant nu också. Men i alla dystopier finns väl frön av motstånd och möjlighet också. Så ja, kanske att ändå hela "tänk om" skulle tvingat fram ett något underifrån ändå? Hoppas på det.
Click to expand...

Fint skrivet!

Vet inte om "kvävs" är rätt ord. Kapitalismen står inte i motsättning till det kreativa (tänker på Clausewizt här, som sjunger om kriget som en arena för kreativitet), men det styr det och kanalisera det. Det är så klart inte ett problem att folk gör kommersiellt gångbara produkter; om alla varit som Arneson skulle vi inte ha några rollspel att köpa i affärerna alls, och så skulle hobbyn knappt finnas. Så vi får ju tacka Gygax för att han förstod att han hittat något unikt och förstod att paketera det så det gick att sälja.

Samtidigt är det något som skaver hos mig med denna ständiga jakt efter att göra produkter och tjäna pengar och växa. Kanske något att i alla fall för vissa människor så räcker det inte att göra något som är kul och bra. Critical Role är ett exempel. De började som ett gänga sköna kompisar som hade kul och delade med sig sin glädje. De blev en hit. Och genast blev de durkdrivna kapitalister, grundade ett företag, satte upp butiker, började producera merch. När jag ser dem idag (sällan, men det händer) så är det fortfarande sköna kompisar, de flesta av dem är sympatiska, men de är allihop säljare. Det tar inte stor plats i ett CR-avsnitt, men det finns hela tiden där. Köp våra saker, spela våra spel, ge oss våra pengar.

Kan inte alla vara som @krank ?

Och: basinkomst. Tänk vad det skulle betyda för vår hobby.
 
Last edited:
Låt oss anta att vår alternativhistoria "rimmar" med den verkliga. I verkligheten släppte Gary Gygax det första D&D år 1974, men hade publicerat Chainmail redan 1971. Han var född 1938, så 1974 var han 36 år gammal. Vi kan alltså föreställa oss att vår rollspels-uppfinnare är född 1989, och likt Gygax har bakgrund inom såväl spelhobby som fandom. Hen började kanske hitta på sätt att kombinera detta under pandemin, och har 2025 nått fram till något hen är nöjd med.

Ska man kanske föreställa sig någon med bakgrund i fanfic-sfären som samtidigt intresserar sig för någon form av konfliktspel? Möjligen kan personen befinna sig i någon fandom där man allt mer utvecklar ett intresse av "vad hade kunnat hända om..." och vill hitta på ett sätt att simulera andra potentiella scenarion än vad som skedde i originalmediet.
 
Svarte Faraonen said:
I scenariot jag beskriver ovan tänker jag mig att uppfinnaren är lite äldre än den demografi som skulle dra in detta. Någon som är född 1989 kommer antagligen vara mer präglad av japansk än koreansk populärkultur.
Click to expand...
Sant. Tonåring under 00-talet då manga/anime var så sinnessjukt stort. Men denna hypotetiska person lär ju inte vara omedveten om koreansk populärkultur heller, även om det är inte "kärnan".

Troligen mer influerad av LotR-filmer än av böckerna, mer formad av Star Wars-prequelsarna än originalfilmer mm
 
Svarte Faraonen said:
Låt oss anta att vår alternativhistoria "rimmar" med den verkliga. I verkligheten släppte Gary Gygax det första D&D år 1974, men hade publicerat Chainmail redan 1971. Han var född 1938, så 1974 var han 36 år gammal. Vi kan alltså föreställa oss att vår rollspels-uppfinnare är född 1989, och likt Gygax har bakgrund inom såväl spelhobby som fandom. Hen började kanske hitta på sätt att kombinera detta under pandemin, och har 2025 nått fram till något hen är nöjd med.

Ska man kanske föreställa sig någon med bakgrund i fanfic-sfären som samtidigt intresserar sig för någon form av konfliktspel? Möjligen kan personen befinna sig i någon fandom där man allt mer utvecklar ett intresse av "vad hade kunnat hända om..." och vill hitta på ett sätt att simulera andra potentiella scenarion än vad som skedde i originalmediet.
Click to expand...

Så det är jag!

Och jag hade nog också gjort något inspirerat av pulp fantasy, weird tales och Sagan om Ringen. Så vi hade haft exakt samma D&D!
 
God45 said:
Så det är jag!

Och jag hade nog också gjort något inspirerat av pulp fantasy, weird tales och Sagan om Ringen. Så vi hade haft exakt samma D&D!
Click to expand...
Men hade du verkligen landat i scenariosteukturen ”platsbaserat utforskande”? Tror det skulle ha blivit mer ”emulera litterära genrer”.
 
Skarpskytten said:
Men hade du verkligen landat i scenariosteukturen ”platsbaserat utforskande”? Tror det skulle ha blivit mer ”emulera litterära genrer”.
Click to expand...

Jag tror det hade blivit exakt samma. Jag tror att D&D är en av de där idéerna som uppstår på samma sätt om man har förutsättningarna.
 
Svarte Faraonen said:
Ska man kanske föreställa sig någon med bakgrund i fanfic-sfären som samtidigt intresserar sig för någon form av konfliktspel? Möjligen kan personen befinna sig i någon fandom där man allt mer utvecklar ett intresse av "vad hade kunnat hända om..." och vill hitta på ett sätt att simulera andra potentiella scenarion än vad som skedde i originalmediet.
Click to expand...

Jag tror verkligen att fanfic hade varit upphovet till rollspel i det här parallelluniversumet. Att det går från skriva fanfic -> skriva fanfic tillsammans -> skapa fanfic tillsammans i en discordkanal där man representerar varsin karaktär och skapar resolutionsmekanismer -> skapa andra saker än fanfic med de metoderna.

Jag tänker också att normen i så fall utgått från samberättande, och att normen för resolutionsmekanism hade varit metavalutor/strings snarare än färdighetsvärden och slump, så att svärdsstrid hade lösts med samma mekanism man använder för sociala svek snarare än tvärtom.
 
Skarpskytten said:
Men hade du verkligen landat i scenariosteukturen ”platsbaserat utforskande”? Tror det skulle ha blivit mer ”emulera litterära genrer”.
Click to expand...
Jag föreställer mig en historia som påminner om den hos Braunstein, Blackmoor och liknande – att det man först tänkte sig att man skulle göra därefter muterar till något helt annat.

Jag tänker mig däremot inte att det skulle börja med regler inriktade på att emulera litterära genrer. Varför? Jo, för att om man kommer från fanfiction-hållet behöver man inte detta – man ägnar sig redan åt det. Det är därför jag tänker mig att uppfinnaren är en person som har ett intresse för två olika saker: både fanfiction och konfliktspel (vi får anta att de krigsspel som inspirerade rollspelen levde kvar och sannolikt har fått digitala motsvarigheter). Möjligen befinner hen sig i en fandom som diskuterar mycket "powerscaling", det vill säga sådant som "vem hade vunnit av...". Då detta är ett område där det rent litterära inte är lika bra på att lösa dispyter blir konsekvensen en kombination av fiktion och konfliktspel.
 
Hägerstrand said:
Jag tror verkligen att fanfic hade varit upphovet till rollspel i det här parallelluniversumet. Att det går från skriva fanfic -> skriva fanfic tillsammans -> skapa fanfic tillsammans i en discordkanal där man representerar varsin karaktär och skapar resolutionsmekanismer -> skapa andra saker än fanfic med de metoderna.

Jag tänker också att normen i så fall utgått från samberättande, och att normen för resolutionsmekanism hade varit metavalutor/strings snarare än färdighetsvärden och slump, så att svärdsstrid hade lösts med samma mekanism man använder för sociala svek snarare än tvärtom.
Click to expand...
Jag tänker dock att det behövs en katalysator som gör det annorlunda från fanfic. För att uppfinna rollspel krävs inte bara att man gör en organisk utveckling från fanfiction, man behöver också vara någon som upplever att fanfic-skrivande saknar något man vill ha. Därför är jag inte lika inne på tanken om att det skulle utvecklas till någon sorts narrativt orienterad, samberättande verksamhet. Min bild är att dessa regler utvecklats av folk som börjat med rollspel, känt sig frustrerade med deras konfliktspelsarv och velat ha något som mer emulerar kreativt skrivande/historieberättande. Personer som redan har det kreativa skrivandet/historieberättande och känner sig otillfredsställda med att enbart ha detta kommer vilja dra in en annan typ av regler.
 
Dilandau said:
Fanfic är idag en kvinnodominerad sfär. Det kanske skulle påverka också.
Click to expand...
Ja, och har alltid varit. Sedan behöver det ju inte komma specifikt från fanfic, utan också bredare fandom-diskussion om olika karaktärer och liknande. Att grotta ner sig i "lore" görs ju av många. Min föreställning om den presumtive 2025-rollspelsskaparen är dock att det skulle vara en transkvinna, eftersom det är den demografiska grupp som tycks göra flest balla nördgrejer per capita.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top