Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

Vart någonstans talar vi om?

Termen link boy (som var den jag stötte på från början) verkar komma från London, men det verkar ha funnits liknande i andra stora städer som Paris, Neapel, Dublin, Edinburgh, Boston och New York. Behovet finns väl så fort man har en större stad och folk har behov att röra sig under natten.

Förekommer visst bland annat i någon av Dickens noveller.

Finns visst speciella "lint" släckare på vissa byggnader i London

---

En sidonot är att jag tidigare stött på en fransk lag om att det var förbjudet att bära lanterna och värja i Paris eftersom det ansågs vara en kombination som rövare använda sig av (blända offret och sedan sticka ner honom). Det skulle då ha gett upphov till att adelsmän hade behov av en obeväpnad lanternbärare. Det kan ju höra samman.

Just detta med att blända fienden med lanterna har även gett upphov till lantern-shield.
 
En sidonot är att jag tidigare stött på en fransk lag om att det var förbjudet att bära lanterna och värja i Paris eftersom det ansågs vara en kombination som rövare använda sig av (blända offret och sedan sticka ner honom). Det skulle då ha gett upphov till att adelsmän hade behov av en obeväpnad lanternbärare. Det kan ju höra samman.

Just detta med att blända fienden med lanterna har även gett upphov till lantern-shield.
Även idag är många självförsvarsexperter anhängare av taktiska ficklampor, både för att lysa i ögonen på folk och som tillhygge. (Och för att rättsväsendet inte blir arg på dig.)

 
Last edited:
Jag har hört att de pratar engleska i stora delar av filmen, och det är så klart också helt historievidrigt!
😃 Jag tycker dock att de då inså fall kunde ropat även detta på engelska eller haft korrekt latinsk böjning. Samma sak med flygbladen som gör reklam för gladiatorspel. Där tror jag dock grammatiken var korrekt men flygbladen i sig mer anakronistiska än reklamutroparna de plockade bort. Jag förstår en del avvikelser, större arena och projektiler som flyger längre kan vara sådant även om det förstör mer än det ger för just mig. En del andra avvikelser förstår jag dock inte och trasig böjning när valt att använda latin är ett sådant fall och flygblad men inte reklamutropare ett annat. Å andra sidan så kan man så klart se pp HBO:s Rome i stället vilket jag gjort många fler gånger (ja, jag vet att de tar sig friheter med de historiska händelseförloppen men samhället och miljöerna är härliga).
 
Termen link boy (som var den jag stötte på från början) verkar komma från London, men det verkar ha funnits liknande i andra stora städer som Paris, Neapel, Dublin, Edinburgh, Boston och New York. Behovet finns väl så fort man har en större stad och folk har behov att röra sig under natten.
Har du någon aning om vad det heter på svenska? Det var en svår benämning att översätta.
 
Har du någon aning om vad det heter på svenska? Det var en svår benämning att översätta.
Jag skulle kanske kallat personen för "lyktgosse".

Eller "dankpojke", om vi inte pratar en lykta utan just en "link", en dank: en veke av någon sorts textilfiber och ett tunt lager fett eller vax runtom, det billigaste slaget av ljus.
 
Har du någon aning om vad det heter på svenska? Det var en svår benämning att översätta.

Nej, tyvärr. Kan ju vara så att det inte finns någon svensk benämning eftersom det inte förekom i Sverige. Stockholm kanske inte var stor nog. Men det är bara en killgissning.

Fackelbärare eller lyktpojke/-gosse är väl troliga termer.
 
Det irländska/skotska ordet "crannog" är något jag stött på flera gånger men inte fattat vad det faktiskt är. Det visade sig vara ett intressant begrepp.

Crannogs är konstgjorda öar byggda av trä, sten och jord ute i sjöar, träsk eller flodmynningar. De fungerade som befästa bostäder och gav skydd mot räder och kunde bara nås via smala gångbroar eller båt.

Det är även ett gammalt fenomen, de äldsta kända crannogarna dateras till ca 3700 f.Kr, dvs stenålder. Men många byggdes eller återanvändes under järnåldern, och traditionen lever sedan kvar långt in i medeltiden och i vissa fall in på 1600-talet. De har alltså varit i användning i otroliga 5000 år!

I Skottland byggdes de främst i sjöar och de är vanliga i högländerna och Hebriderna. I Irland fanns de i både sjöar och flodmynningar (där de även kan påverkas av tidvatten). De återfinns även i Wales. De flesta finns i Irland.

De byggdes genom att stapla sten och timmer till en konstgjord plattform ute i en sjö, ofta med pålar som stöd. Ovanpå plattformen uppfördes bostadshus, förråd och ibland små murar eller en borg. De var ofta anslutna till land med en smal träbro som kunde tas bort vid fara. Om det fanns naturliga öar så kunde de införlivas och förstärkas och byggas ut. Inget konstigt alltså.

Förutom ett utomordentligt skydd så gav en crannog även status. Det ansågs fint att bo så (beroende på tidsperiod dock).

En del crannogs fungerade dock bara som tillflyktsorter, man bodde inte där permanent. Lite som en del av våra fornborgar verkar ha fungerat.

Ett skäl till att de var så populära så länge var antagligen de ständiga småkonflikterna/klanstriderna som förekom i dessa områden.

Även i Sverige finns det fynd av gamla bopålar i sjö så vi kan ha haft något liknande. Vet att det var ett avsnitt i Vetenskapsradion Historia om en sådan plats, men jag kan inte komma på namnet just nu.

---

I rollspelssammanhang så blir crannogs spännande och stämningsfyllda ställen. De är synnerligen svåra att smyga sig in i vilket gör dem perfekta ställen för mystiska grupperingar att bo på. Sjön som en crannog ligger i kan också ha magiska egenskaper eller så kan den bebos av övernaturliga varelser.

Exempel:
Den onda nekromantikern och hens hantlangare kan bo på en cannog i en sjö. Hela området är alltid höljt i en tjock dimma, men detta påverkar inte de odödas syn vilket gör det ännu svårare att smyga sig till ön. Bron till ön är i uselt skick och används inte av byns invånare som hellre låter sig ros av odöda rorsmän.
Cannogen har dock en lång historia och tillhörde en druidisk sekt en gång i tiden. Deras helgedom ligger fortfarande på ön, men är i dvala. Om de druidiska krafterna kan väckas på något sätt så kan det hjälpa äventyrarna.
 
Känns som jag läst det här, men oavsett, en sed jag tycker man kan köra med. Att det är/var sed att bära ljus när det mörknar. Inte så mycket för att se, som att visa att man är där. För går du utan ljus eller med svärtad dräkt/rustning, har du något att dölja.

Nu har jag inte kapitel och vers på det, men jag har för mig att det t o m var lag på det i många medeltida och tidigmoderna städer. Var du ute utan ljus efter mörkrets inbrott antogs du vara ute i skumma ärenden (och med en lykta kan du förstås inte smyga dig på folk för att t ex råna dem).
 
Runkestenar är stora block som går att vagga (betydelsen av runka) med handkraft. Det finns en relativt känd i Vimmerby som kallas för just Runkestenen. Så, passa på att runka på stenen om ni har vägarna förbi.

Alla typer av stora stenar som ligger märkligt till har varit vanligt förekommande i föreställningar inom folktron. En vanlig förklaring är att det är en jätte som kastat stenen mot en kyrka men missat (självklart eftersom väsen inte klarar av att skada en kyrka). Jag antar att även runkestenar har haft liknande.

---

I rollspelssammanhang så kan dessa stenar användas till mer än bara nöjesrunkning. De kan t.ex:
  • Anses vara kopplade till något naturväsen. Kanske kan stenens väsen väckas till liv med runkning?
  • Var mötesplats för häxor som använder stenen i sina obscena riter.
  • Kanske sätter runkning på stenen igång vibrationer som öppnar en port till underjorden?
 
Runkestenar är stora block som går att vagga (betydelsen av runka) med handkraft. Det finns en relativt känd i Vimmerby som kallas för just Runkestenen. Så, passa på att runka på stenen om ni har vägarna förbi.

Alla typer av stora stenar som ligger märkligt till har varit vanligt förekommande i föreställningar inom folktron. En vanlig förklaring är att det är en jätte som kastat stenen mot en kyrka men missat (självklart eftersom väsen inte klarar av att skada en kyrka). Jag antar att även runkestenar har haft liknande.

---

I rollspelssammanhang så kan dessa stenar användas till mer än bara nöjesrunkning. De kan t.ex:
  • Anses vara kopplade till något naturväsen. Kanske kan stenens väsen väckas till liv med runkning?
  • Var mötesplats för häxor som använder stenen i sina obscena riter.
  • Kanske sätter runkning på stenen igång vibrationer som öppnar en port till underjorden?
Också ett yrke som förekom i hamnar för i tiden.

Fiskeskepp kom in med lastrummen fulla av (ännu levande) fisk. Men om skeppet inte är i rörelse och cirkulerar runt vattnet fiskar ligger i så kävs de snabbt. Alltså hyr man in ett par sumprunkare som kommer och hissar upp en stor sten i masten och svänger den fram och tillbaka så att båten vagar och vattnet hålls i rörelse tills lasten är såld och kan hämtas.

Kan användas i rollspelssammanhang som ett möjlig hinder om man vill ta sig om bord på en båt som ligger i hamn. Eller en väg att ta sig om bord, förklädda till sumprunkare.

Eller bara atmosfäriskt när man är i hamnen och hör knarrandet från runkade båtar.
 
Också ett yrke som förekom i hamnar för i tiden.

Fiskeskepp kom in med lastrummen fulla av (ännu levande) fisk. Men om skeppet inte är i rörelse och cirkulerar runt vattnet fiskar ligger i så kävs de snabbt. Alltså hyr man in ett par sumprunkare som kommer och hissar upp en stor sten i masten och svänger den fram och tillbaka så att båten vagar och vattnet hålls i rörelse tills lasten är såld och kan hämtas.

Kan användas i rollspelssammanhang som ett möjlig hinder om man vill ta sig om bord på en båt som ligger i hamn. Eller en väg att ta sig om bord, förklädda till sumprunkare.

Eller bara atmosfäriskt när man är i hamnen och hör knarrandet från runkade båtar.

Kommer ihåg det från "Mina drömmars stad" som man tvingades läsa i skolan. Hatade den boken över allt annat. Jag var inte i rätt ålder för att uppskatta den (vet inte hur det vore nu).

Det var inget drömyrke precis...
 
Kommer ihåg det från "Mina drömmars stad" som man tvingades läsa i skolan. Hatade den boken över allt annat. Jag var inte i rätt ålder för att uppskatta den (vet inte hur det vore nu).
Det är ju verkligen brutal misär. Jag gillade dem när jag läste dem i skolan, men tror inte jag skulle stå ut med dem idag.
 
En postbonde var en bonde som var skyldig att transportera post mellan olika platser i Sverige (och östra rikshalvan Finland). Detta skedde genom att posten lämnades över till en bonde på ett så kallat posthemman, som sedan såg till att den kom fram till nästa postbonde. Ett stafettsystem alltså.

Systemet infördes i Sverige 1636 under drottning Kristinas förmyndarregering. Staten delade in större landsvägar i avstånd på ca 2-3 mil, och vid varje posthemman så skulle en bonde hålla en häst redo för att föra brev och ibland resande vidare. Dessa bönder kallades postbönder, posthållare eller postryttare (postryttare är nog egentligen den som faktiskt rider, det kan vara bonden eller en dräng). Systemet kontrollerades av postmästare i städerna. Systemet avvecklades gradvis under 1800-talet när järnvägarna kom.

Postbonden skulle hålla hästar redo dygnet runt (vilket inte alltid skedde så klart). Han förväntades kunna transportera både brev, paket och ibland resenärer (t.ex. ämbetsmän och soldater). För sin tjänst så tilldelades han en posthemman och var befriad från en del skatter och avgifter (senare byttes det ut mot kontant ersättning). Han kunde även få en extra slant av resenärer. Postbonden var även befriad från en del skyldigheter som t.ex. utskrivning till militären, dagsverken och skjutsningsskyldigheter. I orostider så kunde befrielse från militären betyda skillnad på liv och död.

Många postbönder klagade över att förmånerna inte täckte kostnaderna för hästarnas underhåll. Missbruk, fusk och korruption förekom, där postbönder tog extra betalt eller lät vagnar vänta för att kunna prioritera sina egna gårdssysslor.

En postryttare skulle bära ett speciellt vapenmärke och det var dödsstraff på att ofreda honom. När en postryttare närmade sig nästa posthemman så blåste han i posthornet (som sedan blivit en symbol för posten) varpå nästa postryttare skulle göra sig klar för avfärd. I teorin skulle överlämningen inte kosta någon tid, men i praktiken så gjorde den ofta det. Det var vanligt att postbonden själv inte red iväg utan skickade en av sina drängar, så kallade postdrängar.

Postbonden förväntades vara läskunnig och blev en naturlig nav för information, nyheter, rykten och skvaller. De kan vägarna runt omkring sin posthemman utan och innan. Postbonden kan vara en hjälpsam vägvisare eller en surgubbe som klagar på kostnaderna.

---

Postbonden eller postryttaren kan användas i rollspel på flera olika sätt, ex:
  • Slumpmöte på vägarna. Postryttaren kan ge information om hur vägen ser ut, vad man ska akta sig för, etc. En annan variant är att rollpersonerna stöter på en postryttare i nöd och kan rycka in och hjälpa honom. Ytterligare en variant är att de hittar en död postryttare och kan eventuellt bli falskt anklagade för hans död.
  • En postmästare har listat ut att en av hans postbönder är en spion åt främmande makt, men han vet inte vilken. Han ber rollpersonerna om hjälp med att hitta den skyldiga. Kanske visar det sig att det finns ett helt spionnätverk.
  • När rollpersonerna passerar en posthemman så blir de kontaktade av postbonden. Det finns något farligt på vägsträckan mellan hans posthemman och en annan. En av hans postdrängar har sett något och blivit jagad. Kan rollpersonerna ta sig an det farliga?
  • Ett viktigt brev har försvunnit och rollpersonerna blir anlitade för att ta reda på hur det försvann och vem som ligger bakom. De blir indragna i en snårig konspiration.
Postbönder kan också fungera som utmärkta informationskällor.

En f.d. postbonde eller postdräng kan vara en intressant bakgrund för en rollperson.
 
1434 (12 november), som en del av konciliet i Basel, höll Sverige och Spanien en debatt över vilket land som var den rättmätiga arvtagaren till goterna. Det var inte bara akademiskt, eftersom det skulle påverka rank och turordning. Sverige representerades av en blivande ärkebiskop.

(Konciliet i Basel var höjdpunkten för den medeltida koncilierörelsen, innan det föll ihop.)
 
Last edited:
Apropå sumprunkarna som nämndes ovan så hittade jag ett annat skitjobb. Inte okänt på något vis, men det finns intressanta detaljer och rollspelsmöjligheter.

"Gong farmers" (lite olika uppgifter på vad Gong syftar på, antingen "to go" eller passage/gång) hade till uppgift att tömma senmedeltida Londons (liknande fanns säkert i de flesta större städer) latriner och avträden under natten. Nightmen är en annan- antagligen mer känd - benämning och på svenska skulle det väl kunna vara latrintömmare.

Gong farmers gick ner i latringroparna med spadar och hinkar, ibland flera meter under mark. Sedan skyfflade de upp avfallet i tunnor som fraktades ut ur staden där de såldes till bönder som gödsel eller dumpades i floden (vilket förorenade floden ytterligare). Arbetet utfördes under natten för att andra inte skulle störas lika mycket av lukten.

Arbetet var extremt farligt, många dog av syrebrist, giftiga gaser eller helt enkelt kvävdes i avfallet. Infektioner och sjukdomar var vanliga.

Jobbet hade lägsta möjliga status och var så impopulärt att de ofta fick relativt god betalning jämfört med annat kroppsarbete. Det var ändå svårt att hitta villiga. Gong farmers var socialt stigmatiserade och bodde oftast separerade i utkanten av staden. Arbetet var dock helt nödvändigt så ibland kunde staden erbjuda riktigt rejäla belöningar för den som ställde upp. De kunde även tjäna en extra slant på värdesaker de hittade i avfallet.

En latrin tömdes inte speciellt ofta. Hur ofta beror på storleken på tanken, men det kunde gå ett eller två år mellan tömningarna.

Gong farmers försvann när London fick fungerande kloaker.

---

I rollspel så kan Gong farmers komma till användning på flera sätt:
  • De är en av de få grupper som rör sig i staden nattetid. De ser och hör saker som händer (men de är nog inte speciellt talföra).
  • Bland avfallet så kan de hitta ovanliga saker som hamnat där av misstag eller som någon hastigt gjort sig av med. Skräckexempel inkluderar oönskade bäbisar.
  • De rör sig i mörka gångar där ingen annan någonsin sätter sin fot. Vad finns där nere?
Ett par äventyrsidéer:
  • En ämbetsman har försvunnit under natten och rollpersonerna hyrs in för att undersöka fallet. En grupp Gong farmers har jobbat i närheten under natten, kanske har de sett något? De brukar dock inte vara talföra och ännu mindre i det här fallet eftersom de har hjälpt till att smuggla ut mannen ur staden i en av sina tunnor.
  • Ett gäng Gong farmers har gått och blivit smugglare. De smugglar in och ut gods i sina tunnor som ingen stadsvakt vill kontrollera. Rollpersonerna är inhyrda för att ta reda på hur (det samhällsfarliga) smuggelgodset kommer in i staden.
  • En gong farmer upptäcker ett lik. Vem är det och vad gör den där? Perfekt start på ett äventyr på ett skitigt grisodlaräventyr.
  • Det bor något i en latrin. En gong farmer har blivit dödad och nu vägrar någon av de andra att gå ner dit. Det är en av de största allmänna avträdena och den måste tömmas. Här krävs desperata äventyrare som är beredda på att ta sig an ett riktigt skitgöra.
Kan funka som bakgrund för en rollperson. Värre än till och med Ratcatchern.
 
1434 (12 november), som en del av konciliet i Basel, höll Sverige och Spanien en debatt över vilket land som var den rättmätiga arvtagaren till goterna. Det var inte bara akademiskt, eftersom det skulle påverka rank och turordning. Sverige representerades av en blivande ärkebiskop.

(Konciliet i Basel var höjdpunkten för den medeltida koncilierörelsen, innan det föll ihop.)
Vem "Vann" debatten?
 
Varför skulle de inte vara särskilt talföra?

Jag tänker mig att de är vana med att bemötas med spott och spe. Med tanke på deras bakgrund, roll och plats på sociala stegen så innehar de nog också en rejäl slev med förakt mot de högre klasserna (vilket i deras fall innefattar i princip alla). Sen är det nog inte heller "the best and the brightest" som tar sig an jobbet utan samhällets absoluta bottenskrap.

Alltså riktigt roliga SLP :)
 
Jag tänker mig att de är vana med att bemötas med spott och spe. Med tanke på deras bakgrund, roll och plats på sociala stegen så innehar de nog också en rejäl slev med förakt mot de högre klasserna (vilket i deras fall innefattar i princip alla). Sen är det nog inte heller "the best and the brightest" som tar sig an jobbet utan samhällets absoluta bottenskrap.

Alltså riktigt roliga SLP :)
Ah, du tänker att de främst är ovillig att prata med dig (aka rollpersonen) mer än att de skulle hamnat där för att vara ointelligenta eller lytta. Det köper jag.

Att de …
inte [är] "the best and the brightest"
..känns mest onödigt fördomsfullt.
 
Back
Top