Medeltida riddare var fullt jämförbara med kriminella MC-gäng. Utpresssning, rån och kidnappning var helt normaliserat.
Sharecropping?
Tendenser? Det var straight up livegenskap på t.ex. Bjersgård (vid Klippan) mellan 1690 och 1740, samt (fram tills 1850) ett obegränsat hoveri där frälsebönder kunde vara skyldiga sin godsägare upp till 800 dagsverk per år (dvs, de var tvunga att anställa två drängar som jobbade på godset).
Låter som Rättvisa i mina öron.
Apropå hökjakt: i Book of Saint Albans (1486, men mycket i den ska vara upprepningar från äldre källor) har vi ett kapitel om jakt med rovfågel (ska vara mer av en introduktion till fackspråket och hur man tar hand om en jaktfalk för någon som planerar att börja än en fullständig redovisning av hur man gör). Men det intressanta är att boken introducerar en hierarki för vilka rovfåglar som olika socialaranker bör jaga med. Här är listan, som återgiven av wikipedia:
Listan i sig är spännande, men mest spännande fan jag både att det finns en fågel som heter "hobby", och att det fanns ett yrke/Samhällsklass som heter "holy water clerk"!
I Belgrad (St. Petkas kapell uppe vid fästningen) finns en källa som har ”magiskt vatten”, så de torde väl då vara moderna ”magic water clerks” de som jobbar där.
I Gunnar Brusewitz verk Jakt och Jägare slås fast "I den engelska medeltidslagen var också noggrant fastställt vilka jaktfåglar som de olika stånden ägde rätta att hålla sig med och den kunglige falkeneraren var ett ämbete som endast tillkom de ädlaste familjerna." och gav "en av många" listor:
Förklarar antagligen varför en av "huvudpersonerna" i Erik Linklaters barnbok Det blåser på månen var en vit grönlandsfalk, kallad Silverfalken.
