Jag fattar inte hur du menar, och jag är uppenbarligen helt oförmögen att uttrycka vad jag menar utan att du upplever det som något slags personangrepp.
Jag vill bara tydliggöra att jag inte upplever det som personangrepp, jag har inte tolkat det du skriver som att du säger något negativt
om mig.
Jag upplevde specifikt
Så om alla i hela SW-universat pratat om Kraften på exakt samma sätt, med exakt samma ord, så hade det gjort världen mer rik och levande?
okej
Som ett sätt att helt omtolka det jag sa på ett sätt som jag inte kände var konstruktivt. Istället för att fråga "ok, nu fattar jag verkligen inte alls vad du menar, kan du förklara?" så skrev du om vad jag sa till något helt annat.
För mig är en fultolkning (som det ju kanske inte var, men så jag upplevde det) och ett personpåhopp dock inte samma sak.
Jag tycker såklart inte att mitt eget perspektiv är krångligt eller komplicerat, men det betyder ju inte någonting utanför min egen hjärna. Det grundar sig dock på några utgångspunkter och antaganden, som kan beskrivas som
upplevelser av materialet innan respektive efter att midiclorians blev en del av Star Wars. Dessutom vill jag tillägga i diskussionen att vi fortfarande bara pratar om Star Wars, inget av det här är viktigt eller spelar roll
egentligen.
Till saken, såhär upplever jag det:
- Så länge kraften är definierad mytologiskt så är alla tolkningar av den också per definition subjektiva och ofullständiga. Jediorden må likt katolska kyrkan ha tagit sig tolkningsmonopol (i sig en spännande källa till
berättelser där Jedis jagar kättare och avfällingar, eller om konflikt mellan kraftreformation kontra ortodoxi, en potential som försämras med vetenskapifieringen), men vi kan
förutsätta eller i vart fall
föreställa oss att det finns varelser i galaxen som interagerar med kraften bortom Jediordens strikta tolkning och doktrin.
- Mytologi har visst en inneboende pluralism, att argumentera emot det är rent nonsense. Varje
enskild mytologi har det kanske inte (även fast det finns en rik flora av motstridiga tolkningar inom
samtliga världsreligioner), men ta bara en snabb titt på världens olika skapelsemyter och du hittar en enormt bred variation av idéer, jämför det med den etablerade vetenskapens idéer om hur universum blev till och det är betydligt färre levande idéer om hur saker och ting har gått till.
- Religion vs vetenskap är alltså inte
två olika sätt att se på eller tolka saker, utan det är
potentiellt tusentals kontra
ett fastslaget sätt. Jag tyckte Star Wars var mer intressant när Jediorden
kanske eller kanske inte visste vad de sysslade med, jämfört med när de kunde väga, mäta och kvantifiera det.
Med det sagt så
gillar jag om det i Star Wars finns ett sökande efter svar, ett vetenskapligt anslag och olika (gärna motstridiga) teorier om vad kraften är, hur den funkar, hur den kan mätas osv. Det skulle återigen kunna finnas massor av intressanta uppslag till berättelser om konflikten mellan de som hanterar kraften som en kod att knäcka och de som ser den som en religion, men
jag tycker att grejen med midichlorians ger för
många och för
specifika svar på saker jag vill
fundera på men inte egentligen
veta. Och jag tycker därtill att det faktiska svaret som ges (intelligenta kraftbakterier i blodet) är
jättedumt och hade föredragit, om man nu måste, att det var något annat (gärna mer
tematiskt).
För att summera:
Det jag vill ha av ett världsbygge i stil med Star Wars är en värld som känns trovärdig, rik, spännande och som jag upplever existerar bortom det vi får se och uppleva i media om den. Jag vill att världen skall
kännas som att oavsett hur mycket vi spelar/läser/ser om den så har vi aldrig hela bilden, det är det som skapar inlevelse och engagemang för mig.
För mig innebär den typen av världsbygge som jag upplever att midichlorians-spåret representerar att det blir svårare. Världen blir plattare, fattigare, mindre spännande och får striktare ramar. Det gör att jag lättare tappar intresset och blir mindre intresserad.
För andra kan det vara helt tvärt om, att det
jag uppfattar som begränsande uppfattar
andra som berikande, och det är
helt ok. Vi lever alla olika liv, och den här diskussionen handlar bara om låtsasvärldar och skall inte tas för allvarligt på.
För mig personligen är det bara lite tråkigt att jag upplever att den generella tendensen inom populärkulturen går mot allt mer tydligt definierade världar, där saker hela tiden skall förklaras, hänga ihop, göras konsekventa, tydliga och logiska. Där ett "bra värlsbygge" är tydligt, komplett, definierat och befriat från mystik, mytologi och "flumm", där inget lämnas åt slumpen eller är öppet för tolkning. För mig är den typen av världar tråkiga, döda och oinspirerade ting som jag bara kan interagera med som konsument och delta i genom min plånbok. Jag upplever att Star Wars gick från att vara
spännande till att vara
tråkig, och jag har upplevt samma sak med Alien och andra världsbyggen som fått massa mer "officiell"-lore. Det tycker jag är lite trist.