SS Manticore. Rutland Space

Ok, bryggan är utslagen. Då måste vi få igång de sekundära navigationssytemen

LETAR BACK-UP-BRYGGA
 
Observationsdäck – Däck 1, SS Manticore

Astrogator Orb Leonis
. Du stirrar mot den låsta bryggdörren, det röda blinkandet känns nästan hånfullt. Inget svar. Inget ljud – bara tystnaden från en plats som kanske inte längre är bemannad. Back-Up-Bryggan.
Det är inget man använder – knappt något som nämns under vanliga procedurer. En reservkommandopunkt, ifall huvudskeppet slås ut, men ändå måste styras manuellt. Det händer aldrig.
Men om det någonsin ska hända... så är det nu. Du blundar och försöker minnas skeppets struktur. Det logiska vore säkerhetsnivån – däck 3 – där det finns protokollzoner och beväpning.
Alternativt… maskinrummet, däck 4. Där finns alltid reservströmmatrisen, hårdkodad styrning och nödkontroller ifall hela skeppets datakärna måste bytas ut. Du vet inte vilken som gäller på Manticore. Men du vet att du inte kan stanna här.

Matsalen – Däck 2, SS Manticore

Läkare Säv Thatcher
har somnat i sin stol.

Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore

Vetenskapsforskare Silas Blackmoore.
Säkerhetsofficer Malve Asp leder vägen mot Hangar B i korridoren som numera är utan gravitation vilket gör resan ned mot hangaren lite jobbig i början. Du ser Säkerhetsofficer Rutger Hagman vara på väg åt samma håll med annat folk. I närheten av Hangar B, ser ni hur kurator Harry Graves kommer ut från sitt kontor, hamnar i obalans när han märker att gravitationen är ur spel och försöker hjälpa en lite omtumlad kollega. "Hagman! Asp!" ropar Harry mot de två säkerhetsofficerarna. "Det är något svart som rör sig där inne, likt en sentient gele pudding!" ropar Harry.
Rutger. Hangar B är utan gravitation, även utforsknings skeppet flyter runt fritt. Det finns mängder av verktyg som svävar fritt där inne.
Silas, du ser Rorsman Hampus Pike inne i kontoret som verkar fokusera på det svarta slemmiga som klättrar nedför väggen.
Hampus. Utan vapen i hand följer du den slemmiga svarta saken som klättrade ned från ventilationen. Den verkar på något vis "se" dig och med en upp och nedvänd sopkorg lyckas du fånga den. Frågan är bara hur länge den kan vara fångad där inne. Du vänder dig om och ser Silas Blackmoore, svävandes i korridoren.

Lagret – Däck 4, SS Manticore
Logistikofficer Devin Lafayette, du förklarar i all hast om faran i lagerrummet. Maskinchef Edvina Larsson reagerar omedelbart. Hon svär, högt och skarpt, medan hon slår in kommandon på närmaste kontrollpanel. "Smitta? Fan heller... det här kan bara inte hända!"
Hon vänder sig till en av teknikerna:
"Spärra dörren till lagret. Stäng ventilerna dit också – hela flödet."
Medan de låser dörren manuellt och stänger lufttrummorna, aktiverar hon en grov bioskanning av systemet – ett nödprotokoll du aldrig sett användas tidigare. "Det kommer bli varmt här inne," säger hon utan att titta upp, "men du ser stark ut, Lafayette."
Hon knäpper loss en säkerhetsbult från sin sele, går fram till en halvt lös maskinmodul där en motoraxel hängt snett. "Systemet är helt i kaos. Kom och hjälp mig dra den här på plats – vi måste återställa rotationen manuellt." Svett börjar redan pärla i pannan. Maskinrummet känns tryggt – tungt, inneslutet – men temperaturen stiger.
Och någonstans bakom dig blinkar en biosensor till. Ett svagt gult sken.

Information om skeppet.
🚀SS Manticore 🚀
 
“Till nya världar utan en tår” i helvete heller…mumlar Devin först medans han gör 👍till teknikern som stänger Maskinrummet.
“Jag gillar när det hettar till” skriker han sen stöddigt med svetten rinnande och stegar med bestämda steg fram och hjälper maskinchefen att fixa motoraxeln.

BRÖSTAR UPP SIG OCH KÄMPAR
 
Silas tänder sin bunsen-brännare och får upp en stablil intensiv blå låga. "Håll den stilla"

DÖDAR SNABBT GELÉ-PUDDINGEN MED ELD
 
Vi har tydligen dödsgelé i skeppet också! Illa! Men vi har teknikerna och resurserna!

BYGGER ELDKASTARE! BEVÄPNAR GRUPEN! SPANAR!
 
Observationsdäck – Däck 1, SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore

Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.

Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore
Astrogator Orb Leonis. Du kliver in i hissen igen. Din kollega – teknikern som följt med dig upp – stannar kvar på våning 1. Han ser sliten ut, men beslutsam.
"Jag kanske kan få igång SOS-larmet… om någon ens är där ute och lyssnar," säger han, och rör sig mot en trasig kommunikationspanel.
Dörrarna stängs bakom dig, och du färdas ner igen mot våning 3. När hissdörrarna glider upp, känns det direkt: gravitationen är fortfarande avstängd. Du lyfter från golvet med en mjuk rörelse, och med vana drag tar du dig fram genom korridoren med hjälp av väggarna.
Det är kusligt tyst, förutom ett svagt metalliskt eko från ventilationen. Du svävar fram mot säkerhetsstationen, där du ser att en av officerarna fortfarande är kvar – böjd över ett panelgränssnitt som blinkar i gult. Han tittar upp när han hör dig.
"Orb? Du lever ser jag." Han försöker le lite, men svetten glänser i pannan.
"Jag tror jag är nära att få upp en kanal till maskinrummet. Bara lite till."
Han kastar en blick över axeln mot cellerna. Du hör det innan du ser något – ett dunk, sedan ett släpigt, väsande bankande mot metall. Ett ljud som kommer inifrån den låsta cellen.
"Håll dig borta från den där." säger han lågt, allvaret tydligt i rösten.
"Den där… hon är inte sig själv längre."

Rorsman Hampus Pike. Du står hukad, din goda hand pressar ner mot metallpapperskorgen mot golvet med kraft, och under den rör sig något – något slemmigt, pulserande och intelligent.
Det pressar mot sidorna. Glider längs insidan. En tentakel-liknande utväxt trycker mot gallret i botten. "Jag har den! Men den jävla grejen försöker smälta sig ut!"ropar du.
Vetenskapsforskare Silas Blackmoore, du stannar ett ögonblick, ser papperskorgen darra – och nickar med ett oroväckande lugn. "Bra fångat. Men vi kan inte låta den leva." Silas aktiverar brännaren – en blå låga flammar till, tunn men intensiv. Den kastar flackande skuggor över väggarna.
"Lyft försiktigt. Jag siktar mot centrum."
"Du menar där den sprattlar mest?" svarar Hampus torrt.
Papperskorgen lyfts en halv centimeter. Inom en sekund: SLURP! – varelsen kastar sig mot ljuset, som om den känner värmen innan den ser den.
Silas, du tvekar inte. Lågan visslar till.
Slemet reagerar – vrider sig, rycker, skriker utan ljud. Det luktar bränt gummi och något annat – något organiskt. Det krymper, imploderar nästan i sig självt, lämnar efter sig en svart, rykande fläck.
"Den... dog?" säger Hampus, fortfarande halvt i stridsposition.
Silas andas ut, sänker brännaren.
"Eller drog sig tillbaka. Men ja, vi neutraliserade hotet men finns det fler, behöver vi något större än den här." säger Silas med sin bunsenbrännare i handen.

Säkerhetsofficer Rutger Hagman svävar genom hangaren, musklerna spända som fjädrar när han skjuter sig fram från vägg till vägg. Gravitationen är fortfarande nere, men det verkar inte sakta honom – snarare tvärtom. Han är ett projektilformat åskmoln med svettdroppar i pannan och en svetslåga i handen. Delar flyter omkring honom: en avloppsflaska med trycksatt rengöringsvätska, ett modifierat tändsystem från en landningsmodul, en bränsletank från en av de kasserade drönarna. Rutger samlar, kopplar, tejpar – allt medan han manövrerar sig som om han alltid rörde sig runt utan gravitation.
"Fackla, munstycke, tryckledning… brännare. Klart."
Han testar en kort puls. En eldkvast sveper förbi en flytande skiftnyckel som svartnar i kanten. Rutger knyter fast remmarna till ryggen, drar åt ventilerna och trycker ifrån mot hangarens dörröppning. Han flyger rakt ut i korridoren, styr med benen, landar med en tung duns mot väggen – och kliver in där Silas Blackmoore står med den portabla brännaren och stirrar på en rykande fläck i golvet.
Runt honom syns Hampus Pike, fortfarande med papperskorgen i närheten, andfådd men vaken. Rutger kastar ett öga på resterna av parasiten.
"Snyggt." säger han, lyfter sitt nybyggda vapen. "Men nu kan vi bränna flera på en gång."

Lagret – Däck 4, SS Manticore

Logistikofficer Devin Lafayette
.Du tar ett djupt andetag och sätter axeln mot den tunga maskindelen. Tillsammans med Edvina Larsson pressar ni den på plats medan svettdroppar rinner nerför tinningen. Metall gnisslar. En slang exploderar med ett pysande ljud bredvid er – du duckar instinktivt undan det frätande läckaget.
Det röda varningsljuset fortsätter blinka ilsket i maskinrummet. Temperaturen har stigit markant, och ljudet från reaktorkärnan har ändrats – inte längre ett ilsket dån, utan ett kontrollerat, djupt pulserande.
”Härdsmälta undviken,” muttrar Edvina, knappt hörbart över surrandet. ”Tack fan för det.”
Du ser hur flera systemindikatorer övergår från rött till orange – en vag men livsviktig förbättring. Hon nickar åt dig, torkar sot från kinden med baksidan av handen.
”Nu måste vi bara få igång drivimpulserna. Utan dem kommer vi driva blint i flera dagar – om vi ens rör oss alls.” Bakom er pustar kylsystemet ut som ett jättedjur som somnat – men alla vet att det lätt kan vakna igen. Sen hör du något som dunkar mot den stängda dörren in till maskinrummet, en till dunk. Du kan inte se vad eller vem, men det går en kall kår i nacken. Nyx och Roy verkar ha kommit ut från lagret.

Information om skeppet.
🚀SS Manticore 🚀

Det kommer vara en liten paus tills på Torsdag ev Fredag. 🚀
 
Min härdsmälta också!
Devin ger Edvina en high five och den frätande slangen en yttervrist och ser sig om efter drivinpulserna…vad fasen snackar hon om nu?
Med smärta från armen spanas efter sjukvårdsmaterial.

SKRIKER TILL DÖRREN, NYX? ROY?
 
Bra, vi kan hjälpas åt vid kontrollkonsollen. Bryggan är utslagen, det är upp till oss nu.

UPPRÄTTAR LEDNINGSCENTRAL, SAMLAR DATA, TEAMBYGGER
 
Utmärkt, Rutger bra jobbat!

Nå, kära medarbetare vi tycks befinna oss i en svår situation: jag vet fortfarande inte vad som försiggår och varför de gör en massa fel på skeppet.
Men en sak är klar: vi har ett främmande hot på skeppet som vi måste hantera. Jag föreslår att vi säkrar viktiga platser och underlättar för ingenjörerna som kan reparera skeppet till den grad att vi kan ta oss härifrån.
Jag anser därför att vi först säkrar det gemensamma utrymmet på våning två och samlar överlevande och resurser där. När det väl är en fungerande sambandscentral, så rensar vi skeppet på ohyran.

Vad säger ni?

HÅLLER INSPIRERANDE TAL. SAMLAR ÖVERLEVANDE
 
Last edited:
Observationsdäck – Däck 1, SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore

Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.

Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore

Rorsman Hampus Pike.
Du ser dig omkring efter ett tillhygge, något att beväpna dig med. Inne på Kontoret verkar det inte finnas mycket du kan använda. Men du vet var du kan hitta något.
Du skjuter ifrån med fötterna och svävar ut i korridoren, tyngdlösheten gör varje rörelse långsam men viktlös. Du tar dig mot hangaren, där Rutger nyss byggde sin eldkastare. är ute, bland svävande verktyg, kablar och halvmonterade reservdelar, får du syn på något – en bultsvetsare, fastsurrad vid en väggstation.
Du griper tag i den och rycker till så att batteripacket lossnar. Du trycker tillbaka det och hör det klicka till. Testar att slå på – ett gnisslande surr, och spetsen glöder rödorange i tyngdlösheten. Inte lika elegant som Rutgers hemgjorda flamma. en med rätt sving?
Du kan nog både sveda några av de där slemmiga sakerna – och ge vem som helst en rejäl smäll om de kommer för nära. Och det räcker.

Säkerhetsofficer Rutger Hagman. Med eldkastaren i händerna dunkar adrenalinet i takt med varje rörelse. Du är redo att bränna vad som än krälar i skuggorna. Du ser din kollega, säkerhetsofficerare Malve Asp sväva i korridoren en bit bort. Hon har en pfazer i händerna.
"Rutger! Enligt paragraf 18C-7.1 om nödsituationer har jag nu befälet på skeppet."
Hon drar sig till rätta i luften, nästan som om hon poserar.
"Vi är på väg mot de manuella korridorerna. Jag tänker ta mig upp till bryggan."
Ett kort ögonkast åt din eldkastare, sedan ett litet leende.
"Du kan samla några och ta dig ner till maskinrummet. Se till att inget kommer upp bakvägen." Hon ser... tillfreds. Nästan mallig, som om hon tränat på det här ögonblicket i spegeln. Du känner den där välbekanta känslan krypa upp i bröstet – inte ilska, men något nära. Hon har alltid varit by the book. Men nu är det inte en bok som kan stoppa vad som krälar i skeppet.

Vetenskapsforskare Silas Blackmoore. Du håller ditt tal om att säkra viktiga platser, underlätta för ingenjörerna och Harry (kuratorn för skeppet) nickar med ett leende med att höra en bra plan som inte involverar slemmiga svarta klumpar. Den skadade rorsmannen är fortfarande lite yr, men lyssnar. De som kommit med ned ihop med Rutger verkar titta mot Rutger för vad han vill göra, sen blir det lite jobbigt när nu både Rutger och Malva vill ta kommandot, vem ska de lyssna på?

Astrogator Orb Leonis. Astrogator Orb Leonis.
Med hjälp av din kollega – och ditt passerkort med astrogators behörighet för navigationssystem – lyckas ni äntligen etablera kontakt med maskinrummet. Det är ett svettigt samarbete, fullt av muttrande och frustration.
"Varför i helvete har inte datorn uppdaterat sina drivrutiner ?!"
"För att nån beslutsfattare trodde offline-backups var 'stabilare'," fräser du tillbaka och trycker ner en sekvens manuellt.
Det flimrar till – sedan får ni kontakt. Brus, en kort ton, och så:
"Edvina? Edvina, hör du mig?" ropar teknikern bredvid dig – Nico, om du minns rätt.
Det går ett par sekunder innan en röst svarar, klart och bestämt:
"Nico? Är det du?"
"Vad fan händer där nere?"
Ett klickande ljud från panelen bredvid dig visar att anslutningen till maskinrummet är stabil. Och plötsligt känns det, bara för en stund, som att skeppet andas igen. Edvina Larsson svarar snabbt men utan panik – hennes röst är skarp, luttrad.
"Något har tagit sig in i systemen. Jag har logistikofficer Devin här – han rapporterade något svart, slemmigt... nåt som infekterade döda kroppar. Vi har stängt ventilationssystemet här och aktiverat biohazard-scannern. Det är varmt – men vi lever." Hon pausar, som för att svälja något hon inte hunnit bearbeta ännu. "Kan du få igång drivsystemet? Vi behöver få det här skeppet i rörelse – nu."

Lagret – Däck 4, SS Manticore
Logistikofficer Devin Lafayette.
Du närmar dig dörren till lagret, där du tidigare hörde smällarna – hårda, upprepade dunkar som om någon försökte slå sig in med ren desperation. Edvina står vid första hjälpen-stationen och tvättar av blod från händerna, överblickar snabbt de skadade omkring er. Hon kastar en blick mot dörren, men återgår till sitt arbete utan att säga något. Du ropar, med blicken fäst på ståldörren:
"Nyx? Roy? Är det ni?"
Ett svar kommer. Men det är inget språk du känner igen. Inte heller ett språk datorns översättare hade någon chans att förstå. Det är gutturalt, blött. Som ett skrik genom vatten. Som om något med röst och tänder och våld försöker härma mänskligt tal men aldrig riktigt lärt sig hur.
Sedan – du ser det.
Något svart. Slemmigt. Det pressar sig under dörrspringan som en geléformad skugga, trevande, hotfull. Det sträcker sig inåt – glider över golvet, silkeslent och med egna syften. Men så snart det når den varma luften från maskinrummet… börjar det bubbla. Små blåsor formar sig på dess yta, som om värmen får det att koka inifrån. Det rycker till – som bränt – och slinker snabbt tillbaka ut under dörren med ett väsande läte.
Du står kvar, med handen fortfarande på dörrens kant. Vad det än är – det ville komma in. Och det hatar värme.

Information om skeppet.
🚀SS Manticore 🚀
 
Skit också, det där svarta klägget verkar livsfarligt för tusan. Vete tusan hur jag ska komma upp till den pålitlige läkaren Säv Thatcher…denne har säkert fullt upp med att hjälpa skadade men jag måste ju fixa min skadade arm…
Devin tar sig en rejäl funderare och fattar nu att monstret som attackerat oss nog kan förgöras av stark värme och att det finns bara ett sätt att göra det på: se till att reaktorn exploderar i en förintande eldexplosion!

VRÅLAR TILL EDVINA! MAXA VÄRMEN!
 
Back
Top