Alright
@Hägerstrand here it goes. Kom loss lite tidigare än väntat.
Kommer använda mig av tre olika exempel från spelsessioner.
Första är från en one-shot som blev en three-shot. Gruppen var komponerad av specialister som skulle göra en guldstöt tillsammans. Men varje individ hade också en del egna agendor. En av dem tillhörde tidigare gänget som stöten skulle genomföras
mot och när de är där stöter hon på sitt gamla ex som numera är chefen för gänget. Det här skapade en spänning i spel, där gruppen blev osäker på om de kunde lita på henne eller om hon skulle svansa efter sitt ex istället. Bara den här superenkla men publika grejen orsakade flera riktigt spännande intriger, och egentligen bara grundat på osäkerheten i vad spelaren till slut skulle välja. Det här är den enklaste nivån att lägga det på, men också ofta den mest kraftfulla.
View attachment 24393
Det var "The Face" som träffade sitt ex under uppdraget.
Andra exemplet är när vi spelade
Rogue Trader. Där hade alla rollpersoner sina egna motivationer även om de tillhörde samma besättning. Vi satte upp ett antal olika rum på en Roll20-sida och folk kunde fritt röra sig mellan dem under färd. Det tar ju ibland veckor att färdas mellan A och B även om du muckar runt i Warp så det blev mycket mer intrigspel av det än jag känner att de publicerade äventyren är. Mer Rogue Trader än Rogue Trader helt enkelt. Det här ledde till allt från mordförsök på kaptenen (!) till att kaptenen slutligen tvingades bli mer demokratisk gentemot sina undersåtar.
Allt helt utan spelledarinflytande annat än för regelfrågor. Exempelvis, vad slår jag för att placera en bomb ombord på skytteln jag vet kaptenen kommer åka med? Den här kampanjen fick ett ganska snöpligt slut när navigatören jättemassfumlade sitt slag för att navigera Andra Sidan, men just det här närmast helt fria intrigerandet blev väldigt bra.
View attachment 24391
Du flyttade ditt namn till det rum där du befann dig för stunden och sen hoppade du in i samma kanal på Discordservern.
Tredje exemplet är nog närmre idealet jag har för den här typen av spelande, och är från en minikampanj där rollpersonerna leder sina respektive adelsfamiljer i ett försök att rädda sin ö från en invasion. Här använde vi två kartor. En som var publik och som alla hade tillgång till hela tiden, där spelarna ritade och planerade och funderade. Samt en annan karta, som bara SL hade tillgång till och där
den riktiga verkligheten representerades. En av spelarna (från Hornham i öster) glorifierade exempelvis sina egna förutsättningar genom att bestämt hävda att det fanns tusentals fler soldater tillgängliga i Hornham än det egentligen gjorde. I det här scenariot finns det ju en sanning kring vad fiendestyrkan gör, var den landar, etc. Det är satt i sten i scenariot. Men vad spelarna gör med den informationen och hur är helt öppet. I flera fall kom de på egna sätt att försöka sko sig eller få en viktigare roll i alltihop än de egentligen förtjänade. Eller rentav att gå över till fiendesidan eller återfå gamla ägor.
View attachment 24394
Två kopior av kartan användes: en med fri spelartillgång och en med endast SL-tillgång.
###
De här tre är ju helt olika sätt att göra liknande saker, och i olika skala. Det viktiga är ju att spelarna har rollpersoner som behöver samarbeta
ytligt, exempelvis genom att vara del av samma land eller grupp etc, men att deras egna agendor och agendor som SLPs eller fraktioner har sedan är på både märkbar och mindre märkbar kollisionskurs med dessa.
Jag har fler exempel, men de här tre kändes vettiga eftersom det finns bildmaterial för dem och de dessutom är väldigt olika varandra men ändå applicerar samma principer.
