Ah, Frank Miller. Jag började i helt fel ände vad gäller hans serier. Satte tänderna i de alster som fanns just efter att han var bra men innan han blev så galen att serierna han gjorde blev någon slags gladsjälvspäkning att läsa. Jag förstod inte alls vad hypen med honom var och sen när jag förstod att jag läst fel serier var de tidiga alterna inte lika spännande då hans stil inte längre kom som en glad överraskning. Hade redan fått min beskärda del av den, fast på ett rätt dåligt sätt.
Med det sagt så finns det mycket i TDKR som jag gillar. Framförallt illustrationerna, men även hopplösheten, svärtan, cyberpunken, satiren etc. Några av mina favoriter bland visuella sekvenser finns här, som exempelvis fladdermusen som flyger genom fönstret.
Men sen finns det saker jag inte gillar. Jag måste bortse från hela det fascistiska politiska budskapet för att ha någon som helst nöje med serien. Och det är ju på ett sätt väldigt svårt. Men samtidigt finns det så mycket som är bra med serien att det ändå går.
Sen har jag aldrig gillat tanken på att Batman och Superman inte tycker om varandra. Jag tycker att det gör båda karaktärerna dummare än vad de är och att det verkligen känns som ett tvunget framtvingat fanboygräl från barn på lekplatsen som bråkar om vem som är häftigast av Batman och Superman. Denna krystade konflikt har dock gjorts betydligt värre i andra serier, här är det uthärdligt. Men jag gillar det inte i grund och botten.
Men som sagt, det finns mycket att gilla med serien.
Angående att Frank Miller är mindre galen nuförtiden så har jag förstått det som att han bett om ursäkt för den äckligt rasistiska boken Holy Terror. Om detta stämmer tycker jag att han ska ha allt beröm för den ursäkten!!!