Min generella åsikt fortsätter nog vara att jag generellt föredrar när människor kan försörja sig på konstnärigt arbete. Jag gillar att ha ett samhälle där inte alla måste jobba som foodorabud, om man ska hårddra det lite. Jag har gärna ett samhälle där det finns utrymme för ett så brett spektrum av betalt konstnärligt skapande som möjligt – från amatörmässiga eller halvplagiat till de vackraste mästerverk. Jag kulle vilja att så många som möjligt v de nischerna fylls av människor, helt enkelt. Jag vill gärna se att författare kan försörja sig på banala dussinhistorier även framöver, dels för att det lär vara mer tillfredsställande att försörja sig på det än att vara foodorabud* och dels för att skrivandet av de där banala dussinhistorierna gör att man arbetar upp den kompetens som krävs för att skriva bättre grejer. Om man bara ska tillåta de allra bästa att försörja sig på sitt författande så betyder det att bara de som har tid och möjlighet att öva upp förmågan på sin fritid kan få de jobben.
Jag vill, helt enkelt, ha ett samhälle där så många som möjligt kan försörja sig på konstnärlig verksamhet. Om vi nu absolut ska ha ett samhälle där man måste sälja sitt arbete för att få överleva, alltså. Eftersom konstnärlig verksamhet, även "banal dussin"-sådan, tenderar att vara mer tillfredsställande än foodorabudsarbete.
Kan vi inte försöka automatisera bort de tråkiga, farliga och jobbiga yrkena istället för de tillfredsställande och givande?
Sedan vet inte jag heller om förbud är rätt väg att gå, vad som är rätt strategi för att nå ett samhälle där maximal andel av befolkningen kan försörja sig på konstnärligt arbete vet jag inte. Men jag tänker inte hejja på "AI-revolutionen", och i mina produkter kommer jag generellt att undvika att använda AI-skapat material. Och jag kommer att vara skepisk till att köpa produkter som genererats av AI.
* "foodorabud" får här vara stand-in för alla möjliga sorters arbeten med dåliga arbetsförhållanden och som mest är jobbiga och slitsamma.