BRP revival?

[JohanL]

Är inte det här lite som författare som hävdar att de absolut inte skriver fantasy / sf?

Jag gissar att det var så tidigt att han jämförde det med spelet Basic Role-Playing, snarare än BRP som mer generell regelmotor.

 

[Rymdhamster]

Bra poäng! Starta en tråd om det också!

Inte jag, jag har inget intresse av att diskutera det.

 

[Lemur]

Vilken av alla brp-varianter föredrar ni? Eller fyller de olika nischer, så att ni använder flera av dem?

Mina favoriter är:

• Mythras för simulatorisk culture gaming
• KH/HT för heroisk fantasy

Den varianten jag är minst förtjust i är vanilj-BRP från chaosium.

 

[JohanL]

2. Vilken av alla brp-varianter föredrar ni? Eller fyller de olika nischer, så att ni använder flera av dem?

Pendragon och Call of Cthulhu.

Pendragon för att det är så vanvettigt helgjutet och gör exakt vad det ska, och det här BRP:iga att saker alltid kan gå åt skogen funkar här också - det finns inget som säger att din riddare är någon av de som lyckas med saker och blir känd, det är det ni spelar för att ta reda på. Det är skitläskigt att slåss mot en jätte, för medan Lancelot har plot armor har din rollperson inte det, och du är ett dåligt tärningsslag från att ta 10d6 eller mer i skada. Och din rollperson håller med om att det är skitläskigt och måste nog klara ett Valorous-slag för att våga. (Bra tips för att överleva i Pendragon - man klarar faktiskt en liten smäll på sin Honor då och då...)

Call of Cthulhu för att BRP har en del svagheter som Call of Cthulhu gör till dygder. Kan du misslyckas och dö när som helst, på antiklimaktiska vis? Struntar spelet i vad du som spelare vill och ger dig inga livlinor som Fate Points? Är allt kallt och skoningslöst mot din rollperson? Välkommen till Cthulhu-mythoset!

(Det jag faktiskt spelleder för närvarande är RuneQuest, men det är mycket mer för världens skull, och den innevarande utgåvan hade kunnat ha bättre regler - Mythras är ett mycket bättre BRP-system.)

 

[Skarpskytten]

Som botgöring för att jag inte alls höll mig till ämnet igår ska jag svara på de ställda frågorna.

1. Varför är brp så hett just nu?

Denna fråga förutsätter det som ska bevisas. Är BRP hett? Nej, det tror jag inte. I de amerikanska rollspelsbutikernas statistik var ett BRP-spel så vitt jag kan se senast på topp fem hösten 2016. Det var CoC7. BRP spelas så klart, men vi vet av roll20s statistik att det är (kom dock senast hösten -21) att det enda BRP spel som är stort är CoC. Vi pratar mycket om KAP här, men det tycks på det stora hela vara ett mycket litet rollspel.

Nya Guldboken kommer inte peta ned DnD5 från topplatsen. Och inte heller trilla in på femteplatsen.

2. Vilken av alla brp-varianter föredrar ni? Eller fyller de olika nischer, så att ni använder flera av dem?

Jag vill helst inte spela färdighetsbaserad spel längre. Men har haft mycket kul med framförallt Pendragon, CoC, DoD och Mutant genom åren. Och de fyller mycket riktigt olika nischer. Av dessa fyra tycker jag alla utom DoD (samt Mutant 2) är relativt väldesignade spel som gör det som de vill göra givet den setting de är skrivna för. DoD är bara för dåligt/tråkigt däremot.

Det enda av dessa spel som jag är de minsta sugen på att spela är gamla Mutant. Jag har en hypotes om att det är ett ganska välskrivet spel, jag vill testa den. Skulle jag spela arthuriansk riddarspel eller kosmisk skräck idag skulle jag välja bättre system. Fantasy? Jag gillar gammel-DnD och kan tänka mig att köra 5e.

 

[Mekanurg]

Det är DSA.

Vad betyder bokstäverna?

 

[JohanL]

Vad betyder bokstäverna?

Deutsches... uh... Spiel... uh...

(Eller på riktigt: Das Schwarze Auge, tyskarnas generiska fantasyrollspel.)

 

[Badmojo]

Växte upp med BRP. Undviker det helst nu, pga gillar "modernare" o enklare system (med färre skills, mer edges/flaws som enklare karaktäriserar din gubbe), indiespelsinflytande och mer brädspeliga mekanismer (pressa/push your luck/exploding 6). Dvs Barbarians of Lemuria, YZE (i dess lightare versioner) dice pool d6, Tiny/Mini D6 etc.

Tycker mig märka det samma hos spelarna; att de gillar modernt & enkelt också (och dopaminbelöningar som inte finns i BRP...)

 

[Oscar Silferstjerna]

Mina favoriter är:

• Mythras för simulatorisk culture gaming
• KH/HT för heroisk fantasy

Den varianten jag är minst förtjust i är vanilj-BRP från chaosium.

Det är fullt möjligt att jag håller med dig, men vilka spel är det du kategoriserar som ”vanilj-BRP från chaosium”? Call of Cthulhu? Varför i så fall? För mycket räls, för lite sandbox? Eller snarare komponenter som stridssystem och färdigheter? Jag tycker ofta att det är lärorikt att förstå vad andra gillar och ogillar i ett visst system.

Edit: Det går förstås utmärkt att skriva sandbox-äventyr även till BRP-settingar. Men av någon anledning är det ganska ovanligt (konventioner och kommersiella orsaker, antar jag).

 

[Lemur]

Det är fullt möjligt att jag håller med dig, men vilka spel är det du kategoriserar som ”vanilj-BRP från chaosium”? Call of Cthulhu? Varför i så fall? För mycket räls, för lite sandbox? Eller snarare komponenter som stridssystem och färdigheter? Jag tycker ofta att det är lärorikt att förstå vad andra gillar och ogillar i ett visst system.

Edit: Det går förstås utmärkt att skriva sandbox-äventyr även till BRP-settingar. Men av någon anledning är det ganska ovanligt (konventioner och kommersiella orsaker, antar jag).

Jag menar nog framförallt den gula BRP-boken, den som precis kom i en ny utgåva. CoC gör mycket saker bättre än den, så även RQ (även om RQ ligger väldigt nära). Jag tycker inte att det är helt kass eller så, bara att Mythras och KH/HT gör saker så himla mycket smidigare och/eller intressantare.

 

[Lemur]

Ett exempel på en sak som är lite osmidigt i vanilj-BRP är fummel. Det är alltså om du slår över 100 - ((100-FV)*0.05). Dvs, 5% av din chans att misslyckas. Jämfört med KH/HT där du slår fummel på dubletter över ditt FV, väldigt mycket mer elegant.

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag menar nog framförallt den gula BRP-boken, den som precis kom i en ny utgåva. CoC gör mycket saker bättre än den, så även RQ (även om RQ ligger väldigt nära). Jag tycker inte att det är helt kass eller så, bara att Mythras och KH/HT gör saker så himla mycket smidigare och/eller intressantare.

Okej. Hur bra tycker du att BRP-spel generellt hanterar upplägg för scenarion och kampanjer? Jag tänker då både på tips och vägledningar i grundböcker och på utgivna scenarion. Förstår att det är en väldigt bred fråga. Men det här är något jag ofta tycker att BRP-spel (och för all del även andra spelsystem) gör dåligt. Att försöka göra det bättre blir i mina ögon kreativt. Med bättre menar jag här både mer effektivt och mer settingspecifikt.

 

[JohanL]

Ett exempel på en sak som är lite osmidigt i vanilj-BRP är fummel. Det är alltså om du slår över 100 - ((100-FV)*0.05). Dvs, 5% av din chans att misslyckas. Jämfört med KH/HT där du slår fummel på dubletter över ditt FV, väldigt mycket mer elegant.

Å andra sidan är lösningen logisk om man vill ha Specials/Särskild också (typiskt på 20% av chansen medan 5% är crit). Går man på dublettslag har man ingen uppenbart lösning för Specials längre.

 

[JohanL]

Men det här är något jag ofta tycker att BRP-spel (och för all del även andra spelsystem) gör dåligt.

Sant. Jag höjde verkligen på ögonbrynen när senaste RuneQuest, en bjässe på 450 sidor, inte innehöll någon SL-vägledning whatsoever.

 

[Theo]

Å andra sidan är lösningen logisk om man vill ha Specials/Särskild också (typiskt på 20% av chansen medan 5% är fummel). Går man på dublettslag har man ingen uppenbart lösning för Specials längre.

Sant, men å andra sidan blir perfekta och fummelslag relativt vanliga så de kan täcka in både criticals och specials IMO. Jag ser inte riktigt behovet av en högre upplösning än perfekt/vanligt lyckat/misslyckat/fummel, i synnerhet om man kör med pendragonslag så högre utfall på samma resultat trumfar.

 

[Theo]

Pendragon för att det är så vanvettigt helgjutet och gör exakt vad det ska, och det här BRP:iga att saker alltid kan gå åt skogen funkar här också - det finns inget som säger att din riddare är någon av de som lyckas med saker och blir känd, det är det ni spelar för att ta reda på. Det är skitläskigt att slåss mot en jätte, för medan Lancelot har plot armor har din rollperson inte det, och du är ett dåligt tärningsslag från att ta 10d6 eller mer i skada. Och din rollperson håller med om att det är skitläskigt och måste nog klara ett Valorous-slag för att våga. (Bra tips för att överleva i Pendragon - man klarar faktiskt en liten smäll på sin Honor då och då...)

Inte bara det - du spelar ju egentligen inte bara en enskild rollperson utan snarare en släkt. Enskilda rollpersoner kan och kommer att dö in action.

 

[JohanL]

Sant, men å andra sidan blir perfekta och fummelslag relativt vanliga så de kan täcka in både criticals och specials IMO. Jag ser inte riktigt behovet av en högre upplösning än perfekt/vanligt lyckat/misslyckat/fummel, i synnerhet om man kör med pendragonslag så högre utfall på samma resultat trumfar.

Specials i RQ (och Särskild i EDD) har/hade en relevant funktion genom att det ofta kan vara det enda viset utom crit att slå igenom stora mängder rustning och magiskt skydd. Kanske särskilt för motståndarna - jag hamnar inte sällan i läget att det är den bästa chansen att skada rollpersonerna för mer genomsnittligt motstånd.

Men visst, har de en critchans på kanske 5-6% är det hyggligt mycket också. 55% ger antingen 3% Crit/11% Special, eller 5% Crit, i respektive system.

Ytterligare en fördel är att det är ett bra sätt att lyckas bättre än någon annan som också skicklig. Har vi opposed färdighetsslag utan Pendragontärning mellan två personer på 90% kommer det att ta betydligt längre att få fram en vinnare om vi tar bort Specials.

 

[Oscar Silferstjerna]

Sant. Jag höjde verkligen på ögonbrynen när senaste RuneQuest, en bjässe på 450 sidor, inte innehöll någon SL-vägledning whatsoever.

Det visste jag faktiskt inte, men jag är inte förvånad. Hur tänker de sig att man ska använda spelet? Jag hajar ju att man kan köpa några av de mest kända äventyren eller kampanjerna och lära sig (?) av dem, men det är just det jag inte tycker räcker. Poängen med de 450 sidorna bör väl rimligen vara att man ska kunna spela.

 

[JohanL]

Det visste jag faktiskt inte, men jag är inte förvånad. Hur tänker de sig att man ska använda spelet? Jag hajar ju att man kan köpa några av de mest kända äventyren eller kampanjerna och lära sig (?) av dem, men det är just det jag inte tycker räcker. Poängen med de 450 sidorna bör väl rimligen vara att man ska kunna spela.

RuneQuest fick till slut ett (faktiskt bra) Starter Set, som verkligen, verkligen behövdes.

 

[Lemur]

Å andra sidan är lösningen logisk om man vill ha Specials/Särskild också (typiskt på 20% av chansen medan 5% är crit). Går man på dublettslag har man ingen uppenbart lösning för Specials längre.

I Mythras ser stegen ut fummel<misslyckat<lyckat<perfekt, där varje nivå du har över din motståndare ger dig ett övertag. Det verkar liksom räcka.

Okej. Hur bra tycker du att BRP-spel generellt hanterar upplägg för scenarion och kampanjer? Jag tänker då både på tips och vägledningar i grundböcker och på utgivna scenarion. Förstår att det är en väldigt bred fråga. Men det här är något jag ofta tycker att BRP-spel (och för all del även andra spelsystem) gör dåligt. Att försöka göra det bättre blir i mina ögon kreativt. Med bättre menar jag här både mer effektivt och mer settingspecifikt.

Nä, det är väl lika illa som för de flesta andra system. Till BRPs försvar kan man väl säga att då det ska funka till allt, från utredningar i nutid till att döda drakar i high fantasy, så kanske det är svårt att ge bra generella tips.

Jag läste precis senaste RQ och tyckte det var sjukt bra stöd i systemet för grisodlar culture gaming. Man måste ta hand om sina sysslor i byn mellan äventyren, man åldras, skaffar familj osv. Plus en massa grejer om att stiga i rang inom sin kult. Så kanske inte några "tips till SL" att skryta med, men väldigt bra verktyg.