Det är ju inte heller givet att man gör bedömningen att "träna sig själv" och "träna sin AI" är handlingar som man vill reglera på samma sätt, pga. att skalan på de möjliga negativa konsekvenserna är så olika. Att man helt enkelt bedömer att det inte kommer gå att beivra en reglering enbart av output från AI (eftersom den kan generera så många bilder per tidsenhet), men däremot output av andra mänskligt tillämpade teknologier så som Photo Shop eller stentavla och kil, och därför implementerar särlagstiftning för just AI.
Så är det helt sannolikt, och det kommer nog inte gå att hindra någon att träna sin AI på bilder som är public domain, men det tror jag helt enkelt man får hantera. En sådan begränsning kommer också bromsa utvecklingen för AI-konst vilket kommer ge ett andrum för de konstnärer som hotas mest av den här teknologin (digitala konstnärer som försörjer sig på konst, helt eller delvis, men inte gjort sig ett namn och därför saknar någon sorts USP för sina original) att hinna skapa sig ett namn eller försöka komma på ett sätt att göra något som inte AI-konsten verkar va så bra på. Att göra sig ett namn måste ju inte heller va att man är en kändis eller ställs ut på de stora konsthallarna och museerna, det kan handla om att man lyckas bygga upp en trogen kundkrets som är villig att betala för ens jobb trots att de skulle kunna välja AI.
Jag skulle säga att det här inte riktigt kan separeras. Lagar följer oftast på kulturella/moraliska uppfattningar. När barnaga blev illegalt tyckte också den stora majoriteten att det var fel. Lagstiftning mot privat piratnedladdning fungerar inte eftersom de flesta inte tycker att det är moraliskt fel. Skapas det "en kultur där det anses billigt, omoraliskt och skadligt att använda sig av ai, och där ai-genererat material är sådant man helst inte vill bli ertappad med att använda" så kommer det sannolikt också leda till att det skapas lagstiftning på området, och tvärt om. Sen funkar det såklart inte alltid så, men då krävs i regel antingen existerande lagar, i regel på en mer grundläggande nivå, som omöjliggör de nya lagarna eller en liten men inflytelserik opinion som går emot den allmänna uppfattningen, och får gehör bland lagstiftarna.
mymodernmet.com
Det är jättekonstigt när du sitter och pratar om (din) moral och lagstiftning om vartannat. Din moral ska inte sätta lagstiftningen.
Jag tycker det låter helt ok. Det skadar ju ingen skulle jag säga. Sen, om konstnärens kunder eller fans känner sig lurade så är det ett problem konstnären själv får hantera. Det är ju inte konstigare än så som konst ofta fungerade förr, dvs. att konstnären hade ett gäng anställda underhuggare som gjorde delar av själva produktionsprocessen, om än att dessa då automatiserats i en AI. Kanske gör det också att fler har råd med verk av väldigt kända konstnärer. Man skulle kunna hävda att det då blir svårare för mindre kända konstnärer att slå sig fram, men jag är osäker på om det håller. Konstnärer har jobbat med massproduktion innan den digitala eran, t.ex. Andy Warhol och Keith Harring, men utan att det verkar ha skapat några uppenbara skador på konstvärlden som sådan. Det är också nog en ganska svår nisch att ha som konstnär att "jag målar som Kändis Konstnär, men är sämre och billigare".
Nej, och just därför tror jag inte lagstiftning är den mest effektiva lösningen på problemet. Lag och moral är, som jag tidigare skrev, inte samma sak. Det finns massor av saker jag tycker är omoraliska, men som jag inte tycker borde vara olagliga. Det finns också saker jag tycker är moraliskt försvarbara, men som jag förstår varför de är olagliga.
Bra svar, men det konstiga var att du blandar lag och moral. Det förvirrar mig.
Det här är ju inte riktigt jämförbart. Rubiner är ju råvaror, inte en arbetsprocess eller en IP. Därtill gynnar sådana certifikat osv. såklart rubingruvindustrin i första hand, eftersom de är mycket mer direkt beroende av att sälja rubiner än vad smyckestillverkare är (speciellt småskaliga som ju ofta gör små serier av smycken och där man betalar en del för själva designarbetet). I tredje hand handlar det ju om att eftersom man just inte kan skilja på en syntetisk och en framgrävd rubin så måste det finnas något sätt att veta vad man betalar för, så att man inte blir lurad att betala för en framgrävd rubin när det man får är en syntetisk.
Ok, det var inte min mening att göra det. Som jag nämnde tidigare är jag inte jurist, och försöker därför att inte resonera i jurdiska termer. Det finns folk som kan sånt, jag är inte en av dem.Bra svar, men det konstiga var att du blandar lag och moral. Det förvirrar mig.
Den skillnaden är viktig. En AI är inte en människa.
Fast det är ett märkligt kategoriskt antagande. Man bör väl bedöma från fall till fall vad som är bäst lagstiftning och inte gå in med inställningen att en viss typ av lagstiftning är att föredra? Hur man ska reglera beror väl på vad man vill uppnå med lagstiftningen? Det finns ju ändå fall där lagstiftning inte är teknikneutral, exempelvis rörande trafik. Jag är helt med på att teknikneutral lagstiftning oftast funkar bättre, men det betyder att man likväl får bedöma det från fall till fall om man vill ha så bra lagstiftning som möjligt. (Och stilimitation kanske är en liten sak rörande AI-konst som helhet men det verkar va ett problem som många ser och är brydda inför konsekvenserna av, och likväl vad den här tråden handlar om, det var ju i syfte att diskutera det som tråden startades.)
Det där är inte alls nödvändigtvis sant. Dels att folk skulle resonera så (uppenbarligen resonerar många människor inte så om AI, den här tråden är ju ett bevis på det), dels att du kan likställa en sökmotor med en konst-AI. Sökmotorn genererar ju inte nya bilder utifrån vad den lärt sig från existerande bilder.
Problemet med en sådan lösning är att man lägger allt ansvar för att kontrollera producenterna på konsumenterna. Det fungerar inte på någon annan marknad så varför skulle det fungera på konstmarknaden? Att säga att det är "upp till konsumenterna att välja en etisk AI" eller "välja bort AI" är bara att friskriva de som faktiskt har makt att forma produktionen – företagen, speciellt de stora – från att behöva använda den makten.
