Game of thrones - House of the dragon.

[JohanL]

On a lesser note, Littlefinger-kopian suger fortfarande.

Jag gillar grejen med Larys. Det märks lång väg att han inte är tillnärmelsevis lika intelligent som Littlefinger, utan att hans främsta förmåga bara är en brist på skrupler. Man får aldrig känslan att han har någon kontroll över vad som händer, och inte lär det gå bra för honom långsiktigt.

 

[JohanL]

"The seed is strong", och så är det med det. Genetikmagi. Lite som att Taggar extremt sällan drabbas av de negativa konsekvenserna, rent genetiskt, att gifta sig med sin syrra.

Inte fysiologiskt, men väl mentalt - 'When a Targaryen is born, the gods flip a coin. One side greatness, the other madness'.

Det är så vi får Maegor eller Aerys II. Och det är till Viserys cred att han duckar det valet. Kanske fick Daemon bägge?

 

[Conan]

Det här börjar bli världens längsta set-up.

Men annars riktigt bra avsnitt, särskilt slutet som var väldigt smart.

Är dock inte helt förtjust i den nya skådisen som spelar kronprinsessan. Drottningen är dock väldigt bra även om inget kan slå den yngre versionen.

 

[Brödbane]

Är dock inte helt förtjust i den nya skådisen som spelar kronprinsessan.

Nä det kan jag hålla med om. Ungdomsvarianten var starkare tycker jag.

Framförallt är det ju tråkigt eftersom man vet att den skådisen inte kommer vara med någonsin igen, trots att man inte fått något ordentligt closure för den rolltolkningen.

 

[Bifur]

Ännu ett fantastiskt avsnitt. Jag kan visserligen objektivt förstå dem som tycker serien är för långsam och inte innehåller några karaktärer de kan sympatisera med, men jag kan inte låta bli att hela tiden dras med i berättelsen. Det finns liksom inga svaga punkter. Avsnittets höjdpunkt var begravningsmottagningen och Corlys och Rhaenerys scen vid elden efteråt (när de talar om hans ambitioner).

En fråga för er som kan mer om settingen (själv har jag bara läst ASOIAF-romanerna): vad är det för religioner som refereras i avsnittet? Först någon slags sjögud. Det är ju inte the drowned god. Är det en av de sju? Och sen ritualen när Daemon och Rhaenera gifter sig på slutet. Vad ska det föreställa? Rhollor?

 

[JohanL]

En fråga för er som kan mer om settingen (själv har jag bara läst ASOIAF-romanerna): vad är det för religioner som refereras i avsnittet? Först någon slags sjögud. Det är ju inte the drowned god. Är det en av de sju? Och sen ritualen när Daemon och Rhaenera gifter sig på slutet. Vad ska det föreställa? Rhollor?

”The Merling King” är något sorts mellanting mellan gud och mytologisk varelse, bäst jag kan avgöra. Han tillbes litet varstans runt havet, och huset Velaryon har en legend om att de fick sin tron från honom. Huset Manderly har honom på sin vapensköld. Det är varken en av The Seven eller (gissningsvis) The Drowned God.

Merlings i Westeros är någonstans mellan sjöjungfrur (av bägge könen) och Deep Ones, och finns antagligen i någon bemärkelse. A World if Ice And Fire gick all-in på Deep Ones.

Giftermålet tror jag är normalt - Fire and Blood, liksom.

 

[Bifur]

Giftermålet tror jag är normalt - Fire and Blood, liksom.

Normalt vaddå? Valyriskt? Det liknande inte alls de giftermål som visas i GoT. Eller det som Rhaenera och Laenor hade efter Ser Cristons psykbryt.

 

[JohanL]

Normalt vaddå? Valyriskt? Det liknande inte alls de giftermål som visas i GoT. Eller det som Rhaenera och Laenor hade efter Ser Cristons psykbryt.

Jag menar normalt inom-Targaryen. De ser nog fortfarande The Seven som något man får så lov att tolerera men som man själva står över.

 

[Dr_Dängrot]

"Valyrian wedding ceremonies are occasionally performed by members of House Targaryen Little details are known of the rite except that the participants are "wed by blood and fire", and that the officiant can be a woman"

 

[Mundo]

"Valyrian wedding ceremonies are occasionally performed by members of House Targaryen Little details are known of the rite except that the participants are "wed by blood and fire", and that the officiant can be a woman"

Yes. Det var därför giftermålet hölls nästan i hemlighet också med en handfull vittnen på någon klippa någonstans.

 

[JohanL]

Jag har litet problem med hur det rådande PK-klimatet tvingar fram dumma vändningar i serien. I bokformatet är det mer ryktesspridning och gissningar att Rhaenyras barn är oäktingar - de är brunhåriga och så - men det är inte som i tv-serien där det är fullständigt uppenbart för alla som har ögon att de är det, vilket gör Viserys blindhet för det absurd snarare än bara ett tecken på bristande omdöme. På motsvarande vis tvingas det fram en krystad och osannolik lösning för att man inte får döda gay-karaktären (och detta trots att väldigt få av alla huvudpersoner kommer att överleva serien - för den som inte vet dödas han off-screen i tryck).

 

[Brödbane]

Jag har litet problem med hur det rådande PK-klimatet tvingar fram dumma vändningar i serien. I bokformatet är det mer ryktesspridning och gissningar att Rhaenyras barn är oäktingar - de är brunhåriga och så - men det är inte som i tv-serien där det är fullständigt uppenbart för alla som har ögon att de är det, vilket gör Viserys blindhet för det absurd snarare än bara ett tecken på bristande omdöme.

Hur är detta PK?
Känns ju snarare som att man vill vara väldigt tydliga med att de är oäktingar, samtidigt som det också blir väldigt tydligt att Viserys är en svag kung både mentalt och fysiskt. Jag menar han har ju ju gjort samma sak med sin bror, och det ärväl rimligt att man lättare förblindas av kärlek till ett barn än ett rivaliserande syskon. Man kan argumentera för att filmatiseringar ofta blir mindre nyanserade, men det har ju att göra med begränsningar i mediet (böcker kan alltid sväva ut mycket mer).

Sen tycker jag att det är lite fjantigt att utgå från att man valde att inte döda Laenor var pga av hans sexuella läggning.

Oavsett blev det ju ett betydligt bättre narrativ med plottwisten där han istället flyr inkognito. Dels för Rhaenyra blir mer nyanserad, och dels för att vändningen var oväntad. Tycker det är uppfriskande att det ibland kommer in någon annan lösning än "mörda-din-släkt/familj/allierade-i-kallt-blod-för-makt" som ju är en stapelvara hos GRRM.

 

[Gurgeh]

På motsvarande vis tvingas det fram en krystad och osannolik lösning för att man inte får döda gay-karaktären (och detta trots att väldigt få av alla huvudpersoner kommer att överleva serien - för den som inte vet dödas han off-screen i tryck).

Eh... De dödade en gay-karaktär. Han blev misshandlad till döds under bröllopsfesten, så grundligt att hans ansikte såg ut som köttfärs.

 

[JohanL]

Eh... De dödade en gay-karaktär. Han blev misshandlad till döds under bröllopsfesten, så grundligt att hans ansikte såg ut som köttfärs.

Mindre biroll vi fick se i ett par avsnitt. Räknas inte.

 

[JohanL]

Oavsett blev det ju ett betydligt bättre narrativ med plottwisten där han istället flyr inkognito.

Tycker inte det. Riskerna med att göra det är gigantiska. Om det upptäcks - vilket realistiskt sett känns höggradigt sannolikt - är det katastrof. Äktenskapet blir ogiltigt, barn till Rhaenyra och Daemon (att få garanterat äkta avkomma är uppenbart en av målsättningarna) blir bastarder, och de ser ut som klåpare snarare än att få folk oroliga som planen var. Hur kommer det att funka med hans drake - nu måste de antingen skriva ut/om den ur historien, eller komma med något ytterligare hittepå? Och eftersom alla utgår från att de gjorde det är den absolut enda vinsten med det hela att ha bättre samveten. Låter det som en Daemon? Dessutom ser jag det som du tycker är bra som ett problem - man verkar jobba på att få en "godare" Rhaenyra, så att vi har någon att heja på, medan hela poängen med originalberättelsen inte är att det finns någon sida att heja på, utan att det här är den sorts konsekvenser en medeltida monarki får. Jag uppskattade spänningen i att vi instinktivt hejar på Rhaenyra som plucky huvudperson, men att inget hon gör egentligen motiverar det, och att det vore bättre för alla om hon bara svalde stoltheten snarare än att hålla på sina rättigheter hela vägen till brutalt inbördeskrig.

Att man började göra sådant här som sedan fick eskalerande konsekvenser var en av huvudanledningarna till GoT spårade ut.

Westeros.org har en stark analys:

 

[JohanL]

Tycker det är uppfriskande att det ibland kommer in någon annan lösning än "mörda-din-släkt/familj/allierade-i-kallt-blod-för-makt" som ju är en stapelvara hos GRRM.

Hos GRRM blir han knivmördad i en gränd av en försmådd älskare, och det finns inga särskilda tecken på att det är en konspiration.

 

[Brödbane]

Tycker inte det. Riskerna med att göra det är gigantiska. Om det upptäcks - vilket realistiskt sett känns höggradigt sannolikt - är det katastrof. Äktenskapet blir ogiltigt, barn till Rhaenyra och Daemon blir bastarder, och de ser ut som klåpare snarare än att få folk oroliga som planen var. Hur kommer det att funka med hans drake - nu måste de antingen skriva ut den ur historien, eller komma med något ytterligare hittepå? Och eftersom alla utgår från att de gjorde det är den absolut enda vinsten med det hela att ha bättre samveten. Låter det som en Daemon?

1. Allt det där är saker som är bättre story. Om folk agerade rationellt så skulle hälften av allt i denna serie aldrig hända.

2. Daemon är inte en karaktär som agera logiskt eller ens i eget intresse alltid. Han har gift sig med sin kusin, ensam stormat typ 400 pirater, öppet bråkat med sin brorsa etc etc. Att han skulle göra något ostrategiskt för att det känns bra är helt enligt karaktären.

 

[Brödbane]

Hos GRRM blir han knivmördad av en försmådd älskare, och det finns inga särskilda tecken på att det är en konspiration.

Det är ju en ÄNNU tråkigare grej. Bidrar ju ingenting till huvudploten och är inte heller särskilt kul i sig själv.

 

[JohanL]

Det är ju en ÄNNU tråkigare grej. Bidrar ju ingenting till huvudploten och är inte heller särskilt kul i sig själv.

Jag uppskattar att inte varenda grej som händer är kopplat till dramat. Mycket saker bara händer utan att de är dramatiskt korrekta.

Där kommer det dramatiskt intressanta i stället ur spekulationerna kring vad som gissningsvis inte var något sådant.

 

[Brödbane]

Jag uppskattar att inte varenda grej som händer är kopplat till dramat. Mycket saker bara händer utan att de är dramatiskt korrekta.

Där kommer det dramatiskt intressanta i stället ur spekulationerna kring vad som gissningsvis inte var något sådant.

De spekulationerna finns ju kvar, även när Laenor drog i exil? Som sagt så öppnade ju hans överlevande en massa nya spekulationsmöjligheter snarare än stängde dem. Du radade ju själv upp flera stycken som inte hade funnits om han dött istället.

Med tanke på att vi redan haft typ 3-4 stycken plot-trådar som handlar om dysfunktionella relationer mellan ädel och pöbeln, så är jag glad att detta faktiskt inte bara fanns för sakens skulle.