Oscar Silferstjerna
Kättare
Men då vill det ju till att de fasta summorna har vettig koppling till intäkterna. Det går att lösa den här sortens affärer på ett sätt är rimligt för alla parter.
Är det bara illustratörer som kräver betalt - varför?
- Thread starter Vitulv
- Start date
Yes! Men om andra människor hjälper dig att hitta på scenarierna, korra, redigera eller illustrera dem så är det rimligt att tänka att de ska ha betalt för det. Om ni inte har nån annan deal eller gör det som gemensamt passionsprojekt.
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Ska kreatörerna också vara med och pynta eventuella förluster? Dela risken lika?
JohanL
Myrmidon
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 6,114
Gör en Det våras för Hitler och erbjud sammanlagt flera tusen procent av vinsten till de inblandade!
Skulle man kunna tänka sig något slags steg-system snarare än procent rakt av?
"Säljer vi 200 ex så får du bara den här klumpsumman. Men kommer vi upp i 500 ex så får du den här klumpsumman också, och vid 5000 ex får du den här"
Kanske är samma krångel som procent, iofs…
"Säljer vi 200 ex så får du bara den här klumpsumman. Men kommer vi upp i 500 ex så får du den här klumpsumman också, och vid 5000 ex får du den här"
Kanske är samma krångel som procent, iofs…
ceruleanfive
Bläckfisk
Och det är svårt, för man vet ju inte hur mycket intäkter man kommer att få – man kan bara gissa. Har man en Kickstarter kan man kanske gissa lite bättre. Går ett projekt bättre än väntat kan man ju alltid betala de inblandade mer i efterhand, men det är svårt att be de inblandade att betala tillbaka pengar de redan har fått.
Oscar Silferstjerna
Kättare
Nä, varför skulle de göra det?
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
I det enda fall där jag faktiskt har givit ut ett spel själv, det vill säga Travellers on a Red Road, så såg jag också till att ge vettigt betalt till min illustratör. Min engelspråkiga granskare gjorde ett fint jobb med språkkollen, men eftersom det var min fru så tror jag det faller in under "gemensamt passionsprojekt".
Det här är anledningen till att jag gillar när kickstarters har "vi betalar illustratörerna/skribenterna mer pengar – det blir inte mer material producerat, men de får mer flis för sitt arbete"-stretchgoals.
JohanL
Myrmidon
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 6,114
Ja, bra sätt att riskhantera på!
Oscar Silferstjerna
Kättare
Men det går ju att skriva ett avtal som är kopplat till hur stora intäkterna från en Kickstarter blir. Det är ju en speciell finansieringsmodell, som är helt okej om de inblandade förstår precis hur det fungerar.
ceruleanfive
Bläckfisk
Fasen, att hänga med i den här tråden just nu är ett heltidsjobb i sig. Tycker att alla inblandade borde få skälig lön!
Vill bara säga att jag hatar att en del drar sig för att avslöja dealen de har med rollspelsförlag.
Sådana hemligheter gynnar bara de som kontrakterar och inte arbetare.
Nu tror jag inget svensk rollspelsbolag blåser någon, men om ersättningar hålls hemliga så Kan de göra det mycket lättare.
Jag är av åsikten att man bör prata sin lön/ersättning öppet med folk i samma bransch. Så jag hoppas de som inte känner att de vill dela med sig av det i den här tråden iallfall är bekväma att vara öppna med det till andra skribenter i privata konversationer
Sådana hemligheter gynnar bara de som kontrakterar och inte arbetare.
Nu tror jag inget svensk rollspelsbolag blåser någon, men om ersättningar hålls hemliga så Kan de göra det mycket lättare.
Jag är av åsikten att man bör prata sin lön/ersättning öppet med folk i samma bransch. Så jag hoppas de som inte känner att de vill dela med sig av det i den här tråden iallfall är bekväma att vara öppna med det till andra skribenter i privata konversationer
JohanL
Myrmidon
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 6,114
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Men det där med stipendier, alltså, när kan vi vänta oss att någon stormrik rollspelsentusiast trillar av pinn och sätter upp någon sådan fond? Eller behöver vi driva opinion inom Författarförbundet för att positionera oss som värda att betala?
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,946
KILLALLHUMANS!!!
DanielSchenström
Swashbuckler
Vad sjutton skulle jag ha betalt ifall jag betalade mig själv när jag gjorde ett rollspel. Jag gör allt utom trycker fysiska böcker.
Vi säger att jag ska göra ett hundra sidor långt svenskt rollspel där illustrationer utgör 10 procent av sidantalet och att jag kan skriva 10 sidor text på samma tid som 1 färgbild A4. En normal A-4 bild i färg i målad stil tar mig två dagar så det blir totalt 20 dagar. Texten tar mig 18 dagar. Redigering, korrektur, bildbehandling mm tar mig 5 dagar. Produktionen som helhet tar 43 dagar. Jag vill tjäna mer pengar än jag får i försörjningsbidrag, så 500kr/dag efter skatt. Så jag ger mig själv en check på 21500 efter skatt, och Skatteverket får...15000? Skatter, plus arbetsgivaravgift/pension? Så totalt 35500. Rollspelsmarknaden är inte stor och jag är inget speciellt namn men 100 rollspel sålda på ett år är vad jag tror fungerar.
100 sidor på typ Lasertryck mjukinbundet kostar ca 50kr, och jag säljer böckerna från min egen lägenhet via onlineshop och beställaren betalar porto. Så per styck blir bokpriset 421kr (Tryck, plus bokmoms, plus arbetskostnaden). PDFen kan man köpa billigare såklart för bara 367kr.
Låter som ett orimligt pris för den allmänne konsumenten för vad man får. Denne konsument känner förstås inte till allt som ligger bakom.
(I jämförelse så har jag gett ut ett 200 sidors seriealbum själv vars första utgåva var 100 exemplar, där jag gjorde allt förutom några extra tecknare, tuschare och färgläggare. Totalt blev det 80000kr för allt, inklusive tryck, moms och frakt. Marknaden för serien ligger nog på runt 300 ex här i Sverige, baserat på hur det går för indiesuperhjältefanzin. Det skulle nog kunna gå runt med en internationell publik om man kan få runt 2000 köpare, men det extra arbete det skulle innebära att marknadsföra sig. Priset skulle blivit mycket högre om jag betalat mig själv såklart, då skulle det vara runt det dubbla med allt det innebär.)
Det jag hoppas är i alla fall att det ger lite perspektiv på betalning, lön, inkomst och vinst. Om jag skulle ta betalt likt mitt förra jobb skulle rollspelet i första exemplet behövt vara dubbelt så dyrt, eller så skulle jag behöva bli mer känd så fler köpte produkten.
Vi säger att jag ska göra ett hundra sidor långt svenskt rollspel där illustrationer utgör 10 procent av sidantalet och att jag kan skriva 10 sidor text på samma tid som 1 färgbild A4. En normal A-4 bild i färg i målad stil tar mig två dagar så det blir totalt 20 dagar. Texten tar mig 18 dagar. Redigering, korrektur, bildbehandling mm tar mig 5 dagar. Produktionen som helhet tar 43 dagar. Jag vill tjäna mer pengar än jag får i försörjningsbidrag, så 500kr/dag efter skatt. Så jag ger mig själv en check på 21500 efter skatt, och Skatteverket får...15000? Skatter, plus arbetsgivaravgift/pension? Så totalt 35500. Rollspelsmarknaden är inte stor och jag är inget speciellt namn men 100 rollspel sålda på ett år är vad jag tror fungerar.
100 sidor på typ Lasertryck mjukinbundet kostar ca 50kr, och jag säljer böckerna från min egen lägenhet via onlineshop och beställaren betalar porto. Så per styck blir bokpriset 421kr (Tryck, plus bokmoms, plus arbetskostnaden). PDFen kan man köpa billigare såklart för bara 367kr.
Låter som ett orimligt pris för den allmänne konsumenten för vad man får. Denne konsument känner förstås inte till allt som ligger bakom.
(I jämförelse så har jag gett ut ett 200 sidors seriealbum själv vars första utgåva var 100 exemplar, där jag gjorde allt förutom några extra tecknare, tuschare och färgläggare. Totalt blev det 80000kr för allt, inklusive tryck, moms och frakt. Marknaden för serien ligger nog på runt 300 ex här i Sverige, baserat på hur det går för indiesuperhjältefanzin. Det skulle nog kunna gå runt med en internationell publik om man kan få runt 2000 köpare, men det extra arbete det skulle innebära att marknadsföra sig. Priset skulle blivit mycket högre om jag betalat mig själv såklart, då skulle det vara runt det dubbla med allt det innebär.)
Det jag hoppas är i alla fall att det ger lite perspektiv på betalning, lön, inkomst och vinst. Om jag skulle ta betalt likt mitt förra jobb skulle rollspelet i första exemplet behövt vara dubbelt så dyrt, eller så skulle jag behöva bli mer känd så fler köpte produkten.
Jag vill flika in att om man trycker via Publit så blir priset 20 öre sidan för svartvitt och typ 74 öre per sida färg. I ditt fall 90 svartvita sidor och 10 färg, så 18 + 7.4 eller 25.50 ungefär.
Det förutsätter att layouten är svartvit, men gör att man slipper lagerhållning i lägenheten.
Det påverkar dock inte din beräkning speciellt mycket (25 spänn hit eller dit), men jag tänkte att det kunde vara värt att nämna – utifall nu någon gick i bokproduktionstankar.
Och ja, jag håller med om resten. 100 ex på ett år är en rätt rimlig siffra, och det är helt korrekt att man knappast skulle kunna ta 400+ kronor för en sån bok. Jag skulle kanske säga… 150?
Ymir
Liten kantbaron
Min erfarenhet från stora rollspelsprojekt är att det är relativt lätt att hitta duktiga korrekturläsare, författare, layoutare och producenter som är villiga att arbeta för en spottstyver. Detsamma gäller inte alls för tecknare, och därmed uppstår den enorma obalans jag nämnt i andra trådar. Eftersom rollspelsprojekt är lågbudet men har krav på sig att vara visuellt snygga hamnar producenterna därmed i en svår sits, och jag kan försäkra er att man gör allt man kan för att spara in bildbudgeten utan att göra alltför stort avkall på visionen - givetvis försöker man beställa bilder konstnärer redan har gjort, ge konstnärerna kreativ frihet, etc. Har man riktigt tur hittar man nån som brinner för projektet och är entusiastisk, men han kommer fortfarande ta mycket, mycket mer betalt än alla andra. En bidragande orsak verkar ofta vara att alla de andra inblandade i projektet har andra day jobs, medan illustratören ofta jobbar heltid som frilansare.
Det är givetvis inte så att rollspelsföretagen inte gärna hade velat kompensera alla andra inblandade bättre, men det är inte möjligt utifrån den låga omsättning de flesta rollspel har.
Det är givetvis inte så att rollspelsföretagen inte gärna hade velat kompensera alla andra inblandade bättre, men det är inte möjligt utifrån den låga omsättning de flesta rollspel har.
Sinisa_
Aeronautisk bokbindare
- Joined
- 2 Jul 2022
- Messages
- 740
Vet inte hur applicerbart det här är, eller om det kommer som nyheter för någon, men som skönlitterär författare får man en viss procent på varje såld boks F-pris, dvs priset förlaget säljer den till distributörer för; som regel ligger den här så kallade royaltyn på mellan 25 och 30 procent av den summan; det finns en standard som författarförbundet har förhandlat fram som jag inte kan på rak arm. Förlaget står för då tryck, redigering, formgivning, distribution, finansiell risk, och allt annat; i gengäld behåller de då också 70 procent av försäljningspriset.
Man får dessutom ett förskott på halva den förväntade förstaupplagan, eller om det är en tredjedel -- jag minns faktiskt inte det heller. Men säg att man skriver kontrakt på en roman som initialt ska tryckas i 1000 ex. Då får man royalty för 500 sålda böcker i förskott; de pengarna får man behålla oavsett hur det går för boken. Säljer man mer än så, får man mer pengar.
Jag vet inte i hur hög grad det stämmer, men man brukar säga att nästan alla diktsamlingar, och förvånansvärt många romaner, faktiskt är rena förlustaffärer för förlagen; de säljer för lite för att betala vad det kostat att ta fram dem. De större förlagen ger ändå ut böckerna, för att investera i ett författarskap som kanske så småningom kommer bli ekonomiskt meningsfullt att ha under sitt tak, eller för att det ger prestige att ge ut "fin" litteratur, eller bara för att förläggarna tycker om poesi, och för att man antagligen kan få nån sorts statligt stöd, och så vidare; men det är som regel en handfull bästsäljande spänningsförfattare som håller förlagens ekonomi igång.
*
Med det sagt. Jag tror att många som jobbar med kreativa yrken har enormt svårt att sätta ett pris på sitt arbete. Å ena sidan skulle man kanske sitta och pula med ungefär samma saker även om man inte fick ett öre för det, och det är lätt också för mig, som har jobbat som författare i snart tjugo år, att känna att jag är väldigt tacksam för att någon alls vill ge mig pengar för det; jag tänker mig att den känslan blir ännu starkare om man har en annan, "riktig" inkomst vid sidan av skrivandet. Men å andra sidan... å andra sidan är ju det man skapar med sin fantasi, ur "ingenting", fullständigt ovärderligt, på nåt sätt, eftersom det är unikt och inte skulle finnas i världen om det inte vore för att man själv suttit där och värkt fram det under sömnlösa nätter; skulle någon säga till mig att de där texterna om Världens Höst som jag skrev här på forumet för en massa år sen var värda hundra miljoner kronor, så skulle jag nog nicka och säga, ja, det är det nog, eller mer, egentligen, och ta emot pengarna utan att känna att den som gav mig dem hade betalt ett överpris.
Eftersom sånt här magiskt tänkande förstås inte fungerar i världen, så brukar jag helt enkelt förlita mig på marknaden; säljer böckerna, vill jag ha pengar, säljer de inte förväntar jag mig inga pengar. Eller med andra ord, precis som någon annan har uttryckt här: tjänar andra pengar, vill jag också. Då funkar den där procentgrejen rätt bra.
*
Jag pratar i det följande inte om mindre hobbyförlag som drivs av en eldsjäl som sliter ihjäl sig och knappt får verksamheten att gå runt, och som inte pallar att sitta och räkna på procentenheter som slutar i tjugotre kronor om året, utan om större förlag som eventuellt omsätter en del pengar, och ärligt talat vet jag inte om sådana rollspelsförlag ens finns i Sverige, men låt oss säga att de gör det; om ett sådant förlag inte vill ge en skribent som bidrar med material till en produkt en viss procent av antingen försäljningspriset för varje sålt exemplar eller av en eventuell vinst, då måste det väl rimligen handla om att ens affärsmodell är just att man köper in texter för betydligt mindre än vad man själv räknar med att tjäna på dem? Och att det alltså ligger inbyggt i modellen att man till och med hoppas på att det nån gång ska smälla till ordentligt, och att en text man plockat upp för en femhundring plötsligt ska dra in hundratusen, utan att man behöver betala skribenten ett öre mer för hennes skapelse? Eller hur? Och jag kan inte svara på varför, men som kreativt arbetande människa ger det mig alltid en kass känsla när jag fattar att jag har hamnat i det där, till och med om jag tyckt att jag fått rimligt eller generöst betalt för mitt arbete. Jag vet inte riktigt varför. Det är inte så mycket en känsla av att bli liksom marxistiskt "exploaterad". Eller så det bara det, ändå. Men jag tror att det snarare hänger ihop just med det där jag nämnde ovan: att det är så svårt att säga vad som är "rimligt" att få betalt för sin fantasi och sin skaparglädje. Och att någon då har dykt upp och satt en prislapp på det ändå, och liksom lurat en att det där ovärderliga man har inuti sig inte är värt så mycket, trots allt, och man har trott på det, och sen har den där andre tjänat rejält med pengar på det man har drömt ihop. Och dessutom; möjligen fungerar det inte såhär i rollspelsvärlden, men min erfarenhet ifrån kulturvärlden och filmbranschen är att producenter och andra såna figurer gärna skapar en känsla av att "vi gör det här tillsammans för att vi älskar det, och vi kan inte betala så mycket", men att man förr eller senare fattar två trista saker: producenten plockar ut en rätt fin månadslön ur projektet där man själv jobbar nästan gratis, och andra kreatörer, som varit smartare och mer cyniska i förhandlingarna, får betydligt mer betalt än en själv.
Jag skulle numera, som relativt etablerad skribent, aldrig skriva något mer omfattande åt någon annan utan att få en procent av försäljningspriset eller vinsten, helt enkelt för att jag vill slippa känna mig blåst, och för att jag också vill slippa känna mig som en blåsare; för den andra sidan av den där affärsmodellen blir lätt att om någon stackare betalar mig en fast summa för en text, men inte gör mig delaktig i en eventuell framtida framgång, då blir ju min rationella målsättning att lägga ner minsta möjliga arbete på texten, för att maximera min timlön; sen använda min tid till annat. Hela upplägget känns kefft för mig, bara. Min femtioöring. Möjligen OT.
Vad gäller frågan om bilderna tror jag att väldigt mycket handlar om att det tar en halv sekund att se om en obegåvad amatör ligger bakom en bild, och att absolut alla kan göra den bedömningen; min sexåriga dotter kan liksom se skillnad på en enhörning tecknad av ett proffs och en annan enhörning som en begåvad men otränad person har tecknat på sin fritid -- det finns kanske inget vettigt perspektiv eller fel färgbalans, eller vad det kan vara. Vi har alla sett sådana bilder i en massa rollspelsböcker. Djurben som böjer sig på fel sätt, ni vet? När det gäller text tar den där bedömningen mycket längre tid, och är svårare; jag skulle, om jag är sträng, säga att rätt många saknar förmågan att bedöma inte bara andras verkshöjd utan också sin egen när det kommer till text. Så har man proffsiga bilder men rät krattig text känns hela produkten ändå proffsig för de flesta, och också för en själv som spelskapare; men betalar man en nobelpristagare en miljon för att skriva ihop en fantastisk, välkomponerad och pregnant text, och sen lägger in amatörmässiga och fula bilder, så uppfattar många ändå produkten som något som ett gäng glada hobbyutövare satt ihop på pojkrummet, så att säga.
Man får dessutom ett förskott på halva den förväntade förstaupplagan, eller om det är en tredjedel -- jag minns faktiskt inte det heller. Men säg att man skriver kontrakt på en roman som initialt ska tryckas i 1000 ex. Då får man royalty för 500 sålda böcker i förskott; de pengarna får man behålla oavsett hur det går för boken. Säljer man mer än så, får man mer pengar.
Jag vet inte i hur hög grad det stämmer, men man brukar säga att nästan alla diktsamlingar, och förvånansvärt många romaner, faktiskt är rena förlustaffärer för förlagen; de säljer för lite för att betala vad det kostat att ta fram dem. De större förlagen ger ändå ut böckerna, för att investera i ett författarskap som kanske så småningom kommer bli ekonomiskt meningsfullt att ha under sitt tak, eller för att det ger prestige att ge ut "fin" litteratur, eller bara för att förläggarna tycker om poesi, och för att man antagligen kan få nån sorts statligt stöd, och så vidare; men det är som regel en handfull bästsäljande spänningsförfattare som håller förlagens ekonomi igång.
*
Med det sagt. Jag tror att många som jobbar med kreativa yrken har enormt svårt att sätta ett pris på sitt arbete. Å ena sidan skulle man kanske sitta och pula med ungefär samma saker även om man inte fick ett öre för det, och det är lätt också för mig, som har jobbat som författare i snart tjugo år, att känna att jag är väldigt tacksam för att någon alls vill ge mig pengar för det; jag tänker mig att den känslan blir ännu starkare om man har en annan, "riktig" inkomst vid sidan av skrivandet. Men å andra sidan... å andra sidan är ju det man skapar med sin fantasi, ur "ingenting", fullständigt ovärderligt, på nåt sätt, eftersom det är unikt och inte skulle finnas i världen om det inte vore för att man själv suttit där och värkt fram det under sömnlösa nätter; skulle någon säga till mig att de där texterna om Världens Höst som jag skrev här på forumet för en massa år sen var värda hundra miljoner kronor, så skulle jag nog nicka och säga, ja, det är det nog, eller mer, egentligen, och ta emot pengarna utan att känna att den som gav mig dem hade betalt ett överpris.
Eftersom sånt här magiskt tänkande förstås inte fungerar i världen, så brukar jag helt enkelt förlita mig på marknaden; säljer böckerna, vill jag ha pengar, säljer de inte förväntar jag mig inga pengar. Eller med andra ord, precis som någon annan har uttryckt här: tjänar andra pengar, vill jag också. Då funkar den där procentgrejen rätt bra.
*
Jag pratar i det följande inte om mindre hobbyförlag som drivs av en eldsjäl som sliter ihjäl sig och knappt får verksamheten att gå runt, och som inte pallar att sitta och räkna på procentenheter som slutar i tjugotre kronor om året, utan om större förlag som eventuellt omsätter en del pengar, och ärligt talat vet jag inte om sådana rollspelsförlag ens finns i Sverige, men låt oss säga att de gör det; om ett sådant förlag inte vill ge en skribent som bidrar med material till en produkt en viss procent av antingen försäljningspriset för varje sålt exemplar eller av en eventuell vinst, då måste det väl rimligen handla om att ens affärsmodell är just att man köper in texter för betydligt mindre än vad man själv räknar med att tjäna på dem? Och att det alltså ligger inbyggt i modellen att man till och med hoppas på att det nån gång ska smälla till ordentligt, och att en text man plockat upp för en femhundring plötsligt ska dra in hundratusen, utan att man behöver betala skribenten ett öre mer för hennes skapelse? Eller hur? Och jag kan inte svara på varför, men som kreativt arbetande människa ger det mig alltid en kass känsla när jag fattar att jag har hamnat i det där, till och med om jag tyckt att jag fått rimligt eller generöst betalt för mitt arbete. Jag vet inte riktigt varför. Det är inte så mycket en känsla av att bli liksom marxistiskt "exploaterad". Eller så det bara det, ändå. Men jag tror att det snarare hänger ihop just med det där jag nämnde ovan: att det är så svårt att säga vad som är "rimligt" att få betalt för sin fantasi och sin skaparglädje. Och att någon då har dykt upp och satt en prislapp på det ändå, och liksom lurat en att det där ovärderliga man har inuti sig inte är värt så mycket, trots allt, och man har trott på det, och sen har den där andre tjänat rejält med pengar på det man har drömt ihop. Och dessutom; möjligen fungerar det inte såhär i rollspelsvärlden, men min erfarenhet ifrån kulturvärlden och filmbranschen är att producenter och andra såna figurer gärna skapar en känsla av att "vi gör det här tillsammans för att vi älskar det, och vi kan inte betala så mycket", men att man förr eller senare fattar två trista saker: producenten plockar ut en rätt fin månadslön ur projektet där man själv jobbar nästan gratis, och andra kreatörer, som varit smartare och mer cyniska i förhandlingarna, får betydligt mer betalt än en själv.
Jag skulle numera, som relativt etablerad skribent, aldrig skriva något mer omfattande åt någon annan utan att få en procent av försäljningspriset eller vinsten, helt enkelt för att jag vill slippa känna mig blåst, och för att jag också vill slippa känna mig som en blåsare; för den andra sidan av den där affärsmodellen blir lätt att om någon stackare betalar mig en fast summa för en text, men inte gör mig delaktig i en eventuell framtida framgång, då blir ju min rationella målsättning att lägga ner minsta möjliga arbete på texten, för att maximera min timlön; sen använda min tid till annat. Hela upplägget känns kefft för mig, bara. Min femtioöring. Möjligen OT.
Vad gäller frågan om bilderna tror jag att väldigt mycket handlar om att det tar en halv sekund att se om en obegåvad amatör ligger bakom en bild, och att absolut alla kan göra den bedömningen; min sexåriga dotter kan liksom se skillnad på en enhörning tecknad av ett proffs och en annan enhörning som en begåvad men otränad person har tecknat på sin fritid -- det finns kanske inget vettigt perspektiv eller fel färgbalans, eller vad det kan vara. Vi har alla sett sådana bilder i en massa rollspelsböcker. Djurben som böjer sig på fel sätt, ni vet? När det gäller text tar den där bedömningen mycket längre tid, och är svårare; jag skulle, om jag är sträng, säga att rätt många saknar förmågan att bedöma inte bara andras verkshöjd utan också sin egen när det kommer till text. Så har man proffsiga bilder men rät krattig text känns hela produkten ändå proffsig för de flesta, och också för en själv som spelskapare; men betalar man en nobelpristagare en miljon för att skriva ihop en fantastisk, välkomponerad och pregnant text, och sen lägger in amatörmässiga och fula bilder, så uppfattar många ändå produkten som något som ett gäng glada hobbyutövare satt ihop på pojkrummet, så att säga.
Last edited: