... S&S och rollspel: jag kan tänkta mig äventyr där rollpersonerna stöter på kvinnor i denna situation, och där rollpersonerna har att förhålla sig till det. De kan (som de flesta av oss önskar att vi kunde göra i den verkliga världen) - befria och göra dessa kvinnor oberoende av sina plågoandar. De kan göra ingenting. Eller de kan utnyttja dessa kvinnor (som många i den verkliga världen dessvärre gör). Jag tycker det är en legitim och moraliskt meningsfull rollspelsupplevelse - även om jag ser det uppenbart sexistiska i upplägget. Conan svek inga (finns säkert något undantag) kvinnor när han hamnade i denna situation - och det är ett återkommande (sexistiskt) tema.
Utöver detta så tänker jag också att kvinnornas situation kan framställas på olika sätt av spelet och spelledaren. Det är alltså inte bara en fråga om "finns X eller inte" utan "om X finns, hur gestaltas det".
Framställs det som en önskvärd situation? Kanske rentav lite erotisk? Eller är det en framställning som betonar det fruktansvärda?
Framställs kvinnorna som helt och hållet passiva? Beskrivs de huvudsakligen genom sina kroppar? Eller får kvinnorna ha personligheter, önskemål, egenheter, liv utanför sin omedelbara situation? Är de personligheterna enbart i linje med förväntade karikatyrer av kvinnor, eller är de mer mångfacetterade/normbrytande också?
Ifall deras kroppar beskrivs, är alla normsnygga?
Det finns en massa olika sätt att gestalta samma sak. Oavsett hur överens vi är om att företeelsen är dålig IRL så kan man visa upp den i bättre eller sämre dager, etc.
Alternativet är såklart att föreställa sig en spelvärld där denna typ av förtryck inte förekommer. Det är ganska enkelt.
Det brukar beskrivas som att man kan beskriva en värld där sexism förekommer, men man behöver inte beskriva den på ett sexistiskt sätt. Det är två olika saker – en ickesexistisk värld utan könsförtryck eller traditionella inlåsande toxiska normer kan beskrivas på ett sexistiskt sätt, och en hypersexistisk värld med massvis med uttalat förtryck kan beskrivas på ett icke-sexistiskt sätt.
Det här varken drabbar eller hjälper några verkliga personer som lider.
Jag ser inte lika vattentäta skott mellan fiktion och verklighet som du verkar göra här. I mina ögon är det självklart så att den kultur jag konsumerar och vad jag gör i t.ex. spel påverkar mig. Annars skulle hela reklambranschen vara helt verkningslös. Det sker en växelverkan – jag påverkar kulturen, kulturen påverkar mig. Och handlingen "att spela rollspel" är egentligen inte skiljd från resten av världen eller andra saker jag gör – om rollspelsupplevelsen påverkar mig så kommer ju den i sin tur färga hur jag agerar i resten av världen.
Så även händelser som inte
direkt drabbar någon kan, så att säga, drabba
indirekt.
Betyder det här att man förvandlas från medelmåttig PK-intellektuell till ett dreglande våldtäktsmånster av att en gång spela Conan när han räddar en ansiktslös normsnygg jungfru ur en dungeon? Nej, och det påstår ingen heller.
Sedan kan man när man spelar rollspel vilja få utlopp för mörkare saker: våld, fördomar, egoism. Det kan man också få genom att läsa Hänt i veckan eller spela Grand Theft Auto. De allra flesta vuxna människor kan skilja fantasi från verklighet, och fantasi - även när den är mörk - är centralt för vårt själsliv.
Fast det finns en hel del forskning om att "utlevande" också förstärker. Att man blir argare längre av att ventilera sina känslor (den hydrauliska modellen stämmer alltså inte), och att till exempel pedofiler förvärras i sin sjukdom av att konsumera barnporr.
För säkerhets skull vill jag alltså här säga att nej, jag säger inte att rollspelare blir varken pedofiler eller våldtäktsmän av att spela Conan i scenariot ovan. Men jag vill gärna nyansera bilden av hur bra människohjärnan
egentligen är på att skilja fantasi från verklighet. Jag menar, vi klarar ju inte ens av att minnas saker ordentligt (minnen "lagras" extremt dåligt, och ändras sedan beroende på hur vi känner när vi "aktiverar" dem, så de driver allt längre från "det som faktiskt hände" med tiden). Även om jag tekniskt sett på ett medvetet plan kan säga att "det här är bara fantasi" så hindrar det inte vad det nu är för något från att påverka mig
undermedvetet.
(Det här är en påminnelse om att jag fortfarande inte vill förbjuda eller ta bort något, och inte menar att någon är en dålig människa, och överhuvudtaget är lika ointresserad av "individer" som av "ansvar" och "skuld")