Polaris

En fantastisk grej med Polaris är artwork-lösningen. Lehman hittade en gammal bortglömd rysk illustratör, skaffade sig rättigheterna för vad jag antar var en billig penning, och skrev en del av spelet runt det för att det skulle fungera så bra som möjligt. Resultatet blev spektakulärt.
 
Klipp ur den svenska översättningen. said:
\section{Avslutning av spelmötet}

\em Men allt detta hände för länge sedan, och ingen kan längre minnas det. \rm

Släck ljuset.
Click to expand...

Så jag minns i alla fall. Fint spel, men det var lite för omfattande för att rymmas bra på ett enstaka spelmöte, så det föll bort lite för mig när det begav sig. Nu när vi spelar kampanjer igen kanske det borde få komma till bordet igen.
 
wilper said:
Så jag minns i alla fall. Fint spel, men det var lite för omfattande för att rymmas bra på ett enstaka spelmöte, så det föll bort lite för mig när det begav sig. Nu när vi spelar kampanjer igen kanske det borde få komma till bordet igen.
Click to expand...
Mm, Polaris skulle jag kunna tänka mig att spela igen. Vi lirade en kampanj på kanske fyra spelmöten. Det var väl okej, sådär. Led lite av att det var fyra olika berättelser, dåligt ihopkopplade. Men till stor del var vi nog helt enkelt inte tillräckligt bra rollspelare för att kunna göra spelet rättvisa. Vi hade väl lirat indielir i ett par år på den tiden. Idag är jag mycket bättre, och skulle nog kunna göra något riktigt bra med Polaris. Framförallt efter att ha spelat spel som sätter regler för hur man får prata. Tror att Polaris skulle må bra av det. Åtminstone borde man förbjuda beskrivningar i första person. Kanske även lägga allt i dåtid. Det hände ju för länge sedan, trots allt. Prosopopées regel om att ingenting har något namn och att man inte får avbryta den som talar skulle också passa. Det ger riktigt härliga och lite ålderdomliga beskrivningar.
 
Genesis said:
Mm, Polaris skulle jag kunna tänka mig att spela igen. Vi lirade en kampanj på kanske fyra spelmöten. Det var väl okej, sådär. Led lite av att det var fyra olika berättelser, dåligt ihopkopplade. Men till stor del var vi nog helt enkelt inte tillräckligt bra rollspelare för att kunna göra spelet rättvisa. Vi hade väl lirat indielir i ett par år på den tiden. Idag är jag mycket bättre, och skulle nog kunna göra något riktigt bra med Polaris. Framförallt efter att ha spelat spel som sätter regler för hur man får prata. Tror att Polaris skulle må bra av det. Åtminstone borde man förbjuda beskrivningar i första person. Kanske även lägga allt i dåtid. Det hände ju för länge sedan, trots allt. Prosopopées regel om att ingenting har något namn och att man inte får avbryta den som talar skulle också passa. Det ger riktigt härliga och lite ålderdomliga beskrivningar.
Click to expand...

Tror du är något på spåren här, tror att vi skulle göra spelet mycket större rättvisa nu när vi är äldre, mer erfarna och lite klokare. Tilläggen du föreslår tror jag även skulle ge önskvärd effekt på spelupplevelsen.
 
Genesis said:
Polaris skulle jag kunna tänka mig att spela igen. Vi lirade en kampanj på kanske fyra spelmöten. Det var väl okej, sådär. Led lite av att det var fyra olika berättelser, dåligt ihopkopplade.
Click to expand...
Det här är nog det enda jag ogillar med spelet, och jag vet inte riktigt hur man löser det på enklast sätt. Första steget är nog att alla är medvetna om problemet och jobbar mot att fläta ihop berättelserna.
 
Dimfrost said:
Det här är nog det enda jag ogillar med spelet, och jag vet inte riktigt hur man löser det på enklast sätt. Första steget är nog att alla är medvetna om problemet och jobbar mot att fläta ihop berättelserna.
Click to expand...

Konsensus verkar vara att spelet är bäst på tre. Det är en början, i alla fall - en plotline mindre.
 
Dimfrost said:
Det här är nog det enda jag ogillar med spelet, och jag vet inte riktigt hur man löser det på enklast sätt. Första steget är nog att alla är medvetna om problemet och jobbar mot att fläta ihop berättelserna.
Click to expand...

Jag vet inte, varför liksom? Det är ett antal parallella historier men vi spelar ju olika roller i var och en av dem och även om riddarna aldrig träffas eller ens har beröringspunkter via månarna eller misstaget så skapar vi en stämning och en värld tillsammans. Har spelat flera gånger, kanonresultat samtliga, tror vi haft typ två scener där riddare träffats men de har inte varit höjdpunkter, mycket pga hur reglerna fungerar beroende på vems scen det är.
 
Genesis said:
Åtminstone borde man förbjuda beskrivningar i första person. Kanske även lägga allt i dåtid. Det hände ju för länge sedan, trots allt.
Click to expand...

Hm, det blev nog implicit "ingen första person" för oss pga ritualfraserna. När en sätter scenen med orden "Och så kom det sig..." blev det liksom naturligt att fortsätta på den högtravande tonen. Dåtid skulle kunna funka och det är ju redan delvis inbyggt i konfliktsystemet ("men det saknade betydelse"), å andra sidan inte helt stringent ("det skall icke ske"?)

Genesis said:
Prosopopées regel om att ingenting har något namn och att man inte får avbryta den som talar skulle också passa. Det ger riktigt härliga och lite ålderdomliga beskrivningar.
Click to expand...

Neeej, de namngivna grejerna i fiktionen är ju helt awesome stämningsskapande! Etzlitotec är recurring villain i många av våra berättelser, trusty steed Shackleton ofta en kompanjon, förmyndare för det Bortersta Museet ofta en syssla, osv. Jag tror snarare på regeln att alla ska läsa boken så kommer tonen att hänga med. Visst det är lite investering men lätt värt det!
 
RasmusL said:
Neeej, de namngivna grejerna i fiktionen är ju helt awesome stämningsskapande! Etzlitotec är recurring villain i många av våra berättelser, trusty steed Shackleton ofta en kompanjon, förmyndare för det Bortersta Museet ofta en syssla, osv. Jag tror snarare på regeln att alla ska läsa boken så kommer tonen att hänga med. Visst det är lite investering men lätt värt det!
Click to expand...
Visst fan, glömde bort alla stjärn-namn. Var länge sedan jag läste spelet. Okej, namnen får vara kvar!
 
Dimfrost said:
Det här är nog det enda jag ogillar med spelet, och jag vet inte riktigt hur man löser det på enklast sätt. Första steget är nog att alla är medvetna om problemet och jobbar mot att fläta ihop berättelserna.
Click to expand...
Spelet funkar imo bättre på tre spelare av den anledningen.
JohanL said:
Konsensus verkar vara att spelet är bäst på tre. Det är en början, i alla fall - en plotline mindre.
Click to expand...
När jag hackade vidare på det och skrev The Phenomenon så blev det bara en huvudperson kvar. Jag hade nog kunnat tänka mig att spela även Polaris så: en får spela en riddare och de andra blir spelledare. Inget roterande.
 
Last edited:
Jag tänker att om spelarna kan lite släppa fokus på "bara sin rp" och se de tre/fyra/fem historierna som gemensamt ägande så är förutsättningarna goda. Jag har minst lika kul, om inte mer, i att spela månar och misstag än min egen riddare (även om kvalen såklart är tuffare för riddar-spelaren i varje given situation) och då blir behovet av att fläta historierna mindre. Min riddare behöver inte vara med i varje scen för att jag ska få spela historierna liksom. :)

Men det här var ingen Polaris-tråd, sorry för allt OT. :)
 
Dimfrost said:
Polaris är världens bästa spel, men det vet väl alla redan. Riddarromantik vid nordpolen strax innan världen går under. En tragedi som drivs fram mot undergången. Ingen spelledare utan man spelar motståndare åt spelaren som sitter mittemot. Konfiktresolution genom ett system med förhandling genom formella fraser. Briljant på alla sätt. Så nyskapande att det inte fick några efterföljare alls utan står som en övergiven gren på rollspelsutvecklingens träd.
Click to expand...

Bara så att alla vet att tråden har någon effekt, jag har hört om spelet för ut, men nu tog jag mig i kragen och läste det. Otroligt vackert, jag är mycket taggad, Har till och med hobby översatt fraserna och rollformuläret. nu ska jag bara lyckas övertala folk i min närhet att det är häftigt med poetiskt, tragiska riddaröden under döende stjärnor vid världens ände
 
TobiasEkwall said:
Bara så att alla vet att tråden har någon effekt, jag har hört om spelet för ut, men nu tog jag mig i kragen och läste det. Otroligt vackert, jag är mycket taggad, Har till och med hobby översatt fraserna och rollformuläret. nu ska jag bara lyckas övertala folk i min närhet att det är häftigt med poetiskt, tragiska riddaröden under döende stjärnor vid världens ände
Click to expand...
Det finns en antik tråd som diskuterar översättning av fraserna: [Polaris] Översättningar av nyckeltermer | Rollspel.nu
 
RasmusL said:
Här! https://www.nordnordost.se/?tag=polaris
Click to expand...

Vill också VERKLIGEN tipsa om pedagogy of play-strukturen om @wilper (?) tagit fram för spelet. Jag hittar det inte nu (wilper kanske kan länka om den finns någonstans?), men det funkar svinbra med Polaris för att greppa det egentligen ganska komplexa regelsystemet. De mer komplexa fraserna är lätta att förbise om en bara kör rätt på och det här upplägget med gradvis lärande gör att en kommer in i det smidigt och lirar även bra med att få till en schysst dramatisk struktur de första tre-fyra spelmötena!
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top