NYHET Fria Ligan förlag ger ut nytt Drakar och Demoner

Man får väl bygga lapptäckesvärlden på så vis att lapparna klarar av att vara helt fristående?

Jag tänker mig att varje lapp är en stor hexagon inom vilken egna naturlagar, mytologier etc råder…
 
Inkluderar du att medla mellan olika skribenters olika visioner där? Jag vill minnas att diskussionerna bitvis var ganska laddade.
Det underlättade att ha ett visionsdokument när vi började.

Men visst, engagerade människor vill bra saker, det fanns en mjuk aspekt på redaktörsarbetet också.
 
Man får väl bygga lapptäckesvärlden på så vis att lapparna klarar av att vara helt fristående?
Jag tänker mig att varje lapp är en stor hexagon inom vilken egna naturlagar, mytologier etc råder…
Var det inte det som var problemet med gamla Ereb Altor?

//EvilSpook
 
Var det inte det som var problemet med gamla Ereb Altor?

Något som jag upplevde som ett problem med Ereb Altor var att det helt slarvade bort poängen med en värld.

Från början fanns det ingen värld i fantasyrollspelen, utan bara äventyrsplatser. Rollpersonerna reste till Dimön, när de var klara reste de till Spindelkonungens pyramid, och sedan till Skelettbyn. De här platserna fanns naturligtvis i samma värld, eftersom samma grupp av personer besökte dem, men de ingick inte i något större sammanhang och hade ingen relation till varandra.

Sedan kom världen Ereb Altor, med massor av länder, som låg på specifika platser, med specifika avstånd till varandra.

Men de äventyr och moduler som publicerades ingick fortfarande inte i något större sammanhang och hade ingen relation till varandra. Torshem, Monturerna, Härskarserien, Magilre etc. kunde ha legat var som helst, för de fungerande som lika fristående platser som Dimön och Skelettbyn. Det byggdes aldrig vidare på något som tidigare publicerats. Nya äventyr återanvände inte gamla platser, vilket jag tycker borde vara en stor del av poängen med en värld. Nu var det enda som bevisade att de olika äventyren utspelade sig i samma värld att alla namnen fanns på samma karta.

(Femte konfluxen är som vanligt undantaget.)
 
(Femte konfluxen är som vanligt undantaget.)

Jag håller helt med om hela den här posten!

När det gäller citatet tänker jag att EA aldrig hade en USP, men att detta med konfluxerna nästan var en USP - det fanns med som ett element i världen, men var inte styrande. Men själva idén var ju som klippt och skuren för att användas för att bygga hela världen (med kosmologi, gudar, historia, etc) runt. Och då skulle man ju också ha arbetat in det i reglerna på något sätt, t ex genom att koppla alla rollfigurer till det på ett eller annat sätt.
 
Last edited:
Säg då att konfluxerna är grunden till hela spelets värld. Makterna stuvar om när de tröttnar så det är inte fast bestämt vilka riken som finns och var de befinner sig i förhållande till varandra. Det kan finnas en fast punkt som existerar i alla gruppers version av spelvärlden men längre från centrum (vare sig den kallas Axis Mundi, Amber, Kandra eller Chronopia) är förhållandena mer flytande. I en specifik värld ligger rikena där de alltid legat sedan urminnes tider, men på gudaplanet byter de plats och ägare, precis som legender, hjältar och artefakter, och även gudarna själva).
 
Det byggdes aldrig vidare på något som tidigare publicerats. Nya äventyr återanvände inte gamla platser, vilket jag tycker borde vara en stor del av poängen med en värld.
fast om man gör det hamnar man väl nästan oundvikligen i metaplot-träsket? om man gillar sånt spelar det ju ingen roll, men gör man inte det är det fruktansvärt avtändande.
 
fast om man gör det hamnar man väl nästan oundvikligen i metaplot-träsket? om man gillar sånt spelar det ju ingen roll, men gör man inte det är det fruktansvärt avtändande.

Jag tänker att metaplot kan funka på två sätt:
1) Stora händelser (TM) äger rum och RPs ska vara med och uppleva dessa händelser. Rälsat. Tråkigt.,
2) Stora konflikter (TM) äger rum och RPs måste förhålla sig till dem. Inte rälsat. Kul.

En metaplott kan också vara kopplat till ett slut som SKA hände eller ett slut som KAN hända. Spelar man PGC så "ska" man ju komma fram till slaget vid Camlann; men spelar men Stormbringer kan man komma fram till värdlens undergång, men måste inte - man kan istället låta det bubbla mer eller mindre i bakgrunden.
 
Last edited:
Det går att bygga vidare på innehåll istället för händelser. Till exempel återanvända en stad eller en organisation som etablerats i ett annat supplement. På så vis slipper man problemen med metaplot.
Precis vad jag tänkte.

(Och i ärlighetens namn görs det någon enstaka gång. Äventyret "Enhörningshornet" utspelar sig delvis i Kandra.)
 
Precis vad jag tänkte.

(Och i ärlighetens namn görs det någon enstaka gång. Äventyret "Enhörningshornet" utspelar sig delvis i Kandra.)

Imara på Monturerna och i Krilloan, Oktagonen mer allmänt.

Det finns ju en balansgång även här. Som spelskapare vill man helst etablera fler aktörer och konflikter än man till slut utforskar med äventyr. Viktigt att lämna lösa trådar åt SL.
 
Var det inte det som var problemet med gamla Ereb Altor?

Du ser "problem", jag ser möjlighet.

Mer seriöst: Om man nu ska bygga ett lapptäcke så tycker jag att det gör viss skillnad att redan från början ha lapptäcket som målsättning – och skapa en meta som håller för det, och för maximal olikhet mellan lappar.
 
Jag skulle nog vilja ha Fv istället för %.
Jag alltså, skulle nog vilja att det skulle bygga på expert - gigant. Ta nästa steg, rätt steg, inte det där fummelsteget som dod 91 blev. Utan bygga vidare på det gigant gav, fältslag, örter, borgar, län osv. Mer regler för världen runt om rollpersonerna.
Men gärna ingen egen värld.
Exakt detta!

Förutom det där om fv... där går gränsen. :)
 
Det går att bygga vidare på innehåll istället för händelser. Till exempel återanvända en stad eller en organisation som etablerats i ett annat supplement. På så vis slipper man problemen med metaplot.
Ja absolut, det har du rätt i. Särskilt om äventyr är mer äventyrsplatser än plots. Jag hoppade direkt till det senare för det är så nästan alla köpesäventyr jag spelat funkat, men jag tycker ju bättre om det första.
 
Jag tänker att metaplot kan funka på två sätt:
1) Stora händelser (TM) äger rum och RPs ska vara med och uppleva dessa händelser. Rälsat. Tråkigt.,
2) Stora konflikter (TM) äger rum och RPs måste förhålla sig till dem. Inte rälsat. Kul.
Fast det finns fler och bättre varianter.
3) Händelser och konflikter har ägt rum men rollpersonerna är inte en del av det stora. Däremot har meta-plotten satt saker i rullning som påverkar rollpersonerna på det lokala planet.

Sagan om ringen vid en annan tidsålder än ringens krig är en jättebra sån. De riktigt avlägsna händelserna är myter men de förklara saker som döden, varför det finns orcher o.s.v. Händelser i närtid (Arnors fall, återuppbyggandet av Mordor, piraternas härjningar och ättefejden), uppstår, formas och avslutas som en följd av metaplotten.

Men de vanliga människorna där och då ser inte sammanhanget, alla är inte direkt indragna i det, och ingen kommer att i slutändan hindra Saurons fall, alvernas färd västerut och att folken befrias.

Det ger helt enkelt en bakgrund, ett sammanhang och en massa planteringar och hooks utan att spelarna måste dras in i dess klimax. En grym kuliss helt enkelt.

//EvilSpook
 
Efter att ha läst den här tråden är jag mest orolig för att nya Drakar & Demoner ska falla i samma fälla som Dungeons & Dragons 5E.

I DnD5 försökte man blidka alla:
- OSR-spelarna som tyckte om gammel-DnD.
- Simulations-spelarna som tyckte om DnD3 och Pathfinder.
- "Bräd"-spelarna som tyckte om DnD4.
Resultatet blev något som ingen var helt nöjd med, men som väldigt många tyckte var tillräckligt acceptabelt för att spela.

Jag tycker att Fria Ligan ska satsa på att återskapa EN version av Drakar och Demoner - och istället göra det riktigt bra.
Det viktiga är att i förväg kommunicera VILKEN version man satsar på så inte folk som förväntar sig en sak de inte får.

Sedan tycker jag att det är viktigt att ha en bra licens för tredjepartsprodukter, så folk kan göra egna versioner av sin favorit-DoD.
 
Back
Top