Det stora facitdilemmat

entomophobiac said:
En röd tråd i den här diskussionen känns som en sorts antingen rädsla eller krav på spelledarens godtycke. Jag ser spelledaren mer som en medspelare i det här scenariot. Spelledarens roll är inte att säga "vad duktiga ni va! ni hade såklart rätt svar!" utan att agera som de misstänkta i förhör, som andra spelledarpersoner vid telefonsamtal och liknande, samt att kunna svara på frågor utifrån scenariots material. Kort och gott: spelledaren har heller inte svaret. En tanke har varit att spelledaren inte ens behöver läsa materialet i förväg, utöver några sidor introduktion. Resten är upplagt som ett uppslagsverk.
Click to expand...

Jag tycker inte att det här låter alls konstigt eller ens som att det skulle vara något som folk inte skulle uppskatta. Det är ju inte så att IRL-poliser får facit efter uppklarat fall, eller att brottsmisstänkta erkänner. Hell, inte ens ett erkännande är ett facit.
 
Måns said:
Jag tycker inte att det här låter alls konstigt eller ens som att det skulle vara något som folk inte skulle uppskatta. Det är ju inte så att IRL-poliser får facit efter uppklarat fall, eller att brottsmisstänkta erkänner. Hell, inte ens ett erkännande är ett facit.
Click to expand...

I så fall undrar jag ännu mer vad hela diskussionen handlar om. :D
 
entomophobiac said:
I så fall undrar jag ännu mer vad hela diskussionen handlar om. :D
Click to expand...

Den är nog till stor del teoretiskt och då är det lätt att ha bestämda åsikter. Väl i spel skulle det nog funka för de flesta. Dock är vi är nog många som en eller annan gång hamnat i ett spel där det känns som att våra val inte spelar någon roll, och om SL inte har något tydligt avstamp (i.e facit eller något som ger samma stld) är det mycket svårare att skapa den friktion som krävs.
 
entomophobiac said:
Sen följer den andra delen av dilemmat--den om förväntningar--på att premissen med en polisiär undersökning förväntas ha ett facit och därför skulle leda till besvikelse för läger 1. Men i grund och botten handlar det alltså om att frånvaron av facit innebär att det inte är äkta.
Click to expand...

För mig är facit eller inte i väldigt hög grad frikopplad från upplevelsen. Upplevelsen att hitta utforska någonting beror för mig inte på om de hårda fakta (förutbestämda eller påkomna i stunden) utan hur man finner det och vad konsekvenserna blir. Bara vi är överens om vi spelar samberättande eller att SL äger världen så är jag helt nöjd. Om SL äger världen så har denne huvudansvaret för världens konsekvens och de fakta som vi skall navigera.
 
Genesis said:
Personlig reflektion: Hade det stått "True crime" på ett scenario hade jag tolkat det som "Baserat på en verklig händelse", tror jag.
Click to expand...

Bra poäng! Jag vet inte riktigt vilken glosa som hade varit bättre, men du har såklart helt rätt att det är en rimlig och korrekt tolkning av glosan.
 
Måns said:
Den är nog till stor del teoretiskt och då är det lätt att ha bestämda åsikter. Väl i spel skulle det nog funka för de flesta.
Click to expand...

Känns som något som är värt att reflektera över i så fall. Vilken typ av diskussionsklimat det skapar, om inte annat. För vad pratar vi om om vi inte pratar om det i spel? Hur kul läsning det är? Det har liksom redan kallats lögn och folk har sagt att de skulle gå från bordet. Om det bara är en teoretisk aversion, för "i spel" hade det säkert varit skoj, vad tjänar det då för syfte?

Kan ju absolut förklara varför jag inte förstår problematiken, dock. Om problematiken är en kamp mot väderkvarnar.
 
entomophobiac said:
Känns som något som är värt att reflektera över i så fall. Vilken typ av diskussionsklimat det skapar, om inte annat. För vad pratar vi om om vi inte pratar om det i spel? Hur kul läsning det är? Det har liksom redan kallats lögn och folk har sagt att de skulle gå från bordet. Om det bara är en teoretisk aversion, för "i spel" hade det säkert varit skoj, vad tjänar det då för syfte?

Kan ju absolut förklara varför jag inte förstår problematiken, dock. Om problematiken är en kamp mot väderkvarnar.
Click to expand...

Det här är inte teoretiskt för mig. Jag har suttit vid spelborden där någon gjort en ”twist” på slutet och det har förstört hela sessionen eller kampanjen. Din twist är ovanpå det ”Det finns inte någon lösning, allting ni gjort är meningslöst.” efter att du lurat spelarna att försöka lösa ett mysterium.

Jag förstår inte varför det är dåligt för scenariot att ha en öppen kommunikation om vad som gäller? Om du är tydlig med att du inte har ett rätt svar finns inget problem. Spelledaren får ju reda på det, varför skulle inte spelarna kunna få samma information?
 
Gällande den konkreta frågan hur man skriver en konventsblurb, så är mitt råd att fokusera på vad scenariot är, snarare än vad det inte är.

Om fokuset är mysterielösande, skriv det.

Om fokuset är interaktion mellan rollpersonerna, skriv det.

Och så vidare...

Är man tydlig med vad som är primärt, så underförstås att andra saker är sekundära. Då kan inte folk komma och klaga på att de inte fick något som utlovats.

Sedan är jag generellt av åsikten, underbyggd av erfarenhet, att överraskningar är överskattade. Men de fungerar säkert i vissa undantagsfall.
 
God45 said:
Det här är inte teoretiskt för mig. Jag har suttit vid spelborden där någon gjort en ”twist” på slutet och det har förstört hela sessionen eller kampanjen. Din twist är ovanpå det ”Det finns inte någon lösning, allting ni gjort är meningslöst.” efter att du lurat spelarna att försöka lösa ett mysterium.
Click to expand...

Jag tror jag får leva med att jag inte förstår den här problematiken. För mig är upplevelsen det viktiga, inte om det fanns en lösning eller ej. Det som sker runt spelbordet är lika mycket "på riktigt" oavsett om det var en rälsad intention, samberättat, eller något annat. Upplevelsen att sitta där och hoppas att ni satte dit rätt person, men inte kunna veta det, är något jag tror kan vara ascoolt.

Spela inte Onda människor på GothCon helt enkelt. :)
 
En observation: Det känns lite som twisten i det där konstspelet där man ska packa saker på tåg och sedan får man reda på att man är nazister under förintelsen. Där är konstverket att folk ska bli upprörda.

Läst politiskt känns ditt scenario som en direkt kritik av polisarbete. Och det är intressanta poänger med det. Men läst existentialistiskt är det straight up nihilistiskt.
 
Jag tycker att det är ganska lätt att fatta problemet för dem som upplever ett sådant. Om jag gillar att spela problemlösning, tror att jag anmält mig till ett problemlösarspel, sitter och engagerar mig i problemlösningen och sedan får reda på att det inte fanns ett problem att lösa, så känns det ju inte jättekonstigt om jag ogillar detta.

Om jag ger dig ett klurigt sudoku och du spenderar tre timmar med att försöka lösa det och jag sedan säger att det inte går att lösa, så känns det ändå rimligt att du blir irriterad.
 
entomophobiac said:
För mig är upplevelsen det viktiga, inte om det fanns en lösning eller ej. Det som sker runt spelbordet är lika mycket "på riktigt" oavsett om det var en rälsad intention, samberättat, eller något annat.
Click to expand...
Så du är en subjektiv idealist, och förstår inte att det finns människor som är materialister. 🧐
 
entomophobiac said:
Oftast kan jag förstå var den här typen av preferenser kommer ifrån. Men i det här fallet blir jag inte klok på det överhuvudtaget. Många av de bästa rollspelsminnen jag har kommer från överraskningar. Oavsett om det varit så banalt som ett fummel, eller något mer ingående som en komplott inom gruppen som tog flera spelmöten att utröna. Likadant är flera av mina favoritfilmer överraskningar. När Neo får reda på att han är del av en datormatris, går Neos spelare från spelbordet skitsur för hen var säker på att få spela vitkrage? När alla "badass" marines får storstryk på LV-426, går spelarna från bordet för att de ville ha mer gung ho och mindre survival horror?
Click to expand...

Det är schysst att flagga i förväg, tycker jag. När vi spelade (färdigt, för övrigt :) ) den stora kampanjen till Orpheus, frågade SL i början om någon var frivillig på att få sin rollperson rejält uppfuckad senare, och jag var frivillig. I det läget blev det skitbra när jag mördades på ren SL-fiat och utan någon som helst möjlighet att göra något åt det när den första stora twisten inträffade (och fick fortsätta som spöke). Det hade varit betydligt mindre OK om det hade skett utan att först få accept på det hela, ens en så generell och vidöppen.

Det räcker rätt långt med att flagga för möjligheten till en twist - om jag sålde in Night's Black Agents som mundan spionthriller till spelare som inget vet om konceptet, tycker jag att jag skulle förtjäna höjda ögonbryn som minimum. Det räcker långt bara att säga att det finns ockulta inslag. Eller att säga "så här börjar det, jag lämnar inga som helst garantier för att det kommer att förbli så".
 
Genesis said:
Jag tycker att det är ganska lätt att fatta problemet för dem som upplever ett sådant. Om jag gillar att spela problemlösning, tror att jag anmält mig till ett problemlösarspel, sitter och engagerar mig i problemlösningen och sedan får reda på att det inte fanns ett problem att lösa, så känns det ju inte jättekonstigt om jag ogillar detta.
Click to expand...

Jag känner snarare att diskussionen handlar om att poliser måste innebära problemlösning, problemlösning måste ha ett facit, och därför är allt annat än problemlösning med facit ljug om gruppen spelar poliser. Och den premissen kan jag inte känna igen mig i. För mig är det som att säga att all fantasy måste handla om att döda orcher, annars är det inte fantasy (eller att all S&S är sexistisk).
 
entomophobiac said:
Jag känner snarare att diskussionen handlar om att poliser måste innebära problemlösning, problemlösning måste ha ett facit, och därför är allt annat än problemlösning med facit ljug om gruppen spelar poliser. Och den premissen kan jag inte känna igen mig i. För mig är det som att säga att all fantasy måste handla om att döda orcher, annars är det inte fantasy (eller att all S&S är sexistisk).
Click to expand...

Under skapandet av mitt polisspel (som det aldrig blev något av) spelade vi massor av sessioner utan problemlösande. Iaf inte av typen "lösa mysterier". Överlag är jag själv rätt ointreserad av lösa mysterier, men kan uppskatta konsekvenserna av att lyckas/misslyckas med det, i.e "ni hittade inte mördaren i tid och han har nu mördat igen"
 
Jag har skrivit det innan (i en annan tråd), men skriver det igen: Jag ser jättemycket fram emot att spela Onda människor och ju mer jag får reda på om det, desto mer sugen blir jag. Det är ganska mycket som går mig förbi i den här diskussionen, men ett problem tror jag är att ni lyfter det till en fråga om principer för då börjar ni skriva om helt olika saker.
 
entomophobiac said:
Jag känner snarare att diskussionen handlar om att poliser måste innebära problemlösning, problemlösning måste ha ett facit, och därför är allt annat än problemlösning med facit ljug om gruppen spelar poliser. Och den premissen kan jag inte känna igen mig i. För mig är det som att säga att all fantasy måste handla om att döda orcher, annars är det inte fantasy (eller att all S&S är sexistisk).
Click to expand...

Jag känner snarare att diskussionen handlar om tre-fyra helt olika saker där folk pratar förbi varandra hälften av tiden - men ingen av dem säger att poliser måste innebära problemlösning.
Den ursprungliga frågan var väldigt otydligt formulerad så folk har gissat lite vad som egentligen menades med frågan, och svarat efter sina gissningar.
 
erikt said:
Jag känner snarare att diskussionen handlar om tre-fyra helt olika saker där folk pratar förbi varandra hälften av tiden - men ingen av dem säger att poliser måste innebära problemlösning.
Click to expand...

Det första håller jag med om. Det andra är jag inte med på alls. Hela premissen om att det utlovas A men levereras B handlar ju om exakt det. "Det här ser ut som ett mysterium. Om det är ett mysterium måste det finnas en lösning. Finns ingen lösning är premissen ljug." Typ.

Men jag ger upp, som sagt. Min förhoppning var att försöka förstå roten till problemet en gång för alla. Men jag känner mig mest bara frustrerad på hela diskussionen och känner inte alls igen mig, så det är närmast omöjligt för mig att försöka få ut något av det annat än att det handlar om preferenser.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top