NYHET Dokumentären "Mot Andra Världar", om det svenska rollspelsundret, på SVT Play 6 september

[Svarte Faraonen]

Om han vill ha en dokumentär om hur rollspelare blir nazister eller anarkister så finns ju alltid De övergivnas armé.

Det måste väl gå att skildra hur rollspelskulturen varit en tillflykt för särlingar och folk som inte mått så bra utan att hamna där? Det känns som om hobbyn har en viss defensivitet som den måste övervinna, där den kan skildra det trassliga. Kanske rent utav skildra en variant av de svenska rollspelens historia som innehåller konflikter, förgrämdhet och ibland elak konkurrens mellan olika rollspelsproducenter.

 

[Gurgeh]

Det måste väl gå att skildra hur rollspelskulturen varit en tillflykt för särlingar och folk som inte mått så bra utan att hamna där? Det känns som om hobbyn har en viss defensivitet som den måste övervinna, där den kan skildra det trassliga. Kanske rent utav skildra en variant av de svenska rollspelens historia som innehåller konflikter, förgrämdhet och ibland elak konkurrens mellan olika rollspelsproducenter.

Ja, det går att välja även den vinklingen, men jag vet inte hur intressant det är. Oavsett vilken subkultur du tittar på så kommer du kunna hitta en specifik typ av människor som ägnade sig åt den när de var yngre. En del av dem blev miljonärer, andra konstnärer, lagerarbetare, brevbärare, högerextremister, uteliggare, etc. Men att välja ut och skildra dem säger nog inte speciellt mycket om subkulturen. Olika typer av människor ägnar sig åt hobbies när de är unga, och sedan följer de olika levnadsbanor. Som det alltid har varit.

Har det förekommit elak konkurrens mellan olika rollspelsproducenter? Det låter mer spännande att fokusera på.

 

[Bifur]

Det måste väl gå att skildra hur rollspelskulturen varit en tillflykt för särlingar och folk som inte mått så bra utan att hamna där? Det känns som om hobbyn har en viss defensivitet som den måste övervinna, där den kan skildra det trassliga. Kanske rent utav skildra en variant av de svenska rollspelens historia som innehåller konflikter, förgrämdhet och ibland elak konkurrens mellan olika rollspelsproducenter.

Utan att säga att Huors ansats är helt ny, den har ju återgetts här och där de senaste åren i olika former, så tycker jag den var befriande positiv. Mitt intryck är istället att den vinkel du tänker på varit ganska dominerande i de flesta tidigare skildringar jag tagit del i allmänmedia. Exempelvis "Den lekande människan" på SVT och en SR-dokumentär jag inte minns namnet (har för mig att @Brior var med på ett hörn).

 

[Svarte Faraonen]

Alltså, det jag framför allt tycker är det tråkiga är att det ibland blir en känsla av "nu ska vi visa oss duktiga för icke-rollspelarna". Men det kanske blir en naturlig konsekvens av att rollspelare inte riktigt är en tillräckligt stor målgrupp för att man ska göra en dokumentär för rollspelare.

 

[God45]

Man borde göra en King of Kong fast för rollspel!

 

[Dilandau]

Wow! Jag känner inte ens igen mig litegrann i det han skriver. Hela texten bara staplar de tristaste fördomarna om rollspelare i en enorm hög, utan att bry sig om att den ska stå upprätt.

Jag känner igen mig jättemycket. Jag har aldrig träffat så många knepiga, trasiga människor som i rollspelskretsar. Det sammanhang jag spelade i, åtminstone från gymnasiet och upp någon gång i 20-årsåldern, var helt klart en safe zone för misfits och outsiders.

 

[Robert Jonsson]

Jag har fortfarande inte sett dokumentären ännu, men jag är glad att den fått en liten backlash med besvikelse! Varför? För att då ökar chansen att min hjärna vill se den. Om alla bara hyllar något så vägrar hjärnan medverka på att se den och då blir det tidigast typ fem år efter alla sett den. Det vore ju trist...

Jag känner igen mig jättemycket. Jag har aldrig träffat så många knepiga, trasiga människor som i rollspelskretsar. Det sammanhang jag spelade i, åtminstone från gymnasiet och upp någon gång i 20-årsåldern, var helt klart en safe zone för misfits och outsiders.

Jag känner inte igen det från mina egna rollspelskretsar, men man behövde inte åka långt (eller jo, till Göteborg) för att hitta dem. På konventet i början av 2000-talet var det oerhört gott om dem - och mina sjukt normala spelare fick nästan en chock då jag släpade med dem första året. Så jag är nog böjd att instämma med Dilandau ändå - även om jag inte själv tillhörde den gruppen.

 

[avatarex]

Om en av målgrupperna för dokumentären var icke-rollspelare så tycker jag att det saknades förklaring av vad (klassiskt standardbords-) rollspel är. Jättebra att ha med Gabrielle när hon spelleder, men synd att inte ha med dialogen mellan spelarna. En genomgång av begreppen spelledare, spelare, rollperson och tärningsslag hade gett mer än att gå igenom Stålenhags arbetsprocess.

Dessutom egendomligt att ha så mycket fokus på rollspelsfilmer när rollspelens charm (tycker jag) är att spelarna skapar bilden av berättelsen i sina fantasier. Att vi kan hitta på saker tillsammans är mycket mer imponerande än att vi kan titta på andras kreationer tillsammans.

Kul ändå att det gjorts en rollspelsdokumentär och bra med Huors personliga vinkel. Trevligt att känna / känna igen så många personer i rollspelsvärlden.

 

[Rangertheman]

Jag känner igen mig jättemycket. Jag har aldrig träffat så många knepiga, trasiga människor som i rollspelskretsar. Det sammanhang jag spelade i, åtminstone från gymnasiet och upp någon gång i 20-årsåldern, var helt klart en safe zone för misfits och outsiders.

I mina kretsar och på konventen i Skåne tyckte jag att de flesta var som folk är mest. Men jag tog en paus från rollspelandet mellan början av 90-talet och 2016, så det var kanske under den perioden som hobbyn exploderade i outsiders och misfits? En majoritet av de rollspelare som jag har någon form av kontakt med idag känns också som folk är mest. Klart det finns en del udda fåglar men inte så många.

 

[Robert Jonsson]

I mina kretsar och på konventen i Skåne tyckte jag att de flesta var som folk är mest.

Är du jättenormal och välaanpassad har du ju en tendens att ha mindre med de utanför "det normala (tm)" förstås, så jag gissar att den stora frågan du bör ställa dig: hur normal var du?

 

[Dr_Dängrot]

Jag har aldrig sprungit på så många misfits , outsiders och kufar som jag gjort under mina år som rollspelare och jag är helt övertygad om att jag aldrig skulle haft samröre med dessa personer om det inte vart för rollspel .

Speciellt Vampire-eran var ett rent heaven för udda och skumma typer.

Detta är ju iofs inget jag förundras över för misfits och outsiders har alltid dragit sig till udda nischade fringe hobbies . Rollspel , lajv , figurspel , dataspel , cosplay ja hela nörd/geek scenen är full av weirdos

 

[Rangertheman]

Är du jättenormal och välaanpassad har du ju en tendens att ha mindre med de utanför "det normala (tm)" förstås, så jag gissar att den stora frågan du bör ställa dig: hur normal var du?

Ja, det råder säkert en hel del normalitetsbias, eller i vart fall omger jag mig med personer som är lika normala/onormala som jag Men intrycket jag fick på konventen var att deltagarna nog kunnat vara ett rätt bra tvärsnitt av en vanlig klass, men kanske då en teknikerklass eftersom där fanns färre tjejer än genomsnittet. De mest sportintresserade var nog inte heller representerade.

 

[Bifur]

Jag känner igen mig jättemycket. Jag har aldrig träffat så många knepiga, trasiga människor som i rollspelskretsar. Det sammanhang jag spelade i, åtminstone från gymnasiet och upp någon gång i 20-årsåldern, var helt klart en safe zone för misfits och outsiders.

Kan verkligen inte heller känna igen mig [i Klenells bild]. Har nog aldrig, varken på 90-talet eller senare, spelat med någon typisk hårdrockare eller gothare, ormägare eller politisk extremist. Men jag gillade ju aldrig Kult och var ointresserad av/omedveten om Vampire - så snacka om normalitetsbias . Men ok, jag förstår att de fanns där - och som sagt, jag tycker den aspekten av hobbyn har skildrats förr (och då har jag alltid tänkt: men var är alla vanliga personer?)

Men det visar väl svårigheten i att fånga en så anekdotisk erfarenhet som rollspel och samtidigt göra det allmängiltigt för en bred publik.

 

[Dr_Dängrot]

Kan verkligen inte heller känna igen mig [i Klenells bild]. Har nog aldrig, varken på 90-talet eller senare, spelat med någon typisk hårdrockare eller gothare, ormägare eller politisk extremist. Men jag gillade ju aldrig Kult och var ointresserad av/omedveten om Vampire - så snacka om normalitetsbias . Men ok, jag förstår att de fanns där - och som sagt, jag tycker den aspekten av hobbyn har skildrats förr (och då har jag alltid tänkt: men var är alla vanliga personer?)

Men det visar väl svårigheten i att fånga en så anekdotisk erfarenhet som rollspel och samtidigt göra det allmängiltigt för en bred publik.

Alla vanliga personer var och spelade fotboll och hockey eller söp sig fulla på nån högstadie/gymansiefest eller umgicks med sin partner

 

[Rickard]

Alla vanliga personer var och spelade fotboll och hockey eller söp sig fulla på nån högstadie/gymansiefest eller umgicks med sin partner

Först här kom en beskrivning över de spelgrupper jag var med i under mina tonår på 90-talet.

Jag känner med andra ord inte alls igen mig i "recensionen" från arbetet.se.

 

[Dr_Dängrot]

Först här kom en beskrivning över de spelgrupper jag var med i under mina tonår på 90-talet.

Jag känner med andra ord inte alls igen mig i "recensionen" från arbetet.se.

Ok , tror dom flesta har en likande bild att det var kufarna och misfitsen ,dom som inte blev bjudna på festerna och som inte var intresserade av hockey och mopeder och som inte hade så stor chans hos motsatt eller samma kön som höll till i nån mörk innpyrd källare som stank av svett och fisar och chips och spelade rollspel på lördagskvällen när dom jämnåriga klasspolarna söp sig fulla

 

[StradhLestat]

Jag gillade dokumentären... Många nostalgivibbar....
Har dock egentligen en ganska stor invändning, som jag landade i när jag såg den. Det känns rätt mycket som den egentligen bara är gjord för oss som "var med när det begav sig". Lite grann som att den förkunskapen är ett måste för att få ut något av dokumentären. Jag tvivlar på att en Icke rollspelande tittare kommer ta till sig särskilt mycket av den,då den missar rätt mycket av att förklara/visa den oinsatta i vad rollspel är och hur det går till. Så i slutändan blir det en dokumentär i Orsak och Verkan..... där den oinsatte inte förstår Orsaksdelen alls...och (om de ser hela) egentligen bara får med sig "De som spelade rollspel skapar konst/påverkar kulturen idag".....

Lite synd när chansen fanns att ge en rättvisande bild av rollspel, snarare än att använda gamla klipp från program som i ärlighetens namn aldrig haft som syfte att faktisk visa vad rollspel är/var

 

[Mekanurg]

Tom [Bombadil] was here before the river and the trees; Tom remembers the first raindrop and the first acorn.

När rollspels-Sverige blev till under andra halvan av 1970-talet såg jag mest prydliga tonåriga medelklassgrabbar omkring mig, de flesta med akademiska ambitioner.

Det första Gothcon

Jag har fått en del påstötningar om att berätta fler minnen från forntiden, tidig upptäckarålder för att tala skandiska. Jo, jag var med på det första spelkonventet i Göteborg, det som senare fick …

gondica.wordpress.com

1973-82: Tidig upptäckarålder

Jag har fått den del frågor från gamers om hur det svenska gamingkosmos såg ut före Drakar och Demoner, den epok som jag kallar tidig upptäckarålder. Tja, det är en spretig tid och jag kan bara ber…

gondica.wordpress.com

 

[afUttermark]

Jag tillhörde de snygga, coola punk.modsen som gillade att festa under 90-talet och spela rollspel. Spelade nog aldrig en lördagkväll men kanske 8 timmar varje torsdag.

 

[Lightshy]

Måste säga att det var lite hackat o malet på samma gång. Tycker den skummade lite på ytan rätt över hela programmet utan nån direkt djupdykning.
Visst fick jag flashbacks till pojkrummet och mycket igenkänningsfaktor. Men inte mycket mer. Jag skulle vilja se och veta mer om personerna som var inblandade i första svenska guldådern. Vilka var dom, hur hamnade dom där osv. Jag vet att det finns en bok om detta men Mot andra världar utger sig för att vara en dokumentär om svenskt rollspel.
Då borde den väl åtminstone nudda vid samma saker?

Sedan nämndes att rollspelandet dog ut efter att Kult kom & moralpaniken fick bort rollspel från affärer.
Skulle ju vara intressant att höra lite från de som valde att tuffade på ändå, tex. Helmgast gänget o Järnringen.
Vad fick dom att fortsätta trots rollspelsdöden?
Känns lite som dokumentärens skapare själv tappade intresset för rollspel under denna period och därför bestämde sig för att snabbspola dokumntären just här, i vad jag kan tycka är den mest intressanta perioden i svensk rollspel. Sett ur historisk synvinkel.

När vi då kom fram till det som skulle vara den nya svenska guldåldern handlade det egentligen inte så mycket om rollspel längre, utan tecknad konst istället. Förvisso grundad i rollspel, men ändå?
Här hade det varit intressant att titta på den exploderande rollspelskulturen som idag närmast går att likna vid att stå framför lösgodiset på ICA Maxi och bara få plocka 5 bitar.
Istället blev det lite reklamfilm för Fria Ligan som framstod som det enda alternativet till Dungeons & Dragons. FL står idag förvisso för en stor del av den svenska rollspelssuccén, men ändå? Det handlade väl om svenska rollspelsundret?

Jag förstår att man inte kan trycka in allt på en timme och att Gothcon förtjänar en egen dokumentär. Men ändå?
Nä, lite slätstruket var det allt!
Men kul att rollspel uppmärksammas i ett sådant media och för en gångs skull ur positivt perspektiv!