Nä precis, det var lite det jag ville påskina genom att beskriva att det är min åsikt. Men reglerna är ju ofta i tradspel skrivna som så att ett misslyckande är ett misslyckande, inte alltid, men ofta. Och att fail forward är en tilläggsregel. Det är vanligare för många modernare spel (t.ex. fria ligans) att säga att "fail är tråkigt, låt något spännande hända istället".
Att misslyckas behöver inte vara förenat med ett straff i PbtA - det skall helst vara förenat med att någon ny intressant komplikation inträffar.
Swingighet är ju ett tärningsoddsbegrepp. Det blir en jättestor skillnad på 2d6 och 1d100. På 1d20 till exempel har varje resultat alltid lika stor chans att rullas. Varje "skill point" ger alltid en 5% ökning i odds att slaget lyckas. Det är lika stor chans att slå 1 som att slå 20 eller 12 eller 15 för den delen, det är 5% chans att varje enskild slag slås.
2d6 bildar en normalfördelningskurva där de flesta slag landar på 7 vilket skapar en stabilitet i resultat. 7 är vanligast och är resultat i 16.77% av fallen, 6 och 8 lite mindre vanligt, 5 och 9 ytterligare lite mindre vanligt, 4 och 10 ovanligt, 3 och 11 väldigt ovanligt och 2 eller 12 bara i 2,77 % av fallen.
Det gör att det är mindre risk för någon som har ett högre värde i en viss förmåga att misslyckas och större chans att lyckas.
PbtA bygger på att man har tre utkomster av varje slag där miss (under 6), success w. complication (7-9) och success (över 10) utgör stegen. Här får lyckade slag exponentiellt sett högre chans ju högre Attributes man har, inte bara linjärt.
