WRNUs kreativitetskalender 2020

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,058
Location
Rissne
Nu vågar jag knappt skriva något för att ni andra producerat så bra saker och jag inte hunnit/orka förbereda mig alls så mycket som jag hade tänkt. Men här är iaf något:

Lucka 9

Det sticker upp en metalltub ur snön. Den ände som syns har en liten flärp, som är öppnad. Därinne skymtar en stadskarta med många anteckningar i marginalen.

En idé till ett Londonbaserat sällskap till Kutulu (eller valfritt liknande system):

The London Cartographical Gentlemen's Society

Detta sällskap av "kartherrar" är inte just londonbaserade personer intresserade av kartor – de är specifikt intresserade av London och dess geografi, och kartläggandet av densamma. Varje medlem har tilldelats en bit av London och ansvarar för att hålla sällskapets kartor uppdaterade. Sällskapets kartor är mycket detaljerade och innehåller inte bara adresser och geografi, utan allt möjligt – allt som den aktuelle medlemmen tyckt varit relevant. Allt från exakt hur höga lyktstolparna är i ett visst område, gatornas bredd och på en skala 1–10 hur sannolikt det är att man blir rånad.

Sällskapet anordnar veckovisa kringvandringar i staden; dels för att göra gemensamma kontroller men också för att medlemmarna genuint tycker om staden och vill se mer av den än de får tillfälle till i sin vardag. Medlemmar som är ansvariga för ett visst område förväntas kunna hålla låda kring intressanta aspekter av området när det besöks.

En gång vartannat år ger sällskapet ut en kartbok. Den är tjock, mastig och dyr. Gamla utgåvor är svåra att få tag på, men finns hos en del samlare.

Sällskapet kan dyka upp i spel på alla möjliga sätt: en medlem har mördats för att den upptäckt något den inte borde, en annan medlem har försvunnit in i en mystisk gränd som inte alltid verkar finnas där, en tredje kommer till rollpersonerna och vill ha deras hjälp att undersöka en stor underjordisk katedral han snubblade över under en rutinkontroll. Givetvis finns också utrymme för konflikter och intriger – vem som får ansvar för vilket område är inte helt självklart. Och precis som i alla riktigt specialiserade intresseklubbar finns givetvis mycket starka åsikter om sådant andra skulle se som detaljer, till exempel vilken data som är viktigast att ha med och hur man ska väga olika faktorer mor varandra. Här finns gott om grogrund för dolkhugg i ryggar, korruption och hemliga allianser.

Och hur kommer det sig att ingen verkar ha kvar en kopia av 1903 års kartbok?

Det finns också visst överlapp mellan Angelicasällskapets och LCGS' medlemslistor; Angelican är ju som bekant hem för en hel del kufar och att vara specialintresserade av detaljer i Londons geografi passar utmärkt in.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,265
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Lite mer retrokausalitet! Tänk om jag kunde lära mig att någonsin vara klar med något i tid. Vad spännande det vore. Tänk vad jag skulle kunna åstadkomma då...wow...

8
Folktom, stekhet, dimhöljd;
en värld få ens tänker på.
Men en bra plats om du är förföljd,
för här kan du gömma dig i dimmornas ridå.


Wendaar

Wendaar.jpg
A planet in the Chandaar system, Wendaar suffered a runaway greenhouse effect long ago, leaving it a wretched world with blistering, though not completely unbearearable, temperatures. Wendaar's atmosphere is an impenetrable carbon dioxide haze. Only the most advanced scanners can pierce the thick clouds, and has revealed a surface that seem to consist of rocky islands floating in a perpetual mist. Strange creatures roam the mist, and there are legends about beasts of colossal size. Nevertheless, shady but brave spacers do occasionally land on Wendaar, as the thick clouds will cloak their presence from almost any would-be pursuer. It's a perfect place to lie low - until the things in the mist finds you.

Hazards
Thick carbon dioxide atmosphere (breating filters required, visual range maximum a few meters), blistering heat (50-60 degrees), unmapped terrain, unknown creatures in the mist (a mortal threat?)

Rules
Any check to target or spot something beyond medium range on Wendaar upgrades the difficulty thrice. Even at short range, everything gains one level of concealment.

Because Wendaar's landscape is so treacherous, checks to land with a starship upgrades the difficulty twice.

Keywords
Cloud Worlds, Uninhabitable Worlds.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,265
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
9

Höljd i skugga och rött damm
nära Jedis fallna fäste.
på Foran Tutha kan du ta dig fram
till Ossus - om du är den bäste.


Foran Tutha

800px-Foran_Tutha.jpgA remote, barren colony world on the outskirts of the Cronese Mandate, Foran Tutha is wreathed in the shadows cast by its red giant star and the remnants of the nearby Cron nebula. The planet is very poor and sparsely populated, with crumbling old Corellian towns and cities dotting an endless desert. Red-orange dust constanty blows around in the atmosphere, cloaking the landscape in a foreboding haze. Equipment and various technological systems quickly gets clogged with dust unless special precautions are taken.

Foran Tutha supports a small cottage industry supplying various would-be adventurers intending to go treasure hunting on the fabled nearby planet of Ossus. Astrogating to Ossus is a daunting task, however - even from here. Some would even claim that Ossus doesn't exist at all, and that people on Foran Tutha are merely doing their utmost to swindle their visitors. But then, what is the Interdictor cruiser Hydra doing out in the periphery of Foran Tutha's solar system?


Hazards
Desertification, vast dust storms, severe sunstroke, radiation.

Rules
Any activity necessating good vision on Foran Tutha, such as ranged attacks, gets a setback dice due to the constant haze of red dust. In combat, every combatant is considered to have at least one level of concealment. 2 treats might mean that one piece of equipment used by the character gets damaged one step, or stops functioning completely until it has been cleaned and repaired by a successful normal Mechanics check.

Keywords
Desert Worlds, Backwaters
 
Last edited:

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,265
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
10 (nu har jag snart bara jättekoola planeter kvar...)

Ännu en av Star Wars otaliga
Dune-rippofs till kreationer,
men på Ossus väntar olycksaliga
jedi-ättlingar och illusioner.


Ossus

Ossus.png
Ossus is a fabled planet that was once a stronghold of the Jedi order, seat of the Great Library of Ossus and the Eye of Ashlanae, and many other places of tranquility and power. But Ossus was all but destroyed when the nearby Cron cluster detonated in a supernova, and the once verdant world turned into a ruined wasteland, ravaged by strange lightning storms that did little to remedy the incessant droughts. Worse still, the supernova disrupted the hyperspace routes, and what was once a site of pilgrimage turned into an isolated place almost none could reach. Many of the Jedi who survived the cataclysm got stranded on the planet, and might have become the ancestors of its savage natives, the Ysanna, who are said to be a remarkably Force-sensitive lot. To this day, thousands of years hence, they guard the planet's Jedi temple ruins with a religious fervor.

Bold treasure hunters sometime try to reach Ossus from Foran Tutha and other nearby worlds, but it's a dangerous undertaking at best, though rumors persists that there is a way for Force-sensitive beings to find a secret, and safer, path through the Cron drift. For the galaxy at large, Ossus has long since passed into legend, and many would even doubt that it ever existed at all.

Hazards
Desertification, temporal and spatial anomalies, feral natives (a mortal threat), great lightning storms (a mortal threat)

Keywords
Force Vergences, Ghost Worlds, Desert Worlds
 

olaberg

Hero
Joined
1 Feb 2006
Messages
1,191
Location
Göteborg
En liten saga från förr
hur det var i älvmunnens rike
när örgrytingarna höll ting
och disablotsfriden rådde.


(Det här är från Eddas värld: Norden, i en magisk järnålder. Tag dagens datum, drag bort 1500 år, och börja spela.)

= Älvmynningen

Det är vid Götälvens mynning så mycket händer. Den stora breda, som skiljer Utlanden i syd från Hisingarna i norr. Här passerar skeppen på väg upp mot götakungens rike, eller kommande uppifrån, ut på färder på det stora havet.

Stammarna runt älven, hisingarna, örgrytingarna, ranerna och älvgrimarna, har slutit en pakt: Älvfriden. Den betyder att ingen av folken runt älven ska strida mot varandra, och att oavsett vem av dem som tar upp tull av skeppen som passerar, så ska tullen delas mellan stammarna. Allt efter hur många gårdar och bon varje stam har.

Götakungens egna skepp betalar ingen tull. En gång, någon gång mellan år 480 och 490 kanske, så försökte ranerna. Strax därpå brann Åleborgen vid Bullaren, och ranernas unge hövding Rodulf flydde med sin hird söderut till Ravenna, till sin släkting Tjodrik den store, kung över Italien. Götakungen såg till att ranerna valde en rimligare hövding, innan han drog hem igen. Hem till den stora borgen Hall ovanför vattenfallen uppströms. Porten till Götariket.

= Marknaden vid disablotet

När Kettil var liten mindes han hur de hade marknad på ängarna mellan bergen mitt emot Lindholmen. Efter islossningen. runt Göjemånaden eller kanske lite senare. Det var mellan Utterhällen och Solberget som marknadsplatsen vid stranden helgades. Folk kom från havet, och från utmed älven, från skogarna i norr och från boningarna längs Säveån.

Kettils morfar var lagsägare. Vid varje ting, i både häradet och i hela älvlandet, lyssnade de andra på lagsägarens ord. Varje ting tog han med sig Kettil först till tingsplatsen där stammarna vid älven dryftade sina gemensamma angelägenheter vid anfadershögen.

De främsta i varje släkt, i varje stam, av folken. Stod tillsammans på förfädernas gravhög. Lyssnade på de gamles råd och domar från morfaderns mun. Kettil häpnade alltid hur hans morfar med blotta orden fick stora hövdingar att nicka och släppa sin sak.

De gamla visste att bevara friden. Förr, när landet var rikt och ingen stred mot ett syskon. Så de gamlas ord, genom morfaderns tunna kropp som skalv där han låg på gravhögen, de orden åtlyddes oftast.

Efter lagsägningen rodde de allesammans till Lindholmen för att blota till diserna, tacka för vintern, och be om en god vår. Kettil mindes hur allvarliga alla varit. Hur de under tystnad hängde upp de skrämda hästarna i träden. Hjälptes åt utan ord. På den här ön skulle blott diserna tala.

De gamla skar upp magarna på hästarna och tittade noga på inälvorna. Sedan satt de alla och molteg tills morgonen grydde. Hörde diserna viska till dem. Ge råd om det kommande året.

Efter blotet rodde de över älven till marknadsplatsen, där folket börjat samlas. Den stora bronssolen på sin vagn hade baxats upp på solberget. Skivan reflekterade morgonljuset och fick träborgen på Utterhällen bredvid att se ut som om den glödde.

Örgrytingarnas hövding klev då upp i Utterhällens högsta torn och blåste i bronsluren. Det var signalen. Nu rådde marknadsfriden. Ingen skändade den andra. Ingen hämnades. Fjäringar, askheimar och till och med hallingar kunde komma i fred på den tiden.
 
Last edited:

olaberg

Hero
Joined
1 Feb 2006
Messages
1,191
Location
Göteborg
Vem är det nu som härjar
vid älvafårans stränder?
Som vanligt är det dansken
som vill äga dessa länder!


(Freden i Roskilde 1658 innebar början till slutet på älvfolkens fiendskap med dansken. Men hur började den? Hur uppstod själva Danmark? Hur slöts och spreds stamförbundet danerna? I Edda för några år sedan fick vi reda på det. Det skedde under åren 509–514 ungefär. Läs och lär i dagens lucka!)

= Danerna

Nu var Kettil nästan tjugo. Någon marknad hade inte hållits på många år. Disating och disablot hölls fortfarande av älvstammarna, men nu i skydd av varsin här. Ofred rådde. Många ville härska över älven. Älvstammarna slöt sina cirklar och knöt starkare band för att möta hotet utifrån.

Vad hade kommit först, danerna eller Bjäla? Kettil mindes inte. Det var väl Bjäla? Nej, danerna! När han var tio eller elva (509?) ryktades det att Rotgar Sköldung, son till Halvdan Sköldung, återvänt från färderna i österled och återupprättat Lejre.

Rotgars här av herulermän och hunner kallades Hjortarna, då de kunde rida snabbare än någon nordbo. Till deras ära lät Rotgar resa den mäktiga Hjorthall att ha till sitt hov. Mitt på Lejre. Som i gamla tider.

Rotgar lät till och med dra upp den gamla solvagnen ur mossen. I öster hade han själv sett att Solen fortfarande var det starkaste av alla tecken. Trägudar kanske var ett misstag?

Hans här och hans folk samlades under soltecknet. Torshammare och Odensögon smältes ner. Trägudarna brändes.

Rotgar satt på Själland och ville samla hela Norden under solen. Precis som i gamla dagar. Då fred rådde, kungar härskade över stora riken, och brons och guld fanns i överflöd. Då solvagnen åkte runt mellan stammarna. Ett enat folk.

Så hans män kom med vagnen upp till älvmynningen en sommar. Sa att hallingarna och fjäringarna gått med i det nygamla stamförbundet. Ett förbund uppkallat efter Rotgars anfader Dan den storvulne.

Danerna.

Örgrytingarna lät sig inte imponeras. De tog vagnen och körde ner den i älven. Sa att de hade sin egen vagn och sin egen solskiva. Jämte bilderna av Oden, Tor och Frej. Och Ull. Och Freja. Både god skörd och god krigslycka var garanterad. Här behövdes ingen uppstickare söderifrån.

Strid utbröt på marknadsängarna. Köpefriden var bruten. Ängarnas älvor grät så att vattnet i älven steg och förvandlade stora delar av marken mellan bergen till träsk.

Från den sommaren härjade danerna bland folken utmed älven så snart de kom åt. Och borgar byggdes på kullarna. Vallar grävdes i markerna. Och pallisader restes. Ofred rådde. Odens spjut flög över Götälvsdalen.

Det var somrarna när Kettil växte till man. 512? 513? 514? Något sådant.
 
Last edited:

olaberg

Hero
Joined
1 Feb 2006
Messages
1,191
Location
Göteborg
Långskepp siktas på Västerhavet:
Vad är detta för filurer?
Det är konung Bjäla, Rodulfs dotter!
Hemvändande heruler!


(Det här var en av de roligaste episoderna under kampanjen, sommaren 2016. Spelarfigurerna försökte medla fred mellan kung Aske i Säve och kung Bodulf i Tuve. Götakungen Hugleik var ute på härnad och hans jarl var upptagen med annat. Danaförbundet fortsatte sina påtryckningar att få fjäringar, brännöingar och ekeröingar att ansluta sig. Var askheimarna stod i frågan var det ingen som visste. Samtidigt trängde troll och rövare på och ställde till oreda.)

= Bjäla

Kettil mindes de galna sagorna om ranernas vilda konung. Rodulf den djärva som med sin hird, herulerna, utmanade själva götakonungen. Försvarade allt folk runt älven med sina skepp. Även mot angripare som ville komma havsvägen.

Och som drog i härnad när saker blev för tråkiga. Efter spektaklet med att försöka ta tull av götakonungens skepp försvann Rodulf med de flesta av sina män.

Man sade att han dragit ner till Tjodrik den store, ostrogoternas kung. Tjodrik var precis som Rodulf ursprungligen av rugernas stam och folk. Mäktig krigare, trots att han hade den nya tron på Vite Krist. Men det hade alla bröderna nere i sörländerna.

Rodulf stannade med Tjodrik, blev hans vapenson, och gav Tjodrik många segrar och fred i sitt rike. Många stammar anslöt sig till dem. Men när krig utbröt mellan heruler och långskäggen, langobarderna, dräptes Rodulf.

Herulerna skingrades. Blott tretton jarlar över varsitt hundare stannade kvar och svor trohet till Rodulfs dotter Bjäla. Utropade henne till konung.

Bjäla drog med sitt manskap upp till Norden igen. Kom till älvmynningen. Vad var det, år 516 enligt det nya sättet att räkna åren? Det var i alla fall efter det att götakungen Hugleik satt sin jarl på högsätet på Hall, och själv dragit ut för att härja i Frisland.

Kettil mindes Hugleiks stora flotta som seglade ut (strax efter islossningen?), och sedan, när det blivit varmare, Bjälas stora flotta som seglade in.

Ranerna ville inte veta av henne. Deras nya hövding höll fred i landet, och inte minst fred med götarna. Det hade inte hennes fader Rodulf gjort. Och älvgrimarna hade inte plats, inträngda som de var mellan de mörka skogarna, Vättebergen, Randbergen och Götälven.

Örgrytingarna funderade på om herulerna kunde få bo på utmarksängarna? På södra älvstranden? De var ju tomma. Stod vidöppna om folk utifrån ville bränna och härja på dem. Kunde herulerna slå sig ner där? Bruka och skydda dem? Bli örgrytingarnas sköld mot havet i väst, precis som askheimarna var örgrytingarnas sköld i syd?

Men ängarnas älvor sade nej. Ängarna var vigda åt bete, åt sådd, och åt handel och rådslag. Utmarksängarna var helgade åt freden. Herulerna däremot var krigare.

Den natt då örgrytehövdingen satt med sitt råd på förfädernas högar för att utröna de gamlas vilja, så översvämmades hela trakten. Älvorna grät över vad rådet tänkte.

Hade Hugleik varit kvar på Hall, som alla götars kung, hade Bjäla med sitt folk nog fått plats hos honom. Men nu var de tvugna att hitta en annan lösning.
 
Last edited:

olaberg

Hero
Joined
1 Feb 2006
Messages
1,191
Location
Göteborg
Historiens ljus är dunkelt,
det är mycket man veta vill.
Men i spelet kan vi få reda
på hur Torslanda blev till!


(Jag fortsätter med berättelsen om konung Bjälas ankomst till älvmynningen och hur hon och hennes folk fick en plats att bo på. Hoppas det kan inspirerar någon.)

= Torslanda

Men längst ute mot havet, på den västra hisingsön, där fanns det rum. Karga klippor och plats för fiske mest, men också åkrar och betesängar. Och närheten till den nya marknadsplatsen. Den ute på Eköarna.

Det lilla folk som bodde där lydde visserligen under kung Aske i Säve. Men Aske hade aldrig varit någon krigarkung. Han var bättre på att bruka de fruktsamma ängarna än på bruka svärd och stridsyxa.

Nu härjade daner i älvmynningen. Folket drog sig tillbaks. Sa att Aske inte kunde skydda dem. Kunde Bjäla med sitt manskap slå sig ner där? Få landet från Surhålasjön och västerut? Hela vägen söderut, genom Örndalen mot älvmynningen?

De två hisingsöarna blev nu tre. Bjäla satt med sitt råd och byarnas äldste tre nätter ute på domarringen. Lyssnade till de gamlas råd, som kom till dem om natten, i drömmen.

Härute var det inte moder Njärd, Yngve-Frej, eller Ull som hjälpte. Här behövdes kraft. Bjäla lät resa den stora bilden av Tor. Den de tagit med sig från Ravenna. Som Rodulf tagit från Ranrike.

Den som Tjodrik inte velat veta av, eftersom Vite Krist kunde bli förgrymmad.

Nu reste de Tor hos förfäderna. En ståtlig påle mitt i domarringen.


= Torsblotet, sommaren 516

De blotade åt Tor i Örndalen. Kände hur den stora örnens vingar breddes ut. Jarl Arn slog sig ner med sitt folk där. Svor en ed att skydda älvmynningen. Reste borg och vårdkase på Arnberget. Gav var tionde av sina bästa krigare åt örnarna. Resten ristade sig med örnens märke i ansiktet.

De blotade åt Tor i Tumle. Vigde Tor med jättinan Ran. Tumlarnas moder, havets gudinna. Förmödrar hade ristat hennes bild på klipphällarna. Bett henne skydda deras män på fiskarfärden.

Nu slog herulerna flisor från bilderna med Tors hammare. Fyllde de gamla skålarna med blodet från krigarna som ristade sig. Krigarna som satte tumlarens bild i ansiktet och svor att skydda norrsidan mot lömska intrång från skepp som ville smyga sig in genom norrälven.

De gamla från Rans rike, på andra sidan norrälven, de från Kornhall och Vedhall, de skakade på huvudet. Skulle man reta Ran på det här sättet? Jarl Tor-Finn hade jätteblod i sig, så han slog sig ned med sitt folk i Tumle. Svor en ed att med Rans hjälp skydda norrälven.

Närmast havet var det små tegar. Men skyddade av klipporna. Dit förde jarl Hengist sina hästar i bete. Hans folk födde och närde de bästa stridshästarna. De som kunde föra herulerna till alla ändar av bägge hisingsöarna. Nästan lika kvickt som fåglarna.

Så spred Bjälas folk ut sig över landet. Västra Hisingen levde upp.

"Detta är Tors land" sade Bjäla. "Med Tors hjälp ska vi vakta älvmynningen."
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,162
Location
Helsingborg
När dimman har lagt sig,
och staden förvandlats igen.
Flera okända själar,
på jakt efter sanningen.


Jag råkade ta bort alla mina rollspel och spelteori och hittade ett testdokument bland mina backup-filer.

Får ursäkta för språket på förhand.

Med ljus och lykta (pdf)
Rollformulär (pdf)

Scenariotankar
Tomten tycker inte om dig längre: ett julscenario som handlar om en hustomt som gör uppror mot sin ägare.

En doft av syrén: En doft har fastnat på en nästintill androgyn kvinna, vilket driver andra till vansinne.

Fält för nöjes skull: Nöjesfält suger in besökarna och förvandlar dem till attraktioner.

Bläcksvart: Rollpersonerna har slutat se färgen blå pga. trycksvärta. En sångfull maskin i en källare är källan.
 
Last edited:

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,343
Location
Enköping
Lucka 17 visar en boardingbiljett till gate 666.

Även om du är Kalle Anka
försök inte att planka
Varken Satan eller Gud
Bryr sig om de panka
Res bortom tid och rum
Till platser som gör dig stum
Boka dina biljett
på nätet snabbt och lätt


Go Your Own Way - Rollspelet där du gör
vad du vill som vem du vill när du vill var du vill http://www.griffindesign.org/dokument/gyow2.pdf
 

olaberg

Hero
Joined
1 Feb 2006
Messages
1,191
Location
Göteborg
Lucka 17 visar en boardingbiljett till gate 666.

Även om du är Kalle Anka
försök inte att planka
Varken Satan eller Gud
Bryr sig om de panka
Res bortom tid och rum
Till platser som gör dig stum
Boka dina biljett
på nätet snabbt och lätt


Go Your Own Way - Rollspelet där du gör
vad du vill som vem du vill när du vill var du vill http://www.griffindesign.org/dokument/gyow2.pdf
Mycket kul! Gillar att inget händer på nio år 90210. Subtilt!
 

Frippe

tackar som frågar
Joined
15 Oct 2000
Messages
233
Bakom fredagsluckan lurar nöjd,
en ruskig typ med smak för slöjd.
Slå dig ner, hämta tilltugg, hämta musten.
Läs en stund om en pirat från Jutkusten.

Jag tycker mig dessutom höra några sucka:
"Varför krånglade han till det med en trippellucka?"
Ni kan fråga samma fråga hundra gånger,
jag svarar samma sak igen och igen:
"Det blev nått skit med formateringen."


Nagrulf Skalletand
skalle_03.jpg
Nästan inga pirater är Vråkbor - rövarlivet ligger inte för det hårdföra och mestadels hederliga folket i den yttre skärgården, men Nagrulf är ett undantag. Han tvingades fly från Vråkarna i sin ungdom för tjugo år sedan, efter att ha dödat sin far, mor och sina båda syskon. Han flydde hals över huvud mot det ogästvänliga Nordpiken med familjens största skatt, den vindsnabba hukaren Vildsländan. Numera verkar han mest norrut längs Lindormsfjärden, och hans flagga - en skalle utan underkäke och en lång huggtand under högra kindbenet - har blivit en syn som injagar otyglad skräck hos kustens handlare.

Nagrulf spekuleras ha dödat sin familj i ett okontrollerat vredesutbrott, men detaljerna kring dådet är okända för alla utom honom själv. Desertörer ur hans besättning beskriver honom som en väldig, labil naturkraft, begiven på att dricka ofta och mycket, ständigt tagen av ett svårmod som gör honom bitter, ilsk och oberäknelig. Besättningen hatar och är rädda för honom, men den som en gång har seglat med Skalletand riskerar att hängas eller än värre ifall det kommer ut, så de flesta stannar och tar sina chanser med den rubbade kaptenen.

Nagrulf har tagit med sig en sed från Vråkarna in i piratlivet. Vråkarnas brist på trä har gjort ben till ett viktigt material för verktyg och skeppsstommar. Men Nagrulf tar inte ben från valar och tonfisk, utan från människor, vars ben han sedan behandlar på bästa vråkbovis. Efter två decennier är nu de flesta detaljerna på Vildsländan gjorda i människoben, även nästan alla detaljer på relingarna, på däcket och i riggen. Kaptenen spelar gärna disharmoniska musikstycken på en benflöjt av ett lårben, och ger ofta favoritmatroser små hantverksgåvor som ömhetsbevis, innan han tappar humöret och hotar dräpa dem någon timme senare. Inför att Vildsländan ska borda ett byte bär han en ansiktsmask gjord av kraniet från en av kung Garns söner.

“Jag minns när Tjocke Sydulf miste foten. Skalletand strök runt som en vankande fiskmås tills medikarien var klar. Sen kom han utspringande med Sydulfs fot som en liten trofé. Benen fick hänga och torka ut i en nätpåse i förmasten i två veckor, sen gjorde kaptenen speltärningar av dem, eftersom han ansåg att Sydulf alltid varit en turlig karl. Vi andra hade väl lite svårt att hålla med om den saken.”
- Ilon Roddare, före detta pirat, i förhör med piratjägaren Glimta Nordhoek

Nagrulfs besättning vittnar om att han bara verkar vara riktigt lugn och tillfreds när han får ägna sig åt sitt hantverk. Han kan sitta i timmar i djup koncentration och fila på benpipor och putsa på knotor, ofta till besättningens lättnad eftersom de då får några timmars respit från hans utbrott. I sin hytt har han ett helt kabinett med skelett som han funnit särskilt intressanta. De kan ha en ovanlig benstomme, vara särskilt kortväxta eller ha andra säregna drag som han gillar.

“Hiva de andra överbord, men spara den lille. Jag vill se hur han ser ut. Inuti.”
- Nagrulf Skalletand

En av Nagrulfs före detta besättningsmän har fångats in av äventyraren Glimta Nordhoek och har i utbyte mot sitt liv berättat frikostigt om livet ombord. Hon hävdar att hon har hört kaptenen prata länge med fyra skallar som alltid ligger på ett skrivbord nära kaptenens säng. Ingen Vråkbo har velat berätta några detaljer om de hemska morden för tjugo år sedan, men många spekulerar att han har sparat sin familjs skallar och talar till dem än idag, tjugo år senare.

"Det blåste kuling från Nordpiken och vi stod nära att hålla upp och vända när Skalletand försvann under däck. Just snygg kapten tänkte jag, men då kom han upp med händerna fulla av linnepåsar. 'Vråkmagi' sade han bara, och vi skulle hiva dem i lovart. De luktade precis som härsken fiskolja, men se, vågorna lugnade sig. Han må vara tokig, kaptenen. Men vilken sjöman."
- Ilon Roddare, före detta pirat, i förhör med piratjägaren Glimta Nordhoek

Cred till Erik T för bilden och texten är skriven av mig tillsammans med Mr.M.
 

Svarte Faraonen

ром и смерть
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,790
Location
Värnhem, Malmö
Vår lucka visar en glittrande skattgömma. Men är det inte en vit orm ringlad kring den?

Med lätta steg i mörka natten
Lystna tjuven söker skatten
Väktarormen han ej hör
Därför fattig snart han dör


Ormkung, ett gammalt monster från Sorgernas brunn som nu får sig en uppdatering till Eon 4.
 
Top