JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 8,650
Vad jag förstår hade Garland läst den en gång flera år tidigare, och avstod medvetet från att läsa om den eftersom han ville filma sin impression av boken snarare än dess direkta innehåll.
WRNU's bokklubb 2025
- Thread starter krank
- Start date
Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,982
Logan’s Run - William F. Nolan och George Clayton Johnson
SF-klassiker, även boken
Det här är en bok som de allra flest känner igen som filmen med samma namn. Men de skiljer sig tydligen en hel del åt, mestadels pga att filmen skulle kosta skjortan att filmatisera rakt av (min gissning).
Vi är i en dystopisk framtid, där alla dör när de blir 21 år gamla. Folk förväntas rapportera till en Sleepshop när de fyller 21, men det gör ju inte alla. De som vägrar kallas för Runners och jagas av statens dödsmördare the Sandmen, och vår huvudperson Logan 3 är en av dem.
Vi följer Logan på hans sista dag i livet, när han får en chans att följa Jessica 6 på rymmen. Hon är nämligen en runner, och Logan tänker att han kanske kan få lite extra livstid om han kan avslöja var alla runners som lyckats fly tagit vägen. Följer han Jessica hela vägen in i mål har han gjort något ingen Sandman någonsin lyckats med förr.
Parallellt med detta får vi förklaringar kring hur världen blev som den blev, hur världen förvandlades till en ungdomens diktatur, och hur allting centraliserades i den stora världsdatorn. Alltihop går i ett rasande tempo, och det är sprängfullt med galna detaljer som både bygger värld och får dig att haja till som läsare gång på gång på gång.
1967?
Det här är bra SF. Men också väldigt daterad. Inte bara vad gäller teknologin och hur de trodde datorer skulle byggas, men också i kvinnosyn. Jessica 6 är inte lika katastrofalt skriven som många andra från tiden, men boken är rätt misogyn. Och det är få kvinnor. Och de män som är med är ofta genuint fulkåta lite för ofta. Meh.
Nä, det intressanta här är det fräcka världsbygget. De onda nioåringarna i gänget Cubs, någon sorts halvvilda kannibalscouter från helvetet, är skitcoola. Bara en sån sak, ni vet. Eller det att startpunkten för världsbygget är ungdomsprotesterna på sextiotalet, som dras till sin yttersta spets. Stoppa de gamla genom att inför dödsstraff på åldrande, helt enkelt. Rätt kul idé, och något jag inte sett någon annanstans.
TLDR
Kul SF, men mer för världen än plåtten. Rekomenderas till folk som gillar äldre SF, och vet om att det är en hel del skit i kvinnosynen.
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 8,650
Märkligt hur extremt likt det här upplägget (och till och med namnet!) är Blade Runner. Är det ens en tillfällighet?
Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,982
Oj. Jag tycker inte de påminner om varandra särskilt mycket alls förutom den vaga grejen med dystopisk framtid. Väldigt annorlunda vajb på det stora hela, och inte någon cyberpunk alls i Logan's Run.
För att inte tala om att den alls inte handlar om frihet / fri vilja / konfrontera Gud.
Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,982
Percy Jackson: Striden om Olympen - Rick Riordan
Bok fem av fem. Nu kör vi.
Handling, etc
Nu är det krig. På riktigt. Tyfon, gudarnas farligaste fiende har vaknat, och det krävs varenda en av Olympens främsta för att hålla monstret på avstånd. Det gör att det bara finns Percy Jackson och halvgudarna som kan försvara Olympen när alla andra skurkar anfaller. Elaka halvgudar! Monster! Skurkar som byggts upp från bok ett! Kronos själv! Allt detta och mera, i Percy Jackson 5 - Striden om Olympen!
För att lyckas med att bokstavligt rädda världen behöver Percy göra många saker han aldrig trodde han behövde göra. Bada i floden Styx för att bli lika osårbar som Akilles, tex. Bli fängslad av de dödas kung Hades, dessutom. Mycket mer. Men vi är fem böcker in, och jag tror jag får sätta punkt där för nu är ungefär allt spåjler om jag fortsätter.
Är det fortfarande bra vid femte boken?
Jovars. Det här är inte så pjåkigt. Till och med bra. Men jag tror att Riordan inte är riktigt lika bra på att bygga persongalleriet i sidled som han behövde vara. Böckerna har hittills alla handlat om att Percy ger sig ut på en stor resa och upplever ett stort äventyr. Vart och ett av dem har haft ett litet fåtal av Percys kompisar med sig på färden. Det gör att alla biroller som här blir jätteviktiga inte riktigt har den tyngd som de borde ha. Att ha hört namnen några gånger förr gör inte så mycket när de inte hunnit få personligheter och ta plats än. Det är lite trist.
Men själva slagsmålen? Bra grejer. Riordan kan skriva action, och han kan definitivt skriva sin huvudperson vid det här laget. De inre monologerna när Percy väger sina planer mot varandra och fördelar och nackdelar hit och dit visar att han växt enormt sedan första boken och blivit en kompetent ledare. Riktigt välskrivet.
America, fuck yeah!
Däremot är det lite segt att det är så extremt mycket americana i böckerna i allmänhet, och New Yorkiana i den här. Nästan all plått utspelar sig på Manhattan, och det blir väldigt segt att man förväntas bli chockad när Riordan rabblar gatunamn och landmärken för att steg för steg visa hur när alla skurkar kommit. För oss som inte direkt kan statyerna längs med Manhattans gator är det mest gäspningar på det.
Det är som tidigare nämnts ett problem genom alla böcker, men det var lite extra just här. Inget som sänker boken, men helt klart något som gör att jag inte blir lika engagerad.
TLDR
Om du gillade den första boken är det värt att läsa hela vägen in i mål med den femte. Så det så.