WRNU:s filmklubb 2026 v42

krank

krank

Radikal anti-AI-gubbe
Joined
28 Dec 2002
Messages
38,911
Location
Rissne
Detta är WRNU's filmklubb för v42 2026 – #716 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:
  1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
  2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
  3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
  4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.
Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Code: 
[spoiler]
Ditt innehåll
[/spoiler]
 
Jag såg igår skräckkomedin Children shouldnt play with dead things ifrån 1972 även känd som revengen of the living dead,things from the dead och Zreaks.

Filmen är regisserad av Bob Clark som är känd för att ha regisserat , death dream, black christmas,a christmas story, murder by decree och porkys 2 .

Alan och dennes teatertrupp beger sig till en ö utanför Miamis kust som fungerat som kyrkogård för the criminaly insane och där skall dom ha en night of fun and games men väl på plats utör Alan en satanisk ritual som väcker alla döingar på ön till liv och nu är dom alla fucked in the a-hole.


Betyg 2,5/5 filmen färdigställdes på 14 dagar och med en budget på 50000 dollar, filmen har lyckats nå kultstatus bland skräckfans och Bob Clark planerade en remake men det blev aldrig av då hen gick i graven 2007, 2010 så uppgav gravesend pictures att en remake skulle börja filmas 2011 men det blev heller aldrig av.
 
Den 18:e december, alltså vecka 51, har Avengers: Doomsday premiär. Nu är det vecka 42, så räknar man med denna vecka så är det 10 jämna veckor dit. Om jag räknar rätt på Wikipedia så finns det 6+6+11+7+6+2 = 38 filmer ute redan. Alltså vore det en jättedum idé att föresätt sig att se om alla 38 filmer innan Doomsday. Framför allt om man redan har flera projekt på gång som äter en massa tid och ork.

…

Så anyway, jag har sett om The Incredible Hulk med Edward Norton. Wikipediasidan säger att detta är den andra filmen i MCU men jag betraktar den som den första – det känns rätt mycket som att när den här filmen gjordes så var det ingen som tänkte "universum". Det görs en massa blinkningar till ett bredare universum (serum som är gjorda av Dr. Reinstein vilket är ett av Erskines alias, SHIELD-databaser) men det mesta sånt har ju mjuk-retconnats sen dess. Någon variant av det som händer i den här filmen, har hänt i MCU också, men det är absolut inte en in-continuity-film. Och det är helt okej!

Men det är också kul att senare filmer och TV-serier plockat upp grejer från den här gamla filmen; först Blonsky i Shang-Chi och She-Hulk och mer nyligen tog de ju tillbaka Samuel "Leader" Sterns i senaste Captain America.

Jag har skrivit om den här filmen tidigare – 2014, 2015, 2018.

Det är fortfarande en bra Hulkfilm. Castingen är riktigt bra – jag har hört att Norton inte fick/ville fortsätta för att han ville ha en grad av kreativ input som inte funkade så bra i ett cinematiskt universum där allt måste kontrolleras av central auktoritet. Men här får han vara med, och gör ett bra jobb. Han gör mesige-men-vältränade Banner väldigt bra, och har schysst kemi med Liv Tyler som i sin tur är en väldigt bra Betty Ross. Den som är mest klippt och skuren för sin roll är dock John Hurt som Thunderbolt Ross. Vissa superhjältefilms-castings har verkligen varit så klockrena att det är svårt att tänka sig andra skådisar ta över – ingen vill se någon annan än JK Simmons göra JJ Jameson, till exempel. Det är svårt att se andra än Patrick Stewart göra Professor X och Marvel lär väl försöka få Hugh Jackman att göra Wolverine tills han är 90. Och Hurt som Ross är precis på den nivån av oersättligt bra, tycker jag.

Specialeffekterna… är från 2008 och 2008 kunde man inte göra jättebra organiska saker, och den här filmen är nästan bara organiska saker. Men det… funkar.

Men jag måste tyvärr säga att jag inte gillar Hulken som karaktär. Det är helt enkelt en karaktär som inte alls funkar för mig. Och jag tror att det absolut delvis beror på hur illa jag tycker om starka känslor och så, men här är en tanke jag inte riktigt kan släppa när jag ser den här filmen:

Bruce Banner är en helt vanlig snäll kille, va. Men ibland blir han bara så arg. Han blir så stressad, och så håller folk på och jagar honom om saker och det är faktiskt inte hans fel att han blir så arg. En gång när han blev sådär riktigt arg så blev hans tjej skadad. Han är ångerfull och så, och hon förlåter honom. För det är faktiskt inte hans fel. Hon älskar honom fortfarande…

Ser ni vart jag är på väg med det här? In-universe är det såklart sant att Hulken är en bokstavlig övernaturlig monstervarelse som Banner har begränsad kontroll över. Men som symbol för män med humörproblem som blir våldsamma… Alltså, storyn känns ibland lite som en ursäkt för den sortens män. Typ.

Och det är ju såklart bra att Banner då drar sig undan och försöker jobba på sina rage issues. Men i slutänden i den här filmen visar det ju sig att vissa problem kan man inte lösa genom att vara snäll eller smart eller arbeta tillsammans. Ibland behöver helt enkelt en snubbe bli jättearg och slå en annan man på munnen tills han blir tyst. Så det är egentligen inte alls nödvändigt att göra sig av med ilskan och våldsamheten, man behöver bara tygla dem…

Alltså jag fattar att jag drar det lite långt. Men det är en tanke som inte riktigt ville släppa. Bruce Banner, kvinnomisshandlare. Och det blir inte bättre av att Betty Ross är så otroligt förlåtande och snäll mot honom.


Men okej. Ja. Bra film. Bra Hulken-film. Jag fattar varför man kollade på den här och på Iron Man och tänkte "hm, jo, vi borde nog faktiskt göra fler såna här".

BETYG: 4/5
 
Last edited:
Jag såg i går skräckfilmen/greeksplotationfilmen land of the minatour även känd som the devils men ifrån 1976.

Filmen är regisserad av Kostas Karagiannis och skriven av Arthur Rowe och för filmmusiken står Brian Eno och i huvurollerna ser vi Donald Pleasence och Peter Cushing.

En hednisk/satanisk kult i Grekland ledda av greve Corofax (Peter Cushing) kidnappar turister som besöker nått historiskt landmärke och offrar dessa till djävulen som antagit formen av en bronsminotaur.

Father Roche (Donald Pleasence) och privatsnoken Milo Kaye och en av dom försvunna turisternas flickvän Laurie ger sig sjutton på att dom skall ta reda på vad för fuffens som pågar i grannskapet.



Betyg 2/5 detta var nog inte något av det bättre jag sett när det kommer till skräckfilm, filmen lider av ett rörigt och spretigt manus,långsamt tempo vilket inte alltid behöver vara dåligt om det rör sig om en långsam build up till ett spännande klimax men filmen lider också av brist på spänning och dess igentliga enda saving grace är Pleasence och Cushing.

I usa heter filmen land of the minotaur och fick en runtime på 86 minuter medans filmen i europa heter the devils men och fick en runtime på 94 minuter
 
Det här fortsätter vara en dålig idé, men jag har sett Iron Man.

Jag såg den på bio, sen såg jag den 2013, 2014 och 2018.

Det är fortfarande en otroligt bra film. Det kommer att vara väldigt svårt för någon annan skådis att göra en riktigt bra Tony Stark; Downey Jr är så himla bra i rollen. Jeff Bridges är askul som skurk. Specialeffekterna är ju från samma år som hulken, men eftersom 2008 var mycket bättre på att 3d-rendera mekanik än organiska saker så har den här filmens effekter åldrats mycket mer värdigt. Filmen håller också ett jädra tempo.

Så jag tänker inte säga att det här är en dålig film.

Men… precis som med Hulk får jag en liten tanke som inte riktigt vill släppa taget.

Jag undrar hur mycket samhällsskada den här filmen gjort? Jag menar, utan den här filmen – hade Elon Musk haft såhär många fans? Fanns det en lika romantisk bild av "miljardärs-techgenier" innan? Jag har ett minne av att det åtminstone minskat lite men fick ett uppsving i och med den här filmen. Och jag har sett många beskriva Musk som en "Tony Stark fast på riktigt".

För den här filmens budskap, vad är det egentligen? Problemet är inte det amerikanska krigsmaskineriet, utan att ibland får onda araber tillgång till vapen som bara amerikanska krigsmaskinen borde få ha. Och det som orsakar det problemet är inte kapitalismen, utan onda, elaka miljardärer som inte kommer på egna idéer utan bara stjäl andras.

Och lösningen på det här är inte politisk reform, utan att en Ayn Randsk techbro-miljardär med taskig attityd och sunkiga transfoba skämt, som lyssnar på hårdrock och kläcker oneliners medan han uppfinner nya mirakelteknologier, tar saken i egna händer. Det enda som kan stoppa en bad guy with a suit är en good guy with a suit. Stora komplexa samhällsproblem reduceras till problem hos enskilda individer och allt kan lösas av enskilda goda individer som tar till vapen och dödar de enskilda onda individerna.

Så, det är filmens världsbild; det den ser som sant.

Men ja, det är ju en bra film. Som film.

Och jag skulle absolut kunna se om den i morgon. Den är lätt-tittad. Första delen är dessutom bland de snyggaste och mest effektiva introduktionerna till en karaktär och en film någonsin. Absolut masterclass.

BETYG: 5/5

Also: det är verkligen inte speciellt hårdrock med miljardärer. Alltså jag vet att det finns rika rockmusiker, men för mig känns det mest som ett sånt jäkla poserande.
 
Last edited:
Until Dawn
2025

Enligt Jane McGonigal misslyckas spelare i snitt 80% av gångerna. Until Dawn gjorde detta till en spelmekanik. Denna film är satt i samma värld som datorspelet och påminner mycket om Silent Hill och Cabin in the Woods. Ett gäng snygga misfits letar efter en försvunnen syster och kommer till en stuga som dom inte kan undkomma. Mycket gore, mycket svärta på skärmen. Karaktärerna etableras inte direkt på ett engagerande sätt så jag känner inte så mycket för dom, ens hejar på dom, och jag vet att dom kommer att komma undan. Det finns ett uns av filosofi i filmen, lyft av den svenska regissören bakom Shazam, men som allt annat är detta bara en skymt av smakbit. En rolig grej är att i eftertexterna glider kameran förbi Wanted-postrar och det är dom riktiga personerna bakom namnen som visas på skärmen. Klipparen av filmen är exempelvis bilden på henne som barn. Jag vet att spelet är älskat (RIP Hayden Panettiere), mycket antagligen för att det visar flera nivåer av personerna, men denna smakbitsfilm funkar bara om man vill slökolla på något.

BETYG: 3/5
 
Ivan Vanko built this in a man-cave, with a box of scraps!

När jag nu såg om Iron Man 2 så var jag himla frestad att ta fel på alla namn bara för att göra en grej av det. Kalla Mickey Rourke för Mickey Rooney och så. Men jag skippar det. Att berätta om skämtet är nästan lika roligt som om jag faktiskt gjort det, tänker jag.

Jag har skrivit om den här filmen 2013, 2014, 2015 och 2018.

Det här är en helt OK film. Den är snygg, med bra skådespeleri. Det är kul att se Kate Mara i en biroll; Mickey Rourke gör Whiplash väldigt bra, osv. Storyn är ändå helt OK, och den rör sig framåt i ett schysst tempo. Det är också rätt snyggt och känns "naturligt" när de väver in element av det framväxande MCU:et.

Men… ja, det verkar som att temat den här vändan av Marveltittande är "bra film, men vedervärdig världsbild/budskap".

I den här filmen är till och med Elon Musk med personligen. Herregud, så pinsamt. Och Tony… är verkligen genomgående osympatisk. I hela filmen. Jag fattar att det delvis är "tänkt så", men det hindrar inte att han egentligen inte är så mycket värre än i film 1.

Även i den här filmen ställs "god och fin och bra miljardär" mot "dålig miljardär". Precis som i förra filmen är det som gör den dåliga miljardären dålig, att han inte egentligen har så många egna (fungerande) idéer utan måste snylta på andras. Den här gången har han heller inte Obediah Stanes karisma. Justin Hammer är Tony Stark. Det som skiljer dem är karisma, förmåga till komisk timing, och till viss del ingenjörsmässig kompetens. Hammer är inte helt inkompetent, han är bara inte riktigt lika mycket av ett geni som Tony är. Så till skillnad från Tony kommer han inte undan på samma sätt – han upplevs som pinsam, medan Tony ändå upplevs som (eller ska föreställa) sympatisk, lite tuff, lite rolig.

(I filmen sägs det att "ingen kan bygga såna här dräkter nu". Byggde inte Stanes gäng just en sån här dräkt i förra filmen? Det var väl bara kraftkällan som saknades?)

Jag kan heller inte låta bli att fundera på om det verkligen vara så himla smart att deportera Vanko till Ryssland. "Hey, vi har den här geni-smarte med-uppfinnaren till den här balla teknologin, låt oss ge honom till Soviet mitt under kalla kriget". Ooooookej. Hade det inte funnits ett bättre sätt? Jag vet inte, betala honom mer pengar eller nåt?

Och om Tony brytt sig det minsta lilla, så hade han kanske åtminstone försökt hitta en rimlig lösning med sonen Vanko. Istället för att bara lämna honom till hans öde.

Men ja, det är såklart fortfarande så att de enda som kan vara betrodda med sån hör teknologi är enskilda egocentriska, sexistiska, transfoba miljardärs-äckel samt det amerikanska krigsmaskineriet. Och alla som antyder att det kanske skulle kunna vara annorlunda, att teknologi kanske borde användas för att komma alla till gagn och att det kanske inte är rimligt att förvänta sig att en (eller två) enskilda Hjältar ska lösa allting, är mesiga, dryga små män som bara ska hålla käften (och senare visar sig jobba åt Hydra).

Nej, jag fortsätter fundera på vilken samhällsskada Iron Man-filmerna gjort genom att underblåsa Ayn Rand-narrativ, Elon Musks personliga varumärke, och över huvud taget idén att miljardärer också är människor som på riktigt bryr sig om saker.


Men, kul film.

BETYG: 4−/5
 
Om jag hinner se Thor, Captain America och Avengers i helgen så kommer jag att ha tagit mig igenom hela fas 1 på en vecka.

Och det placerar mig ahead of the curve. Så länge jag ser Thor så håller jag jämna steg – jag behöver som sagt se 3.8 Marvelfilmer i veckan om jag ska vara klar innan Doomsday.
 
Här ser vi om MCU, och i och med Deadpool & Wolverine så ingår ju de gamla Fantastiska Fyran-filmerna. Så vi har sett Fantastic Four (2005).
(First Steps skrev jag om 2025.)

Det blev lite av en accepterad sanning efterhand att det inte riktigt gjorts nån bra FF-film, men fasen om inte den första är riktigt kul. Evans och Chiklis är ju perfekt castade, och storyn... ja den är väl standard superhjältefilm för sin tid men funkar. En fyra på krankskalan blir det ändå.
 
Last edited:
You must log in or register to reply here.
Back
Top