WRNU:s filmklubb 2026 v42

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v42 2026 – #716 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

[spoiler]
Ditt innehåll
[/spoiler]

 

[Hundenilunden82]

Jag såg igår skräckkomedin Children shouldnt play with dead things ifrån 1972 även känd som revengen of the living dead,things from the dead och Zreaks.

Filmen är regisserad av Bob Clark som är känd för att ha regisserat , death dream, black christmas,a christmas story, murder by decree och porkys 2 .

Alan och dennes teatertrupp beger sig till en ö utanför Miamis kust som fungerat som kyrkogård för the criminaly insane och där skall dom ha en night of fun and games men väl på plats utör Alan en satanisk ritual som väcker alla döingar på ön till liv och nu är dom alla fucked in the a-hole.


Betyg 2,5/5 filmen färdigställdes på 14 dagar och med en budget på 50000 dollar, filmen har lyckats nå kultstatus bland skräckfans och Bob Clark planerade en remake men det blev aldrig av då hen gick i graven 2007, 2010 så uppgav gravesend pictures att en remake skulle börja filmas 2011 men det blev heller aldrig av.

 

[krank]

Den 18:e december, alltså vecka 51, har Avengers: Doomsday premiär. Nu är det vecka 42, så räknar man med denna vecka så är det 10 jämna veckor dit. Om jag räknar rätt på Wikipedia så finns det 6+6+11+7+6+2 = 38 filmer ute redan. Alltså vore det en jättedum idé att föresätt sig att se om alla 38 filmer innan Doomsday. Framför allt om man redan har flera projekt på gång som äter en massa tid och ork.

…

Så anyway, jag har sett om The Incredible Hulk med Edward Norton. Wikipediasidan säger att detta är den andra filmen i MCU men jag betraktar den som den första – det känns rätt mycket som att när den här filmen gjordes så var det ingen som tänkte "universum". Det görs en massa blinkningar till ett bredare universum (serum som är gjorda av Dr. Reinstein vilket är ett av Erskines alias, SHIELD-databaser) men det mesta sånt har ju mjuk-retconnats sen dess. Någon variant av det som händer i den här filmen, har hänt i MCU också, men det är absolut inte en in-continuity-film. Och det är helt okej!

Men det är också kul att senare filmer och TV-serier plockat upp grejer från den här gamla filmen; först Blonsky i Shang-Chi och She-Hulk och mer nyligen tog de ju tillbaka Samuel "Leader" Sterns i senaste Captain America.

Jag har skrivit om den här filmen tidigare – 2014, 2015, 2018.

Det är fortfarande en bra Hulkfilm. Castingen är riktigt bra – jag har hört att Norton inte fick/ville fortsätta för att han ville ha en grad av kreativ input som inte funkade så bra i ett cinematiskt universum där allt måste kontrolleras av central auktoritet. Men här får han vara med, och gör ett bra jobb. Han gör mesige-men-vältränade Banner väldigt bra, och har schysst kemi med Liv Tyler som i sin tur är en väldigt bra Betty Ross. Den som är mest klippt och skuren för sin roll är dock John Hurt som Thunderbolt Ross. Vissa superhjältefilms-castings har verkligen varit så klockrena att det är svårt att tänka sig andra skådisar ta över – ingen vill se någon annan än JK Simmons göra JJ Jameson, till exempel. Det är svårt att se andra än Patrick Stewart göra Professor X och Marvel lär väl försöka få Hugh Jackman att göra Wolverine tills han är 90. Och Hurt som Ross är precis på den nivån av oersättligt bra, tycker jag.

Specialeffekterna… är från 2008 och 2008 kunde man inte göra jättebra organiska saker, och den här filmen är nästan bara organiska saker. Men det… funkar.

Men jag måste tyvärr säga att jag inte gillar Hulken som karaktär. Det är helt enkelt en karaktär som inte alls funkar för mig. Och jag tror att det absolut delvis beror på hur illa jag tycker om starka känslor och så, men här är en tanke jag inte riktigt kan släppa när jag ser den här filmen:

Bruce Banner är en helt vanlig snäll kille, va. Men ibland blir han bara så arg. Han blir så stressad, och så håller folk på och jagar honom om saker och det är faktiskt inte hans fel att han blir så arg. En gång när han blev sådär riktigt arg så blev hans tjej skadad. Han är ångerfull och så, och hon förlåter honom. För det är faktiskt inte hans fel. Hon älskar honom fortfarande…

Ser ni vart jag är på väg med det här? In-universe är det såklart sant att Hulken är en bokstavlig övernaturlig monstervarelse som Banner har begränsad kontroll över. Men som symbol för män med humörproblem som blir våldsamma… Alltså, storyn känns ibland lite som en ursäkt för den sortens män. Typ.

Och det är ju såklart bra att Banner då drar sig undan och försöker jobba på sina rage issues. Men i slutänden i den här filmen visar det ju sig att vissa problem kan man inte lösa genom att vara snäll eller smart eller arbeta tillsammans. Ibland behöver helt enkelt en snubbe bli jättearg och slå en annan man på munnen tills han blir tyst. Så det är egentligen inte alls nödvändigt att göra sig av med ilskan och våldsamheten, man behöver bara tygla dem…

Alltså jag fattar att jag drar det lite långt. Men det är en tanke som inte riktigt ville släppa. Bruce Banner, kvinnomisshandlare. Och det blir inte bättre av att Betty Ross är så otroligt förlåtande och snäll mot honom.


Men okej. Ja. Bra film. Bra Hulken-film. Jag fattar varför man kollade på den här och på Iron Man och tänkte "hm, jo, vi borde nog faktiskt göra fler såna här".

BETYG: 4/5

 

[Hundenilunden82]

Jag såg i går skräckfilmen/greeksplotationfilmen land of the minatour även känd som the devils men ifrån 1976.

Filmen är regisserad av Kostas Karagiannis och skriven av Arthur Rowe och för filmmusiken står Brian Eno och i huvurollerna ser vi Donald Pleasence och Peter Cushing.

En hednisk/satanisk kult i Grekland ledda av greve Corofax (Peter Cushing) kidnappar turister som besöker nått historiskt landmärke och offrar dessa till djävulen som antagit formen av en bronsminotaur.

Father Roche (Donald Pleasence) och privatsnoken Milo Kaye och en av dom försvunna turisternas flickvän Laurie ger sig sjutton på att dom skall ta reda på vad för fuffens som pågar i grannskapet.



Betyg 2/5 detta var nog inte något av det bättre jag sett när det kommer till skräckfilm, filmen lider av ett rörigt och spretigt manus,långsamt tempo vilket inte alltid behöver vara dåligt om det rör sig om en långsam build up till ett spännande klimax men filmen lider också av brist på spänning och dess igentliga enda saving grace är Pleasence och Cushing.

I usa heter filmen land of the minotaur och fick en runtime på 86 minuter medans filmen i europa heter the devils men och fick en runtime på 94 minuter

 

[Bolongo]

Liz Hurley

Liv Tyler, menar du.

 

[krank]

Liv Tyler, menar du.

Ja, det gör jag. Pinsamt misstag!

 

[krank]

Det här fortsätter vara en dålig idé, men jag har sett Iron Man.

Jag såg den på bio, sen såg jag den 2013, 2014 och 2018.

Det är fortfarande en otroligt bra film. Det kommer att vara väldigt svårt för någon annan skådis att göra en riktigt bra Tony Stark; Downey Jr är så himla bra i rollen. Jeff Bridges är askul som skurk. Specialeffekterna är ju från samma år som hulken, men eftersom 2008 var mycket bättre på att 3d-rendera mekanik än organiska saker så har den här filmens effekter åldrats mycket mer värdigt. Filmen håller också ett jädra tempo.

Så jag tänker inte säga att det här är en dålig film.

Men… precis som med Hulk får jag en liten tanke som inte riktigt vill släppa taget.

Jag undrar hur mycket samhällsskada den här filmen gjort? Jag menar, utan den här filmen – hade Elon Musk haft såhär många fans? Fanns det en lika romantisk bild av "miljardärs-techgenier" innan? Jag har ett minne av att det åtminstone minskat lite men fick ett uppsving i och med den här filmen. Och jag har sett många beskriva Musk som en "Tony Stark fast på riktigt".

För den här filmens budskap, vad är det egentligen? Problemet är inte det amerikanska krigsmaskineriet, utan att ibland får onda araber tillgång till vapen som bara amerikanska krigsmaskinen borde få ha. Och det som orsakar det problemet är inte kapitalismen, utan onda, elaka miljardärer som inte kommer på egna idéer utan bara stjäl andras.

Och lösningen på det här är inte politisk reform, utan att en Ayn Randsk techbro-miljardär med taskig attityd och sunkiga transfoba skämt, som lyssnar på hårdrock och kläcker oneliners medan han uppfinner nya mirakelteknologier, tar saken i egna händer. Det enda som kan stoppa en bad guy with a suit är en good guy with a suit. Stora komplexa samhällsproblem reduceras till problem hos enskilda individer och allt kan lösas av enskilda goda individer som tar till vapen och dödar de enskilda onda individerna.

Så, det är filmens världsbild; det den ser som sant.

Men ja, det är ju en bra film. Som film.

Och jag skulle absolut kunna se om den i morgon. Den är lättittad. Första delen är dessutom bland de snyggaste och mest effektiva introduktionerna till en karaktär och en film någonsin. Absolut masterclass.

BETYG: 5/5

Also: det är verkligen inte speciellt hårdrock med miljardärer. Alltså jag vet att det finns rika rockmusiker, men för mig känns det mest som ett sånt jäkla poserande.