WRNU:s filmklubb 2026 v36

krank

krank

Radikal anti-AI-gubbe
Joined
28 Dec 2002
Messages
38,804
Location
Rissne
Detta är WRNU's filmklubb för v36 2026 – #710 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:
  1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
  2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
  3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
  4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.
Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Code: 
[spoiler]
Ditt innehåll
[/spoiler]
 
Då Dolly nyligen har lämnat oss så är det väl inte mer än rätt att se något hon medverkat i och valet föll på musikalkomedifilmen det bästa lilla horhuset i Texas ifrån 1982.

Filmen bygger på en musikal av Larry.L.King,Peter Masterson och Caroll Hall ifrån 1978 och är regisserad av Colin Higgins som var med och skrev manus till och producerade Harold&Maude ifrån 1971.

Bland skådisar som medverkar i filmen ser vi utöver Dolly även Burt Reynolds,Dom Deluise,Charles Durning och Jim Nabors.

Filmen handlar om en bordellmamma Mona Stangley (Dolly Parton) och hennes älskare Sheriffen Ed Earl Dodd (Burt Reynolds) som kämpar för att horhuset the chicken ranch inte skall behöva slå igen när moralens väktare Melvin.P.Thorpe (Dom Deluise) gett sig fan på att horhuset skall rivas.

Betyg 2,5/5 En genrell konsensus bland fans är att detta är en färgstark energifylld komedifilm fylld med humor och värme och som inte tar sig själv på för stort allvar medans Roger Ebert gav filmen 2/5 och tyckte utförandet var allt för sterilt och att filmems könspolitiska budskap kändes utdaterat samt att filmen saknade narrativt djup och dess livlina var kemin mellan Dolly och Burt Reynolds.


Filmen fick naturligtvis enligt rule 34 of the internet (if it exists there is a pornoversion off it) en porrversion
 
Jag såg under gårdagen chinese Hercules ifrån 1973.

Filmen följer en fd fighter (Chan Wai-Man) med ett våldsamt förflutet som tar jobb som hamnarbetare i en liten by och svär att aldrig slåss igen fram tills en gangsterliga som använder hamnen för sin drogsmugglingsverksamhet ställer till problem för byns invånare.

Betyg 2,5-3/5 en mid tier kung fu film som har allt det där som man förväntar sig av en kung fu film ifrån den här eran , dålig klippning, horribel dubbning ,skrattretande ljudeffekter, överdrivet skådespelande ,generisk plotline som man sett 1000 ggr förut.

Filmen höjs ifrån 2,5 till 3 i betyg då den har Bolo Yeung som filmens bad guy- chinese Hercules även om han inte får så mycket screen time förrens den sists tredjedelen av filmen och Hercules i titeln har noll och ingenting med Hercules så som vi känner hen att göra utan syftar snarare på Bolos imponerande fysik.

Jackie Chan skall även vara med i nån småroll som gatubuse men jag lyckades inte upptäcka honom


Filmen ses av fans av chopsocky cinema som en viktig del av hong kong kung fu films historiken och prisas för Bolo Yeungs imponerande fysik och att man här får se Jackie Chan i en tidig roll.

Filmen gick även under titlar som freedom strikes a blow , duell of the harbor , kid on the pier
 
Last edited:
Jag har under gårdagen sett den sydkoreanska crime/thrillern en mördares memoarer ifrån 2017.

Filmen är regisserad av Won Shin-yun och i filmens huvudroll ser vi Sul Kyung-gu.

Beyung-su (Sul Kyung-gu) är en fd seriemördare som befinner sig i ett tidigt stadium av alzheimers och som numera jobbar som veterinär och försöker leva ett lugnt stilla liv med den enda person som hen älskar som är hens dotter Eun-hee (spelad av Kim Seol-hyun) som befinner sig i en relation med en toxisk och våldsam man (spelad av Kim Nam-gil) och när en mordvåg drabbar ett närliggande område misstänker Beyung-su att det är Eun-hee's pojkvän som är mördaren och nu måste Beyung-su inleda en kamp mot sitt sviktande minne för att kunna skydda Eun-hee

Betyg: 4/5 ... Detta är en film som förlitar sig på psykologisk skräck och torr mörk humor framför balla actionscener och att ha Beyung-su som någon form av berättarröst skapar en spännande osäkerthet där man som tittare inte vet vad som är verklighet och vad som är illusioner skapade av hens alzheimer och man sitter hela tiden och gissar vad som är verklighet eller ej.

Sul Kyung-gu fick stående ovationer för sitt skådespel och hur hen lyckades göra ett monster sympatiskt och hur hen helt sömlöst lyckades skifta mellan bestialisk mördare och kärleksfull fader

Där filmen mött kritik är att den förlitar sig för mycket på melodrama och utdragna konfrontationsscener.

Slutsats väl värd 2 timmars investering av min tid.
 
Såg The Mandalorian and Grogu. Jag tycker rätt bra om den första säsongen av Mandalorian, så denna var en djup besvikelse. Det är så många konstiga val som jag har svårt att se att någon vill ha - en god och krallig hutt, en trött gladiatorhistoria, osv osv. Däremot fick jag se en rostig och badass battledroid från The Trade Federation, så helt utan förtjänster var inte filmen. Älskar battledroids.

2/5
 
Jag såg också om filmen The Void häromdan, som jag tycker är den film som bäst fångar det det lovecraftska. Jag gjorde rentav en referens till den i Kaskelot:

1000002448.jpg

Otrolig indiefilm med fantastiska praktiska effekter. 5/5!
 
Jag såg under gårdagen Bogard ifrån 1975,filmen blev även känd som black fist och the black street fighter.

Filmen är en martial arts/blaxplotationfilm där vi får följa afroamerikanen Leroy Fisk som vill gå legit och starta en affärsverksamhet och därför måste hen delta i illegala fighter för att vinna pengar.

Leroy råkar på sin väg på både brutala gangsters och korrupta poliser som ställer till ett helvete för Leroy och det hela förvandlas till en revenge story.

Betyg 2/5. En obskyr blaxplotationrulle med det förvirrande namnet Bogard(ingen i filmen heter Bogard) och med dåliga klumpiga fightscener och ojämn kvalitet på skådespelandet.

Filmen är förövrigt en ren ripp-off av Sonny Chibas the street fighter
 
Jag har sett om Fifth Element igen, den här gången på 4K-bluray.

Tydligen var det fyra år sedan sist.

Det är fortfarande en bra film. Fantastisk set design, bra skådisar som gör ett bra jobb – Chris Tucker gör ett bra jobb med Ruby Rhod och so vanligt lyckas Bruce Willis förvåna mig – vid det här laget borde jag vara van vid att han faktiskt är en riktig skådis och inte något action-kötthuvud (jag såg ju honom i 12 Monkeys så sent som förra veckan). Men hur han säljer in när Korben Dallas är nykär och ligger och tänker på Leeloo… Det finns en massa problematiskt med den plot point:en men just känslan säljer han in.

Och det är ju genomgående för filmen. Allting säljs in bra, allt är tekniskt väldigt välgenomfört. Smink, dockor, riktiga fysiska modeller, CGI som åldrats väldigt bra. 90-talet producerade en himla massa bra film, och vi som gillar scifi fick också några riktiga bangers. Men… det finns grejer i manuset/plotten som åldras som mjölk. Det här med att Ruby Rhod har en… "intressant" syn på det här med samtycke till exempel – flygvärdinnan han utför oralsex på säger nej flera gånger och det är uppenbart att han missbrukar maktojämlikheten och sitt kändisskap för att "övertyga" henne.

Och en massa andra småsaker. Den "fula" militärkvinnan som Dallas inte vill åka på uppdrag med till exempel. Det här med att typ alla aktiva karaktärer är män, överhuvudtaget.

Men ja. Tekniskt väldigt välgjord, på typ alla fronter. Fantastiskt soundtrack. Roligt, plottrigt världsbygge helt enligt Yngwieprincipen (MORE IS MORE).

BETYG: 5−/5
 
Om själva bluray-releasen: Dels får den klart minus för att den helt saknar extramaterial. I den förra versionen (som jag också har, och nu alltså får behålla vid sidan av denna) så finns ju den vanliga samlingen bakom-kulissernamaterial och intervjuer och sånt. Här finns… ingenting.

Och 4K-releasen verkar ha en bugg: Vad man valt i menyn ges ingen färg, så det är helt omöjligt att navigera. Eller, man får gissa sig fram, eller bara räkna antal knapptryck.

Bra bildkvalitet och Dolby Vision-HDR och grejer. Så när filmen väl är igång är det nemas problmas. Men själva skivan, som release? Inte imponerad.
 
Jag brukar namnge Femte elementet som en så kallad favoritfilm, men har inte sett den på... 20 år? Misstänker att det finns delar som åldrats sådär och vågar knappt se om den.

Men det finns scener och detaljer som jag tänker på jätteofta. En sån grej som att cigaretterna har ett jättelångt filter - otroligt. Världsbygget är verkligen jättekul!
 
verlandes. said:
Men det finns scener och detaljer som jag tänker på jätteofta.
Click to expand...
Det finns också repliker som blivit en del av mitt vardagsvokabulär; om inte i saker jag säger så 100% saker jag tänker.

Som Ruby Rhods "Bzzzzzz!"-viftande mot irriterande människor han vill få bort ur din åsyn, och "Supergreen!"

Och Zorgs "I am very disAPPOINTED!!!"

disappointed-upset.gif
 
krank said:
Det finns också repliker som blivit en del av mitt vardagsvokabulär; om inte i saker jag säger så 100% saker jag tänker.

Som Ruby Rhods "Bzzzzzz!"-viftande mot irriterande människor han vill få bort ur din åsyn, och "Supergreen!"

Och Zorgs "I am very disAPPOINTED!!!"

disappointed-upset.gif
Click to expand...
Jag säger rätt ofta "Aziz, light!!" när jag vill att nån tänder lampan!
 
Zorg var länge en av mina favoritskurkar och är nog det lite fortfarande. Visst, han gör inte så mycket egentligen, men man måste ju älska att se Gary Oldman tugga sceneriet 😊
 
Jag fortsätter den här grejen från förra helgen med att se fler än en film – i samband med att Peter Cullens bortgång utannonserades så bstämde jag mig för att slå till på en fet Transformers-box med alla filmerna i 4K, och nu har jag sett om Transformers (2007).

Det här är en film som är otroligt ojämn. Jag hör verkligen inte till de Transformers-fans som rynkar på näsan över "bayformers"; tvärtom tycker jag rätt bra om framför allt det estetiska i de här filmerna. Jag gillar hur robotarna ser ut – tydligt mekaniska, inte alltid humanoida. Jag har heller inga problem att hålla rätt på vem som slåss mot vem eller vad som händer i actionscenerna; eller åtminstone inte mer problem än jag har i vilken amerikanskt snabbklippt actionscen som helst. Här är ju robotarna också ganska lättidentifierade – de har olika färger och väldigt tydliga silhuetter. I jämförelse är ju människor väldigt lika varandra.

Effekterna har också åldrats väldigt, väldigt bra. Den här filmen fyller 20 nästa år, men jag ser liksom inget riktigt att anmärka på.

Skådespeleriet… Well, det är ju proffs. Shia LeBeouf, Josh Duhamel, Jon Voight, John Turturro, Julie Whit, Mega Fox… och typ Peter Jacobson i mini-roll som gymnasielärare, och en hel del andra halvkända smånamn i sidoroller. Alla gör ett bra jobb, givet materialet.

Materialet, ja… Den här filmens manus funkar till… jag vill säga 85%. Introscenen där Blackout anfaller militärbasen är top notch och ja får gåshud, och när filmen är bra är den riktigt bra. När Bay håller sig allvarlig funkar det överlag. Det är när filmen försöker vara rolig som det… inte går så bra. Det är framför allt två tillfällen där allas intelligensnivå sjunker till sitcomnivåer:
  • När autobots ska gömma sig i fem jävla minuter medans Sam letar glasögon. De klampar runt och klantar sig och beter sig som småbarn.
  • När de mot slutet bestämmer sig för att "gömma kuben" i en… jättebefolkad stad. När de vet att de har mördarrobotar på ingående. Så jävla, jävla dumt.
När filmen först kom störde jag mig mycket på Sam. Och det är sant att han är en skitjobbig, spattig karaktär som inte tillför något. Det är också sant att Mikaela är mer kompetent, mer handlingskraftig och överlag en mer sympatisk karaktär. Men nuförtiden ser jag det lite annorlunda – sam är huvudpersonen för att det här är storyn om en gymnasiekille (med odiagnosticerad grav ADHD, skulle jag gissa) som verkligen inte har räknat ut hur hans liv ska funka. han är inte handlingskraftig eller kompetent. Han är spattig och osäker och pladdrar och självsaboterar. Men filmen handlar om att han kanske börjar hitta något vettigt i sig, som kan låta honom växa. Så han behöver inte vara kompetent eller ens sympatisk här.

Han är såklart fortfarande pinsam, men jag överlever.

(Mamma Witwicky är, precis som i kommande filmer, asrolig och bäst.)

Hur som helst, det här är en helt OK film om man har lite överseende med att Bay har tråkig humor.

BETYG: 4−/5
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top