WRNU:s filmklubb 2026 v12

Jag såg Blackhat (2015)

Hunken Chris Hemsworth är datanörd och blir indragen i jakten på en skurkhacker, en så kallad "Black hat".

Det är thriller och action om vart annat. Alla ingredienser för en bra film, men jag blir aldrig riktigt involverad i handlingen. Jag bryr mig helt enkelt inte om hur det går.

Efter en timme kommer jag på mig själv med att sitta och surfa i telefonen i stället och stänger av.

En stjärna.

Fotnot: den var inte helt olik Bourne-filmerna i känsla, kanske kan vara värd att leta upp om du är en riktig Bournentusiast.
 
Last edited:
Har sett Wallace & Gromit: Vengeance Most Fowl med döttrarna (13 och 8).

7.5 på imdb. Det var mer än jag trodde. Storasyster drog innan halvvägs, och lillasyster sa (sekunden efter det var slut) "det här var inte så roligt pappa".

Plotten rätt förutsägbar, enbart den vuxne hade nostalgiaspekt att falla tillbaka på och de fåtal skratt vi hade var för utspridda.

Bonden från fåret Shaun hade en kort cameo och då sken minstingen upp. Så vi borde nog sett ett par avsnitt av det istället.

Svag 2 av 5.
 
Jag har varit och sett Project Hail Mary. Det är en film som bygger på boken med samma namn. Det var en bok jag gillade men som i grunden inte riktigt var lika bra som The Martian (men mycket bättre än Artemis). Och där man som språklärare fick stänga av hjärnan för sådär funkar inte språk.

Men ja, okej. Det här var en helt duglig film, ändå. Lite lång. Jag hade inte tänkt mig riktigt såhär mycket liksom… fysisk slapstickhumor. Huvudpersonen spelas av Ryan Gosling, och det ät ändå rätt kul att se honom göra fysisk dratta-på-ändankomik. Det är lite som när vi fick se Rbert Pattison vara lågkarismatisk och småful härom året. Jag gillar när de här skådisarna som ofta mest omtalas för att de är snygga också får vara roliga och liksom… bra.

Filmen blir dock lite ojämn, för bitvis försöker den ju vara allvarlig men ibland är det sån där dratta-på-ändan. Det blir lite whiplash ibland. Men inte värre än att det funkar.

Så ja. Helt duglig. Gå och se den om du vill ha lite slapstick i rymden med Ryan Gosling och en massa skitsnygga fysiska sets.

BETYG: 4−/5

Däremot borde det finnas någon form av straff för folk som tar fram mobilen och typ börjar svara på meddelanden mitt under en film – något båda personerna till höger om mig i salongen gjorde. Och det var ändå hyfsat vuxna människor; nånstans 25-35 kanske? Blä.
 
Jag såg Mary Poppins (1964)

Julie Andrews är barnflicka och tar hand om en bankdirektörs barn.

En riktig klassiker av allt att döma, som blandar animation med riktiga skådisar och stop-motion. Baserad på några då populära barnböcker som jag måste erkänna att jag inte hörde så mycket om när jag själv var barn.

Filmen har jättekonstig pacing, underliga scener får breda ut sig under långa avsnitt, och när det är guld så blinkar det till så man måste vara på helspänn för att inte missa något. Och sångerna är nog egentligen rätt bra, men skådisarna gör en grej av att berätta delar av texten i stället för att sjunga den, så man får inte riktigt njuta av dem heller, trots att det är en musikal.

Julie Andrews själv är oerhört charmig och står för allt som är bra i den här filmen, det är i filmrutorna där hon inte är med som vi hittar sånt som håller ner betyget.

Jag tog mig faktiskt genom hela filmen utan att spola framåt, men det är de allra svagaste tre stjärnorna som jag delat ut under mitt deltagande i filmklubben

I researchen för recensionen fick jag veta att filmen innehåller ett fult ord som gör att den tappade sin barntillåten-klassning i England 2024. Alltid något att sitta och hålla utkik efter så man kan skrocka förnöjt som reaktionär filmkonsument.
 
I researchen för recensionen fick jag veta att filmen innehåller ett fult ord som gör att den tappade sin barntillåten-klassning i England 2024. Alltid något att sitta och hålla utkik efter så man kan skrocka förnöjt som reaktionär filmkonsument.
Supercalifragilisticexpialidocious?
 
I vår genomtittning av MCU har turen kommit till Werewolf by Night. Den är en timme och vi såg den förstås i svartvitt som avsett.

Familjen Belmont Bloodstone samlas på en skum gård, då patriarken är död och arvtagarna måste slåss med varandra och en lössläppt varelse om Blodsstenen. Allt är överdrivet dramatiskt på nivån att den döde patriarken är uppriggad och rör på armarna medan hans testamente läses upp.

Nåväl, vilka som är goda och onda, och vad de jagar är lite spoiler som jag inte vill skriva ut. Fast de som ser ut som de rymt från Hunger Games-studion är bad guys. Kul entimmes-action, inget man måste se om man inte preppar för nån framtida Midnight Sons-grej som förmodligen aldrig kommer. Fyra på krankskalan.
 
Vecka 12 har vi också sett Guardians of the Galaxy Holiday Special.

Vafalls, är det tecknat? Nä OK, det var en flashback.

Varför är Guardians på Knowhere? Jaha, de köpte den av Samlaren. Den var väl lite av ett renoveringsobjekt efter Infinity War. Och så fick de Cosmo på köpet.

Men alltså, det är jul, Mantis och Drax vill göra något fint för Peter Quill och åker till jorden för att kidnappa Kevin Bacon. För de är de två mest korkade medlemmarna i Guardians, och den ribban ligger redan på golvet. Samtidigt får Peter lyssna på en julballad av utomjordingar som inte riktigt fattat vad julen går ut på.

Och så får han den bästa julklapp han kunnat önska sig - en syster. Men visste han inte det sedan Guardians 2?

Skitkul rakt igenom, och tillräckligt kort för att skämtet "julkomedi med Guardians" inte ska hinna bli gammalt. Stark femma på krankskalan.

(Men förresten, nu har Peter Quill mött sina barndomshjältar David Hasselhoff och Kevin Bacon. Reagerade han aldrig på att hans farsa var Snake Plissken?)
 
Jag har sett Napoleon Dynamite från 2004. Jag ha sett den förut men ville visa den för den tonårige sonen som utvecklat någon slags fäbless för lite udda film.

Filmen gjordes som något slags noll-budget-projekt som med tiden blivit en independent-klassiker och kultfilm. Det är en drama-komedi i High School-miljö som följer losern Napoleon och hans nya kompisar Pedro och Debbie och deras äventyr. Med finns också en udda ensemble bifigurer i form av Napoleons bror som ägnar varje vaken sekund med att sitta i källaren och "chatta med babes", deras dörrförsäljande farbror, Pedros latinogangster-kusiner och en lama som hela tiden ska matas.

Filmen har knappt något manus utan är en stillsam historia berättad i episoder som radas på varandra. Vi får se Napoleon och Pedro bonda över cykelhopp. Vi får följa med Napoleon på diverse extrajobb. Vi ser både Napoleon och Pedro våndas över vem de ska bjuda på skolbalen. Vi får följa Napoleons bror när han ska följa med deras farbror på dennes dörrknackningsrunda och vi får se Pedros försök att bli vald till elevrådets ordförande.

Vissa saker har "it", detta oberörbara och svårdefinierade något som alla konstverk strävar efter. Och Napoleon Dynamite har det. Med råge. Det är i backspegeln självklart att den blivit en klassiker. Jag kan inte rekommendera den nog.

Napoleon Dynamite får fyra "Vote For Pedro"-tischor av fem möjliga (4/5). Även om jag inte med gott samvete kan ge filmen ett högre betyg så ligger femman där på lur.
 
Last edited:
Back
Top